Även idag var det strålande solsken hela dagen och detta minus gårdagens blåst gjorde nog Archies vilodag skön i hagen tror jag.

Han hade i alla fall rullat sig idag också och det unnar jag honom efter månader av fruset underlag som inte inbjudit till horisontalläge utomhus.

Jag passade på att ge gossen lite hårvård- svansen sprayades med glansspray, denna underbara och tidsbesparande uppfinning och sedan klippte jag topparna på manen.

Efter lite avborstning och med täcke och back-on-track-skydden på frambenen så var Archie färdig att gå tillbaka till nymockad box och några morötter.

Klockan 17.20 körde jag hem och då var det fortfarande ljust- det går absolut åt heeeeeelt rätt håll!

Ibland vill man verkligen inte att väderleksprognosen ska stämma men det gjorde den både i natt och idag.

Det blåste något fruktansvärt under natten och jag vaknade vid några tillfällen och hoppades att taket skulle klara sig.

Även under dagen har det blåst men tack och lov inte lika intensivt.

När jag kom till stallet på eftermiddagen kunde jag konstatera att Archie hade rullat sig för första gången för i år men tack och lov bar endast täcket små spår efter denna ler-vältring, själva Archie var lika ren som vanligt vilket uppskattas mycket av hans rykt-obenägna ägare:).

Medan vi red ut var det faktiskt soligt och relativt vindstilla, jag var lite rädd för att Soya annars skulle flyga sin kos :).

Efter över en timmes ridning såg Soya väldigt rolig ut, hon måste ha gått emot en kardborr-buske för hela täcket var översållat av detta o-tyg (observera ord-vitsen).

Jag hann inte mer än hoppa av hästen förrän vinden tilltog och det kom en regnskur men då var vi som sagt redan i stallet!

Ny vecka- nya tag!

Jag gick ut hårt och inledde med ett dressyrpass i ottan.

Archie kändes mjuk och fin och jag belönade honom genom att korta av passet något- hoppas han förstod sambandet :).

På kvällen var det dags för mitt första stallmöte sedan jag flyttade Archie till Grevie och det var en odramatisk tillställning där vi mest konstaterade att det mesta fungerar bra.

Idag har jag varit i stallet 3 gånger och ska dit ytterligare en sista gång vid 19-tiden.

Jag har erbjudit mig att hjälpa både den som har stalljour i stora och lilla (vårt) stallet- tämligen lättförtjänta pengar för mig som bor så nära och ändå är uppe på morgonen och skönt för de som bor långt bort att slippa köra flera vändor samma dag.

Morgonen började således med att jag fodrade i mitt stall och släppte ut hälften av hästarna, just nu får vi inte använda gräshagarna pga att marken är så vattenmättad och då räcker inte grushagarna till utan hästarna får bara gå ute halva dagarna.

Efter stallfixeriet åkte jag till Järavallen där Åsa och 2 av hennes whippar mötte upp och efter ytterligare en stund anslöt sig några vinthundsägare till med några galgos, greyhounds och ytterligare en whippet.

Jag är väldigt tacksam över att Soya går så bra ihop med alla hundar även om vissa av dom uppvaktade henne lite väl häftigt idag (se föregående inlägg).

Efter 2 timmar tackade vi för oss då jag skulle åka och köpa en sadelpad i fårskinn till Archie.

Detta renderar ett eget inlägg i veckan kan ni tro- ibland blir man överraskad; det är allt jag kan avslöja idag :(!

Halv tolv var det dags för byte av hästar i hagarna och sedan kunde jag åka hem och vila och läsa lite innan det åter var dags att åka till stallet.

Hästarna i båda stallen skulle nu fodras och tas in och sedan red Soya och jag ut med hennes häst.

Idag klättrade vi mycket- bra fysisk träning OCH träning av att SE sig för var man går så att man inte ”står på näsan”.

Archie kan ibland gå åt ett håll och titta åt ett annat men det går inte i backarna kan jag lova :).

Efter 75 minuter var vi färdigridna och kunde åka hem för mer vila och bokläsning.

Nu återstår alltså kvällsfodringen innan hästdagen är slut för idag!

Efter en mycket stormig morgon som för min del ägnades åt att läsa ut Harlan Cobens ”Försvunnen” avtog vinden och när jag återvände till stallet strax efter 12 kunde jag konstatera att hästarna stod lugnt i sina hagar.

Jag har sagt det förr och säger det igen; jag är väldigt tacksam över att stallägarna inte är några mesar utan släpper ut hästarna i ”alla” väder.

Efter att ha konstaterat att Archie hade det bra tog jag en långpromenad med Soya i över en timme och vi hann träffa på en av hennes killar, den kastrerade bordercollien Enzo som blev överlycklig då han såg sin flickvän.

Hundarna har inte träffats på länge men är annars alltså väldigt goda vänner.

Efter hagintag hann det inte gå en lång stund förrän jag fick en förfrågan om jag kunde låna ut Archie som hagsällskap ytterligare en hag-vända och det gjorde jag mer än gärna.

För min del är jag bara glad om Archie är ute så mycket som möjligt; sin mat har han ändå många timmar på sig att äta och jag ser hellre att han står och hänger ute i friska luften än inne i boxen.

Nu har jag påbörjat Helen Turstens ”Den som vakar i mörkret”.

Jag har läst alla hennes böcker och än om det inte är någon Harlan Coben- nivå på dom (hans böcker kastar jag mig över) så är de ett helt ok tidsfördriv.

Klockan är inte ens 8 och jag är redan hemma och hoppas att jag ska ha fel vad gäller rubriken.

Men just nu känns det verkligen inte lockande att vistas utomhus, det har både regnat och stormat hela natten och blåsten är fortfararande rätt så rejäl.

Vi som önskade bort snön har fått som vi ville- nu är hagarna fulla med både lera och vatten!

Jag har redan hunnit rida ett dressyrpass i ridhuset där jag fortsatte med lite av de övningar vi gjorde igår och det kändes bra tycker jag.

Nu är planen att plöja en bok av en av mina favoritförfattare- Harlan Coben; härligt att gräva ner sig i soffan med denna, en varm hund och något gott att äta!

I morse såg ett nytt dressyrpass på kandar dagens ljus.
 
Jag jobbar just nu mycket med lösgjordhet- Archie håller sig gärna fast i fronten och är inte lika intresserad av att böja igenom sig åt höger som åt vänster.
 
Efter en stunds galopperande fick jag till böjningen riktigt bra- jag vill ju att Archie ska gå för lätta hjälper och att handen i princip ska vara orörlig- inte behöva leda inåt hela tiden för att bibehålla böjningen.
 
Något annat som jag fick till riktigt bra idag var vänster förvänd galopp och här fick jag mycket hjälp av att ha Archie motställd- dvs ställd åt höger i vänster galopp.
 
Jag har inte tyckt om att det har varit en så enormt stor skillnad på höger och vänster förvänd galopp- medan den högra varit FANTASTISKT fin (på LA-nivå 9 mässig som bäst och 7 mässig som sämst skulle jag vilja påstå) så har den vänstra som bäst renderat betyg 6,5- max 7 medan den när den varit som sämst inte hade fått mer än 4,5 max 5 av mig i betyg.
 
Idag var vi uppe på 7-mässig nivå hela tiden :).
 
Eftersom det låg lite bommar framme så passade jag även på att trava över dessa- bra träning för benlyftet och rolig variation.

Medan jag jobbade fick Archie nya skor och när jag kom tillbaka till stallet kandiderade jag till posten ”månadens snålaste” genom att med stor ansträngning få av broddarna från de gamla skorna.

Det visade sig att broddarna höjdmässigt var tämligen reducerade (läs: halverade) men det gör inget; jag föredrar lite lägre brodd så nu är de ungefär så som jag hade velat ha dom från början :).

Nåja, Archie hade nog (finkänslig som han är) inte uttryckt sig som rubriken men han hade nog inget emot att få en vilodag för första gången på över 2 veckor.

Vi tog bara en 15-minuters promenix i ridhuset (ute blåste iskalla vindar), sedan fick det räcka för idag.

Imorgon tar vi nya tag:)!