I morse blev det ett rejält tömkörningspass i ridhuset och efter nästan en timme var Archie svettig över hela kroppen trots att det bara var 5 grader (!) ute.

Detta tolkade jag inte bara som att han behöver klippas (sååå långhårig är han inte i jämförelse med andra hästar) utan just att han fick arbeta ordentligt.

Jag tycker att det är synd att många använder både tömkörning och framför allt longering som lite av en ”nödlösning” när de har bråttom och då blir ju ”arbetet” därefter.

Man kan mycket väl ersätta ett ridpass med i alla fall tömkörning men då går det inte att stå och hänga mitt i ridhuset med en cigg i mungipan (jodå…det förekommer…) medan hästen gräver ett djupare och djupare voltspår (läs: dike som andra ryttare sedan blir vansinniga över) runt en.

Ska man tömköra lika länge som man brukar rida (och varför skulle man inte det, det är ju knappast jobbigare för hästen att slippa 50-100 kilo på ryggen) så gäller det att VARIERA sig, man brukar ju inte RIDA på en 20 metersvolt i en timme så varför är det ofta så folks tömkörningspass ser ut?

Själv arbetade jag i morse med bland annat skänkelvikning i skritt och trav utmed långsidorna, samlad trav på volt och långsidor samt mycket små volter i galopp.

Just idag var ridhuset fullt av hinder så mitt rörelseutrymme var minst sagt begränsat men man kan som sagt göra ganska mycket på töm och BÖR göra det också så att hästen varken blir uttråkad eller ”försliten” (det tar en del på hästen att bara snurra runt på en liten volt).

Måste som avslutning berätta hur enormt intelligent jag tycker att min hund är (ja, ja…kan småbarnsföräldrar skryta över när deras unge släppt en fis kan väl jag skryta om min hund….).

Idag hade jag hängt min jacka över en bom (ett hinder) och min lilla doggy sprang dit, hoppade mot jackan tills den kasade ner och la sig sedan på den.

Antingen var hon bara frusen (fast hon hade täcke på sig) eller så ville hon känna undertecknads doft, hi hi.

Idag bestämde jag mig för att ta ”sovmorgon” (hah….) så i stället för att stiga upp 04.15 så lät jag inte klockan väcka mig förrän 05.00 och då hastade jag iväg till stallet för ett planerat dressyrpass.

Under detta fick jag små glimtar av Archies potential om jag bara kan få honom dit jag vill och det är väl stunder som dessa, när man långt bort i horisonten ändå ANAR (eller kanske hoppas förgäves…vad vet jag) hur bra vi kan bli tillsammans som gör att man orkar kämpa vidare men sina träningar.

När jag tittade på när Ebba red Archie i måndags blev det ganska tydligt för mig vad jag behöver arbeta mycket mer med för Archies del.

Om jag ska vara vara spydig får jag väl säga att det är synd att han inte är en KVINNA för som karl tycks han inte klara av att LÄTT göra 2 saker samtidigt (typ BÅDE gå framåt och åt sidan med bibehållen bjudning) och man ser också att hans reaktionsförmåga verkligen behöver speedas upp.

Det tar liksom för lång tid mellan olika moment- exempelvis om man gör halt och sedan vill rygga så är där några hundradelars fördröjning som jag vill arbeta bort.

Om det nu är: halt….Birgitta ger hjälper för ryggning…det går någon sekund under vilken man tror att Archie har kopplat bort en aldeles…och sedan kommer det en ryggning så vill jag att det ska vara mer SMACK!!!! PANG!!! BOM!!!!- Jag ska knappt hinna göra halten förrän Archie ska fråga ”Och nu, och nu,….vad ska vi göra nu…hallå…”.

Där är han för bortkopplad än så länge och det är något jag ska jobba med för jag tror absolut att det går.

Sedan hade det så klart varit roligt och lättare om det redan fanns inbyggt i hans system så som det finns hos vissa andra hästar men men….man kan inte få allt.

Blev förresten smått rörd när jag öppnade ridhusdörren för att gå tillbaka till stallet och såg stallägaren komma gående emot mig (han är aldrig någonsin i ridhuset på morgonen).

”Har det hänt något” undrade jag och då frågade han mig detsamma för han är så van vid att jag är färdig med ridningen långt tidigare och när han såg att bilen stod kvar blev han orolig att det hade hänt något.

Jag förklarade att jag tagit en liten sovmorgon men tackade för omtanken.

Nu har ju jag en mycket snäll häst men jag har många gånger tänkt att jag hade kunnat bli liggande i ridhuset ganska länge om jag ramlade av- ingen kommer på någon timme i alla fall- så det känns skönt med ”vakna” ( i dubbel bemärkelse) stallägare som håller lite koll.

Ja, så kanske Archie tänker, han är ju inte precis bortskämd med dagar helt utan någon som helst motion (hagvistelse räknar jag mer som vila än något annat).

Jag tror inte att hästar mår dåligt av daglig motion om än varierad och inte lika ansträngande varje dag så därför är det tunnsått med de ”rena” vilodagarna.

Jag har ju också både tiden och lusten att rida varje dag så då ser jag ingen anledning att lägga in vilodagar titt som tätt.

Nu sitter jag i soffan och tycker synd om mig själv- dagens tandläkarbesök då tandköttsfickor skulle mätas har satt sina spår.

Jag har ont i hela munnen som känns halvt inflammerad- inte konstigt när en tandläkare har stuckit hårt runt varje tand med något nålaktigt instrument.

Förresten slogs jag där (hos tandläkaren) av tanken att det verkligen är tur att vi får välja våra yrken (nåja, mer eller mindre).

Själv skulle jag tex aldrig vilja rota runt i folks munnar, hur välskötta de än var och det ska gudarna veta att det finns gott om motsatsen.

Samma tanke slår mig också varje gång jag flyger: tänk att flygvärdinna en gång var ett riktigt drömyrke för många tjejer.

Nä….att ställa frågan ”kaffe, te” sjutusenfemhundra gånger under ett arbetspass är JAG verkligen glad att jag slipper!

Innan jag körde iväg till Ebba idag kunde jag konstatera att det inte återstod några direkta spår efter min klippning av Archie för några veckor sedan- han börjar åter bli björnpälsaktig och framför allt benen, som jag inte klippte, ser snart ut som riktiga rattmuffar.

Så nu vet jag vad jag ska roa mig med i helgen…

Hos Ebba var det hennes tur att rida och det såg lika trevligt ut som vanligt och hon var nöjd med Archie.

Dock höjde hon ett varningens finger för Archies vikt och menade att jag får se till att han inte blir…..smalare :).

För mig som älskar att mata djur (som man känner sig själv känner man andra- jag älskar OCKSÅ mat :)) är det inga problem med att öka fodergivan vid behov så det kändes skönt att få den kommentaren faktiskt och inte dess motsats.

På vägen hem hände preciiiiis det jag kommenterade i lördagens ena blogginlägg med följande ord:

Varför måste vissa till VARJE pris köra om ens hästtransport (även om man redan ligger över högsta tillåtna hastighetsgräns) för att därefter lägga sig på bromsen direkt så att JAG ”måste” köra om DOM?!?!

En skåpbil kämpade med uppbådande av sina sista krafter med att köra om mig varefter den slängde sig in framför min huv och började masa sig fram.

Givetvis fick jag genast köra om eländet som nog fick motorhaveri (hoppas jag i alla fall) efter den ansträngningen!

Idag har snart ”minsta” lilla anläggning 2 ridhus- så även Eslövs Ridklubb som dock inte verkar vara helt färdiga med sitt nybygge eftersom min klass hölls utomhus. Tack och lov var det hela 15 grader men vinden gjorde ändå att det var ganska ”ruggigt”.

Som vanligt på lördagarna var det tidig (05.10) uppstigning och avfärd till stallet som gällde.

Dressyr i ridhuset stod på schemat och det gick bra tycker jag.

De små galoppvolterna som vi tränat på ett tag nu kändes riktigt fina och lätta att ”få till”, även i vänstergaloppen som ju alltid varit lite sämre.

Tränade också speciellt på bakdelsvändningar då dessa ingår i morgondagens program (LA:4), även de kändes bra men kan på tävling bli hur som helst, ibland 7:mässiga och ibland bara värda betyg 5.

Efter 1 timme i ridhuset blev det bara en kort vända till stallet för att ta av sadel och träns och sedan gick jag ner med Ri och Arch till gräshagarna.

Även Livs andra häst Aramis fick göra dom sällskap och när jag var färdig med allt det sedvanliga i stallet ägnade jag en stund åt att ”städa” Archies box lite.

Vi tvättade ju hela stallet för inte så länge sedan men har man en häst som äter med hela huvudet och dessutom stänker betfor i en stor radie omkring sig så gäller det att hålla efter boxen så att den inte sunkar igen totalt.

Tvättar man av väggarna relativt ofta hinner smutsen inte bita sig fast och det går snabbt och lätt att åter få en fin box.

Efter väggtvätt, vattenkoppstvätt (den används av Archie till att blötlägga stråfoder så den behöver också hållas efter ofta), upprullning av en mängd lindor, puts av sadel, träns och stövlar samt städning och sopning kring gödselstacken var jag äntligen klar och nu återstår att vila sig i form tills det är dags för nästa event; Soyas tävling i Landskrona i eftermiddag.

Rapport kommer senare, jag förstår att spänningen över resultatet är olidlig!

Idag har jag haft fullt upp och jag är inte färdig än trots att det snart är läggdags.

Jag har ägnat kvällen åt att rensa bland mina kläder och trots att jag inte anser mig vara någon ”samlare” blev det en hel del att slänga.

Det känns alltid skönt när man är färdig med sådana projekt tycker jag och det är ju inget man behöver göra särskilt ofta.

Innan utrensningen hann jag skritta ut med hund och häst i 1 1/2 timme och det var en skön runda som endast renderade ett myggbett för min del.

När jag åkte tillbaka till stallet senare på kvällen för att ta in hästarna från hagen insåg jag att det är då de jäkla myggen kommer fram så det gäller att anpassa sig därefter.

Archie stod lugnt i hagen men Alfresco, ”fullblodskänslig” som han är höll på att hoppa ur skinnet trots regntäcke!

Nej, nu har jag inte tid med er längre- måste fortsätta med min städning!

Idag var jag och Archie hos Ebba för ett nytt dressyrpass och detta visade sig bli ett av de bästa på länge.

Galoppen forstätter att förbättras och jag tror att den gymnastik Archie får när vi galopperar runt Ebba på små, små volter har hjälpt till att stärka honom och fått honom att ”mjukna” i benen och inte galopperar så ”styvbent” och ibland obekvämt.

Efter galopparbetet följde skänkelvikning utmed långsidor och på diagonal, öppna utmed långsidorna och sist även öppna i galopp på samma vis.

Ebba hjälpte till att driva på från marken till att börja med men denna hjälp behövs mindre och mindre för varje ridpass och jag hoppas att Archie börjar förstå att det blir lättast för oss båda om han driver själv hela tiden och inte försöker falla i sömn som han nästan höll på med ett tag i somras.

Mitt mål är att han ska vara som alertast när han kommer till Ebbas träningar- inte såsa ihop som han alltså tyckte att han kunde göra för ett tag sedan.

När vi kom tillbaka till vår anläggning gick jag över till det stora stallet för att prata lite med folket där och insåg snabbt att mygginvasionen är över oss igen.

Förmodligen har dagens riktigt varma och soliga väder gynnat förökningen av dessa livs-förpestare och då jag tittade ner på lilla Soya som stod och gnagde på en morot såg jag säkert 5 mygg på hennes kropp.

Tyvärr tillåter hennes klena kroppskonstruktion inte att man daskar till henne i syfte att döda en mygga eller två- gör man så på Archie tror han bara att man klappar honom men Soya hade nog blivit mer förskräckt än något annat.

Nu är det bara att hoppas på många minusgrader i natt (dream on) eller något annat som gör att alla mygg är utplånade tills imorgon- då har jag planerat en uteritt med hund och häst och vill inte ha myggornas sällskap!

Inspirerad av en dressyrträning innehållande en massa galoppombyten som jag tittade på igår (Liv red) gjorde jag detsamma i morse- provade att göra lite byten alltså.
 
Det gick väl ganska bra även om det inte är något jag skulle vilja visa upp på tävling än.
 
Svårigheten för mig är fortfarande att ge hjälperna tillräckligt distinkt för att Archie ska byta DIREKT och inte 1-2 galoppsprång senare men samtidigt  bibehålla en korrekt sits (inte dras med framåt) och inte låta Archie komma utanför sin ram.
 
”Hoppryttarbyten” kan jag få till enklare men det är ju inte så det ska se ut även om man kanske får börja där och nöja sig med det initialt.
 
Men nu har vi ändå kommit så långt att jag måste vara mer precis och det är precis (notera ordvitsen) vad jag planerar att vara framöver.
 
När passet var nästan slut och jag och Archie likaså kändes han så som jag skulle önska att han gjorde redan från början- väldigt lösgjord och med framåtbjudning men tyvärr är vi inte riktigt där ännu- men vi jobbar på det.