Dagens träning för Ebba gick bra, vi övade ungefär på det vi brukar; skänkelvikningar, öppnor i trav utmed långsidorna, övergångar mellan skritt och galopp och uppridning på medellinjen i galopp med enkelt byte vid X.

Det jag var mest nöjd med var att jag äntligen börjar få kläm på höger öppna som tidigare varit alltför blygsam.

På fredag ska Ebba tävla så det blir ingen ridning av Archie för hennes del denna veckan och även om det är synd så har jag själv gjort upp en bra planering utifrån att jag ska tävla på söndag.

Det bli dressyrpass varannan dag fram tills dess och en uteritt och en hoppträning däremellan har jag tänkt.

Måndag= vilodag för Archie och en något längre arbetsdag för mig, det gäller att jobba in lite tid om man vill kunna åka och träna 2 gånger i veckan utan att komma hem mitt i natten.

Körde som vanligt till stallet efter jobbet, fixade i ordning box och mat för att sedan åka hem, hämta hunden och cykla tillbaka för hagintag.

Det låter säkert omständigare än vad det är för jag tycker att jag lika gärna kan cykla till stallet som någon annanstans – Soya måste motioneras oavsett.

Väl hemma kom en spekulant och köpte min gamla hoppsadel och som vanligt då jag har ett finger med i spelet så var även detta möte ett i kategorin ”otroliga sammanträffanden”.

Mer om detta i morgondagens inlägg- tills dess: Adios!

När jag steg upp 04.30 i morse smattrade regnet mot rutan och jag hann tänka (surt- för jag hatar när planer rubbas) ”idag får det bli plan B- tömkörning i ridhuset i stället för den planerade uteritten”.

Väl i stallet en halvtimme senare hade regnet nästan upphört och när jag var klar med alla morgonbestyren bestämde jag mig för att återgå till plan A, uteritten.

Givetvis hann vi inte många meter förrän det åter började regna men nu var vi redan på väg så det var bara att bita ihop.

Soya hade i alla fall sitt regntäcke på sig men lyckades trots det demonstrera sitt missnöje genom att i perioder sacka efter och liksom fråga ”ska vi verkligen fortsätta”.

Men fortsätta- det skulle vi och vi red en, borsett från regnet då, riktigt härlig runda med massor av trav och galopp på sviktande grusvägar.

Eftersom det var så tidigt på morgonen (läs: ingen trafik) vågade jag rida över den stora och annars mycket trafikerade 80-vägen nästan där vi bor och det var skönt att kunna variera sig lite.

Så länge grusvägarna är så här mjuka ska jag försöka att konditionsträna Archie där, det går inte an att bara sitta och rida i fisgalopp inne i ridhuset :=).

Väl tillbaka i stallet kände jag att regnet hade gått igenom jacka, termobyxor, ridbyxor och strumpbyxor, dvs jag var våt in på bara skinnet men efter hagutsläpp kunde jag raskt köra hem för en god frukost, dusch och hårtvätt.

Nu väntar jag på att Birk-Lena ska komma och hämta mig för gemensam färd till Kyra-clinicen i Helsingborg- har ni tur kommer en rapport om detta i kväll.

Ebba, gammal Kyra-elev, ska visa de svåraste rörelserna säger en inside-rapport och jag har lovat att inte resa mig upp på läktaren, busvissla och ropa ”MIN TRÄNARE” :=).

Det kan vara nyttigt…..

…att hoppa på….

lite mer ”tittiga” hinder ibland…

Inledde morgonen med ett riktigt, riktigt BRA dressyrpass (utan graman :=))!

Red igenom nästan hela LA:1 programmet (allt utom skrittdelen), red sedan delar ur det flera gånger och därefter delar ur LA:6 programmet. Galoppdelen i detta program tror jag ska passa Archie utmärkt eftersom det inte finns den linje han inte kan gå i galopp (det är lite speciella vägar i just LA:6 tycker jag).

Efter vårt dressyrande skrittade jag ut med hund och häst en kort runda och därefter blev det hage för Archie och bilfärd till Sallys nya stall för mig och Soya.

Väl hos Sally och Mulle höll jag en kombinerad hopp och dressyrlektion för dom och det gick väldigt bra!

Mulle får ibland tendenser att elda upp sig i början, mitten eller slutet av passet och detta kan pågå i allt från i princip hela lektionen till någon minut men idag gick han som ett urverk hela tiden.

Sally visade upp en jättefin förvänd galopp tex och hoppningen ska vi inte tala om- idel supersprång!

Vi passade på att hoppa på lite speciella hinder och Mulle flög över utan att blinka. Nu är just han ingen tittig ponny över huvud taget men annars tycker jag gott att man ibland kan plocka fram lite mer annorlunda hinder när man tränar hemma så att inte hästen får en chock när den ser liknande saker på tävling.

Nu väntar jag på att klockan ska bli 12 och att min goda vän Susanne ska komma och hämta mig.

Vi ska åka till hingstvisningen på Tullstorp som jag tipsade er om härom veckan.

Nu är jag förvisso tämligen ointresserad av just hingstar men desto mer nyfiken på att se Brinks anläggning.

Stallarna och allt runtomkring sägs ju vara perfektionen själv och väldigt estetiskt och eftersom jag själv tycker att jag är en estet vill jag gärna njuta av detta.

Rapport kommer antingen i kväll eller de närmaste dagarna- ska försöka att ta lite kort också!

Även denna fredag var det Ebba som red- en vana som Archie inte verkar ha något emot.

Idag fortsatte Ebba att rida mer samlat i galoppen (precis som förra veckan) och det blev förutom en hel del sluta i galopp även en första introduktion till piruetterna med galopp på en mindre volt och med lite tagen bakdel. Nu red Ebba verkligen långt ifrån några piruetter men det är inte fel att börja ”känna på” en liten början till dessa i alla fall.

Slutorna i både trav och galopp flyter på bättre och bättre och idag blev det till och med en liten ”sax” -:) i travsluta, in från ena långsidan i höger sluta till x och sedan ut därifrån och till slutet av samma långsida i vänster sluta.

Allt flöt på mycket harmoniskt och det var inte bara åskådaren undertecknad som nickade gillande- även Ebba var nöjd med Archies insatser för dagen.

Nyss hemkommen från en lyckad träning för Ebba kan jag konstatera att det var helt rätt att ta med min nya vän Herr Graman dit.

Jag fick rida lite allt möjligt idag, skänkelvikning, öppna i trav och galopp, sluta i galopp, bakdelsvändningar osv och det flöt på riktigt bra.

Ebba delade helt min uppfattning att det är bra för både Archie och mig med det extra stöd gramanen ger, jag kan sitta mer avslappnat och slipper ta i så och Archie lär sig vad som förväntas av honom utan tjafs.

Idag anmälde jag mig till en ny tävling, LA:1 i Trelleborg den 28:e mars.

Fick jag bestämma skulle jag helst rida LA:4 i stället men någon sådan klass finns inte de närmaste månaderna.

Om ett tag tänkte jag debutera i LA:6 och jag ska börja rida linjerna ur det programmet så fort som möjligt nu.

Även denna dag bjöd på mycket sol även om det fortfarande är minusgrader på morgonen.

Jag har nu börjat ta för vana att cykla till stallet efter jobbet, ett bra sätt att motionera Soya som jag idag anmälde till årets första LC-prov, 10 april.

Hennes tävlande är till skillnad från Archies HELT utan något allvar bakom då LC enligt MIN mening styrs av så mycket som man som hundägare inte kan påverka att dressyrtävlande framstår som rena milimeterrättvisesporten i jämförelse:-).

Även idag har det varit solsken hela dagen och jag misstänker att Archie har haft det riktigt mysigt i hagen.
Han tycker om att stå och njuta i solen och det är ungefär det mest ansträngande han har gjort eftersom måndagar nästan alltid är hans vilodagar- så även idag.

Det märks helt klart att vi går mot ljusare tider nu- jag vaknade av mig själv redan 05.30 och valde att stiga upp och sticka till stallet så att hästarna skulle få komma ut i hagen redan vid 7.

Tog in Archie vid 12 och red ut på en härlig tur med honom och Soya.

Jag var i yngre dagar absolut förespråkare för att man skulle låta hästen vila dagen efter tävling (som tack för en ansträngande prestation typ) men idag anser jag inte att rida en lätt A-klass är någon större ansträngning över huvud taget utan snarare att betrakta som en ”halv-vilodag” från vilken man verkligen inte behöver återhämta sig.

Till dagens tur hade jag satt på graman och hack- vad säger ni om den betslingen va´ :=)?

Inget man brukar stöta på precis men lika gärna som jag vill att Archie ska vila munnen från bett och nosgrimma lika ogärna vill jag att han ska känna att ”oj vad lätt det är att köra upp skallen om jag vill” och så var det ju sist jag red ut på hacket och han blev så rädd för några flaxande sjöfåglar.

Liv- stallkamraten- berättade att hon hade haft mycket roligt åt just det inlägget och gapskrattat högt (hon är mycket lättroad den flickan) men själv kunde jag ju som sagt hålla mig för skratt där jag satt på en häst som kändes som en kula redo att avfyras vilken sekund som helst.

Men med gramanen på idag skötte Archie sig ypperligt och vi red ett riktigt ”så tränar man en fälttävlanshäst”-pass med mycket trav och galoppp i delvis kuperad terräng samt en del trav på en lång asfaltväg där vi aldrig ridit förut och där det verkade vara helt bilfritt (viktigt så att inte Soya blir överkörd).

Väl i stallet släppte jag ut Archie i hagen igen-solen har strålat mer eller mindre hela dagen och då känns det extra skönt att kunna nyttja hagarna som man vill på eftermiddagarna.

När jag stod på ridskolan var det ett långt större ”projekt” med hagutsläpp, hagtillgång osv och det är jag mycket glad att ha kommit ifrån.

Att bo 3 minuters körväg från stallet gör ju absolut sitt till, liksom att jag kan gå dit när jag ändå rastar hunden.

Idag hade jag planerat att bjuda min man på restaurang eftersom han så ofta plockar fram plånboken och bjuder MIG och vi hade i förväg bestämt att vi skulle åka till byns enda kinarestaurang för att äta.

Just kinamat kan jag föräta mig på och inte alls vara sugen på under långa perioder men idag längtade jag till deras vegetariska rätt med massor av goda grönsaker.

Vrålhungrig och med huvudvärk ringde jag till restaurangen innan vi körde dit (det har hänt tidigare att de inte haft öppet av för mig oförklarliga anledningar) och mycket riktigt!!!!

Även idag möttes jag av en telefonsvarare (på engelska!!!) som meddelade att ingen kunde ta mitt samtal (no shit?!?!?) och det var bara för mig och maken att börja riva i frysen för vid det här laget var vi för hungriga för att orka engagera oss i andra alternativ (utbudet är inte sååå stort i en håla som Staffanstorp).

Så i stället för goda wokade grönsaker men ris blev det några halväckliga korvar med pytt i panna- så kan det gå!

Nu ska jag bojkotta kinarestaurangen för så dålig service är inte ok enligt mig. Det minsta man kan kräva är väl att en röst på svenska förklarar VARFÖR restaurangen håller stängt och när den öppnar igen, eller?