Inlägg i kategorin Dagbok

Lördag

Idag har jag ägnat mig åt något som jag är duktig på; att vara effektiv!

Jag kan själv häpna över hur mycket man kan hinna med om man sätter den sidan till och idag blev en sådan dag.

Det första jag gjorde på morgonen var att rida ett dressyrpass och även om det inte gick lika bra som de senaste gångerna så var det godkänt :=).

Jag red, som vanligt höll jag på att säga, delar ur LA:1 programmet framför allt (det är detta vi ska tävla i imorgon) men även en hel del ur LA:6-programmet.

Efter passet släppte jag ut Archie i hagen, putsade på mina grejer samt packade undan vintertäckena.

Tog hem en hel del för tvätt, det blv ganska många maskiner skulle det visa sig.

Klockan 09.00 var jag på plats på Lundegård för att träna Sally och Mulle och även de fick rida delar ur LA-programmen, galoppdelarna ur LA:1 och LA:3 närmare bestämt.

Eftersom även Sally och Mulle ska tävla imorgon, fast då i hoppning, så lät jag dom ta några språng och det såg lika lekande lätt ut som vanligt.

Från Lundegård körde jag till ett köpcentrum där jag spanade efter lite nya kläder, dock med magert resultat trots idogt letande. Det blev bara 2 tröjor tyvärr men däremot passade jag på att klippa mig och DET var välbehövligt. Det kändes som att halva håret låg på marken innan frisören var färdig men jag ville verkligen ha bort allt det slitna, det är så fult tycker jag.

Efter hagintag av en mycket blöt häst (idag var det minsann ingen sol) åkte jag hem för att tvätta, städa, färga håret, vila lite i soffan och skriva detta inlägg och det som står närmast på schemat är att åka tillbaka till stallet för att ÅTER ta in Archie och en boxgranne från hagen.

Vi är några stycken som försöker släppa ut våra hästar så mycket som möjligt och eftersom det är uppehåll nu så släppte den andra hästens ägare ut våra hästar och så tar jag alltså in dom.

Ska också gå en tur med Soya så att hon sover sött medan jag själv åker till en arbetskamrat på en inflyttningsfest.

Imorgon har jag PLANERAT (vågar man det???) min första sovmorgon sedan tidernas begynnelse…vi får väl se vad som händer med den…skulle inte förvåna mig om jag är klarvaken 06.00 bara för att jag inte BEHÖVER stiga upp :=(.

Fredag- hopp i topp och piruett-tränaren Soya!

Dagens bana bestod som synes av ett ensamt räcke på den ena långsidan och en 3-kombination på motsatt sida. 3 cavallettin i mitten.

Med sitt täcke ser Soya ibland ut som kon och precis som man kan använda koner för precisions-ridning så kan man använda min hund till detsamma (fråga Sally som har ridit milimetrar ifrån henne hur många gånger som helst utan att varken hund eller häst brytt sig).

Jag har sagt det förr och jag säger det igen: hoppning är verkligen lösgörande!

Efter x antal språng både travade och galopperade Archie underbart ”svingigt” (inte svinigt ha ha) och han gick precis i den form jag ville hela tiden, trots ponnyhacket, som i mina ögon nästan är som att rida med en grimma :-).

Men för att ta det från början så inledde jag hoppningen med mina nya favoriter, cavallettina över vilka jag först travade flera gånger. Jag försökte vända tillbaka rätt snabbt efter varje ”genomtravning” så att det blev lite mer intensivt över bommarna än om jag skulle trava över halva ridhuset innan jag styrde emot dom igen.

Efter detta travhoppade jag c-hindret i kombinationen och när Archie hade gjort detta 3-4 gånger övergick vi till att galoppera över cavallettina i en studs-serie med ca 3 meter mellan varje hinder.

När även detta var avklarat hoppade jag 3-kombinationen (ett galoppsprång mellan a och b-hindret och 2 mellan b och c-hindret) flera gånger.

Hoppningen avslutades med hoppning av det ensamma räcket och sedan var det alltså sluthoppat för dagen med i princip bara väldigt fina språng. KUL!

Jag kan verkligen rekommendera att hoppa studs förresten, när man har gjort det några vändor brukar hästarna komma upp väldigt bra med ryggen och få bättre språng på enskilda hinder därefter.

Min träning avslutades med att jag galopperade lite mer samlat på en så liten volt jag kunde och här tog jag Soya till hjälp faktiskt:-)! Jag försökte centrera volten runt henne som i en jättepiruett och det gick faktiskt väldigt bra.

Jag blir ofta aldeles varm om hjärtat när jag ser mina svartisar tillsammans och kan nu Soya hjälpa till lite vettigt på dressyrträningarna vore det ju….som jag brukar skriva YPPERLIGT :-).

Torsdag

Vad kan denna bild föreställa tro?
Jo, i morse när jag skrittade förbi en pytteliten ”sjö” (snarare en större vattensamling utmed en åker) såg jag 2 vackra svanar. Tyvärr ser man dom bara om man verkligen vässar ögonen, men de ska vara någonstans mitt i bilden :=).

Lika tidig uppstigning idag som igår och uppe på hästen för ett dressyrpass 05.25.

Vi är inne i ett väldigt trevligt ”flow” just nu och en bidragande orsak är absolut Kyra-clinicen i söndags faktiskt även om jag redan några dagar innan den fick till några riktigt fina pass.

Nu försöker jag tänka på en del väldigt kloka och klargörande saker som Kyra förmedlade i helgen, exempelvis att jag ”sitter på en gummiboll som man då och då måste pumpa upp”, ha ha.
Ni som inte sett clinicen eller läst Liv Borglunds ypperliga referat på http://www.ryttarliv.se/
fattar säkert nada av detta så jag rekommenderar verkligen en genomläsning.

Hur som helst så red jag igenom delar ur LA:1 och LA:6 programmen och jag var så nöjd efter 40 minuter att jag valde att skritta ut resten av passet.

Nu strålar solen (tack!!!) och jag hoppas att Archie njuter i sin hage.

Själv är jag försiktigt förväntansfull (men samtidigt väldigt beredd på besvikelse) inför kvällens husvisning av ett hus i Grevie.

Jag har, min vana trogen, spionerat på huset i förväg (min man tycker att jag är såååå pinsam och skulle aldrig följa med på dessa raider) och misstänker redan att saker och ting inte är lika lovande IRL som de framställs. Men vi får se…

Soya jobbar med mig på ”socialen” idag och jag konstaterar åter att jag hade kunnat kandidera till vilken post som helst om jag varit lika populär som hon.
Tur att hon bara kommer hit någon enstaka gång annars hade vi aldrig fått något gjort :=). Köerna av arbetskamrater som vill klappa henne, prata med henne eller bara stirra hänfört slingrar sig långa……….

Onsdag- fridstöraren strikes again!

Båda bilderna är faktiskt tagna samtidigt även om ljuset ser annorlunda ut, klockan är här 06.20 och vi är hemma om 5 minuter.

Den lilla oranga pricken framför Archie är Soya som fortfarande har vintertäcket på sig (i ärlighetens namn mest för att jag ska se henne bättre och för att det faktiskt bara var + 1 grad i morse). Men jag red minsann utan termobyxor (!!!!!) och Archie har fått slippa ländtäcket sedan veckor tillbaka (inte som den häst jag såg hos Ebba igår, som hade ländtäcke på sig trots att det var + 9 grader ute och givetvis ännu varmare inomhus….suck….).

I morse var det dags för en uteritt med djuren och jag tänker inte chocka er genom att berätta hur dags jag var tvungen att stiga upp för att kunna vara på jobbet strax efter 7 (men det börjar på fy och slutar på ra).

Som tur är ljusnar det väldigt tidigt nu för tiden, en sådan här ritt hade varit omöjlig för 2 månader sedan, i alla fall om man inte skulle famla i totalt blindo och treva sig fram.

Jag försökte rida så långt ifrån bebyggelse jag kunde- alla kanske inte uppskattar klapprande hovar utanför sovrumsfönstret klockan 05.30- eller så tycker dom att det är ett långt ljuvligare ljud att vakna till än en skrällande väckarklocka, vem vet?

Även idag, liksom i söndags låg fokus på konditionsträning, jag red i lite friare form och travade väldigt långa träckor och galopperade en hel del.

Passet avslutades som sig bör med spritt på lång tygel och efter 1 timme var alla rastade.

Tisdag

Dagens träning för Ebba gick bra, vi övade ungefär på det vi brukar; skänkelvikningar, öppnor i trav utmed långsidorna, övergångar mellan skritt och galopp och uppridning på medellinjen i galopp med enkelt byte vid X.

Det jag var mest nöjd med var att jag äntligen börjar få kläm på höger öppna som tidigare varit alltför blygsam.

På fredag ska Ebba tävla så det blir ingen ridning av Archie för hennes del denna veckan och även om det är synd så har jag själv gjort upp en bra planering utifrån att jag ska tävla på söndag.

Det bli dressyrpass varannan dag fram tills dess och en uteritt och en hoppträning däremellan har jag tänkt.

Måndag

Måndag= vilodag för Archie och en något längre arbetsdag för mig, det gäller att jobba in lite tid om man vill kunna åka och träna 2 gånger i veckan utan att komma hem mitt i natten.

Körde som vanligt till stallet efter jobbet, fixade i ordning box och mat för att sedan åka hem, hämta hunden och cykla tillbaka för hagintag.

Det låter säkert omständigare än vad det är för jag tycker att jag lika gärna kan cykla till stallet som någon annanstans – Soya måste motioneras oavsett.

Väl hemma kom en spekulant och köpte min gamla hoppsadel och som vanligt då jag har ett finger med i spelet så var även detta möte ett i kategorin ”otroliga sammanträffanden”.

Mer om detta i morgondagens inlägg- tills dess: Adios!

Söndag- regn in på bara kroppen!

När jag steg upp 04.30 i morse smattrade regnet mot rutan och jag hann tänka (surt- för jag hatar när planer rubbas) ”idag får det bli plan B- tömkörning i ridhuset i stället för den planerade uteritten”.

Väl i stallet en halvtimme senare hade regnet nästan upphört och när jag var klar med alla morgonbestyren bestämde jag mig för att återgå till plan A, uteritten.

Givetvis hann vi inte många meter förrän det åter började regna men nu var vi redan på väg så det var bara att bita ihop.

Soya hade i alla fall sitt regntäcke på sig men lyckades trots det demonstrera sitt missnöje genom att i perioder sacka efter och liksom fråga ”ska vi verkligen fortsätta”.

Men fortsätta- det skulle vi och vi red en, borsett från regnet då, riktigt härlig runda med massor av trav och galopp på sviktande grusvägar.

Eftersom det var så tidigt på morgonen (läs: ingen trafik) vågade jag rida över den stora och annars mycket trafikerade 80-vägen nästan där vi bor och det var skönt att kunna variera sig lite.

Så länge grusvägarna är så här mjuka ska jag försöka att konditionsträna Archie där, det går inte an att bara sitta och rida i fisgalopp inne i ridhuset :=).

Väl tillbaka i stallet kände jag att regnet hade gått igenom jacka, termobyxor, ridbyxor och strumpbyxor, dvs jag var våt in på bara skinnet men efter hagutsläpp kunde jag raskt köra hem för en god frukost, dusch och hårtvätt.

Nu väntar jag på att Birk-Lena ska komma och hämta mig för gemensam färd till Kyra-clinicen i Helsingborg- har ni tur kommer en rapport om detta i kväll.

Ebba, gammal Kyra-elev, ska visa de svåraste rörelserna säger en inside-rapport och jag har lovat att inte resa mig upp på läktaren, busvissla och ropa ”MIN TRÄNARE” :=).

Lördag: super-Archie och super-Mulle!

Det kan vara nyttigt…..

…att hoppa på….

lite mer ”tittiga” hinder ibland…

Inledde morgonen med ett riktigt, riktigt BRA dressyrpass (utan graman :=))!

Red igenom nästan hela LA:1 programmet (allt utom skrittdelen), red sedan delar ur det flera gånger och därefter delar ur LA:6 programmet. Galoppdelen i detta program tror jag ska passa Archie utmärkt eftersom det inte finns den linje han inte kan gå i galopp (det är lite speciella vägar i just LA:6 tycker jag).

Efter vårt dressyrande skrittade jag ut med hund och häst en kort runda och därefter blev det hage för Archie och bilfärd till Sallys nya stall för mig och Soya.

Väl hos Sally och Mulle höll jag en kombinerad hopp och dressyrlektion för dom och det gick väldigt bra!

Mulle får ibland tendenser att elda upp sig i början, mitten eller slutet av passet och detta kan pågå i allt från i princip hela lektionen till någon minut men idag gick han som ett urverk hela tiden.

Sally visade upp en jättefin förvänd galopp tex och hoppningen ska vi inte tala om- idel supersprång!

Vi passade på att hoppa på lite speciella hinder och Mulle flög över utan att blinka. Nu är just han ingen tittig ponny över huvud taget men annars tycker jag gott att man ibland kan plocka fram lite mer annorlunda hinder när man tränar hemma så att inte hästen får en chock när den ser liknande saker på tävling.

Nu väntar jag på att klockan ska bli 12 och att min goda vän Susanne ska komma och hämta mig.

Vi ska åka till hingstvisningen på Tullstorp som jag tipsade er om härom veckan.

Nu är jag förvisso tämligen ointresserad av just hingstar men desto mer nyfiken på att se Brinks anläggning.

Stallarna och allt runtomkring sägs ju vara perfektionen själv och väldigt estetiskt och eftersom jag själv tycker att jag är en estet vill jag gärna njuta av detta.

Rapport kommer antingen i kväll eller de närmaste dagarna- ska försöka att ta lite kort också!

Fredag

Även denna fredag var det Ebba som red- en vana som Archie inte verkar ha något emot.

Idag fortsatte Ebba att rida mer samlat i galoppen (precis som förra veckan) och det blev förutom en hel del sluta i galopp även en första introduktion till piruetterna med galopp på en mindre volt och med lite tagen bakdel. Nu red Ebba verkligen långt ifrån några piruetter men det är inte fel att börja ”känna på” en liten början till dessa i alla fall.

Slutorna i både trav och galopp flyter på bättre och bättre och idag blev det till och med en liten ”sax” -:) i travsluta, in från ena långsidan i höger sluta till x och sedan ut därifrån och till slutet av samma långsida i vänster sluta.

Allt flöt på mycket harmoniskt och det var inte bara åskådaren undertecknad som nickade gillande- även Ebba var nöjd med Archies insatser för dagen.

Torsdag- Soya lever farligt och Archie imponerar


En ”fem-femtio” närmast och en studsserie i galopp (cavalletti-bommarna) i bakgrunden

Idag stod det hoppning på mitt ridschema och eftersom jag inte har några planer på att återuppta hopptävlandet men ändå vill hålla igång själva känslan (som jag tycker att man tappar oerhört snabbt i hoppning om man jämför med dressyr) och gymnasticera Archie valde jag övningar som jag tycker främjar detta.

Innan jag började själva hoppningen fick jag dock gymnasticera mig själv, helt ofrivilligt från min sida kan jag ju säga men ibland har man inget val….

Jag var plötsligt av med Soya vilket jag inte ens hade märkt förrän jag hörde världens tystaste och tillika kortaste gnällande som det nog var rena turen att jag ens registrerade.

Soya är ”dum” på det viset; kommer hon bort och jag inte kan hitta henne så är hon tyst som en mus och sitter bara som ett frågetecken och väntar på att jag ska lokalisera henne med någon form av radar.

Hur som helst; det mycket lilla ljudet fick till och med min morgontrötta hjärna att gissa att Soya hade krupit mellan sargen och själva ridhusväggen någonstans, ett mellanrum på en halv meter som mest skulle jag gissa.

Jag red runt och tittade och mycket riktigt….plötsligt såg jag Soya som ynkligt försökte klänga på sargen som om hon skulle kunna ta sig upp den vägen.

Vad göra?

Tja…jag insåg att det bara var att hoppa av och försöka fiska upp henne på något vis, men hur?

Ställde en pall mot sargen och försökte häva mig ner mellan denna och ridhusväggen men Soya befann sig för långt ner för att jag skulle lyckas nå henne.

Jag förstod att enda sättet (om jag inte skulle vänta ut henne och hon kanske skulle våga ta sig tillbaka samma väg som hon kommit in- och det vågade jag inte lita på) var att hoppa in själv mellan sargen och väggen.

Sagt och gjort och jag tackade min lyckliga stjärna för att jag, trots att jag är smidig som en kylskåp, i alla fall är hyfsat smärt och fick plats i detta trånga utrymme!

En mer ”robust” människa hade fastnat och hur skulle DET ha sett ut? Och vem skulle ha räddat oss?

Fatta vad pinsamt att behöva ringa och väcka stallägarna 05.30 för att meddela att man bokstavligen ”sitter fast” i ridhuset *GARV*!!!!

Nu behövde jag alltså inte göra detta utan lyckades hoppa ner, fiska upp Soya, slänga henne över sargen och sedan själv hoppa tillbaka- fullständigt täckt av gud vet hur gammalt ridhusdamm.

Jag hann tänka att ”om någon ser mig så här kommer de att tro att jag har ramlat av 15 gånger” men sedan insåg jag ju att det aldrig någonsin kommer något till ridhuset på denna okristliga tid….eller?

Nåväl….

Hoppade upp på Archie som hela tiden åsett mina gymnastiska procedurer under stillsamt förundrade blickar och återupptog ridningen och började med att trava över cavallettina.

När vi gjort detta x antal gånger (10 kanske) så ändrade jag avståndet till ca 3, 5 meter mellan dessa och galopperade över- som en studs-serie!

När även detta gjorts (kanske 5 gånger) så började jag den egentliga hoppningen och hoppade hinderna som ni ser på bilden samt ett ensamt räcke på andra långsidan (som inte syns på bild).

Hinderna ni ser är vad en del av oss kallar en ”fem-femtio”, vilket helt enkelt betyder att det är 5,5 meter mellan dom.

Det är egentligen meningen att man ska trava över A-hindret och sedan ta ett förkortat galoppsprång över B-hindret men jag brukar galoppera in, om än i lite kortare galopp.

Dagens hoppning gick, om vi ska använda ett av mina vanligast förekommande ord i bloggen, YPPERLIGT och jag var väldigt nöjd med Archie.

Ännu nöjdare blev jag efter att ha seglat över det som jag redan innan hade bestämt skulle vara sista hindret och fick höra ”braaaaaa Birgitta”.

Vände mig förvånat om och såg att stallägaren stod i andra änden av ridhuset, något som alltså aldrig någonsin inträffat sedan jag flyttade dit för ½ år sedan (han skulle vattna ridhuset visade det sig).

Jag har alltså aldrig stött på varken honom eller någon annan levande själ i ridhuset så dags på morgonen så det var verkligen roligt att han fick se Archie i sitt esse och dessutom HOPPANDES :=)!

(Hans egen dotter är btw C-tränare i hoppning).