Även idag blev det tömkörning utomhus i 45 minuter och vädret var riktigt vårlikt och behagligt.

Om man ska försöka hitta något positivt med den mycket onödiga skadan Archie ådragit sig så är det kanske inte helt fel med en kortare återhämtningspaus, om än mitt i tävlingssäsongen?

Jag har ju ridit på ordentligt sedan december så det kanske är bra för både Archies psyke och muskler att bara skritta omkring i friska luften?

Om inte annat får även jag motion, liksom min ständiga följeslagare Soyis.

Eftersom jag har haft stalljour idag (vilket man har var 7:e söndag så det är verkligen inte betungande) har jag förutom sedvanligt pyssel med Archie även ägnat mig åt fodringar och hagutsäpp och dito intag.

”Passar” dessutom Bröta sedan i onsdags så jag har haft att göra.

Archie fick en 45-minuters tömkörningstur i skritt på grusvägarna där vi åter träffade Soyas boyfriend Enzo. Hundarna lekte en stund medan Archie pustade ut (hmmmmm), därefter fick han fortsätta att jobba lite med öppnor, skänkelvikning och samlad skritt.

Jag tycker att jag lika gärna kan göra något mer vettigt under den ofrivilliga vilan än att bara dra omkring på honom i ett grimskaft, detta upplägg har jag provat tidigare med goda resultat.

Begick även ett helgerån innan tömkörningen då jag KLIPPTE av halva Archies man, även detta har jag gjort många gånger förut utan att lyssna på de som hävdar att manar BARA ska ryckas, inget annat.

Dagen har även innehållit en provridning av en tilltänkt foderhäst, mer om detta i kommande inlägg, samt ännu en tröstlös hus eller snarare GÅRDS-visning.

Jag kunde åter konstatera att vi i jämförelse bor i ett PALATS, så ”sunkigt” var precis allting och ingen renovering i världen hade nog hjälpt.

Nu väntar jag på att maken ska fixa middag (tacos), därefter återstår inte så mycket mer än att ta in Arch och Bröta från hagomgång nr 2 och så kvällsfodring av alla djuren.

Med risk för att tjata ihjäl er så måste jag åter kommentera vädret!

Var i hela fridens namn är värmen?

Ja, inte här i Skåne i alla fall även om jag fått rapporter om att det i tex Jönköping (där maken var på besök) var + 20 grader igår.

Själv eldade jag i braskaminen; kan inte minnas när detta hände i maj månad senast?!?!?

Idag hann jag inte mer än släppa taget om Archies och Brötas grimmor förrän regnet började ösa ner och så har det fortsatt mest hela dagen.

När det var dags för eftermiddagspromenaden regnade det så mycket att jag faktiskt gick in i det tomma ridhuset med hund och häst men lagom till att jag tyckte att vi var färdig-gångna så blev det uppehåll så då tog vi en runda ute också.

Stallägaren är säkert överlycklig över dagens regnmängd som han säger behövs för hans skörd och i slutändan Archies mat men själv har jag fått NOG!

Idag var det en så kallad klämdag på jobbet och den lediga dagen var lika välkommen som alltid.

Bortsett från den sedvanliga hagvistelsen fick Archie motion i form av 40 minuters tömkörning i skritt utomhus och det gick lika bra som våra tömkörningspass alltid gör.

Idag träffade jag också Sallys nya ponny för första gången, en häst med en vacker sida och en härlig galopp. Hoppviljan var det inga fel på och det ska bli otroligt spännande att följa detta ekipage på tävlingsbanorna.

Att jag bara var på jobbet några timmar igår och att det är röd dag idag har gjort
mig smått förvirrad. Vilken dag är det egentligen?

Även imorgon är jag ledig och det säger jag aldrig nej till.

Archie har tillbringat hela dagen i hagen och Soya och jag var ute och gick med honom i 40 minuter på kvällen.

Det är tur att han får skritta- jag vill varken riskera kolik eller framför allt att han blir fet under sin vila. Den mikroskopiska mängd havre som han får när han rids är borttagen men stråfodret vill jag inte röra, jag har alltid haft svårt att neka mina djur att äta (som man känner sig själv känner man andra…. eller hur var det).

I början av promenaden gick vi förbi trädgården där Soyas kille Enzo bor och vi stannade så att hundarna fick leka medan Archie fick stå och beta. Detta gräsätande fick till följd att Archie sedan ville stanna och äta heeela tiden, snacka om att han blev ouppfostrad på 10 minuter!

Promenaden bjöd på en del taktande också, även detta olikt min timida häst och tyvärr inte ett tecken på att han redan är mycket bättre.

Så klart KAN det vara så men jag minns dessa taktnings-inslag även då Archie hade fång så det behöver inte betyda något annat än att han blivit liiite pigg av att inte ha blivit riden på några dagar.

Såg även något lustigt för första gången idag: Archie hingstgnäggade åt sin egen BAJS-hög som han precis hade levererat i hagen?!?

Måste ha berott på att ett sto han inte brukar träffa gick i närheten för min lille gosse har annars inte det minsta hingstbeteende i sig :-)!

När jag kom till stallet för hagintag sent i eftermiddags infann sig äntligen den efterlängtade vårkänslan.

Det var vindstilla och solen värmde otroligt skönt utmed den stallvägg där jag satt med Soya och några stallkamrater.

Vi skojade och flamsade, både jag och bloggkonkurrenten Liv har en ibland knäpp humor och framför allt den sistnämnda är mycket lättroad och har nära till skratt så jag lyckades faktiskt glömma Archies hälta för en stund vilket var skönt.

Den svarta gossen tackade mig för att han fick gå ute utan täcke genom att rulla sig så att han numera är grå- får se om jag hinner bada honom representabel innan veterinärbesöket imorgon.

Först ska Pippi och jag åka och jobba i några timmar på morgonen så att inte allt för många timmar på flexen går till spillo och sedan bär det av till veterinären. Håll tummarna!

Idag fick Archie gå sina 2 pass i hagen som vanligt och därefter tog vi samma skrittpromenad som igår.

Såret ser fortsatt fint ut och jag tvättar det inte ens- det är helt torrt och jag ser ingen anledning att pilla i det.

Nedräkningen till onsdag 13.30 har börjat!

Konstaterade som många gånger förut hur otroligt mycket tid man har till allt möjligt en helgdag utan varken hund eller hästaktiviteter inplanerade.

Det blev 3 besök i stallet ändå, morgon, lunch och eftermiddag- så är det när man bor så nära att man kan använda stallet som ”mellanlandning” när man rastar hunden :-)!

På eftermiddagen gick jag en halvtimmesrunda med Soya och Archie och när vi kom tillbaka till stallet möttes jag av en trevlig överraskning; Mys mamma bjöd på cheescake som hade blivit över från gårdagens konfirmation.

Jag hade förvisso gjort en ”beställning” på just cheesecake (som jag älskar) när jag hörde om den planerade menyn men hade faktiskt hunnit glömma bort det hela så jag blev väldigt glad (och mätt ha ha).

Nu vill jag bara att det ska bli måndag morgon så att jag kan ringa ”min” veterinär och förhoppningsvis få en tid så snart som möjligt.

Som många andra helgdagar stod flera åtaganden på dagens lista.

Började med att ”känna av” Archie inför morgondagens tävling och blev både besviken och förvånad.

Varför skrev jag igår att jag inte hade några problem med att rida på träns kontra kandar?

NU förstår jag plötsligt varför så många föredrar det sistnämnda!

Archie kändes som om han hade hundra kilo sten i munnen och det var ingen behaglig känsla.

Nej, att rida på kandar flera pass på rad var nog inte så smart tror jag.

Efter ridningen var det dags att tömköra Rocky vars ägare skulle konfirmeras idag varför jag hade lovat att vara hästvakt.

Rocky var lika fin på töm som vanligt, eller till och med finare!

Han kan ibland bli oförklarligt spänd och sprätta iväg men idag var han så lugn och fin hela passet.

Nästa ponny på tur var Mulle, även han en mästare i att bli just ”oförklarligt spänd”.

När han sätter den sidan till skulle han kunna dela med sig av sin ”energi” så att det räcker att få fart på 10 gamla lektionshästar minst och det är verkligen tålamodsprövande för både tränare och ryttare.

Men även idag fick Sally och jag med gemensamma krafter honom att coola ner sig- det lyckas alltid men tar olika lång tid :-).

Inte heller Soya blev bortglömd idag för på hennes schema stod en LC-träning utanför Hörby på schemat.

Detta var första gången en träning hölls där och hade jag inte mött några vinthundsägare när jag var nästan framme hade jag nog irrat runt i området än!

Eniros vägbeskrivningar brukar vara ett säkert kort men som sagt- inte denna gången!

Väl på plats kunde jag till min stora förvåning konstatera att det bara var en whippet till på plats, annars är vi i klar majoritet på alla träningar och det brukar ”drälla” av dom.

Nu fick Soya av naturliga skäl springa med Ville men det har hon gjort utan problem även tidigare så det passade bra.

Annars var mer eller mindre alla de vanligaste vinthundsraserna representerade; greyhound, borzoi, afghan, saluki, varghund, galgo och en podenco (tror jag den minsta hunden var :-), det var ingen italienare i alla fall :-)).

Soya och Ville sprang enligt min amatörmässiga uppfattning ett ”sådär” första lopp där Soya var både snabbast iväg och först i mål men med lite genande på vägen (där är hon minsann ingen ”snigel” som på hundkappen).

Andra loppet, då banan vändes, tyckte både jag och Villes ägare såg super ut vilket domarna instämde i då vi frågade :-).

Som avslutning på djurdagen kunde jag väldigt bekymrat konstatera att Archie har fått ett sår snett ovanför karleden på ett framben.

Såret som sådant oroar mig inte, Archie brukar inte bekommas av sådant, men däremot undrar jag hur han har fått det?

Har han fastnat i något i hagen och kanske vridit till benet olyckligt när han kommit loss? Eller har han sparkat sig på något?

Det som är extra konstigt är att en stallkamrats häst, Aramis, helt nyligen fick ett mycket likartat sår på nästan exakt samma ställe på benet och i hans fall svullnade benet upp och det blev bye-bye planerad tävling då.

Så jag får nog ställa in mig på att det kanske inte blir någon tävling för oss i morgon :-(.

En koll med Argus-ögon och longering på morgonen imorgon (tävlingen är på eftermiddagen) får avgöra hur det blir helt enkelt:-(.