Nyss hemkommen från en lyckad träning för Ebba kan jag konstatera att det var helt rätt att ta med min nya vän Herr Graman dit.

Jag fick rida lite allt möjligt idag, skänkelvikning, öppna i trav och galopp, sluta i galopp, bakdelsvändningar osv och det flöt på riktigt bra.

Ebba delade helt min uppfattning att det är bra för både Archie och mig med det extra stöd gramanen ger, jag kan sitta mer avslappnat och slipper ta i så och Archie lär sig vad som förväntas av honom utan tjafs.

Idag anmälde jag mig till en ny tävling, LA:1 i Trelleborg den 28:e mars.

Fick jag bestämma skulle jag helst rida LA:4 i stället men någon sådan klass finns inte de närmaste månaderna.

Om ett tag tänkte jag debutera i LA:6 och jag ska börja rida linjerna ur det programmet så fort som möjligt nu.

Även denna dag bjöd på mycket sol även om det fortfarande är minusgrader på morgonen.

Jag har nu börjat ta för vana att cykla till stallet efter jobbet, ett bra sätt att motionera Soya som jag idag anmälde till årets första LC-prov, 10 april.

Hennes tävlande är till skillnad från Archies HELT utan något allvar bakom då LC enligt MIN mening styrs av så mycket som man som hundägare inte kan påverka att dressyrtävlande framstår som rena milimeterrättvisesporten i jämförelse:-).

Även idag har det varit solsken hela dagen och jag misstänker att Archie har haft det riktigt mysigt i hagen.
Han tycker om att stå och njuta i solen och det är ungefär det mest ansträngande han har gjort eftersom måndagar nästan alltid är hans vilodagar- så även idag.

Det märks helt klart att vi går mot ljusare tider nu- jag vaknade av mig själv redan 05.30 och valde att stiga upp och sticka till stallet så att hästarna skulle få komma ut i hagen redan vid 7.

Tog in Archie vid 12 och red ut på en härlig tur med honom och Soya.

Jag var i yngre dagar absolut förespråkare för att man skulle låta hästen vila dagen efter tävling (som tack för en ansträngande prestation typ) men idag anser jag inte att rida en lätt A-klass är någon större ansträngning över huvud taget utan snarare att betrakta som en ”halv-vilodag” från vilken man verkligen inte behöver återhämta sig.

Till dagens tur hade jag satt på graman och hack- vad säger ni om den betslingen va´ :=)?

Inget man brukar stöta på precis men lika gärna som jag vill att Archie ska vila munnen från bett och nosgrimma lika ogärna vill jag att han ska känna att ”oj vad lätt det är att köra upp skallen om jag vill” och så var det ju sist jag red ut på hacket och han blev så rädd för några flaxande sjöfåglar.

Liv- stallkamraten- berättade att hon hade haft mycket roligt åt just det inlägget och gapskrattat högt (hon är mycket lättroad den flickan) men själv kunde jag ju som sagt hålla mig för skratt där jag satt på en häst som kändes som en kula redo att avfyras vilken sekund som helst.

Men med gramanen på idag skötte Archie sig ypperligt och vi red ett riktigt ”så tränar man en fälttävlanshäst”-pass med mycket trav och galoppp i delvis kuperad terräng samt en del trav på en lång asfaltväg där vi aldrig ridit förut och där det verkade vara helt bilfritt (viktigt så att inte Soya blir överkörd).

Väl i stallet släppte jag ut Archie i hagen igen-solen har strålat mer eller mindre hela dagen och då känns det extra skönt att kunna nyttja hagarna som man vill på eftermiddagarna.

När jag stod på ridskolan var det ett långt större ”projekt” med hagutsläpp, hagtillgång osv och det är jag mycket glad att ha kommit ifrån.

Att bo 3 minuters körväg från stallet gör ju absolut sitt till, liksom att jag kan gå dit när jag ändå rastar hunden.

Idag hade jag planerat att bjuda min man på restaurang eftersom han så ofta plockar fram plånboken och bjuder MIG och vi hade i förväg bestämt att vi skulle åka till byns enda kinarestaurang för att äta.

Just kinamat kan jag föräta mig på och inte alls vara sugen på under långa perioder men idag längtade jag till deras vegetariska rätt med massor av goda grönsaker.

Vrålhungrig och med huvudvärk ringde jag till restaurangen innan vi körde dit (det har hänt tidigare att de inte haft öppet av för mig oförklarliga anledningar) och mycket riktigt!!!!

Även idag möttes jag av en telefonsvarare (på engelska!!!) som meddelade att ingen kunde ta mitt samtal (no shit?!?!?) och det var bara för mig och maken att börja riva i frysen för vid det här laget var vi för hungriga för att orka engagera oss i andra alternativ (utbudet är inte sååå stort i en håla som Staffanstorp).

Så i stället för goda wokade grönsaker men ris blev det några halväckliga korvar med pytt i panna- så kan det gå!

Nu ska jag bojkotta kinarestaurangen för så dålig service är inte ok enligt mig. Det minsta man kan kräva är väl att en röst på svenska förklarar VARFÖR restaurangen håller stängt och när den öppnar igen, eller?

Några bilder på en av Archies konkurrenter, stallkompisen Aramis och hans ägare.

Om jag får säga det själv blev den understa bilden riktigt fin för att vara tagen med en enkel I-phone.

Dagen idag blev en ganska intensiv och lång hästdito.

Jag var i stallet redan innan 07.00 för att fodra, mocka till Archie och Bröta (som jag passar i några dagar), släppa i hagen samt tävlingsförbereda. Sadel, träns och stövlar fick sig en extra puts innan det var dags att köra till Lundegård och veckans dressyrträning med Sally och Mulle.

Efter denna körde jag tillbaka till det egna stallet, tog in Archie från hagen och flätade (det absolut tristaste med att tävla) innan jag äntligen kunde köra iväg mot tävlingsplatsen med ett stopp för att hämta upp Lina på vägen.

Vi kom fram till tävlingarna i ganska lagom tid, hann se några ekipage rida innan det var dags att lasta ur Archie och börja rida fram.

På framridningen gick det ganska bra tyckte jag och inne på banan ännu bättre!

Det kändes inte som att jag och Archie gjorde några större missar och jag blev därför hemskt besviken när poängen visade att vi var långt ifrån placerade utan snarare hamnade i den nedre delen av resultatlistan.

62,4 % och betyget 5 på 10-metersvolterna i galopp (för små!!!!) och bakdelsvändningarna (tappade 1 steg respektive tappade tempot enligt kritiken) kostade tydligen så pass mycket.

Att galoppvolterna blev för små tyckte jag faktiskt nästan var positivt, mitt problem brukar vara det motsatta men idag så vände Archie så lätt och tydligen till och med för snävt. Det är något jag lätt kan ”fixa till”.

Betygen 6 och 7 på skänkelvikningarna var också mycket trevliga att få; ni vet ju vilka bekymmer vi haft med detta tidigare så 6,7 för Archie är nästan som 8,9 för en ”normal” häst :=).

Aramis, stallkompisen, slog Archie tämligen stort (de hade nästan 65 %) så nu leder han vår inofficiella dressyrkamp med 1-0.

Var revanschen ska äga rum har ingen av oss bestämt ännu men det blir förhoppningsvis snart tid för det också.

Jag känner mig extremt tävlingssugen efter dagen och är väldigt nöjd med Archies insatser.
Den gode herren har ju vid något tillfällen tyckt att ”nä…ska vi inte ta och SOVA LITE” precis när jag har kommit in på dressyrbanan men idag var han pigg och alert och verkade inte ha några tankar på några tupplurar :=).

Fredag brukar ju vara ”Ebba-dag” sedan en tid tillbaka och så var det även idag.

Idag var vi lite tidiga till träningen så jag passade på att ta en promenad i de mycket vackra omgivningarna med hund och häst.

På vår väg var vi tvungna att gå över två träbroar och jag var glad över att diskussionen ”ska man gå över en träbro, hur stabil den än verkar” var avklarad sedan tidigare.

När Archie stod på ridskolan behövde vi ibland rida över just en träbro på våra uteritter och medan jag bestämt hävdade att vi skulle över så tyckte Archie lika bestämt att ”det ska vi inte alls om jag får bestämma”.

Men eftersom det i min värld är den som betalar som bestämmer så hade gossen inte mycket för sina protester och numera traskar han över träbroar utan att blinka.

Promenaden måste ha tröttat ut i alla fall Soya för när Ebba hade hoppat upp och skulle skritta så ville Archie inte gå.

Ouppmärksamma jag märkte inte att Soya hade lagt sig mer eller mindre på hans framhovar och så himla klok som Arch är så ville han inte trampa på sin vimsiga vän.

När Soya väl hade makat på sig kom ritten igång och med risk för att upprepa samma sak varje fredag så såg allt mycket bra ut.

Archie kan numera galoppera riktigt samlat utan att galoppen blir ”kantig”, tidigare fick Ebba lägga upp tempot för att få den rund och bärig.

Och nu SER man när/att hon rider sluta i vänster galopp, Archies akilleshäl big time.
I början fortsatte han bara att galoppera spikrak i hela kroppen oavsett vilka hjälper jag än gav- mycket frustrerande och jag orkade inte ge starkare hjälper än vad jag redan gjorde.

Det är verkligen roligt att se dessa resultat och jag har redan börjat spåna på någon form av ”mini-träningsläger” för Archie och med mig och Ebba i sadeln under min sommarsemester.

Som jag redan har nämnt är det i mångt en kostnadsfråga för mig tyvärr, Ebbas engagemang och möjligheter att ställa upp kan jag verkligen inte klaga på!

Även idag var det uppstigning i ottan och morgonrutinerna såg ut ungefär som i måndags- uppe i sadeln 05.20 och träning av allt som ingår i LA:4-programmet.

Jag tycker att det går bättre och bättre med de olika rörelser och det är väl främst travökningarna som skulle behöva förbättras en hel del.

Det blir fortfarande lite för mycket ”spring-spring” från Archies sida och ”studs-studs” från undertecknads sida, det ena ger tyvärr det andra så att säga. Men vi jobbar på det liksom på min sits som det i alla fall känns som att den blir mer och mer stabil (läs: stilla).

Fick mig ett gott skratt åt Soya som gjorde något hon aldrig gjort förut. Hon drog ner min täckväst som jag hade slängt på en stol och så la hon sig på den.

Mycket clever tänkte jag….känns det kallt ska man givetsvis göra vad man kan för att värma sig :=)!

Idag stod vilodag på schemat så jag har inte gjort så mycket mer med Archie än mockat åt honom, fixat med foder och tagit in honom från hagen.

Fixade det mesta på morgonen och åkte tillbaka efter jobbet för att göra klart höpåsar och mocka lite.

Sedan var jag så omständig att jag körde hem för att hämta Soya varpå hon och jag cyklade tillbaka till stallet för hagintaget.

Så klart kunde jag ha gjort detta utan att hämta hunden men eftersom jag tyckte att hon behövde lite cykelmotion kunde jag lika gärna låta Archie gå ute ytterligare en stund.

Lika gärna som han står och hänger i boxen kan han göra samma sak i hagen fast omgiven av frisk luft och lite olika synintryck.

Tänkte ”gå ut hårt” så här i början av veckan och eftersom det inte är någon träning för Ebba imorgon rida dressyr på morgonen idag och spara vilodagen tills imorgon.

Sagt och gjort även om jag inte precis skrek av lycka när klockan ringde….vågar jag säga det…04.10!

Ja, ja…jag hade varit lika trött om jag hade stigit upp 1-2 timmar senare men det är mer att 04.10 LÅTER så otroligt, fruktansvärt, hemskt tidigt.

De flesta människor brukar ge mig väldigt märkliga blickar om jag berättar om sådana här uppstigningar och de (blickarna) säger mer ”Du är inte KLOK” än ”åh vilken stark karaktär du har”, typ….

Hur som helst så kvicknade jag snabbt till när jag hade stigit upp och Archie verkar faktiskt aldrig bry sig (önsketänkande???) när jag än dyker upp.

05.20 började vi skritta fram i ridhuset och en knapp timme senare var vi färdiga med dagens övningar.

Även idag försökte jag att disciplinera mig och rida linjer ur LA:4-programmet (jag skriver disciplinera mig för jag tycker att det är så tråkigt och att rida igenom HELA program finns nästan inte på min karta, ÄNNU tråkigare).

Men med dessa ”linje-träningar” vill jag att Archie ska ”känna igen sig”- tvärtemot vad man brukar råda de som tränar på dressyrprogram där man varnar för att hästen till slut ska ”förekomma” ryttaren. Jag tycker att det är ganska larvigt, i alla fall för egen del och Archie får gärna veta att det tex snart är dags för en travökning….bäst att gasa på lite :=)! Han är ju så otroligt snäll och lydig för det mesta så jag ser ingen fara i att han plöstligt ska börja gå hela dressyrprogram för egen maskin oavsett vad jag försöker säga till om i sadeln.

Det är väl mer när man övar galoppombyten som man inte vill att hästen ska börja byta kors och tvärs oavsett vad man gör i sadeln men nu är det ju inte detta vi sysslar med just nu.

Tack vare den tidiga uppstigningen och dito ritten var jag på jobbet redan strax efter 07.00, bra för flexen som jag utnyttjar ganska rejält i perioder.