Jag är väldigt glad över att sommaren hittills varit relativt insektsfri på nuvarande anläggning.

Även på den där jag tidigare hade häst i ca 8 år förekom ytterst lite irriterande flygfän för att inte tala om ridskolan där jag hade häst i ca 20 år.

Så jag har liten, för att inte säga obefintlig erfarenhet av hur otroligt påverkade hästarna kan bli av tex knott och det är jag som sagt tacksam över.

Jag funderar på hur många som nästan slentrianmässigt sprayar sina hästar med tex Ultrashield reflekterar över VAD det egentligen är de täcker hästens hårrem med?

Om man läser på flaskan så ska medlet skydda mot insekter i upp till 14 dagar så det säger nästan sig självt att om detta verkligen stämmer, tja då är det ganska starka grejer?

Så själv försöker jag att ransonera sprayandet och bara använda medlet när jag tycker att det börjar bli lite väl mycket insekter, dvs mycket sällan.

Samma sak med avmaskningsmedel för övrigt!

Jag upplever att många bara trycker i sin häst detta utan minsta reflektion över att det faktiskt är en form av GIFT- vad skulle annars maskarna dö av?

Man tar inget träckprov utan ger bara maskmedel ”för säkerhets skull” utan tanke på risken för resistens eller att en del hästar faktiskt kan bli sjuka av medlet.

Tittar på detta klipp och nickar igenkännande.

Inte för egen del mind you men jag har sett det hur många gånger som helst genom åren och det är väl också lite ”allmänt erkänt” bland hästfolk; att saker till den fyrbenta får kosta nästan hur mycket som helst medan man är väldigt snål mot sig själv.

Just vad gäller foder försöker jag att ”keep it simple”- jag håller inte på med en massa tillskott, örter, burkar och vätskor som sägs förändra och förbättra allt möjligt hos hästen.

Jag tror MEST på bra stråfoder, genomtänkt ridning och bra stall och hage- har man inte detta tror jag inte att något mirakelpulver är lösningen.

Ser ibland också hästägare som trycker i sina hästar allt möjligt utan att RIDA och då BLIR det inte den effekt man önskar när man väl sitter upp vilket är väldigt svårt för mig att förstå att man inte begriper….

Nu skördas det hö/ ensilage på flera håll i Skåne och alla jag frågat vittnar om myyyyyycket mindre skörd än föregående år.

Man hoppas på att kunna ta en andra och till och med tredje skörd men det är så klart inte bara att ”gå ut och hämta”- det kostar tid, maskiner osv.

Dagens fråga är om ni är oroliga för att inte få in/ kunna köpa tillräcklig mängd stråfoder?

Har ni avtal med någon bonde?

Är ni bekymrade över högre priser?

Som synes har vi en hel del brännässlor nära våra hagar.

Jag hade ett svagt minne av att ha läst att hästar äter dessa efter torkning så jag googlade och mycket riktigt, det stämmer vilket ni bla kan läsa här.

Jag har nu kapat av lite med lien och tänkte om någon dag se vad mitt bortskämda djur anser om saken.

Han är på gott och ont inte en häst som slukar allt i sin väg, han kan tom lämna kvar hugget gräs i hagen.

Fördelen är att jag hoppas och tror att risken att en sådan häst får i sig ”olämplig” föda är mindre- jag har med egna ögon sett uthungrade hästar som tex ätit helt nerkissad halm eller havre med råttskit i….

Med vad säger ni läsare; har ni provat att fodra med nässlor och hur gick det?

Läser detta och flinar!

Jag skickade själv in ett träckprov för lite sen och funderade på vilken överraskning en eventuell ”brev-tjuv” skulle få 🙂 .

Brukar ni skicka träckprov eller hur gör ni avmaskningar i stallet? Gemensamt eller var och en efter eget huvud?

Idag funderar jag på det här med kraftfoder.

Själv fodrar jag med havre sedan urminnes tider eller i alla fall sedan jag köpte min första häst; från början för att det ingick i  stalllhyran och att det då, på stenåldern, ärligt talat inte fanns något annat med att fodra med (möjligen korn men alla dessa färdigfoder fanns ej och Krafft kom efter en tid).

Numera ger jag havre för att det är outstanding billigast, jag köper av en bonde för under 2 kronor kilot men även ”i foderaffären” kostar alla andra foder både dubbelt och tre gånger så mycket.

Och ”givetvis” tycker jag att det fungerar med havren, både vad gäller hull och energi.

Intressant är, tycker jag, att i princip ingen av hästägarna i min bekantskapskrets/ stall jag känner till fodrar med havre!

Jag vet 2 personer på rak arm; den ena har 2 hästar och tränar på medelsvår/ svår nivå i dressyr och den andra säljer foderanalyser på nätet.

Lika intressant är att många som köper färdigfoder inte har någon analys på stråfodret så hur de ”vet” hur mycket hästen behöver äta är för mig en gåta, förvisso samma gåta oavsett vad man fodrar med.

Att man väljer många gånger mycket dyrt kraftfoder (runt 12 kronor kilot) kanske beror på att man ändå tycker att det är ”billigt” sett hur lite hästen äter per månad?

Så om man betalar 4 eller 12 kronor kilot och per dag kanske kvittar?

Ja, inte vet jag men det är en teori.

För så gör ju vi med Mollys torrfoder.

Nu äter hon inte det allra dyraste fodret men det finns många långt billigare sorter men jag har valt att använda mig av de märken Soyas uppfödare rekommenderade en gång i tiden.

Jag vet att de fungerar och Molly äter så lite att kostnaden blir runt 200 kronor per månad (som Henrik och jag dessutom delar på) att jag inte bryr mig om billigare alternativ.

Hur resonerar ni kring kraftfoder?  Vad fodrar ni med och hur har ni gjort detta val? Ingår det en viss sort/ mängd foder i er stallhyra?