Nu skördas det hö/ ensilage på flera håll i Skåne och alla jag frågat vittnar om myyyyyycket mindre skörd än föregående år.

Man hoppas på att kunna ta en andra och till och med tredje skörd men det är så klart inte bara att ”gå ut och hämta”- det kostar tid, maskiner osv.

Dagens fråga är om ni är oroliga för att inte få in/ kunna köpa tillräcklig mängd stråfoder?

Har ni avtal med någon bonde?

Är ni bekymrade över högre priser?

Som synes har vi en hel del brännässlor nära våra hagar.

Jag hade ett svagt minne av att ha läst att hästar äter dessa efter torkning så jag googlade och mycket riktigt, det stämmer vilket ni bla kan läsa här.

Jag har nu kapat av lite med lien och tänkte om någon dag se vad mitt bortskämda djur anser om saken.

Han är på gott och ont inte en häst som slukar allt i sin väg, han kan tom lämna kvar hugget gräs i hagen.

Fördelen är att jag hoppas och tror att risken att en sådan häst får i sig ”olämplig” föda är mindre- jag har med egna ögon sett uthungrade hästar som tex ätit helt nerkissad halm eller havre med råttskit i….

Med vad säger ni läsare; har ni provat att fodra med nässlor och hur gick det?

Läser detta och flinar!

Jag skickade själv in ett träckprov för lite sen och funderade på vilken överraskning en eventuell ”brev-tjuv” skulle få 🙂 .

Brukar ni skicka träckprov eller hur gör ni avmaskningar i stallet? Gemensamt eller var och en efter eget huvud?

Idag funderar jag på det här med kraftfoder.

Själv fodrar jag med havre sedan urminnes tider eller i alla fall sedan jag köpte min första häst; från början för att det ingick i  stalllhyran och att det då, på stenåldern, ärligt talat inte fanns något annat med att fodra med (möjligen korn men alla dessa färdigfoder fanns ej och Krafft kom efter en tid).

Numera ger jag havre för att det är outstanding billigast, jag köper av en bonde för under 2 kronor kilot men även ”i foderaffären” kostar alla andra foder både dubbelt och tre gånger så mycket.

Och ”givetvis” tycker jag att det fungerar med havren, både vad gäller hull och energi.

Intressant är, tycker jag, att i princip ingen av hästägarna i min bekantskapskrets/ stall jag känner till fodrar med havre!

Jag vet 2 personer på rak arm; den ena har 2 hästar och tränar på medelsvår/ svår nivå i dressyr och den andra säljer foderanalyser på nätet.

Lika intressant är att många som köper färdigfoder inte har någon analys på stråfodret så hur de ”vet” hur mycket hästen behöver äta är för mig en gåta, förvisso samma gåta oavsett vad man fodrar med.

Att man väljer många gånger mycket dyrt kraftfoder (runt 12 kronor kilot) kanske beror på att man ändå tycker att det är ”billigt” sett hur lite hästen äter per månad?

Så om man betalar 4 eller 12 kronor kilot och per dag kanske kvittar?

Ja, inte vet jag men det är en teori.

För så gör ju vi med Mollys torrfoder.

Nu äter hon inte det allra dyraste fodret men det finns många långt billigare sorter men jag har valt att använda mig av de märken Soyas uppfödare rekommenderade en gång i tiden.

Jag vet att de fungerar och Molly äter så lite att kostnaden blir runt 200 kronor per månad (som Henrik och jag dessutom delar på) att jag inte bryr mig om billigare alternativ.

Hur resonerar ni kring kraftfoder?  Vad fodrar ni med och hur har ni gjort detta val? Ingår det en viss sort/ mängd foder i er stallhyra?

På senare tid har jag läst och hört om en hel del hästägare som har fått akut stråfoderbrist.

Jag har också läst om ockerpriser på det foder som fortfarande finns att köpa, om de som importerat foder från utlandet och någon stackare som blev blåst av en lurendrejare som påstod att han hade foder att sälja men bara behöll pengarna han fått för detta utan att leverera något.

Jag har själv en vän som letar hö ganska desperat och hon har varit med om både mögliga leveranser och säljare som i sista stund sålt till någon annan trots att hon var lovad fodret.

Själv sitter jag lugnt i båten- vi har haft samma leverantör i flera år och har bokat foder så det räcker vilket känns skönt så klart.

Men vad säger ni läsare? Har ni märkt av någon brist?

Såg att veterinär Lena Nyström hade lagt ut följande klipp på Facebook och även om det kan tyckas självklart tål det att påminnas om:

En av mina ”käpphästar” är ju att jag tycker att alla i vart fall borde PROVA att sko sin häst med aluminiumskor eller åtminstone ta en diskussion med sin hovslagare om det skulle vara lämpligt.

Och kom nu inte dragandes med ”det fungerar sååå bra med dom järnskorna jag har nu”.

Ja, det gör det säkert, precis som jag promenerar jättebra i mina ridskor. Men jag promenerar ÄNNU bättre i riktigt sköna gymnastikskor.

Och varför inte erbjuda hästen det bästa?

De hovslagare jag pratat med tror att det beror på kostnaden, alu-skorna är kanske en hundring dyrare per par.

Men jag får ju verkligen inte hoppas att detta är skälet utan att det handlar om ren okunskap som hovslagarna dessutom inte gör något för att råda bot på.

Har ni hållit en järnsko i handen någon gång och en aluminiumsko i den andra näven så förstår ni skillnaden….