En sak som jag verkligen inte begriper vad gäller annonser på Facebook är när någon annonserar ut en vara som sedan säljs men annonsen finns kvar.

Man ser att folk frågar typ ”finns XX kvar” och säljaren svarar ”nej, tyvärr, den är såld”.

MEN PLOCKA DÅ BORT ANNONSEN DUMMER!?!?!?!

Det borde gå minst lika snabbt som att svara folk att varan är såld….fattar nada?!?!?

Vad sägs 🙂 ?

Inte var je dag man ser en sådan här annons:

”Säljer mitt hår, ca 35cm, bud från 500kr”

Säljes med den kloka motiveringen ”använd vid ett tillfälle då jag insåg att rosa inte är så snyggt på en morotsfärgad fux”.

Fast det borde man väl ha begripit redan innan köpet ha ha ha????

På tal om att annonsera ut junk!

Har noterat vad jag upplever som en ny trend; inte bara säljer man smutsiga och totalt utslitna saker som jag har berättat om förut utan det är väldigt vanligt att man säljer saker som är trasiga med motiveringar som ”går lätt att laga”.

Jag funderar på om denna trend kanske beror dels på att vi blir mer och mer vana (och har RÅD med) slit-och-släng-mentalitet men dels kanske också för att många idag inte vet hur man tex syr?

Jag ser hur många annonser som helst på saker där sömmar har släppt och dylikt och det känns verkligen som att säljaren antingen inte VET hur hen ska laga detta eller inte VILL HA saker som inte är i perfekt skick?

Samma med mobiltelefoner där skärmar är repade eller rent av spruckna; i stället för att byta ut glaset som säljer man telefonen.

Är detta något ni också känner igen?

”Kingsland-hysterin” verkar väldans utbredd bland hästfolk må jag säga….

Minns att jag småskrattade för mig själv då jag på en tävling för några månader sedan såg 2 vuxna karlar stå bredvid varandra med i princip vartenda plagg märkt med denna tillverkares logga.

Nu läser jag att en person vill sälja 2 Kingsland-tröjor som beskrivs så här: ”båda är ganska urtvättade och har några envisa fläckar som inte verkar vilja försvinna i tvätten” och det finns…tro det eller ej…köpare till båda?!?!?

I min värld skulle jag inte ens ta emot en urtvättad tröja med envisa fläckar…inte ens för att gå med i stallet….

Denna tingest marknadsförs enligt nedan i en annons:

Säljer ”horsemanshippinne”. Gjord i glasfiber med avtagbar string med läderflärp. Ca 1m lång och stum (snärtar inte som ett dressyrspö). Pinnen är i nyskick. Stringen lite sliten men fullt funktionsduglig. Bara pinnen kostar 400kr nypris. Mitt pris för båda 200kr.

Själv känner jag att jag måste skratta….

400 spänn eller för den delen 200 ”bara” för att något kallas en horsemanship-pinne ?!?!?!

”Snus är snus om än i gyllene dosor” känns spontant som rätt uttryck för ovan………..

Enligt annonsören är denna sadel (som kostar 400:–) ”hel i bommen men bör stoppas om”.

Själv skulle jag inte lägga ner en krona på en så här pass sliten sadel när det finns MÄNGDER av begagnade salusadlar i otroligt mycket bättre skick för 2-3000….

Men detta är något jag har noterat i samband med inträdet av annonser på Facebook till skillnad från då man nästan bara annonserade på tex Blocket.

Eftersom annonseringen är så lätt att göra och helt gratis försöker folk bli av med nästan vilken skit som helst, sådant man annars hade slängt i soporna (min teori).

Det är täcken med långa revor och trasiga spännen, ridskor där lädret ser ut att ha möglat och nersuttna Leva-sadlar från 1800-talet…..

Just detta argument vid försäljning av en sadel har jag aldrig hört talas om förut…och att det skulle borga för ett gott skick….nja….

”Använd ca 1 år under ej krävande träning av hästen. Så det är i mycket bra skick.”