Idag åkte jag till en tävlingsplats där jag inte varit på ”hundra” år – således ny miljö för Vicke.

Men det gick utmärkt även om han inte kändes riktigt lika ”spänd-flott” som förra helgen.

68 % i LA:n gav en grön rosett och kändes som en bra avslutning- nu ska jag inte rida fler LA.

MSV C:n kändes också fin och här blev det 63%. Vi fick många 7:or med det brister fortfarande i travökningarna och skolorna.

Jag är så glad att gloendet och ”av och på bjudningen” lyser med sin frånvaro och hoppas det förblir så.

Idag har Vicke och jag varit hos Åsbo ponnyklubb och tävlat, en anläggning glo-gossen har godkänt från första gången vi var där ( detta var gång 3).

Jag hade ingen superkänsla på framridningen till LA:n (dock helt ok) men inne på banan blev Vicke så där ”bra spänd” som han har blivit någon enstaka gång och som bara gör att han känns flottare och mäktigare liksom.

Denna fina känsla och inga direkta missar räckte till en tredjeplats på samma poäng som 2:an och endast 1,5 poäng från vinnaren (vi fick 67,4 %) så jag var så klart jättenöjd.

Massa fina hästar som vanligt- såg en Quite Easy- häst som dansade fram och som jag trodde skulle vinna men den fick ”bara” 65 % och blev inte placerad.

Strök mig faktiskt från nästa klass- det här fick räcka för idag!

Nej, dagens tävling var inget att skriva hem om….

I LA:n trodde jag på bättre procent än de 62 vi fick och i MSV C:n fick vi tusen missar, läs flera galoppinslag i traven.

Vicke betedde sig plötsligt som om mina sporrar grävde djupt i blodforsande och INBILLADE sporrsår och svarade alltså i gengäld med att börja galoppera flera gånger under travprogrammet.

Ja, ja…nu ska jag slicka MINA inbillade sår och ta nya tag om några veckor.

Får trösta mig med att vår lägstanivå är bibehållet höjd- hade jag gjort en sådan ritt som den i MSV C för ett år sedan hade vi väl fått runt 56 %, nu blev det strax över 60.

Och de uteblivna framgångarna till trots hävdar jag att det går åt rätt håll, om än långsamt, med bakslag ibland och ackompanjerat av en fruktansvärd konkurrens tom i dessa låga klasser.

Jag undrar om det bara är i Skåne man på väg till en tävling kan tänka ”hoppas jag kommer hem…det är så jäkla mycket snö på vägarna och värre ser det ut att bli” för att 5 timmar senare och på hemväg inte kunna skymta ens ett enda litet snöspår på vägen?!?!?

Idag hade jag inte en lika bra känsla som under de 2 senaste tävlingarna men det kändes inte dåligt, bara inte lika bra alltså och inget jag kommer att fundera vidare på alls för så är det ju ibland; man kan inte alltid ha superkänsla och dag var det ändå absolut good enough.

Det blev några ”hack” i flytet när vi red vid insläppet till banan, där stod ju en människa gudbevars och dom vet man ju inte vad dom kan hitta på…suck…

Det positiva som jag tar med mig var att känslan blev bättre i den andra klassen (vi hade 64 % i LA:n) även om procenten bara blev blygsamma 62 i MSV C:n.

Jag får väl trösta mig med att 10 av 19 startande inte nådde upp till 64 % och för egen del känns det ändå som att vi har höjt vår lägstanivå sedan förra året.

Skönt också att se massor av fina hästar- det hade varit långt tristare att bli slagen av motsatsen så att säga.

Det märks verkligen att kvalitén på de hästar som tävlar idag är heeelt annorlunda mot för bara 10 år sedan…

Idag har Vicke och jag varit och ridit en LA:3 på en av ridklubbarna i Malmö- nära och bra!

Jag var även denna tävling väldigt nöjd med Vicke, visst spände han sig lite inne på banan men det gjorde bara att han kändes extra maffig; det gick ändå att rida utan gloende och/ eller ojämn bjudning.

Eftersom det var få startande var det också bara 2 placerade och precis som på förra tävlingen blev vi första ekipage utanför placering på strax över 64 %.

Planen är att inte rida så värst många LA till utan hoppa upp ett snäpp och rida MSV C och MSV B i stället- vi får väl se vad som händer!

Birgitta 12 år provade lite glitterspray i Vickes svans inför tävlingen 🙂 !

Åhhh så nöjd jag är med dagens tävling!

Vädret kunde varit bättre (ihållande regn som gjorde allting blött och geggigt) men Vicke kunde nästan inte ha känts bättre, med våra mått mätt och sett till hur han har gått den senaste tiden.

I LA:3 hade jag nog den bästa känslan någonsin; inget gloende, perfekt bjudning under hela programmet (utom vid den avslutande uppridningen…vad är det med detta?!?!), jättebra vägar och inga missar- ja, jag var hur nöjd som helst tills jag såg procenten ha ha ha!

Knappt 62 % och första ekipage utanför placering.

Jag fick trösta mig med att 75 % av ekipagen (15 av 20) inte nådde just 62 % så det var nog en ”hård” domare 🙂 .

Nåja, känslan kan ingen ta ifrån mig och otroligt nog var den nästan lika bra i MSV C där vi fick strax över 64%.

6,5 på ALLA skolor- kan ni fatta?!?!?

Vi som i princip alltid får 5 och absolut max 6 på den jäkla högerslutan!!!!

Jag var även mycket nöjd med båda framridningarna där jag kunde ta det väldigt lugnt och bara checka av att allt kändes bra, vilket det gjorde.

Hoppas, hoppas att denna härliga känsla håller i sig för det var onekligen en heeelt annan feeling än hur det känns när vi genomför en ”genomsnittsritt”.

Och för kanske första gången blev det ingen direkt skillnad till det sämre när jag kom in på tävlingsbanan- det är ju annars en klassiker; att man tycker att man ”vinner framridningen” men sedan rasar mycket inne på banan 🙂 .

Åhhh så bra det är att tävla som idag!

En kvarts körning till tävlingsplatsen, 35 minuters effektiv framridning, jättefin känsla inne på banan och sedan hem igen 🙂 !

Jag ska jobba i natt så det var tur att allt gick så smidigt och just Skabersjö ryttarförening tillhör en av favorittävlingsplatserna.

Jag gillar att det är så nära, vad Vicke gillar begriper jag inte riktigt eftersom han ”borde” finna miljön lite ”glovänlig” med sina mått mätt.

Och visst tittade han på domarkortsidan där 2 av borden var insvepta i svenska flaggor men även om domaren just påpekade att han var tidvis spänd så hade jag en fin känsla under hela programmet.

Jag är så glad att han nu går fram HELA tiden- den tidigare av och på-bjudningen påverkar så mycket till det sämre och det är ju ärligt talat inte heller så kul rent ut sagt att uppleva denna partiella seghet när jag aldrig någonsin känner den på hemmaplan. Då är det ju också svårt att träna bort detta till vardags.

Dagens procent, 67, gjorde att vi låg på placering tills 3 ryttare återstod och vi blev första ekipage utanför placering, sisteplacerad hade 67,571 %.

Vann gjorde Maria Borg, en kvinna jag tidigare tränade för i många år på över 73 %.

Åh så nöjd jag är med dagens tävling!

Var hos Sydslättens ryttarförening; en tävlingsplats som jag har tidigare dåliga erfarenheter av med Vicke.

Första gången jag var där med honom var allra första gången vi tävlade och då var han så spänd och skumpig att jag satt hela ritten igenom och bara tänkte typ ”snälla…låt det ta slut”.

Andra gången gick det något bättre men då var det en stor reklamskylt på ena långsidan som enligt Vicke skulle äta upp honom om han gick lugnt på spåret så det gjorde han inte…typ.

När jag äntrade banan idag var det ”vegetationen” kring domarborden (en massa plastväxter och småträd) som Vicke menade var livsfarliga och jag hade fullt sjå med att få honom att gå på denna kortsida.

Men; idag satte jag sporrarna i honom och red väldigt bestämt så även om det blev galoppinslag i traven och en massa gloende just där så fick jag honom att gå och att gå FRAM.

Av vissa tävlingars tidigare brist på bjudning fanns inte ett spår och jag hade trots spändheten vid kortsidan en allmänt jättefin känsla och kunde verkligen påverka min lilla häst.

Typiskt nog skulle jag bara rida en klass idag för hade jag ridit en till hade det säkert gått ännu bättre- ju längre in i programmet vi kom desto mer avslappnad blev Vicke och det är också något att glädjas åt- att han blir mer och mer påverkbar.

64% i MSV C:1 var fina procent med tanke på spändheten som domaren också påpekade i protokollet och jag var som sagt mycket nöjd med att jag ändå kunde påverka Vicke så pass bra som jag faktiskt gjorde.

Växtligheten på kortsidan var inte uppskattad av herr Vicke!

Dagens tävling (MSV C:1) var inget att skriva hem om, flera onödiga småmissar (galopp i mellantraven, galopp i vänsterslutan, dålig ryggning osv) men något kul (6:a på högerslutan som ju är vår absoluta Akilleshäl och 7:or på båda galoppökningarna).

Som vanligt konstaterar jag att det ”bara” är att ta nya tag och försöka rida bättre nästa gång det är tävling.

För att muntra upp mig efter den nedslående ritten tömkörde jag Messy och hon traskade på så fint på utebanan.

Fast efter en kvart var hon jättetrött så hon sover säkert gott i natt vilket inte jag lär göra eftersom jag ska jobba 🙂 .

Om jag var såååå missnöjd med förra helgens tävling är jag desto mer nöjd med dagens.

Jag red 2 klasser (LA:3 och MSV C:1) utan en antydan till dålig bjudning medan detta ju var ett jätteproblem förra helgen då det kändes som att rida i sirap.

Förändringen kallas rullsporrar och nu ska de inte lämna mina fötter på tävling.

Jag hade överlag en jättefin känsla i båda klasserna, kunde rida ordentliga vägar och hann liksom reflektera över vad jag gjorde under programmets gång- det var verkligen en enorm skillnad mot förra veckan.

Vid den avslutande uppridningen då gav jag ju Vicke en rejäl skänkelhjälp i ren ilska eftersom han stod emot mer än någonsin men idag flög han fram över samma linje.

Jag hann innan dess tänka ”börja bromsa du..så ska du få se vad som händer” (läs: sporrarna ska genomborra dig) men hästen gjorde som sagt inte en antydan till att ens minska tempot och än mindre försöka stanna.

Bortsett från förra helgens katastroftävling har jag också haft nytta av Minis ord på träningen dagen efter; jag måste se till att Vicke är mer alert och svarar snabbare på hjälperna för hans periodvisa gloende påverkas i alla fall delvis också av om han inte lyder hjälperna direkt.

Han letar ibland efter saker att låtsas vara rädd för är vår teori och detta för att slippa jobba eftersom det liksom blir en form av avbrott varje gång han ska titta på ”farliga” saker som människor (!!!) i närheten av banan.

Nej, ju mer fokus han har på MIG desto mindre/ mildare är gloendet- det har jag märkt flera gånger nu.

Och detta är en i mångt stencool häst så det där gloendet är nog som sagt mycket rent trams som det nu får vara slut på.