Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag var jag hos den närmaste tävlingsklubben och red en MSV B:2 och jag var väldigt nöjd med det mesta.
Synd att procenten inte räckte till placering men Vicke ”slog” flera ekipage som ofta har bättre resultat än vi och det tycker jag kan vara ett bra betyg.
Kom till tävlingsplatsen vrålhungrig och kom att tänka på hur jag i början av min tid med Vicke inte vågade äta någonting alls timmar innan ridning eftersom han var så kopiöst skumpig att man blev illamående om man var mätt 🙂 .
Det är tack och lov helt borta sedan evigheter och nu är det bara att glufsa i sig om man vill!
Ja, så inleddes dagens dressyrprogram; med att Vicke galopperade till x, gjorde halt som han skulle och därefter lyfte på svansen och la en stor bajshög 🙂 !
Men bortsett från denna lilla paus så gjorde han vad han skulle inne på banan och vi fick 66,2 %, 2 poäng från placering.
Så det blev ingen ”favorit i repris” då vi förra sensommaren vann samma klass på samma tävlingsplats.
Det var riktig värmebölja idag och samma väder har utlovats imorgon- jag hoppas det stämmer!
Oj vilken skillnad det var på dagens tävlingsplats och förra helgens!
Ni minns väl min bild på en bana helt dränkt i vatten förra lördagen?
Nu gick det ju bra att tävla oaktat detta men vid närmare eftertanke så var det inte bra skött att hålla tävlingar på ett sådant underlag när bättre alternativ fanns menar jag.
Man hade lätt kunnat flytta klassen till framridningen i stället eller tom in i ridhuset men i stället lät man hästarna plaska omkring.
Åter igen; de ekipage jag såg och även min egen häst verkade helt obrydda men i princip alla jag har berättat detta för och visat film har sagt samma sak: ”jag hade kört hem”. Det är inte detta man betalar flera hundra kronor för att rida på.
Hur som helst så var det som sagt en helt annan visa i Stensäter idag; så som det alltid är.
Man preparerar banorna där som vore det internationella klasser och inte LC och högre och det är givetvis tacksamt.
Själv var jag, precis som förra helgen, mycket nöjd med Vicke som idag fick 65,7 % och genomförde ett program utan varken missar eller gloende.
Sist jag var i Stensäter gjorde jag det fatala misstaget att rida utan sporrar eftersom Vicke dansade fram på framridningen och jag fick någon helt galen idé om att sporrarna inte behövdes.
Herregud…den ritten var så usel så det går inte att beskriva och hade det funnits ett pris för ”segaste hästen” och jag var domare hade Vicke fått det utan konkurrens 🙂 !
Jag har ju tävlat i över 30 år och sett det mesta men jag ska ändå erkänna att jag mer än höjde på ögonbrynen när jag såg banan jag skulle tävla på idag.
Min spontana reaktion var ”jag kör hem igen” men dels ska det otroligt mycket till för att jag verkligen ska göra det efter flera timmars förberedelser och körning och dels så tittade jag på 3-4 ekipage som verkade helt obrydda där de plaskade runt inne på banan.
Dom hästarnas reaktion eller snarare avsaknaden av densamma fick mig att rida och med facit i hand var det en jättebra erfarenhet för nu vet jag verkligen att Vicke kan galoppera rakt igenom vattenmassor utan att bry sig.
En av de första tävlingarna med honom var också på lervälling men då var liksom hela banan vattensjuk fast utan dagens stora pölar och då minns jag att han blev placerad (i LB) och var obrydd.
Men hemma undviker han vattenpölar till varje pris vid uteritter och de utebanor jag tränat och tränar på har aldrig sett ut på det här viset.
Men sammanfattningsvis hade jag en jättefin känsla redan på framridningen där det fanns en stor pöl att ”träna i” och även inne på banan flöt (utsäkta ordvitsen) allting på utan bekymmer.
Jag gissar att klassen var svårbedömd pga pölarna eftersom nästan alla hade ungefär samma poäng, jag kom näst sist med 7 poäng ifrån den som blev sistaplacerad och 3:a.
Själv var jag väldigt nöjd med Vicke och glad att jag genomförde tävlingen och så bra dessutom!
Fick stiga upp i ottan (4.30) i morse för att hinna med lite allt möjligt innan det var dags för en tävlingsstart strax efter 9.
Efteråt var jag väldigt missnöjd med procenten (60,5%) men väldigt nöjd med ritten av många olika anledningar.
Flera moment som jag tidigare tycker har varit mycket sämre på tävling än hemma kändes avsevärt bättre; det har ibland varit marginellt och känts mer än det har synts men ibland har det verkligen synts också och påverkat poängen.
Nu gäller det för mig att försöka bibehålla dessa förbättringar till kommande starter så att det blir mer implementerat även på tävling och inte bara när jag tränar.
Bjudningen, takten i galoppvolterna, uppridningen innan den avslutande halten, ett mjukt enkelt byte, högerslutan som kan bli hur konstig som helst…ja…det finns en hel del att jobba med förutom allt annat så klart.
Men jätteskönt att jag märker en positiv skillnad!
Så skönt att ta en paus i tävlandet med en avslutande bra känsla!
I dagens klass missade jag bytet från vänster till höger IGEN (!!!), precis som för en vecka sedan!
Smått otroligt då Vicke byter i sömnen och mycket sällan får under betyg 7 på bytena men jag kan endast skylla på mig själv och ni vet så där som det kan bli när man sitter och tänker ”jag får inte….” och så gör man just det man inte får så att säga.
Nåväl…bortsett från bytet så gick det bra och hade jag fått betyg 7 och inte 4 🙂 så hade vi landat på strax över 66 %.
Men….man kan inte tänka ”om inte om…..”.
Oaktat vilket är jag nöjd och nu blir det tränings och tävlingsuppehåll enligt plan.
Idag var jag och tävlade utmed stranden i Malmö, en fin om än ibland väl ”stökig” tävlingsplats.
Stökig så till vida att det vid vackert väder passerar många badgäster som varken är intresserade av hästar eller förstår att vissa saker kan skrämma våra 600-kilos djur.
Sist jag var på ”Ribban” kom en kille bärande på en solstol ovanför sitt huvud (!) och ja….Vicke glodde!
Idag var det dock mulet, mycket blåsigt och sen eftermiddag = noll publik och inte en endaste myra som Vickster kunde hävda störde.
Vi fick årets bästa procent (67%) trots att det finns mycket att förbättra men jag var givetvis nöjd.
Lite skoj var det också att en kvinna som passerade framridningen (gissningsvis en ”icke-hästmänniska” som hade promenerat i omgivningarna) ropade ”fantastisktvackerhäst” åt mig 🙂 !
Har för ovanlighetens skull tävlat både lördag och söndag, en klass per dag och hos 2 närliggande klubbar så jag var hemma i lägenheten en timme efter avslutade ritter.
Vicke har känts fin; lite seg inne på banan igår vilket inte syntes på filmen eller påpekades av domaren och mycket bättre idag.
Vi var långt ifrån placering båda dagarna men jag tar med mig min egen känsla, total otittighet från Vickes sida och att jag numera kan titta på filmerna utan att rysa av obehag 🙂 .
Men det finns mycket att förbättra och jag tycker ändå att det går framåt om än i extremt långsam fart men det kan jag bara skylla mig själv för så det finns inget mer att säga om det 🙂 .
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer