Jag har nog aldrig tävlat närmre än idag 🙂 , vi red nämligen i ”mitt” nya ridhus 🙂 .

Så jag hade 3 minuters skrittväg från stallet vilket kändes lite konstigt faktiskt men jag klagar verkligen inte.

Och jag klagade definitivt inte efter avslutad ritt- hade en bra känsla under hela programmet och inga missar så det räckte till en 4:e placering på 66,4 %.

Det blir till att bjuda maken (som tog bilden ovan) på middag idag som jag alltid gör när vi kommer hem med rosett men det gör jag mer än gärna 🙂 !

Idag har Vicke och jag varit hos Sydslättens ryttarförening och tävlat och nu får jag nog kasta in handduken vad gäller just denna specifika tävlingsplats.

När det finns så otroligt många riktigt fina ställen att åka till är jag nog dum om jag framhärdar med Sydslätten av gammal vana så att säga och eftersom

a) de envisas med att ha diverse djungelarrangemang vid domarbordet

b) Vicke envisas med att glo otroligt mycket varenda gång han ser dessa buskar

En del fighter kan jag inte vinna; jag kan givetvis inte förbjuda olika arrangörer att ha vilka blommor och annat de önskar och var de önskar men ser heller ingen mening med att ”bråka” med Vicke och bara skapa dåliga resultat i onödan.

Idag inledde han programmet med att vägra att gå fram till C och även om mina skänklar med oanade krafter faktiskt fick honom att genomföra programmet så är det inte så jag vill visa upp honom.

Vi har ju varit i Sydslätten ”hur många gånger som helst” och det är samma visa varje gång så nu får vi nog hålla där och välja andra platser helt enkelt.

Idag fick jag en idé som med facit i hand visade sig vara urkorkad!

Jag rider sedan flera månader tillbaka utan sporrar i alla sammanhang utom på tävling och märker inte den minsta skillnad när de är av eller på…trodde jag ja…..

Idag fick jag för mig att skippa sporrarna på tävling och det gick hur bra som helst på framridningen och uruselt inne på banan.

Jag funderade faktiskt på att avbryta ritten för det kändes som att jag satt på en helt annan häst än min egen- en som sov eller var död!

Fruktansvärd känsla och jag kommer aldrig att göra om detta misstag.

Nu pratar vi inte mer om den saken utan förtränger och går vidare!

Idag har Vicke och jag varit och tävlat för andra gången denna veckan, det händer otroligt sällan men passade bra nu eftersom båda tävlingarna låg väldigt nära stallet och jag bara red en klass per dag.

Medan jag väntande på min starttid slog det mig hur många minnen jag har från just denna tävlingsplats, både fina och raka motsatsen.

Jag minns hur jag en härlig sommardag satt bredvid släpet och åt en hemmagjord middag i fast förvissning om att Heron och jag skulle bli placerade. Jag kan ännu känna hur otroligt nöjd jag var…

Hur Decima tog en av sina få placeringar i MSV en genomkall vinterdag i minusgrader.

Men också hur Olof bara minuter innan Kreon skulle debutera i MSV sa att han tyckte att hästen kändes ”konstig”, hur vi självklart strök honom och sedan blev han ju utdömd kort därefter….

Och idag kunde jag lägga ännu ett minne till samlingen; Vickes och min första riktiga placering/ seger i MSB:2!

Ska man vara petig vann vi denna klass redan förra våren men dels var det bara 4 startande och dels var det en ”specialklass” där bara de som tidigare hade ridit under 64 % (om jag minns rätt) på denna nivå fick starta så den segern räknar jag inte riktigt.

Hade jag inte vunnit idag (på 67%) tyckte jag i alla fall att jag ”vann framridningen” för känslan där var en av de bästa 🙂 !

Tisdagar brukar vara ”Olof-dagar” men idag körde jag och tävlade i stället; samma avstånd men lite billigare eftersom jag bara red en klass 🙂 och säkert också en aningens mindre ansträngande för Vicke eftersom jag red fram i ca 35 minuter utan att pressa honom.

Tävlingen var inne i Malmö, en väldigt fin plats vid stranden och de utlovade 30 graderna stannade nog runt 25-26 gissar jag.

Jag var ganska nöjd med min ritt även om jag hade några småmissar vad gäller precisionen (gjorde halten innan ryggningen liiite för tidigt och det ena bytet aningen för sent) vilket gav strax över 65 %.

Efter ritten dök en fd arbetskamrats dotter upp; hon utbildar sig till journalist så om ni har Skånska Dagbladet kan det hända att ni får läsa en kort intervju med undertecknad imorgon eller i övermorgon 🙂 .

En timme efter ritten stod Vicke och sörplade betfor och käkade äpplen i hagen och två timmar efter ritten kommer hans ägare att sörpla….jag menar ÄTA…sin middag!

Idag har Vicke och jag varit i Laholm och tävlat.

Jag kan inte påstå att jag är nöjd med procenten (62 % i båda klasserna) men ibland får man titta på den inbördes ordningen mer än siffrorna så att säga och i tex MSV B:5 låg man på placering på 63 % tills sista ryttaren skulle rida.

Min känsla var i alla fall jättebra eftersom:

*Vicke inte glodde på något alls

*Vi hade inga missar som tex ”extrainsatta byten” eller uteblivna dito 🙂

*Vicke var helt opåverkad av värmen och hade hur bra bjudning som helst i båda klasserna och sist men inte minst:

*Känslan var ungefär densamma på framridningen som inne på banan  och inte som ibland då man ”vinner framridningen” och sedan rasar en hel del på banan 🙂 .

Idag åkte jag långt för att tävla: det tog ganska precis 2 timmar till Susedalen!

Så långt kör jag ibland inte ens en gång om året men nu har jag semester och ville åka till en ny tävlingsplats.

Kommer nog inte att återvända- framridningen var precis det jag skyr: dammig, djup och ojämn!

Men Vicke skötte sig bra och vet ni: det blev 66%, personbästa på denna nivå och på det kom vi som första ekipage utanför placering.

Vickes enda miss kostade 6 poäng (han fick först 7 på ett byte vilket domaren ändrade till 4 när han gjorde ytterligare ett byte 🙂 några meter senare) vilket var en jäkla ”tur”- annars hade jag bara varit en halv (!) poäng från placering och det hade retat mig enormt!

Men 7:or på 3 av 4 skolor visar att vi är på rätt väg tycker jag.

Dagens roligaste var att jag trodde att domaren skrev ”du rider MYCKET” ?!?!

”Tro fan att du tycker det så som jag fick klämma till Vicke när han trodde att skrittavbrottet kom på en plats där det är trav” tänkte jag tills jag vid en närmare titt såg att det stod ”du rider MJUKT” 🙂 🙂 🙂 !

Idag var en sådan där tävlingsdag som initialt gjorde mig väldigt besviken.

Som tur är rinner sådant numera av mig väldigt snabbt och det är nog tur om jag ska fortsätta med hästeriet.

För att ta det från början så red jag MSV B:2 först och hade helt ok känsla på banan tills det bara återstod några linjer att rida och Vicke plötsligt började rysta irriterat på huvudet.

Det gjorde han förut ibland när han gick utan luva och det var massa insekter- nu HADE han luva och klassen gick dessutom inomhus så vad som störde honom vet jag inte men han slutade inte skaka på huvudet förrän jag drog av luvan när jag hade ridit klart programmet.

Så detta huvudskakande kostade väl inte sååå mycket poängmässigt och vi red ändå ihop 64,5 % och hade kanske landat på strax över 65 % annars men det var irriterande att en sådan sak störde i programmet.

Till nästa klass, MSV B:5, var det ännu ”värre”- då fick vi ”tusen” missar pga att Vicke glodde som bara den på en mängd solkatter utmed en hel långsida.

Det komiska (NOT) var att en annan ryttare innan denna klass frågade mig om inte Vicke hade glott inne på banan för det hade hennes häst gjort när det var ”öppen bana” kvällen innan.

”Näää” svarade jag förvånat för innan solkatterna dök upp till den andra klassen fanns det inget att titta på i ridhuset.

Så i den klassen förlorade vi många onödiga poäng pga allt möjligt och trots att vi bland annat fick  7,5 på serien och en 8:a på en av skrittpiruetterna!!!! Men det blev tex också en 1:a på ett byte för att det gjordes lååång innan det skulle göras så att säga.

Vi fick en 7:a på den andra skrittpiruetten förresten – detta trots att jag aldrig tränar på dessa hemma eftersom vi inte har speglar.

Så initialt var jag väldigt besviken över detta överdrivna gloende som kostade så mycket under stora delar av programmet men jag hann faktiskt tänka redan inne på banan ”det är ändå bra träning att försöka  göra det bästa av resten” och det positiva är ändå att vi fick dåliga poäng pga gloende och inte för att Vicke inte behärskar rörelserna så att säga.

Ja, det är bara att ta nya tag- så ÄR det och det är bara att gilla läget eller ge upp och det är jag inte alls intresserad av!

Idag var jag i Skabersjö och red MSV B:2 och B:5 och tyckte att jag lyckades ganska bra med det jag föresatt mig; att rida i ett lite friskare tempo.

I framför allt första klassen red jag inte alls så ”avvaktande” som förra helgen tex och det avspeglade sig på både känsla och procent och dessutom såg jag på filmen efteråt att det inte såg det minsta hetsigt eller överilat ut- jag kan snarare rida på ÄNNU mer framåt.

Hade jag ridit så här för ett år sen eller mer HADE det sett springigt ut men nu har Vicke styrkan och det gör skillnad.

Att rida på 65,6 % och komma näst sist i klassen tycker jag säger en del om kvalitén på de ekipage som deltar men detta kan jag inte påverka- bara min egen ridning.

Har hört om en del som åker och tävlar många timmar bort för att komma ifrån Skånes konkurrens men jag är inte riktigt där än 🙂 .

Puh….då är vi hemma igen!

Var ju absolut nöjd med den första klassen idag trots min extremt märkliga felridning 🙂 men inte lika nöjd med den andra klassen som var en MSV B:5.

Hade inte lika bra flyt i den och tror ni inte att jag dessutom får ett avbrott till trav efter sista galoppökningen vilket gör att jag missar bytet som skulle följa därefter.

Detta har jag gjort 1 eller tom 2 gånger tidigare och det kostar runt 15 poäng beroende på om man inte bara får 0 på bytet utan även avdrag på galoppökningen.

Idag gjorde det att vi fick runt 58% mot kanske 62 så det var ju ett trist avslut på meetinget men egentligen ingen katastrof- vi förlorade ingen placering precis ha ha ha!

Men helgen som sådan har gett mig en hel del erfarenheter och lärdom, att Henrik filmat har varit jättebra.

Jag har också sett hur Vicke ”sover borta” och han kunde inte ha gjort det bättre.

Lugn och tyst i boxen, har ätit och druckit jättebra vilket jag var lite orolig för innan att han inte skulle göra.

Verkligen en jättebra häst att ha med sig och bra att veta om det blir aktuellt med fler meeting framöver.

Skönt också att få bekräftat det jag trodde; Vicke klarade lätt att gå 4 klasser på 3 dagar och kändes inte det minsta trött inför någon av klasserna trots soligt väder och värme.

Nu rider jag ju aldrig fram mer än max 35 minuter efter framskrittning  – det funkar för oss.