Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag var det Olofs tur att rida Vicke och jag konstaterade både från marken och när jag själv har ridit de senaste veckorna att det numera går väldigt snabbt att komma till…tja om inte kanske optimal ridning så i alla fall långt närmare den än tidigare.
Olof instämde i att det numera inte krävs ”flera kilometers” ridning för att åstadkomma detsamma och det är så klart tacksamt på många vis och sparar både ryttare och häst.
Det blev lite piruetträning idag och i princip en uppvisning av diverse seriebyten från fyror ner till 15 ettor och att jag skriver uppvisning är för att det går så lätt, så lätt när Olof gör det- där är jag inte själv än.
Huuu…idag visade min bils termometer endast en ynka grad och det var is på rutorna. Ogillas så klart men inte mycket att göra åt mer än att sätta på sig långkalsongerna dagligen.
Fixade lite med vårt kök under dagen och firade att det bara är vitvarorna som fattas (kommer imorgon) med en god lunch (ugnsbakad lax) ute med Henrik.
Red lektion för Olof på eftermiddagen och vi fortsatte att fokusera på piruetterna.
Förutom yttertygelns betydelse gäller det att inte falla i samma fälla som jag gjorde när jag började med seriebytena; att av någon missriktad och fullständigt felaktig impuls försöka ”hjälpa till” genom att falla framåt i sadeln och nästan ”ro som i en båt 🙂 ”.
Vicke orkar ju inte riktigt baxa sig runt korrekt än och då inbjuder han till att man hamnar framstupa och lämnar den korrekta sitsen så jag får nästan sitta och tänka ”sitt kvar, sitt kvar” som ett mantra och verkligen stålsätta mig för att inte ryckas med när han tappar fart och ork.
Men det går absolut framåt och i övrigt (i framför allt trav ”rakt fram”) hade jag en superkänsla- sååå tacksam för det!
Jag tycker att det liksom känns lättare och lättare att rida allt eftersom tiden går, Vicke och jag blir samspelta och lär oss mer och mer tillsammans.
Vicke svarar bättre, snabbare, för lättare hjälper och jag sitter och inverkar bättre.
Tänk när jag köpte honom och inte kunde sitta ner i kort trav ett halvt varv utan att nästan skumpa av eller när han galopperade med huvudet vevandes upp och ner (det domarna kallade ”nickar” och som i början var typ 100 gånger så övertydligt mot hur det är nu något enstaka språng ibland).
Idag fortsatte vid med det förberedande piruettarbetet och Olof tyckte att det var en markant skillnad bara sedan förra veckan så det var ju positivt.
Åkte som vanligt hem mycket nöjd och skulle kunna åka dit imorgon igen 🙂 !
Materiell lycka- nya träningsboots (Birgitta 7 år)!
Noterade idag att det börjar bli dags för klippning nr 2 när som helst – föga förvånande egentligen när man äger en björnkorsning.
Halvbjörnen och jag körde till Olof för att denne skulle rida och där gick det mesta sin gilla gång.
Bytena har snart uppnått status ”en egen gångart” 🙂 vilket har stått på min önskelista så det är ju kul.
Piaff-poletten såg också ut att ha ramlat ner idag.
En svårighet med denna rörelse har tidigare varit att Vicke har samlat sig så (för) mycket att det för betraktaren ser ut som att han ska tippa bakåt vilken minut som helst- och någon gång har han ju gjort det också.
Samtidigt vill man ju att hästen både ska lyfta benen tillräckligt högt och aktivt och inte gå iväg framåt för mycket så det är flera saker som ska klaffa.
Men idag såg det mycket bättre ut- ingen bakåtramlingsrisk, aktiva ben men ändå nästan på stället.
Fick också tips på ytterligare ett sätt att träna piruetter; direkt ur bakdelsvändningarna i skritt. Då hinner man inte tappa energin i galoppen vilket är risken om man först galopperar så samlat man någonsin kan och sen vänder ur det.
Tidig morgon hos Olof och jag ville ha tips på hur jag ska träna på piruetter.
Det var många, många år sedan jag gjorde dom på tävling med Heron och detta är inte heller något jag tränat med de andra hästarna.
Fick mycket bra input från Olof och det var även nyttigt att titta i speglarna och jag insåg att utan det jag fick med mig hem idag hade jag inte alls tränat på rätt sätt och om inte ”förstört” något så i alla fall inte kommit framåt.
Olof fick mig att inse hur viktigt det är att jag verkligen har Vicke 100 % på bakbenen- i mycket högre samling än vad jag själv trodde behövs.
Jag ska liksom tänka att ytter bak ska stå kvar och försöka vända med tyglarna medan skänklarna bara håller hästen rak. Svårt att förklara men jag såg tydligt i speglarna när det blev rätt.
Den samling Olof vill att vi ska ha är så klart jobbig för Vicke och han skulle om han fick välja antingen vilja bryta av till trav, tappa formen (köra ner huvudet) eller åla sig och tappa ut ytter bak så det kräver sin kvinna att hålla ihop allt.
Men nu vet jag i alla fall hur jag ska tänka och träna!
Efter lektionen pratade vi om vikten av att ha en tränare som själv vet hur allt som tränas ska kännas och som rider så på en daglig basis.
Jag tror i alla fall mest på det konceptet och att tränaren även kan sitta upp och göra det bättre än eleven.
Då var det dags för en ny rapport från badkaret 🙂 .
Efter vilodag igår blev Vicke riden av Olof idag och det finns inte mycket att rapportera om det- det gick som det brukar hi hi!
Det rådde sommarvärme och solen sken så Vicke blev rejält svettig- då är det skönt att kunna duscha honom i varmvatten innan hemfärd.
Jag har annars alltid en hink med vatten i släpet för detta ändamål då jag inte vill köra hem med en svettig häst från varken träningar eller tävlingar och börja mickla med dusch när man kommer hem.
Åhhh vilken lycka att efter det tredje nattpasset ha 3 lediga dagar att se fram emot.
Att komma hem efter ett guldstjärnepass hos Olof, äta god mat när man är vrålhungrig och sedan hoppa ner i ett varmt bad varifrån dessa rader produceras.
Det är vardagslyx för mig!
Hos Olof gick det som sagt bra- hans tips att tänka på att leda över Vicke en aning till vänster eftersom han (för mig omärkligt) drar sig lite åt höger i bytena från vänster till höger hjälpte bra och bytena åt det hållet blev mer ”flowiga”.
Tidigare har det liksom blivit som ett litet ”hak” vilket aldrig någonsin inträffar i bytena åt motsatt håll.
Vi diskuterade också MSV A- programmet lite (någon linje och när det kan vara läge att prova att rida det på tävling).
Jag säger som vanligt att den som lever får se….
Var tvungen att stanna bilen på väg till stallet och fota denna vackra vy! Fint va?
Blev varm om hjärtat när jag såg hästarna som på bilden när jag kom för att hämta Vicke innan vi körde till Olof.
Jag tror inte att jag förmänskligar honom om jag tror att han trivs bättre med sällskap (ganska naturligt för ett flockdjur) men som jag redan har nämnt flera gånger; det får inte kännas FÖR riskabelt på en daglig basis.
Hos Olof blev det de sedvanliga övningarna när han rider; piruett-embryon, seriebyten och lite tramp.
Ni som inte följer oss på Instagram kan få en liten titt om ni klickar här!
I morse gick jag ut hårt och var hos Olof innan 8.00 men redan på vägen hem bestämde jag mig för att bara slappa resten av denna regntunga dag.
Det är måhända tjatigt att läsa om hur nöjd jag alltid är efter ett besök hos Olof men så är det- jag kan inte ljuga.
Dock är ju dressyr en enormt tålamodsprövande syssla så det kan verkligen handla om att formen blir bättre centimeter för centimeter, att hästen orkar bära sig någon meter mer från den ena veckan till den andra eller att den tar ett steg mer i piaff än gången innan.
Det gäller att kunna se dessa, ibland mikroförbättringar och uppskatta dom i stället för att reta sig på att det inte går snabbare.
Idag red Olof och förutom att han får betalt för att rida får han också stå ut med mitt babbel under tiden.
Vi tycker lika om det mesta som har med hästar att göra och idag enades vi bland annat om Mias schabrakens outstanding kvalité samt vissa andra produkters motsats.
Jag har ju inte så många skickliga dressyrryttare att bolla tankar och åsikter med till vardags och IRL så det blir mest med Olof jag rådgör- kanske inte just vad gäller schabrak 🙂 men mycket annat.
Nu ska jag förhoppningsvis bara få ligga i soffan resten av dagen och, om inte äta praliner så i alla fall njuta av en ledig dag!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer