På den tiden jag stod på ridskolan hände det då och då att de andra inackorderingarna klagade på ridhusunderlaget.
Jag kunde aldrig hålla med eftersom jag inte märkte av det- av den enkla anledningen att jag alltid red på morgnarna, SAMTIDIGT som ridhuset harvades.
Jag lärde snabbt alla mina hästar att acceptera traktorn och så kunde jag rida samtidigt som underlaget jämnades till perfektion (ridskolans ridhus har gigantiskt upp till taket så det var ingen risk att man dog av bensinångorna) !
Och jag HAR alltid varit väldigt petig med underlaget vilket i alla fall kanske delvis bottnar i (en liten ordvits där) att Heron var tämligen underlagskänslig så tillvida att hans rörelsemönster kunde påverkas ganska mycket till det bättre eller sämre beroende på underlaget.
Fortfarande blir jag extremt irriterad om någon kommer in i ridhuset/ till utebanan och gör ett jäkla dike genom att stå som en staty på en och samma plats medan hästen longeras och jag är väldigt glad att vi inte har sådana marodörer på anläggningen just nu.
På ridskolan fanns det genom åren enstaka personer som hade dille på att longera och gjorde så väldigt hänsynslöst flera gånger i veckan ibland och det var inte kul att rida i deras spår.
Nåväl…nu har min snälla stallägare fixat så att JAG kan harva vår utebana när jag vill och det på ett väldigt enkelt sätt- se nedan.
Jag testkörde idag och även om det vore synd att kalla det ni ser nedan mönster-harvning så är det fullständigt ”goog enough” för mig.
Sedan finns det givetvis andra och bättre redskap för att harva ordentligt men det här kan ju vara ett komplement för mig som är så petig och gillar den nyharvade känslan 🙂 !
En tung järnbalk och en bil är allt som behövs 🙂 !
Harkel….jag får skylla på att detta var första gången jag ”harvade”- det kommer nog att bli mer estetiskt tilltalande med lite övning ha ha ha.
Senaste kommentarer