Skrivet

Fråga från en läsare om halmpellets

En fråga till dig och dina läsare.
Vad har ni för erfarenhet om spånpellets.
Säljarna påstår att det ska räcka med en pall per år till en box som är3x3 meter. Pallen kostar ca 2500:-
Jag vill gärna ha min häst på en tjock bädd som är 3 dm hög.
Vi har idag vanligt kutterspån som har blivit ockerdyrt.
Och vi har dessutom gödseln i container som kostar mycket.
Blir det mindre gödselmängd med pelletsen?

Själv har jag ingen erfarenhet av just halmpellets men har däremot haft en häst (Décima) på spån för många år sedan och förstår att du tycker det är dyrt. För mig gick det måååånga balar varje månad (minst 10).

Min åsikt är att det är väldigt vanligt att folk snålar med spånet just pga priset och låter hästarna stå ”på golvet” eller i för smutsigt spån som JAG hade mockat ut.

Att ha spån som med nöd täcker golvytan är inte ok för mig.

mock

Exempel på, enligt mig, på tok för lite strö i en box.

Minns att jag tog detta kort på en tävlingsplats (fast detta var boxar som anläggningens hästar stod i permanent) för några år sedan just för att illustrera hur JAG tycker att folk snålar;så här såg det ut i alla boxar på anläggningen.

Och betänk hur denna box på bilden kommer att se ut när den hög av spån man liksom har föst ihop dras runt av hästen- spånet kommer med nöd att ens täcka hela golvet.

Skrivet

Onsdag- tack min kära bil

Pust…idag har jag klarat av ett av varje års ångest-projekt: bilbesiktningen.

Och ja, har man en snart 14 år gammal bil så bör det finnas skäl för ångest enligt min tidigare erfarenhet som förare av diverse äldre/gamla/skruttiga bilar.

Men min kära Volvo svek mig inte i år heller- jag vet inte för vilket år i rad den klarade sig med bara några smärre påpekanden och även om den måste ombesiktigas så handlar det inte om några gigantiska summor för reparationen.

En viss brun skönhet sargade ju mitt sparkonto rejält i och med att han kom in i mitt liv så nu vill det till att Volvon biter ihop och håller sig ”frisk”- jag har inte råd att köpa en annan bil på ett tag men vill ju inte heller reparera denna till vilket pris som helst- inte när den är så gammal.

Men men…bilar går i alla fall att byta ut reservdelar på…tänk om det hade varit lika lätt med en häst!

Vicke, sparkonto-förstöraren, fick i alla fall en vilodag och jag kunde komma hem lite tidigare och ge mig ut på en cykeltur med Soya i lera och mörker.

Hur lerigt det var upptäckte jag inte förrän vi var hemma igen och jag insåg att det såg ut som att någon hade sprutlackerat doggys ben med lera- hon vägde nog 2 kilo mer än vanligt med detta bihang :):

Skrivet

Dessa busiga hundar!

Som alla med hund vet kan våra kära älsklingar stoppa allt möjligt i gapet :).

Läser följande inlägg på Facebook författat av en whippetägare:

Jahapp, dottern glömde låsa dörren till sitt rum och Rosi hade, lämnad ett par timmar öppnat hennes dörr och tagit en karta p-piller. Det fattades 5 st… Efter en stunds letande återfanns 3 hela piller och en hon sugit lite på. En fattas. Möjligen har hon ätit upp den.

🙂  🙂  🙂

Skrivet

Kan man lita på EN provridning?

Hade en intressant diskussion med en annan hästägare kring det här hur vanskligt det kan vara att köpa häst efter bara en eller möjligen två provridningar samtidigt som att det (väl?) just går till så då DE FLESTA köper häst?

Jag vet få som åkt och provridit säg 4-5 gånger och det kan så klart bero på olika saker- främst kanske att man bor långt ifrån säljaren.

Jag minns hur förvånade en del var över att jag bara provred Vicke en gång och hade han inte funnits 60 mil utan säg 10 mil från mig hade jag absolut gjort det fler gånger.

Nej, det kan verkligen vara ett lotteri det där med att utifrån en enda provridning bedöma om hästen kommer att passa en eller inte och det har jag själv många exempel på.

Och att hästen beter sig på ett visst sätt på provridningen och på ett helt annat sätt när den kommit till det nya stallet och blivit ”varm i kläderna”- ja, det kan jag också vittna om utifrån egna erfarenheter.

Minns tex då jag köpte den häst jag hittills ägt längst (10 år), Heron.

På första provridningen var Heron väldigt istadig (han var då 4 år och väldigt lite och sällan riden) och jag var absolut inte intresserad av köp.

Uppfödaren ringde mig dock och bad mig komma tillbaka för en ny provridning och då var istadigheten helt borta.

Samma dag som hästen kom till mig och jag skulle longera honom i ridhuset var han fullständigt hysterisk och jag trodde att linan skulle sprängas i tusen delar- ett beteende som ALDRIG NÅGONSIN återkom under våra 10 underbara år tillsammans. En snällare och bussigare häst fick man leta efter….

Jag har även funderat över det här med Vickes trav vid provridningen och efter det att han kom till mig i Skåne.

Visst var han skumpig när jag provred men det går inte att jämföra med det som komma skulle….

Hade han på provridningen varit lika skumpig som han var den första månaden hos mig hade jag absolut inte köpt honom- det kan jag nästan garantera.

Min teori kring just hans travskumpande var/ är att Vicke är ganska känslig och att han, då han blir spänd,  kanaliserar detta till just ryggen.

På provridningen var han i sin invanda miljö och han reds dessutom fram av den ryttare som hade utbildat honom i ett år.

När han sedan kom till mig och den främmande miljön så spände han sig så pass att det knappt gick att sitta på honom fast han GAV ett sansat intryck.

Att det bara skulle handla om att jag har LÄRT mig att sitta på honom tror jag inte- därtill är skillnaden för stor mellan hur han var då och hur han är nu (helt normal att sitta på).

Så som sagt: man kan verkligen inte alltid och till 100 % döma hästen efter första provridningen- inte per automatik i alla fall :).

Sedan finns det ju många andra saker man kan göra för att i alla fall försöka minimera lotteriet med att köpa häst där provridningen bara är EN av måna faktorer enligt mig.

Skrivet

Tisdag- snabb träning

Idag var det träning för Christina som vanligt på tisdagarna och när den var slut tänkte jag som många gånger förut att den gick allt för fort.

Jag tycker oftast knappt att vi hinner börja- så är träningen slut.

Men ”tiden går fort när man har roligt” säger man ju och det hade nog varit värre om man hade suttit på hästen och tänkt ”är det inte slut snart” (som jag tänkte första gången jag tävlade Vicke ha ha ha).

Vi hann i alla fall med att fokusera på formen som har blivit mycket bättre sedan jag köpte djuret som då gärna släppte bettet och kröp ihop.

Idag fick jag göra uppresande tygeltag med yttertygeln de gånger näsan dippade men det är som sagt mycket bättre och jag har ett helt annat sug i tyglarna.

Jag fick också göra en mängd bakdelsvändningar och träna rakriktning i galopp innanför spåret och tja…sedan var lektionen i princip slut :).

I stallet flög fan i mig- troligen pga dagens blogginlägg om ”the catwhisperer” och jag slängde fram handen och klappade Skyggis rakt över ryggen…bara sådär.

Kanske fick hon en chock men mest troligt är hon nu….jag höll på att säga inriden…men vad ska man säga om katter…INVAND vid en mänsklig hand kanske?…och därför lät hos sig klappas.

Bra jobbat Marielle säger jag för det var precis samma sak med Hatten- jag kunde knappt röra honom utan en massa ojande från hans sida tills Marielle hade visat honom var skåpet skulle stå och sedan dess har han bara blivit tamare och tamare och är nu en spinnande liten boll när man lyfter upp honom :).

Skrivet

Vi har en cat-whisperer i stallet :)

Ni som följer även stallkatternas öden och äventyr på bloggen vet att vi just nu har 3 stycken: hanen Gullis (gul), hanen Katten med Hatten (svart) och honan Skyggis (grå).

Medan Hatten har fått sin namn enbart för att jag tycker att det låter så roligt (sa Birgitta 6 år) så avspeglar de andra katternas namn hur de ÄR.

Gullis är således gullig och Skyggis är…exakt: skygg. Extremt och irriterande skygg ska jag kanske säga med tanke på att hon har funnits i stallet i vart fall under de 4 åren jag huserat där.

Men nu håller någonting på att hända!

Min stallkamrat Marielle som tillsammans med sina föräldrar främst ska ha cred för att Hatten numera är så tam som han är har nu börat träna även med Skyggis och undernas under: kattskrället låter sig klappas av henne!

Jag är mäkta imponerad eftersom jag själv har gjort totalt fruktlösa försök genom åren- inte ens en sekundsnabb beröring har detta egensinniga djur tillåtit mig, eller någon annan för den delen.

Men Marielle har uppenbarligen andra gåvor och jag undrar nu mest om vi måste döpa om Skyggis i framtiden och vad hon i så fall ska heta- KELIS kanske :)?