Idag har jag motionerat 3 djur varav Vicke var först ut på plan.

Honom skrittade jag ut i en timme där han både fick klättra 5 gånger upp och 5 gånger ner i ”vår” klätterbacke och gå på asfalt runt Grevie, förbi hus och gårdar av alla de slag. Han var den lugna 🙂 och skötte sig perfekt.

Därpå följde en av de halvvilda, ponnyn Rocky som jag tömkörde i paddocken. Han rusade omkring som om han hade eld i baken till att börja med men som vanligt när han får dessa tokryck tar galenskaps-bensinen slut väldigt abrupt och därefter går han som ett urverk.

Sist ut var lilla kinesen som även hon sprang för allt vad hon var värd medan jag cyklade i godan ro och bara betraktade henne.

Det är så vackert att se en vinthund springa- de svävar nästan ovanför marken och tar inte ens i- det är både deras tjusning och förbannelse brukar jag säga.

För när/ om hunden sticker iväg efter något tar det inte många sekunder innan den är låååångt borta och ibland till och med utom synhåll- kanske inte så trevligt för ägaren alla gånger (sade hon luttrat….been there, done that…).

Idag kom vi dock hem utan några incidenter och nu ligger vi båda i soffan och slappar :)!

Idag i ridhuset fick jag smaka på vilken fin trav Vicke kan leverera, i alla fall efter en god stunds intensiv ridning, mest i galopp.

Han stampade ifrån väldigt fint och jag kunde sitta och bara ”åka omkring” om jag ville och annars reglera traven väldigt lätt och bra.

Jag njöt verkligen och nu får målet bli att kunna komma till denna trav så fort som möjligt- inte när passet nästan är slut.

Jag började med skänkelvikningar som i alla fall KÄNDES fina och mycket bättre än vanligt och därefter fortsatte jag med slutor utmed långsidorna där jag började med en 10-meters volt ur vilken jag gick över till sluta direkt. Även detta kändes bra så då gick jag över till galopp- mest förvänd sådan.

Formen var liiite lägre än om jag hade visat galoppen på tävling men oj vad fint det gick!

Jag kunde sitta blickstilla med hängande ben och det var bara när jag ville samla galoppen som jag behövde påminna lite med skänklarna.

Den förvända galoppen kändes riktigt fin, framför allt åt det ena hållet men egentligen var båda absolut godkända.

Som med Zack handlar nästan allt om styrka eller bristen på densamma ännu men Vicke är ju bara 6 år så det finns, tycker jag både gränser för vad han BORDE kunna och vad jag KAN kräva än så länge.