Skrivet
Jag sa härom dagen att hade jag vetat innan köpet av Kreon vad jag vet idag- dvs att jag fortfarande efter 2 år inte tävlar som jag trodde att jag skulle- hade jag aldrig köpt Kreon, just för att det verkligen var det jag ville (och vill).
Men idag vill jag verkligen inte göra mig av med honom oavsett- nu ska han bara bli frisk också!
Skrivet
Ja, som ni förstår, rubriken till trots, är jag så klart varken mycket eller lite nöjd med att ha en halt häst (vem skulle vara det?) men EFTER OMSTÄNDIGHETERNA så känns det helt ok just nu.
Dagens klinikbesök bekräftade min åsikt att varken jag eller veterinären har sett Kreon så halt tidigare som han var idag.
Jag longerade, sprang med honom före och efter böjprov och inte förrän en bedövning sattes i knät kände vi igen den ”gamle Kreon” som såg så mjuk och fin ut i kroppen utan att halta.
Även efter bedövningen var vi rörande överens- veterinären såg ingen anledning att spruta om knät utan menar att man bör gå vidare med titthålskirurgi eftersom hältan återkommit så snabbt trots att Kreon egentligen svarade utmärkt på föregående behandling (han blev ju ohalt efter 14 dagar).
Jag framförde min teori om att Kreon kanske skadade knät mer än det som syntes av de ytliga skrapsåren när han gick omkull på asfalt förra våren- det är ju faktiskt först därefter dessa problem har kommit och veterinären höll det inte för osannolikt i alla fall.
Jag hade redan i förväg rekat med Palle Brink, mycket duktig på titthålsoperationer och den som övertagit den klinik som ligger nästan granne med min gamla ridskola, om möjligheterna för honom att göra artroskopin på Kreon vid behov och för att göra en kort historia ännu kortare så ska detta ske PÅ MÅNDAG!!!!
Ni kan inte ana (eller jo…ni som känner mig kan verkligen ana) hur glad jag blev över detta extraordinärt snabba beslut- jag hade min vana trogen inte hymlat för Palle med hur jobbig jag tycker all väntan när mina djur är sjuka är men att få operationstid så snabbt var absolut mer än jag någonsin kunnat hoppas på.
Så klart känns det jätteskönt att Kreon ska slippa gå och ha ont i onödan för han var som sagt klart halt idag och dessutom ser jag INGEN som helst anledning att skjuta upp en operation oavsett utgången.
Skulle så worse case scenario inträffa så är det ju bättre att få veta det så snart så möjligt och inte bara förlänga ovissheten.
För detta är just vad det är i dagsläget- en total ovisshet.
Ingen kan veta om Kreon kommer att bli ohalt relativt snabbt, efter en ganska lång konvalescens eller aldrig och jag vill som sagt påbörja resan mot vetskapen så fort det bara går.
Skrivet
Idag är en jobbig dag igen.
Soya fick ett nytt EP-anfall vid midnatt (det totalt 7:e).
Anfallet var relativt milt, pågick i kanske 1 minut och Soya kom till ro och somnade fint efter kanske 15 minuter (när vi hade bytt lakan i sängen eftersom hon alltid kissar på sig och druckit lite vatten) men det tog lång tid innan jag och maken somnade.
Dels maler ju tankarna; jag har läst om så många hundar som bara får tätare och tätare anfall trots medicinering och dels så räckte det att Soya rörde sig en milimeter för att i alla fall jag skulle bli på helspänn och tänka ”är det dags igen”.
Att veta att hundar är medvetslösa under sina anfall är en stor tröst absolut men det som bland annat oroar mig är att hon ska göra sig illa under sina anfall eftersom hon aldrig sover på golvet.
Således riskerar hon att ramla ur sängen, soffan eller fåtöljen och skada sig medan hon krampar (främst om vi inte är hemma) och både det och att så klart varje anfall är en potentiell risk för en liten hjärnskada känns hemskt.
Vi fick ett recept på en ny medicin som ska ha långt mindre biverkningar än den man traditionellt ger vid EP och när jag skulle hämta ut den i morse visar det sig att det är en beställningsvara (!!!!), troligen eftersom den är så ny i Sverige.
Så nu kan vi inte ens börja ge henne medicin förrän på tisdag- inte om vi inte vill ge den andra medicinen som ändå tar längre tid innan den börjar verka och som har fler biverkningar.
I eftermiddag har Kreon ett bokat veterinärbesök- rapport om det eländet kommer senare om jag orkar.
Skrivet
Scenario:
En stallkamrat som du sällan kan undvika pikar dig ständigt om allt möjligt som har med din häst att göra. Det framförs åsikter om hur du rider, fodrar, din utrustning osv.
Stallkamraten är inte uttalat elak utan mer subtilt dömande men det stör dig oerhört eftersom det aldrig tycks ta slut.
Vad gör du:
* Ignorerar kommentarerna även om du kokar inombords.
* Ställer stallkamraten mot väggen och frågar varför denna utsett dig till sin personliga hackkyckling.
* Börjar leta annan stallplats.
OBS! Som ofta när det gäller ”samvetsfrågorna” gäller detta INTE mig 🙂
Skrivet
Nej, jag är så långt ifrån obekymrad som man kan komma men Kreon verkar i alla fall vara det.
Jag har ingen aning om hur ont han har i sitt ben, han hade i alla fall rullat sig under dagens hagvistelse, men jag har bara gått med honom en liten stund + longerat i 15 sekunder som bekräftade att hältan kvarstår.
Som jag skrev i en kommentar idag skulle jag gärna vilja låna en häst i alla fall över sommaren- vet ni av en händelse ett sådant djur får ni gärna maila mig.
Skrivet
Skrivet
Skrivet
Nja…ingen cykel i min smak…..
Skrivet
I förra veckan tipsade jag om att man kunde PROVA att rida längre pass om man ofta upplever att man inte riktigt ”får till det” när man tex tränar dressyr och idag tänkte jag ge precis rakt motsatt råd- att man också kan prova att rida KORTARE pass.
Allt beror så klart på hur man redan gör och vad som fungerar och inte fungerar- rider man redan pass som allt som oftast känns väldigt bra finns det (väl?) ingen anledning att ändra på ett vinnande koncept så att säga.
Som jag skrev i förra veckan upplever jag ibland att vissa ryttare rider för korta pass och/ eller för sällan och därför inte riktigt hinner ”få in känslan”- långt ovanligare är att man rider för länge men jag har sett sådana exempel och själv också varit ute i denna farozon ibland.
Jag skriver farozon för jag anser absolut att man bör vara försiktig med hur länge man rider så att man inte tröttar ut hästen varken fysiskt eller psykiskt.
Jag tycker att man bör vara noga med att tex inte sitta och rida på för små volter för länge, öva travökningar för länge, kräva mer samling än vad hästen orkar för långa stunder osv.
Hoppar man är det precis samma sak- börjar hästen vägra och/ eller riva i slutet av ett pass ska man ta sig en funderare om man inte har tränar för länge och helt enkelt tröttat ut hästen.
Har man en häst som kärvar med flera olika dressyrmoment bör man kanske redan innan man börjar passet bestämma sig för att försöka ”få till” bara en sak per pass och inte flera- risken är annars att man håller på för länge, att hästen blir trött (och även man själv för den delen) och så blir det bara pannkaka i slutet i stället för att man avslutar på topp.
Har hästen väl börjat visa trötthetstecken är MIN erfarenhet att man sällan lyckas vända passet till att gå ännu bättre utan snarare blir det precis som jag skrev ovan- det går bara sämre och sämre ju längre tid man framhärdar.
Så; vet du med dig att du ofta rider tills både du och hästen är jättetrötta- försök att avsluta innan detta inträffar och se om du inte får en bättre känsla trots allt.
Skrivet
Jag vill börja med att tacka för alla uppmuntrande kommentarer- de hjälper faktiskt en neggo-Pelle som mig att inte gå under totalt.
Annars har jag ägnat mycket tid åt att läsa allt som finns på nätet om knäledsinflammationer, titthålsoperationer, röntgen och ultraljud, inlägg från folk med hästar som haft alla knäledsproblem man kan tänka sig osv.
Har också hunnit med att plåga min veterinär med ett långt mail som han redan har besvarat och givetvis funderat massor.
Dagens stallbesök bekräftade att gårdagen inte var en ond dröm, Kreon är lika halt idag och vill fortfarande inte galoppera.
Jag longerade bara kanske 2 minuter- det räckte för att se eländet och jag vill absolut inte skritta uppsuttet innan veterinärbesöket.
Till det sistnämnda är det för övrigt ca 45 timmar kvar- tro mig….jag räknar dom!
Senaste kommentarer