Skrivet

Mer om att kolla upp misstänkt halta hästar

Minns ni att jag ganska nyligen skrev om en bloggläsare som misstänkte att hennes häst var halt, DELVIS utifrån vad hon läst kring mina beskrivningar av Kreons bak-knähälta.

Läsaren mailade mig och beskrev sin hästs förändrade beteende vid ridning  och frågade vad jag tyckte- jag rekommenderade att läsaren skulle lita på sin känsla och det gjorde hon också och beställde en veterinärtid.

Summan av den kardemumman vet vi inte till fullo än då fullständig diagnos ännu inte kunnat fastställas utan fortsatt utredning då hästen visade hälta på flera ben och behandlades lite överallt.

Läsaren är så klart glad att hon följde SIN känsla och inte lyssnade på tex den som rekommenderade henne att ”ut och galoppera mer”.

Så…än en gång bekräftas det jag ofta hävdar; att det går omkring  långt fler halta hästar än vad ägarna alltid förstår initialt.

Just när det handlar om subtila rörelseförändringar är det lätt att bortförklara dessa som att hästen är otränad, ung och vinglig, att underlaget inte bra osv.

Kanske ber man någon titta på hästen utan att denna person kan se något direkt- jag har varit med om att man både kunnat träna och tävla utan att ”andra” reagerat på att hästen inte gått 100 % rent.

Så vad kan man då göra om det nu är så himla svårt att säkert veta om en häst bara är ”svag och otränad” eller faktiskt halt och behöver behandlas?

Ja, som jag redan har föreslagit flera gånger så återstår nog inte mycket mer än att just lita på sin egen känsla, att inte försöka sticka huvudet i sanden om man har ett ridproblem som sitter i under en längre tid.

Att tro att en halt häst kommer att visa sin hälta genom PROTEST är att göra det för enkelt för sig- åter igen vet jag hästar som kunnat gå med ledinflammationer i många, många veckor utan att varken hoppa på tre ben eller försöka slänga av ryttaren.

Ibland kan det hjälpa att longera hästen på hårt underlag- hältor kan framträda tydligare då men man ska också själv vara skicklig nog att kunna SE en orenhet.

Som redan nämnts i tidigare inlägg kan man be någon skicklig hästperson att titta på hästen när man rider/ longerar om man är osäker men inte heller detta skulle jag lita på till 100 % om min egen osäkerhetskänsla kvarstod.

Några andra tips har jag tyvärr inte- i min värld åker man in till klinik och kollar hästen- är den frisk får man betala ur sin egen ficka för detta glädjebesked  (och det hade i alla fall jag gladeligen gjort) eller så hittas något och då har man gissningsvis hästen försäkrad och får hjälp med kostnaderna den vägen.

Skrivet

Onsdag- galen önskan?

Hur knäppt det än kan låta….och nu får jag väl alla semesterfirare på mig….men nu vill jag gärna ha några rejäla ösregn, helst hela nätterna givetvis.

Det är sedan ett tag stenhårt i marken i princip överallt och jag ska samtidigt börja rida för fullt på min för inte så länge sedan behandlade häst = ingen bra kombination anser jag.

Att fortsätta att skritta omkring är inget alternativ- det har jag gjort så länge och nu vill jag RIDA.

Idag red jag faktiskt i ridhuset för första gången på typ 5 veckor eller nåt och fler pass lär det inte bli där eftersom det stänger för underhåll från och med imorgon.

Kreon bjöd i alla fall på ett fint pass med bland annat underbar vänster galopp som jag hade kunnat samla mycket mer än jag vågade i dagsläget, bra övergångar mellan skritt och galopp och faktiskt också några helt ok byten.

Jag är väldigt tacksam över att han är så lätt att dressyrarbeta, just med tanke på att jag knappt vågar rida på just nu pga det hårda underlaget hade det inte varit kul att antingen behöva rida längre än jag egentligen velat för att få till hyfsade pass eller sluta i förtid fast det inte känns ok och genomarbetat.

Men som sagt; gärna lite regn nu fast inte så att hela sommaren blir förstörd men så att man kan rida på sviktande underlag tack!

Skrivet

Robotdomare- ja tack?

För att knyta an lite till gårdagens blogginlägg om dressyrdomare funderade jag i samband med detta också på vad som skulle vara den OPTIMALA DRESSYRBEDÖMNINGEN- i alla fall som jag ser det.

Och ärligt talat, mest rättvist hade det nog varit om man hade kunnat konstruera någon form av ROBOT som dömde alla ekipage utifrån vissa givna kriterier men det hör ni ju själva hur ogenomförbart DET skulle vara (eller 🙂 ???).

Ett annat alternativt som jag inte heller tror skulle vara praktiskt eller i vart fall EKONOMISKT genomförbart även om det då inkluderade mänskliga varelser 🙂 hade varit om man såg till att domarna alltid kom från platser lååååångt ifrån stället där de skulle döma och inte kände en enda av de tävlande på några vis eller hade någon som helst koppling till dom.

För hur det än är i Skåne i alla fall (att skånska domare åker till Norrland och dömer vet jag, det hände senast i helgen som gick men motsatsen har jag då aldrig hört talas om)  så kan man inte komma ifrån det faktum att alla hästmänniskor på någon jäkla vänster känner alla och är ”sammankopplade” på olika vis och frågan är hur DET eller OM det påverkar dressyrbedömningarna?

Jag har genom mitt ca 25-åriga och mycket frekventa dressyrtävlande sett, hört och läst massor som gör att man kan ställa sig ovanstående frågor.

Tävlande som i pauserna glatt konverserar domaren om både ditten och datten tex- det kanske inte är så konstigt om man känner varandra sedan barnsben eller står i samma stall eller tränar för samma tränare eller….ja, det finns ”tusen” exempel men för den som då kanske INTE känner domaren eller inte vill ”störa” denne under tävlingen kan det ändå kanske väcka frågor?

Ja, detta är som sagt bara ett exempel av massor- jag känner själv flera domare som jag både delat stall med, tävlat mot massor av gånger genom åren, rådfrågat inom ridningen osv och ärligt talat vill jag helst inte att de dömer mig.

För mig personligen känns det inte tillräckligt objektivt eller vad jag ska säga men där är man ju olika i hur man känner.

Och nu kanske många av er säger det som för vissa är så självklart- dvs att man som domare ska vara OBJEKTIV no matter what men jag vill ändå, precis som jag skrev igår ställa mig frågan om man verkligen och till 100 % kan styra sitt undermedvetna?

Dömer man verkligen en av sina bästa vänner till 100 % objektivt tex?

Jag tillåter mig att i alla fall tvivla och tro att det ibland är så och ibland kanske INTE- vad tror ni?

Men så länge som det ser ut som det gör tror jag inte att det finns mycket annat att göra än att gilla läget för hur det döms idag.

Och även om man tex skulle förbjuda domarna att tilltala NÅGON under en tävlingsdag  eller bara tillåta domare som levde som eremiter som inte kände någon, någonstans (ha ha ha…hur skulle DET se ut och var skulle man finna sådana enstöringar….) så kommer nog alltid frågor om 100 %-ig rättvisa att ställas och diskuteras- det tror jag.

Skrivet

Tisdag- hårda bud

Idag invigde jag vår stora gräsbana på vilken man samma dag hade paketerat ihop allt gräs till stora gröna balar.

Tyvärr är marken stenhård även där så jag vågade bara trava och galoppera i en kvart (med mycket fin känsla) innan jag skrittade iväg på en av de rutter jag sällan vågar mig på pga trafiken.

Men nu har jag ju drabbats av någon slags hybris och tänkte att jag nog skulle ha turen på min sida och inte möta något skrämmande jättefordon och så blev det också.

För övrigt red jag utan både sporrar och graman, de förstnämnda glömde jag faktiskt att sätta på mig men gramanen lämnade jag medvetet hemma tänkandes att jag nu måste lära mig att rida ut utan denna livlina.

Fast allt har sin tid och det fanns gånger då jag inte ens vågade rida ut utan både graman OCH martingal av rädsla att komma hem utan näsa (eller inte komma hem alls….) och i de lägena var en hjälptygel jättebra tycker jag.

Man ska inte riskera något ”bara för att” och jag är glad att jag DÅ hade denna lösning men är också mycket nöjd med att uteridningarna fungerar så mycket bättre nu.

Soya hälsade mig genom en jätterusch i trädgården trots att hon egentligen ska ta det lugnt så det känns absolut som att hon håller på att bli frisk.

3 penicillintabletter i lika många köttbullar intas morgon och kväll- det gillar hon kan ni tro :)!

Skrivet

Det ska fan att vara dressyrdomare

Såg att flera vänner länkat till denna artikel  på Facebook idag.

Min egen kommentar är att jag flera gånger blivit förvånad över hur vissa bloggare kommenterar LÄTT identifierbara domare som de anser har dömt deras hästar rätt eller fel- oftast FEL.

Själv vågar jag nog påstå att jag aldrig skrivit ett negativt omdöme om någon specifik domare på min blogg- av flera olika anledningar.

Dels tycker jag i sak inte att man på bloggar ska göra ner folk som kan identifieras så vida det inte handlar om något extremt och dels så kan det ibland kännas som lite ”surt sa räven”.

För även om JAG tycker att min ritt KÄNDES hur bra som helst så är det faktiskt inte alls säkert att det verkligen SÅG UT som det kändes eller så var det kanske oavsett vilket så att mina medtävlare var ÄNNU BÄTTRE än jag?

Sedan är jag dessutom av den åsikten att domare inte är mer än människor de heller och att de, hur OBJEKTIVA de än vill vara och TROR SIG vara det inte alltid och till 100 % kan styra sitt undermedvetna.

Jag skulle helt enkelt inte heller VÅGA att offentligt klaga på en domare som kanske skulle läsa om sig själv på min blogg eller få veta vad jag skrivit på omvägar (vi vet ju alla hur litet häst-Sverige är) och kanske sedan kort därefter åter döma mig.

Jag skulle inte vara 100% säker på att en sådan domare faktiskt inte, om så undermedvetet, lät sig påverkas av att veta att jag tycker si eller så om dennes sätt att döma- kalla mig paranoid eller ej.

Avslutningsvis tycker jag nog också att vi får vara rädda om de domare vi har- visst ska vi ställa krav på dom men kanske inte genom IBLAND ”barnsliga uthängningar” på bloggar och dylikt där genomslagskraften ändå ibland kan bli ganska stor.

Minns att det var en domare, förvisso en HOPP-domare, som förra året blev näst intill mordhotad av någon bloggares mobb och många av de personerna (barn och ungdomar gissar jag men det ska egentligen inte vara en ursäkt) hade förmodligen inte en susning om vad de EGENTLIGEN skriade om- de ville väl bara stötta sin bloggaridol.

Men om det blir vanligare och vanligare att man på sociala medium tycker att man har rätt att öppet kritisera domare hur som helst finns ju också risken att inte så många vill döma till slut- så tänker jag.