http://bovision.se/description/description.aspx?guid=101060485
Denna gård verkar det ha gått troll i!
Jag såg att den var till salu redan för ganska exakt 2 år sedan och om jag inte minns fel kostade den då 3, 5 miljoner.
Efter att ha stått tom och osåld i över 1 år sänktes priset något och därefter har jag inte sett den på annons förrän nu igen då man begär 2, 9 miljoner.
Av bilderna att döma har något bott på gården sedan i somras/ höstas (kanske har den bara varit uthyrd och inte såld?) men nu är objektet alltså åter till salu.
Det jag hela tiden har tänkt med denna gård är att det måste vara en säljares värsta fasa att själv hitta ett nytt boende men att sedan inte få det gamla sålt.
Jag menar….hur många har råd att månad ut och månad in betala för lån i miljonklassen?
Och man kan ju inte bara skänka bort ”eländet”….som givetvis inte blir i bättre av att stå tomt under tiden….
Det som känns så himla retligt för mig är att just denna gård i så gott som alla avseenden skulle passa mig och maken perfekt om det inte vore för en liiiiten detalj som man säkerligen inte noterar när man tittar på mäklarens bilder.
Gården och utebanan ligger typ 50 meter från samma väg som vi bor utmed nu; en otroligt trafikerad 90-väg.
Idag har vi där vi bor höga träd, häck osv som dämpar vägljudet som i sanning inte upplevs som störande alls av oss ( vi är väl vana) men därifrån till att sitta och rida dressyr så nära en väg…nä….
Jo, jag hade säkert klarat av det på alla vis men frågan är hur irriterande jag då hade funnit trafiken och framför allt är väl frågan vem jag hade kunnat ha som inackordering på sådana premisser?
Har väldigt svårt att tro att vem som helst vill/ vågar rida så nära lastbilar som dundrar förbi osv?
Att man dessutom inte äger marken som hagar och utebana ligger på känns ju inte det minsta säkert; vad gör man om det skulle ”skita sig” med arrendet?
Nej, jag är övertygad om att både detta och kanske även annat är orsaken till att en så här fin gård är så svårsåld, jag har sett objekt i otroligt sämre skick som kostat det dubbla.
Det som känns ännu retligare idag än då jag såg gården för första gången är att det sedan dess har byggts ett stort ridhus på andra sidan vägen, dvs typ 500 meter längre bort.
Detta ridhus tillhör den fina anläggningen där Archie och Birk stod 2 somrar i rad och jag kan inte tänka mig annat än att jag, hade jag köpt gården, hade fått lov att rida där- bara jag hade lyckats ta mig över vägen vill säga.
Men inte ens jag med min stensäkra häst skulle faktiskt få för mig att rida över och utmed en 90-väg- där går till och med min gräns och att lasta för att köra en halv kilometer skulle kännas minst sagt märkligt.
Nej, jag får glömma denna gård och trösta mig med att man bör sky så svårsålda objekt som pesten. För skulle man köpa det och sedan själv behöva sälja en dag- tja…då vet man vad som väntar….
Senaste kommentarer