Skrivet

Tisdag

Dagens träning för Ebba gick bra, vi övade ungefär på det vi brukar; skänkelvikningar, öppnor i trav utmed långsidorna, övergångar mellan skritt och galopp och uppridning på medellinjen i galopp med enkelt byte vid X.

Det jag var mest nöjd med var att jag äntligen börjar få kläm på höger öppna som tidigare varit alltför blygsam.

På fredag ska Ebba tävla så det blir ingen ridning av Archie för hennes del denna veckan och även om det är synd så har jag själv gjort upp en bra planering utifrån att jag ska tävla på söndag.

Det bli dressyrpass varannan dag fram tills dess och en uteritt och en hoppträning däremellan har jag tänkt.

Skrivet

Hejdå sadeln! Birgitta säljer sin sadel och blir nostalgisk…

Min gamla trotjänare….
Som ni kanske minns köpte jag en ny hoppsadel vid årsskiftet; en luftstoppad Wintec, dvs en syntetsadel.
Min tidigare misstänksamhet mot denna typ av sadlar till trots är jag hittills mycket nöjd och jag kan ju säga att det var väldigt skönt att ha just denna typ av sadel vid söndagens uteritt i hällande ösregn.
Till skillnad mot exempelvis min dressyrsadel (Amerigo Classic) som är hyper-känslig mot regn (minsta regndroppe gör märken i sadeln som man får putsa bort nooooga) så var det bara att ta en handduk och lite hastigt svepa över syntetsadeln efter avslutad ritt. Mycket tidsbesparande och man behöver inte oroa sig för fläckar, mögelangrepp osv.
Efter Wintec-köpet insåg jag att det inte fanns någon direkt mening att behålla min gamla Stübbenhoppsadel, dels passar den inte Archie optimalt och dels tar den ju rätt mycket plats, särskilt som vårt sadelkammarutrymme är begränsat.
Förvisso hade jag kunnat ta hem sadeln och ha den i vårt förråd men en sadel måste ju ändå tittas till och putsas på då och då vare sig den används eller inte och att ägna tid åt detta med en ca 40 år gammal och sliten sadel hade jag i ärlighetens namn inte lust med.
För att så snabbt som möjligt (hah…) bli av med sadeln satte jag ut en annons på Blocket där jag begärde 1000:– för sadeln men trots att några mailade och ställde diverse märkliga frågor om sadeln fick jag den inte såld.
En märklig fråga kan jag tex tycka är ”är sadeln nyligen genomgången av sadelmakare”.
Tja…om jag hade lagt pengar på detta hade jag knappast begärt 1000:– för en märkessadel utan i varje fall minst det dubbla.
Någon mailade helt enkelt ”finns sadeln kvar” och när jag svarade ”ja” hördes de aldrig mer av.
Hur som helst så sänkte jag priset till 800:– men sadeln förblev ändå osåld i ca 3 månader och ända tills igår då en tjej kom och tog den utan att knappt ägna den en blick.
Då kändes detta nästan lite väl ”abrupt” fast jag hade väl i ärlighetens namn inte tänkt att hålla en avskedsceremoni för sadeln heller.
Det otroliga med tjejen som köpte sadeln var att hon direkt hon såg mig frågade ”har du köpte en häst av Bengt Ohlsson någon gång” och det fick jag ju medge att jag hade- Décima för 12 år sedan!!!!
Åter igen besannades uttrycket ”alla känner apan….” för tjejen hade tydligen jobbat som hästskötare hos Bengt när jag var där för att köpa Dessan och även om jag inte skulle ha kommit ihåg henne om det gällde liv och död så mindes hon tydligen mycket väl mig eftersom hon sa att hon hade tyckt sig känna igen redan min röst i telefonen?!?!?!
Ja, världen är som sagt liten….framför allt i Skåne.
Liiiite konstigt kändes det som sagt ändå att bli av med sadeln, framför allt när jag minns tillbaka på allt som vi faktiskt upplevt tillsammans.
Denna sadel köpte jag av en stallkamrat (den var redan då mycket gammal) för över 20 år sedan (!!!) och i början av Herons hoppkarriär.
Jag hade dessförinnan hoppat och tävlat i en ”allround-mot-dressyr”-sadel vilket bara bevisar att man kan vänja sig vid i att både rida och hoppa i ”allt” :=).
Med Stübbensadeln debuterade jag i både LA och MSV hoppning med Heron, jag hoppade in både Décima och Archie med den och även de har tävlat (Archie dock bara på pay-and-ride) med mig sittandes i just denna sadel.
Även om sadeln inte fått vara med på särskilt många prisutdelningar eftersom jag undviker dessa av princip utan nästan alltid kommer till fots så har den säkert tagit minst 50 rosetter åt mig från LD till MSV B- en riktig trotjänare med andra ord.
Nåväl…allting har en ände och korven har två så nu är det dags för någon annan att använda min sadel.
Tjejen som köpte den skulle ha den vid inridning av en 3-åring- väldigt smart att då ha en så här lite mer sliten sadel tycker jag i stället för att riskera att förstöra något finare och dyrare.
Själv får jag väl vara nöjd med att ha fått tillbaka ungefär en fjärdedel av sadelns inköpspris efter mer än 20 års användning även om jag inte är en lika bra businessmänniska som en bekant som för ett tag sedan köpte en sadel från en affär som hade utförsäljning för ca 2500:– och som kort därefter sålde den för det dubbla på annons! Det kallar jag affärssinne :=)!

Skrivet

Måndag

Måndag= vilodag för Archie och en något längre arbetsdag för mig, det gäller att jobba in lite tid om man vill kunna åka och träna 2 gånger i veckan utan att komma hem mitt i natten.

Körde som vanligt till stallet efter jobbet, fixade i ordning box och mat för att sedan åka hem, hämta hunden och cykla tillbaka för hagintag.

Det låter säkert omständigare än vad det är för jag tycker att jag lika gärna kan cykla till stallet som någon annanstans – Soya måste motioneras oavsett.

Väl hemma kom en spekulant och köpte min gamla hoppsadel och som vanligt då jag har ett finger med i spelet så var även detta möte ett i kategorin ”otroliga sammanträffanden”.

Mer om detta i morgondagens inlägg- tills dess: Adios!

Skrivet

Veckan som gått

Den gångna veckan bjöd på en hel del soliga dagar vilket genast lättar upp sinnet i alla fall för mig men vi fick också årets första ”riktiga” regn när det föll under nästan hela lördagen.

Archies hagtider är numera, med längre och längre ljusa dagar utökade och det tycker jag är jätteskönt. Det var ju en starkt bidragande faktor till att jag bytte stall dessutom- möjligheten att ha honom ute längre utan att behöva slå knut på mig själv för att genomföra det.

Nu cyklar jag snabbt och enkelt till stallet för hagintag vid 18.00 och skulle jag av någon anledning vara förhindrad så har jag i alla fall några stallkamrater som alltid kan hjälpa mig. Jätteskönt när man kan samarbeta på detta vis tycker jag men där är man ju olika som personer.

Vissa vill i alla lägen ”sköta sig själv och skita i andra” och det måste man respektera eftersom vår anläggning inte bygger på något direkt kollektiv-tänk.

Jag har nu tagit av de tjockaste täckena i både stallet och utomhus men tycker fortfarande att Archie ser rätt så trist ut i pälsen. Mitt idoga matande med jäst sedan ca 10 dagar tillbaka har i alla fall ännu inte gett några resultat.

Besöken hos Ebba i onsdags och fredags var väldigt givande liksom mitt eget tränande både vad gäller hoppningen, dressyren och gårdagens uteritt.

Hela helgen gick i hästeriets tecken och inleddes på lördagen med ett besök på Tullstorp. Det är roligt att ha sett anläggningen men jag kan inte påstå att jag spontant känner att just hingstvisningarna där är något som jag vill återvända till då jag är helt ointresserad av avel.

Kyra-clinicen på söndagen var mer ”min melodi” även om jag spontant inte vill återvända till detta evenemang heller; i alla fall inte om man inte byter arena.

Jag var helt ledbruten under clincen igår och kan nog inte bara skylla på stigande ålder då Sally 13 år kände likadant. Bänkarna var stenhårda men det värsta var nästan att man inte hade något att luta sig bakåt mot- det tog verkligen på ryggen för min del och jag var även ganska stel i morse när jag steg upp.

Att sitta så ihopklämd och så obekvämt en hel dag förtog onekligen en del av intresset för clinicen och det var väldigt skönt när den var slut- inte riktigt den känslan jag ville ha kanske.

Under veckan som kommer hoppas jag på fortsatt fina ritter på Archie, en lyckad tävling på söndag och att husvisningen jag ska gå på på torsdag inte gör mig lika besviken som jag brukar bli när jag ser olika objekt från nätet IRL.

Maken och jag har inte gett upp tankarna på att flytta men eftersom vårt sökområde är minst sagt snävt (för att inte säga mikroskopiskt- vill vill bara bo i ett område inom vilket det knappt finns några hus ha ha) så lär det ta sin tid innan vi byter bostad.

Skrivet

Hiss och diss från clinicen

Jag har aldrig varit vidare bra på att komma ihåg och återge allt från föreläsningar och dylikt och dessutom misstänker jag att man kan läsa om Kyra-clinicen på femtioelva olika bloggar och olika artiklar på nätet så jag ger mig faktiskt inte ens på ett försök att sammanfatta dagen.

I stället tänkte jag göra som jag sett att en del ungdomar gör i sina bloggar: hissa och dissa!

Här kommer således till att börja med dagens hissar:

* Kyra herself. Lika talför, underhållande och inspirerande som jag mindes henne.

* Min egen tränare Ebba som red sist av 10-talet ekipage och som var den ENDA som upprepade gånger klappade sin häst under pågående ritt. Ingen annan ödade ens en klapp på sin häst (annat än på direkt uppmaning av Kyra) trots att många gjorde mycket, mycket som var riktigt, riktigt bra.

* Mia von Essens och Sandra Sterntorps hästar som var de jag tyckte gick bäst.

* Att även en hoppryttare deltog (i hoppsadel)!

* Möjligheten att köpa billig fika. Jag tycker annars ofta att det kan vara hutlösa priser vid liknande arrangemang.

Dissarna var i flera fall desto tristare:

* Man hade sålt (?) så många biljetter att alla inte fick sittplatser. En bekant som hade betalat 475:- för sin biljett krävde att få pengarna tillbaka om de inte ordnade så att hon fick sitta och det var verkligen inte mer än rätt. Vem hade orkat stå upp i ca 7 timmar och för det priset ???

* Kyras böcker såldes slut redan i lunchpausen.

* Alla i mitt sällskap höll på att förgås av ryggont och träsmak pga de obekväma bänkarna.

* Varför finns det alltid dessa EGO-spädbarnsföräldrar som prompt ska ta med sig avkomman till sådana här event? Jag ville höra Kyra- inte bebisgråt! Har man så små barn att man inte kan lämna dom får man faktiskt ta hänsyn och stanna hemma!

Skrivet

Direkt från clinicen!

Sitter på läktaren, inpackad som en sill med halva häst-Sverige runt mig.

Vem tror ni jag parkerade bredvid (bland hundratals bilar)? Jo, bloggläsaren Natalja! Vad är det jag brukar säga om liten värld…..

Solen STRÅLAR för givetvis slutade det regna så fort jag hade hoppat av hästen i morse.

Dagens VÄRSTA var att jag, mega-kontrollerad och ofelbar 🙂 var såååå nära att åka ifrån biljetten till clinicen! Tänk om jag hade gjort det?!?! FASA!!!!!

Nu måste jag sluta- showen börjar!!!!

Skrivet

Söndag- regn in på bara kroppen!

När jag steg upp 04.30 i morse smattrade regnet mot rutan och jag hann tänka (surt- för jag hatar när planer rubbas) ”idag får det bli plan B- tömkörning i ridhuset i stället för den planerade uteritten”.

Väl i stallet en halvtimme senare hade regnet nästan upphört och när jag var klar med alla morgonbestyren bestämde jag mig för att återgå till plan A, uteritten.

Givetvis hann vi inte många meter förrän det åter började regna men nu var vi redan på väg så det var bara att bita ihop.

Soya hade i alla fall sitt regntäcke på sig men lyckades trots det demonstrera sitt missnöje genom att i perioder sacka efter och liksom fråga ”ska vi verkligen fortsätta”.

Men fortsätta- det skulle vi och vi red en, borsett från regnet då, riktigt härlig runda med massor av trav och galopp på sviktande grusvägar.

Eftersom det var så tidigt på morgonen (läs: ingen trafik) vågade jag rida över den stora och annars mycket trafikerade 80-vägen nästan där vi bor och det var skönt att kunna variera sig lite.

Så länge grusvägarna är så här mjuka ska jag försöka att konditionsträna Archie där, det går inte an att bara sitta och rida i fisgalopp inne i ridhuset :=).

Väl tillbaka i stallet kände jag att regnet hade gått igenom jacka, termobyxor, ridbyxor och strumpbyxor, dvs jag var våt in på bara skinnet men efter hagutsläpp kunde jag raskt köra hem för en god frukost, dusch och hårtvätt.

Nu väntar jag på att Birk-Lena ska komma och hämta mig för gemensam färd till Kyra-clinicen i Helsingborg- har ni tur kommer en rapport om detta i kväll.

Ebba, gammal Kyra-elev, ska visa de svåraste rörelserna säger en inside-rapport och jag har lovat att inte resa mig upp på läktaren, busvissla och ropa ”MIN TRÄNARE” :=).

Skrivet

Hingstvisningen på Tullstorp i bilder

Att ha besökt Jan Brinks superflotta anläggning Tullstorp Dressage Stable utanför Hässleholm får väl nästan anses ingå i ”dressyrallmänbildningen” :=) så i år fann jag för gott att äntligen avlägga visit efter att ha missat de många föregående hingstvisningarna av olika anledningar.

Som synes var det ganska många fler än jag och min dressyrtävlande kompis Susanne som hade valt samma utflyktsmål idag- såg bland annat min hästskötare Lina i publiken samt en del konkurrenter från tävlingsbanan :=).

Visningen inleddes med att Jan Brink, här på Okeanos höll ett litet välkomsttal och sedan red en kortare uppvisning på just denna hingst.

Nästa hingst på tur var den 5-årige hingsten Flash Dancer som reds av Minna Telde (vilken ryttarkropp säger jag bara…och vilken sits….suck… en klar 10-poängare om jag får säga min mening).

Flash Dancer ägs och är uppfödd av en dressyrryttare i min egen ålder, Iwona Majewska, som jag som kuriosa tävlade mot första gången redan på ”Heron-tiden”. Vilken lycka det måste vara att äga en sådan här häst som faktiskt blev min favorit av de 10-talet hingstar som visades.

Flash Dancer, alltså enbart 5 år gammal var inte bara snygg utan rörde sig utmärkt samt verkade väldigt ”skön” att sitta på. Såg också ut att ha en perfekt mun och Minna bara ”flöt omkring” på honom, otroligt mjukt och harmoniskt.

Nu undrar ni säkert vad denna bilden föreställer och det ska jag säga er: detta var vad som förutom Flash Dancer imponerade mest på mig idag: underlaget i ridhuset.

Det var någon form av hårdpackad sand (?) på vilken inte ett hovavtryck var lämnat när alla hingstarna var färdigvisade!

Måste vara väldigt dyrt och kanske svårskött tänker jag för annars hade man nog sett detta underlag på många anläggningar?

När visningen av Okeanos, Flash Dancer, Santiago, Chirlon, Hohenstaufen II, Bellagio, Saigon, JJ Rayban och Briar med avkommor var slut fick man gå runt på anläggningen och jag och Susanne passade på att besöka både det runda hingststallet och det ”vanliga” (läs: rektangulära) stallet.

Som förväntat rådde minutiös ordning, ovan en bild på delar av sadelkammaren i hingststallet.

Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Tullstorp som utflyktsmål nästa år för er som inte tog chansen i år, uppvisningen var lagom lång och det bjöds frikostigt på dricka och korv för de hungriga efteråt :=).

Skrivet

Lördag: super-Archie och super-Mulle!

Det kan vara nyttigt…..

…att hoppa på….

lite mer ”tittiga” hinder ibland…

Inledde morgonen med ett riktigt, riktigt BRA dressyrpass (utan graman :=))!

Red igenom nästan hela LA:1 programmet (allt utom skrittdelen), red sedan delar ur det flera gånger och därefter delar ur LA:6 programmet. Galoppdelen i detta program tror jag ska passa Archie utmärkt eftersom det inte finns den linje han inte kan gå i galopp (det är lite speciella vägar i just LA:6 tycker jag).

Efter vårt dressyrande skrittade jag ut med hund och häst en kort runda och därefter blev det hage för Archie och bilfärd till Sallys nya stall för mig och Soya.

Väl hos Sally och Mulle höll jag en kombinerad hopp och dressyrlektion för dom och det gick väldigt bra!

Mulle får ibland tendenser att elda upp sig i början, mitten eller slutet av passet och detta kan pågå i allt från i princip hela lektionen till någon minut men idag gick han som ett urverk hela tiden.

Sally visade upp en jättefin förvänd galopp tex och hoppningen ska vi inte tala om- idel supersprång!

Vi passade på att hoppa på lite speciella hinder och Mulle flög över utan att blinka. Nu är just han ingen tittig ponny över huvud taget men annars tycker jag gott att man ibland kan plocka fram lite mer annorlunda hinder när man tränar hemma så att inte hästen får en chock när den ser liknande saker på tävling.

Nu väntar jag på att klockan ska bli 12 och att min goda vän Susanne ska komma och hämta mig.

Vi ska åka till hingstvisningen på Tullstorp som jag tipsade er om härom veckan.

Nu är jag förvisso tämligen ointresserad av just hingstar men desto mer nyfiken på att se Brinks anläggning.

Stallarna och allt runtomkring sägs ju vara perfektionen själv och väldigt estetiskt och eftersom jag själv tycker att jag är en estet vill jag gärna njuta av detta.

Rapport kommer antingen i kväll eller de närmaste dagarna- ska försöka att ta lite kort också!