Skrivet

Ny LC-träning i Sjöbo (hundinlägg)

I kväll var det dags för en ny LC-träning i Sjöbo och även denna gången hade vi Jonatan och Lili med som sällskap.

Lili fick springa valp-varianten av LC i 2 omgångar medan Soya agerade stödhund åt en whippethane, Schnapps. Schnapps fick ett godkänt lopp så det var ju roligt att kunna hjälpa till.

Tyvärr är det med dessa träningar som när man tävlar hoppning eller dressyr. Det går aldrig att förutspå hur länge arrangemanget ska pågå och ofta tar det mycket längre tid än man planerat för.

Med LC-träningarna verkar det ofta vara olika bekymmer med utrusningen, dvs den som drar runt ”luren” (låtsasharen).

Idag hann vi inte ens med 10 lopp på 2 timmar medan man om allt fungerar som det ska nästan kan hinna med det dubbla på halva tiden.

Min tanke var från början att låta Soya springa 2 lopp som hon gjort vid tidigare träningar men eftersom klockan började bli mycket och väntetiden lång så valde vi att åka hem efter det första loppet.

Soya var som vanligt fullständigt exalterad under hela tiden vi var i Sjöbo och jag tyckte nästan lite synd om henne där hon drog och slet i kopplet i sin iver att ”hjälpa till” när de andra hundarna sprang. Min vanligtvis så snälla och timida hund är verkligen inte att känna igen under dessa träningar så ni som tror att hon alltid skäller, hoppar runt som en galning och verkar allmänt galen ska veta att detta är så långt ifrån hennes vanliga ”jag” som bara tänkas kan.

En extra rolig dimension till dessa träningar tycker jag är att man får lära känna en del raser som man annars aldrig ser lite närmare.

Hur ofta ser man skotsk hjorthund, irländsk varghund, italiensk vinthund och faraohundar tex? Så gott som aldrig, utom då på dessa träningar alltså.

Det är inte helt lätt att lyckas ta kort medan man håller en sjövild Soya i näven men jag lyckades faktiskt att knäppa några foton som jag kommer att publicera inom kort.

Skrivet

Så njuter jag av ledigheten

Eftersom jag inte har något brännande ämne att diskutera idag tänkte jag vara så tråkig att jag gör som många andra bloggare; jag tänker skriva om hur jag och djuren framlevt en av mina semesterdagar (enligt min åsikt har Soya alltid semester och Archie behöver inte heller han göra för många knop för brödfödan…..dessa lyxlirare…)

Måndag 06.20:

Klockan ringer och eftersom jag nu har semester kan jag unna mig att stiga upp så här ”sent” (hmmm…) i stället för 4.50 som jag brukar.

06.45:

Framme i stallet, ger Arch och Searching kraftfoder.

Noterar att Soya rullar sig i det utlagda ensilaget på gödselstacken och fattar genast misstankar eftersom hon aldrig rullar sig i varken halm, hö eller ensilage.
Efter kontroll visar det sig att den hemska lilla as-ätaren (ni vill inte ens veta allt hon med fröjd stoppar i munnen) rullar sig över en död orm som måste ha åkt med i ensileringen. Detta är faktisk första gången jag hittar just en orm men det är ju egentligen inget konstigt med det, bara äckligt!

07.00:

Vandrar ner med mitt entourage till hagarna där Arch avlevereras i en hage tillsammans med en hög ensilage och Seraching i hagen bredvid med något mindre mat (en kräsen dam).

08.00:

Lämnar in min älskade Volvo till verkstaden för byte av en styrled och något annat jag glömt namnet på. Får löfte att bilen ska vara klar om 1 timme och rekommenderas att ta en promenad med hunden så länge.

08.10:

Eftersom verkstaden ligger 2 minuters gångväg från Spillepengen, som inte bara är en sopstation, går jag dit med Soya. Jag har aldrig varit där förut men modern har begravt sin pekingese på deras minneslund vilken jag snabbt hitta till. Blir förvånansvärt rörd när jag ser alla små minnesplattor över älskade men bortgågna djur och stannar inte så länge. Klappar lite på Rikis gravsten medan Soya snusar omkring (här är det tillåtet även med levande hundar).
Hittar en enorm hundrastplats som med fördel kan användas om man vill träna LC med levande byte (läs: en miljard kaniner som far omkring som yra höns).
Förundras över att inga hundar syns till trots att jag går runt hela Spillepengen i nästan en timme men då jag återvänder till hundrastplatsen har en schäfer med tillhörande ”passare” infunnit sig. Hunden leker lite tafatt med Soya medan kvinnan förklarar att hon varit här varje dag i förra veckan utan att möta en själ. Konstigt!
Efter 5 minuters ”lek” (jagande av en boll som schäfern haft med sig) händer det sedvanliga; schäfern rasar utmattad ihop under en parkbänk medan Soya tycks undra ”jaha…var det här allt”.

09.00:

Bilen är klar för avhämtning och som vanligt slutar notan på mer än vad som sagts från början. Tydligen kostade reservdelarna mer än förväntat bla bla bla….Har vi hört den förut?
Hur som helst är jag ändå nöjd med den snabba service jag fått och kostnaden tycks ändå överkomlig så jag är mer än nöjd när jag kör hem.

11.00:

Läser ut ytterligare en lättviktare, denna gången Jenny Leebs ”på grund av Leon”.

13.30:

Åter i stallet tillsammans med Soya för att ta in hästarna eftersom jag ska träna för Ebba. I vanliga fall sköter jag utsläpp och Corre intag; ett utmärkt samarbete som gör att jag kan ha mer eller mindre hela dagen att disponera fritt utan att behöva tänka på när hästarna ska in.

14.00:

Konstaterar att Archie ser ut att ha ägnat sig åt gyttjebrottning så det är bara att ta in honom i spolspilan för en rejäl dusch innan vi ska iväg.
Är fortfarande, efter flera år, bansligt glad över vår spolspilta med varmvatten vilket kanske inte är så konstigt om man vet hur det gick till att rengöra lerhögar innan spolspiltan kom till.
Då fanns det 3 alternativ:
1. Försöka borsta bort eländet = omöjligt
2. Spola hästen i iskallt vatten utomhus= djurplågeri vintertid
3. Fylla flera vattenkannor med varmvatten och stå och tvätta hästen på gödselstacken = omständigt

14.40:

Avfärd med djuren till Ebba-träning. Soya brukar sova i bilen under tiden jag rider.

15.10:

Framme på Hviderups Gods. Det är verkligen jätteskönt att ha så nära till träningarna av flera olika anledningar. Dels är ju inte bensin gratis tyvärr och dels avskyr jag att köra några längre sträckor, med eller utan häst.

15.45:

Lektion för Ebba. Archie spänstar på lika fint som han gjorde på ”genrepet” hemma i ridhuset igår och jag är väldigt nöjd med honom. Även Ebba verkar nöjd och jag åker som allt som oftast hem med en mycket positiv känsla och på bra humör.
Bortsett från att Archie oftast går väldigt bra på träningarna så känner jag mig alltid inspirerad av att omges av välridande ryttare på många gånger mycket fina hästar. Jag känner mig oftast väldigt ensam i mitt dressyrengagemang på ridskolan och ser heller aldrig bra dressyr annat än på tävling så det sporrar extra när jag är på Hviderup och ser alla dessa fina ekipage.

17.30:

Åker från stallet efter att ha spolat av hästen än en gång (idag var det stekande hett på träningen och jag var sååå tacksam över att jag kommit ihåg att ta med en ombytes-t-shirt för egen del eftersom den jag ridit i kunde vridas ut av svett…urk), städat transporten och pratat lite med några andra hästägare.

Från 18.00 och till läggdags:

Kollar mailen, hemnet och lite andra sidor på nätet. Läser, tittar på tv, går ut en sväng med Soya och somnar sedan som en stock till en ny härlig semesterdag!

Skrivet

Jag blir så trött…..(mer om gårdsletande)

Ursäkta att jag tjatar om detta igen men jag blir såååå sur!!!

Hittade ny annons om hästgård idag. Enligt beskrivning skulle stallet vara jättefint och det fanns både ridbana och flera hagar.

Går in och kollar på bilderna…..

Inte EN ENDA bild på något som över huvud taget kan förknippas med ”HÄST” trots att gården annonseras ut som en hästgård????

Jag vet inte hur ofta detta händer….suck…

Hur svårt kan det vara att fotografera ett stall (interiör och utvändigt), en ridbana och några hagar??????

Med tanke på de saftiga provisioner som mäklare tar ut för sitt arbete borde detta vara det minsta man kan begära?

Och hur korkad är man som säljare?

Fattar man inte att det är detta folk som leta hästgård vill se? Inte bilder på en fjäril som landat i en buske eller något annat fjant som inte har det minsta med objektet att göra (böljande rapsfält är förresten en klassiker. Vet inte hur många sådana bilder jag sett….).

Skrivet

Veckan som gått!

Den gångna, första, semesterveckan har tyvärr gått precis lika fort som arbetsveckorna oftast flyger iväg.

Det känns dock som att jag har hunnit med en hel del, både roliga ”projekt” och sådant som är mindre kul men nödvändigt.

Under veckan som gått har maken och jag hunnit med 3 gårdsvisningar. Eller….”hunnit med” är inte rätt beskrivning eftersom det inte funnits fler gårdar som intresserat oss. Hade det gjort det hade vi lätt avverkat ännu fler visningar.

Hittills har inget känts 100 % rätt, en av gårdarna är vi lite sugna på men priset är för högt och lär inte gå att justera till den nivå vi vill.

En Ebba-träning har det också blivit och både under den och då jag tränat på egen hand tycker jag att Archies grundtrav har förbättrats en hel del. Tyvärr/ tack och lov (välj själv) tycker jag att det ofta bli goda och onda cirklar; ju sämre hästen travar desto sämre sitter man vilket gör att hästen travar ännu sämre osv och samma sak när hästen travar ”bra”! Nu är det lättare att sitta korrekt och jag behöver inte ägna lika mycket kraft åt att rida fram en ärlig bjudning.

På hundfronten har det blivit en hel del motion, både uppsuttet och avsuttet höll jag på att säga.

En av dagarna red jag ut på en nästan en och en halv timme lång uteritt med massor av klättring och jag trodde nästan att just klättringen skulle bli för mycket för Soya, men icke! Hennes kondis är utmärkt och hon orkade till och med springa efter en kanin en liten bit när vi var nästan hemma.

Jag är extremt nöjd över att det går så bra att rida ut med djuren, det har ju varit min dröm och målsättning ända sedan jag köpte Soya.

Ska man rida längre måste man korsa en idag mycket trafikerad 70-väg (när jag hade hund för 20 år sedan var det långt mindre trafik) men det har jag löst genom att sitta av, koppla Soya och leda henne och Archie över vägen för att sedan koppla loss henne och sitta upp igen.

När jag inte rider med Soya som sällskap brukar jag och maken gå på långpromenader där vi bor och dessutom följer Soya nu under semestern med mig till stallet varje morgon för att släppa ut ”sin” häst och hans flickvän Searching i hagen.

I lördags åkte vi till en whippetträff i Vellinge där Soya fick springa av sig ordentligt med likasinnade och på tisdag i nästa vecka är en ny LC-träning i Sjöbo inplanerad.

Det är roligt att LC-träningarna verkar ha kommit igång på allvar nu, 3 träningar på 4 veckor, och det är bara att hoppas att det håller i sig.

Jag har ju alltid skrutit om hur vi i Skåne ”har allt” (Vad var det Edward Persson sjöng: ”Ja, låt dom bara gå på…vi klarar oss nog ändå….” så det har ju känts mer än tråkigt att inte kunna träna med sin hund utan att behöva åka till andra landskap!

Jaha…vad har jag mer gjort i veckan?

Jo, läst utan Marian Keyes nya bok ”en förtjusande man”, en rejäl (över 700 sidor) men lättsam och lättläst chick-lit som jag kan rekommendera.

Lite nödvändigt trädgårdsarbete har det också blivit samt en tur till bilverkstaden för en mindre åtgärd.

Under kommande vecka ser jag framför allt fram emot en heldag i Ullared men min lika GEKÅS-tokiga vän Petra och så givetvis fortsatta roliga och avkopplande dagar med min underbara trio maken, Soyis och Arch.

Som avslutning ska ni få ett mycket enkelt men lika gott efterrättstips, nu när jag är självförsörjande på hallon genom min lilla odling här hemma.

Ta en näve hallon, färska eller frysta, kör i mikron tills de smält ihop och blanda sedan ut denna sörja med vaniljglass. Ät och njut!

Skrivet

Whippetträff i Vellinge! (hundinlägg)

Delar av gänget in action!

Vem vinner denna dragkamp? Ska Soya visa att ”gammal är äldst” eller låter hon en snorVALP vinna?

He he…I´m the boss!

Jag brukar faktiskt alltid tycka att min egen Soya är vackrast av alla whippets vi möter men den här får nog dela förstaplatsen med henne! Jag blev oerhört förtjust i denna 3 år gamla tik (Java) från Sommarhagens kennel.
Mindre förtjust blev jag av att höra att Java planeras bli mor. Hur i hela fridens namn ska jag kunna stå emot den frestelsen? Vi ska ju bara ha en hund har vi bestämt! Fast man bestämmer ju så mycket här i livet…..

Här agerar Soya fotomodell för ett täcke som jag misstänker att en av mina arbetskamrater skulle dö för. Hon är en älskare av allt som är rosa, även vad gäller hundtillbehör :=). Själv delar jag inte denna passion :=)!

Och detta är Soya, redo för combat. Min egen lilla soldat!
 
 
Idag har Soya och jag varit på en spontant arrangerad whippetträff ordnad av en annan whippetägare boende i Vellinge som helt riktigt tyckte att det kunde vara roligt för våra små rejsare att träffa likasinnade.
Det blir ju sällan någon riktig lek mellan en whippet och en hund av annan ras eftersom den andra hunden oftast inte orkar springa ens hälften så fort och länge som en vinthund.
 
Idag samlades 8 whippets och bekräftade till fullo det jag hävdat med bestämdhet: man kan sammanföra en bunke vilt främmande whippets utan att så mycket som ett hårstrå kröks, någon man definitivt inte kan göra med alla raser.
 
Soya kände bara en hund sedan tidigare, valpen Lili som åkte med oss till träffen tillsammans med sin ägare Jonatan och som nog snart har växt om henne- Lili alltså, Jonatan är redan lång så det räcker :=). Lili gör alltså inte skäl för sitt namn, snarare borde hon kallas för STORI :=).
 
Det blev mycket lek och jagande av varandra och diverse leksaker och alla verkade ha hur kul som helst.
 
Vi, fotfolket, ägnade oss åt lite utbyte av tips och erfarenheter kring allt från tikskydd till olika täckesmodeller (dvs precis som då hästfolk träffas) samtidigt som vi avnjöt en god fika.
 
Efter 3 timmar åkte vi nöjda hemåt med en ny träff inplanerad om bara 2 veckor.

Skrivet

Gårdsletandet, del 467 (av 796 misstänker jag)

För de av er som nyfiket (?) följt mitt och makens gårdsletande tänkte jag avge en liten rapport om hur det har gått (snarare inte gått) hitills.

För att inte göra gårdssäljarna sura över mina högst personliga åsikter kommer jag inte att ange var aktuell går finns eller vad den kostar. Ni får nöja er med informationen om att alla gårdar ligger inom en 8 mils radie från Malmö och kostar från 3,8 till 5 miljoner.

Gård 1:

Positivt:

Ligger närmast Malmö av de gårdar vi tittat på.
Bra hagar i tillräcklig mängd.
Jättefint stall med 6 boxar.
Eget ridhus (ca 22×22 meter) som kändes större och som man absolut hade kunnat rida i som nödlösning.
Egen, rejäl ridbana med bra underlag som såg ut att tåla mycket vatten.
Med största sannolikhet möjlighet att använda ett privat 20x 50 ridhus som ligger mkt nära.

Negativt:

Boningshuset var från slutet av 70-talet men såg utvändigt mycket slitet ut för sin ålder.
Ett stort garage/ förrådsbyggnad ingick men vi hade inte haft något behov av den eftersom det även fanns andra garage/ förråd.
Ridhusunderlaget såg väldigt stumt ut, ungefär som en cykelbana av grus.
En damm med smutsigt vatten låg bredvid huset = ful, oanvändbar och kanske ”insektsmagnet”.
Ett av de dyraste objekten och för det priset vill vi inte börja byta vindskivor, fixa putssläpp på muren runt huset osv.

Gård 2:

Positivt:

Underbara ridvägar.
Möjlighet att nyttja ridhus som håller på att byggas ca 1 km därifrån.
Troligen väldigt lätt att anlägga en egen ridbana utanför boningshuset.
Fullständigt underbara hagar varav en med en ligghall.

Negativt:

Flera baracker/ förråd som vi inte hade haft någon nytta av men som man ändå måste hålla hyfsat uppvärmda för att de inte ska ”sunka igen” helt.
Direktverkande el = megadyrt för att värma upp både hus och dessa förråd.
Hela ovanvåningen i boningshuset var täckt av en (fläcklig) heltäckningsmatta.
Mest negtivt: maken ville inte alls bo där!

Gård 3:

Positivt:

Mycket bra enorma hagar.
Interiört väldigt snyggt och bra renoverat boningshus i vår smak.

Negativt:

Väl enkelt stall som saknade indraget vatten.
Sadelkammare som man ej kunde gå in i via stallet. Gav ett fuktigt intryck.
Loft från vilket det hängde plastskynken (pga att det annars regnade in????)
Helt uppruttnad trappa till loftet från vilken jag föll handlöst och kunde ha slagit ihjäl mig.
Många sprickor i fasaden, putssläpp från grunden vilken på ett hus från 1700-talet känns oroväckande (ska det stå i 100 år till eller rasa om en månad?).

Gård 4:

Positivt:

Eget välbyggt 20 x 40 ridhus som endast var 10 år gammalt.
Lika stor ridbana i anslutning till ridhuset.
(För) många hagar med rejäla staket.
Mycket bra stall med 2 storhästboxar och 3 ponny-dito.
Vackra omgivningar utan störande grannar i närheten.

Negativt:

Massor av utrymme i och kring boningshuset som vi inte skulle nyttja.
En urläbbiga källare av råbetong under delar av huset där det stod en avfuktare i full gång pga ett påstått skyfall som hade gjort att det kommit vatten ner i källaren (enormt varningsfinger höjdes för mitt inre öga).
Husets interiör passade inte riktigt vår smak (hade bla valv mellan vissa rum vilket är något av det fulaste jag vet).
Ridhuset var ej använt på 2 år och hade en botten som såg ut som öken ungefär (gul, torr, djup sand). Enligt säljaren räckte gårdens eget vatten ej till för att vattna ridhuset utan man fick beställa dit en tankbil som en gång om året dränkte in hela ridhuset (???).
Ridbanans underlag var svårbedömt eftersom den var harvad och sedan oanvänd sedan länge. Ytan var som en hård skorpa.
Driftskostnaden var uträknad utifrån att ridhuset inte användes.

Gård 5:

Positivt:

Stor, belyst utebana.
Mycket bra stall med 4 boxar, varmvatten mm.
Huset var i mångt helt i vår smak.

Negativt:

Vägen (smal grusväg som går till ett fåtal hushåll) går mellan stall och boningshus = risk för att Soya kan bli överkörd.
Hagarna (2 stora kuperade varav en med en ligghall) innehöll mängder med knähögt ogräs men inget gräs (???).
Ett av de dyraste objekten. Hade det varit ett av de billigaste hade vi nog slagit till direkt trots allt.

Ja, detta var alltså en sammanfattning av det bästa och sämsta med gårdarna. Så klart fanns det massor av annat både mer eller mindre bra och/ eller dåligt.

På söndag ska vi titta på gård nummer 6 som också den, liksom dessa verkar lovande på pappret :=).

Men det är sååå mycket som ska stämma tycker vi, i alla fall när man pratar om ett boende för upp emot 5 miljoner, enormt mycket pengar för oss!

Våra krav är numera:
1. Billigt uppvärmningssystem (helst jordvärme)
2. Stall med minst 3 boxar
3. Minst 2 gräshagar
4. Närhet till ridhus som går att disponera utan större ”restriktioner” alternativt egen vettig ridbana.
5. Inget behov av några större reparationer

Vi vill helst slippa:
1. Grannar väldigt tätt inpå
2. Källare = oftast fuktdrypande utrymme
3. Smala, slingrande vägar för att komma till större väg
4. Valv
5. Våtrumstapeter
6. Bubbelbadkar (min man har sålt sådana en gång i tiden- en mycket överreklamerad produkt som bara slösar el och vatten och måste rengöras noga). Tyvärr otroligt vanligt badrumstillbehör.
7. Kräftdammar (vad ska vi med dessa till- ingen av oss äter kräftor och min man är allergisk mot alla typer av fisk och skaldjur). Också otroligt vanligt tillbehör vilket jag inte hade en aning om innan vi började leta gård.
8. Furu
9. Heltäckningsmattor (förvisso bara att riva bort och bränna upp men vem har sådana nu för tiden? Hemma hos mig som barn hade vi det i alla rum, till och med i köket– herregud!!!!- men det var för 30 år sedan).
10. Trädgård med allt för många rabatter och annat som kräver mycket ogräsrensning.

Ja, ja…vi får väl se hur det hela slutar. Misstänker att vi kommer att få ge avkall på både det ena och det andra om vi någonsin ska lyckas genomföra en flyttning men man kan ju få önska :=)!

Skrivet

Bakom varje framgångsrik ryttare står en hängiven….förälder!

Minns ni att jag för ett tag sedan i bloggen hävdade att ridning var en orättvis sport så tillvida att man oftast behöver mycket pengar för att komma någon vart i större tävlingssammanhang?

Härom dagen slog det mig att de som lyckas oftast inte bara har pengar, de har väldigt ofta en eller två otroligt hängivna föräldrar som stöttepelare också.

Det är inte ovanligt att variablerna pengar och hängivna föräldrar går hand i hand, snarare är det väl det som är vanligast förekommande men det finns också exempel på familjer där man som vanliga medelinkomsttagare offrar mer eller mindre allt för barnets intresse (läs: ridning).

Och även om det är väldigt vanligt att en elitryttare har föräldrar som själva en gång i tiden ridit mer eller mindre framgångsrikt (eller på annat sätt varit involverade i hästsporten genom tex uppfödning) så finns det även de vars föräldrar aldrig suttit i en sadel men ändå vill och har möjlighet att hjälpa barnet att nå sina drömmar om en ryttarkarriär.

Om man tittar bland eliten i Sverige finns det hur många exempel som helst på ryttare som både coachas av föräldrarna, sponsras av desamma och till och med bor tillsammans.

Jag vet inte hur det är idag men tex Maria Gretzer bodde i vart fall tills för några år sedan på samma gård som sina föräldrar och Malin Baryard gör detsamma.

Eftersom mina egna föräldrar är totalt ointresserade av hästar vet jag inte riktigt hur jag skulle känna inför ett liknande arrangemang?

Skulle jag bli tokig av att bo så nära mina föräldrar eller skulle jag uppskatta gemenskapen och den hjälp de hade kunnat erbjuda?

Jag gissar att det för min egen del lätt hade kunnat bli för mycket av det goda eftersom jag trivs med mycket privatliv och lugn och ro men där är man ju verkligen olika.

Om man tittar på andra idrotter så verkar det även där väldigt vanligt med hängivna föräldrar.

Titta på Anja Pärson och hennes pappa, Stefan Holm med sin pappa och alla tennisstjärnor med sina fäder.

Så ridsporten är på inget sätt unik i detta hänseende och som jag redan konstaterat kan man ha enorm nytta av sina föräldrars tid och plånbok även långt upp i vuxen ålder.

Skrivet

Falsterbo Horse Show- årets höjdpunkt för många, dock ej för mig!

Om bara några dagar är det åter, för hundrade året i rad känns det som, dags för Falsterbo Horse Show.

Vår ryttarförening har alltid haft ett jättefinger med i spelet, både genom vår fd mångårige ridskolechef Jana Wannius och genom den enorma mängd av funktionärer som rekryterats på ridskolan.

När jag köpte min första häst var jag fortfarande en studiemedelstagande högskolestudent med en ekonomi därefter. Jag tog varje chans till att arbeta extra och dryga ut lånen för att ha råd med häst, tävlingar och träningar.

När jag därför tillfrågades om även jag ville förena mig med skaran av gratisarbetande funktionärer varav vissa till och med tog semester för att kunna hjälpa till på FHS avböjde jag bestämt.

Jag arbetade redan så mycket mot betalning och hade varken tid eller lust att lägga på gratisengagemang som dessutom intresserade mig föga.

Redan där grundlades väl min negativa inställning till Falsterbo-evenemanget och mitt intresse har inte ökat sedan dess.

Samtidigt har jag alltså haft vänner och bekanta som gladeligen tillbringat hela Falsterboveckan sovandes i tält med mikroskopisk tid för sömn men desto mer engagemang i tävlingarna och festande på kvällarna. De har fått minnen för livet, träffat en massa nytt folk och har drömmande kunnat prata om Falsterbo månader efter att evenemanget avslutats. I sanning har många av dessa ”fanatiker” varit grundskole- och gymnasiestuderande ungdomar men jag vet också vuxna människor som traditionsenligt tar ledigt från jobbet för att vara funtionärer.

Om man tittar på publiksiffror, antalet försäljningsstånd osv tycks Falsterbo hålla hästmänniskorna i ett mycket stadigt grepp men själv åker jag dit kanske en gång vart 5:e år och är fullständigt nöjd med det.

För min egen bortskämda del tycker jag faktiskt att det är för mycket ”meck” med att bara ta mig till Falsterbo trots att det bara ligger några mil från stallet.

Vill det sig illa är det megaköer både till och från tävlingarna och jag som inte ens i vanliga fall tycker om att åka bil avskyr dessa snigande bilkolonner.

Väl på plats ska det betalas för allting, från parkering till inträde till läktarplats. Med något att äta och dricka kommer man snabbt upp i stora summor, säkerligen motsvarande det man tror att man har ”tjänat” på att köpa något från alla stånd som månglar ut likartade varor varav mycket finns att köpa i tex Ullared till långt billigare penning :=).

Tjusningen med att kanske råka på någon kändisryttare i kön till toaletterna eller uppe på läktarna går mig spårlöst förbi eftersom jag genom åren både tävlat mot och på andra vis kommit i kontakt med stora delar av Sveriges hopp och dressyrelit. Jag är inte så lättimponerad att jag blir aldeles till mig av att se Malin Baryard eller få chansen till en autograf av Jan Brink.

Tävlingarna som sådana kan man ju se på tv också om man är intresserad så det enda jag egentligen tycker kan vara lite kul med Falsterbo är att man ibland råkar på ryttarbekanta som man inte sett på ett tag, ungefär som när jag själv tävlar faktiskt.

Nej, Falsterbo får nog vara för min del i år, jag var där förra året (Lena hade både rabatterade biljetter och erbjöd sig att köra) och får väl därmed anses ha uppfyllt min ”vart femte år kvot”.

Skrivet

När man letar bostad bör man även leta insekter!

Det finns en mängd saker som erfarenhet har lärt mig att man ska titta efter och undersöka innan man köper hus/ gård.

När jag och maken köpte vårt hus var vi rena nybörjarna och med facit i hand var det nog mer tur än skicklighet att vi inte köpte något som i efterhand hade visat sig vara….hm…”mindre lämpligt”.

Fast även om vi hade tur så inser jag när jag tänker tillbaka att det vi då, när vi tittade på huset tyckte var helt ok, tämligen snabbt bytte ut ändå som tex alla golv utom det i köket (från laminat till trägolv samt att vi lade nya klinkergolv ovanpå de gamla i bägge hallarna) , alla innerdörrar (från bruna till vita), ny ytterdörr (den gamla var lika otät som en gammal förrådsdörr) och framför allt nytt värmesystem (från 30 år gammal oljepanna till luftvärmepump). Den plastiga duschkabinen slängdes också ut till förmån för ett badkar och våtrumstapeten byttes ut mot helkaklade väggar. Vi har byggt ny altan och nya grindar till ingångarna, rivit ner en enorm murgröna som höll på att äta sig in i huset osv osv….

Idag tittar jag inte ens efter en bostad som inte har ett bra (läs: ekonomiskt) uppvärmningsystem och skulle aldrig se åt ett oljeeldat hus. Jag tror att oljepriset typ tredubblades på de 2 år som hann gå innan vi bytte ut vår stenålderspanna.

Att man anger driftskostnaden i annonserna är utmärkt! Såg tex en annons på en jättefin gård som dessutom var förvånansvärt billig tills jag såg driftskostnaden…..70.000 om året!!!!!

Nu när vi letar gård har jag så klart fått lägga till ännu fler punkter på min kravlista; stall och hagar måste tex vara ok och av tillräcklig storlek.

Jag vill inte förlita mig på arrenderad mark för snacka om att man skulle stå med skägget i brevlådan den dagen arrendet skulle upphöra av en eller annan anledning. En hästgård utan mark är nog för de flesta helt utan värde!

En mycket viktig sak som jag undrar om de flesta tänker på när de tittar efter hus/ gårdar är ”insektsläget”!

En abetskamrat nämnde att hon sett att en gård i Skabersjö (pittoresk håla i Malmös närområde) var till salu. Jag visste precis vilken gård hon menade (för stor för oss- säkert 20 boxar) men skulle inte köpa den än om storlek och pris hade varit bra. Jag vet nämligen vad det innebär att rida i skogarna kring denna gård på somrarna; det är enligt mig mer eller mindre fullständigt outhärdligt!

Jag har i dessa trakter ridit med en gren som jag fått piska fram och tillbaka framför ansiktet under ridturer och ändå kommit hem med en helt sönderbiten häst.

Att bo någonstans där det kan krylla av mygg och hästflugor flera månader om året skulle vara mer ett lidande än en njutning och det är ju inte därför vi vill flytta. Att inte kunna släppa ut hästen i hagen hela dagarna för att den blir så uppstressad av insekter skulle jag inte kunna acceptera. Därför är det bra att vi nu letar under den varma årstiden så att man kan undersöka saken på egen hand och inte behöva lita på andrahandsuppgifter.

På ridskolan är vi nästan alltid och helt förskonade från äckliga flygfän liksom där jag och maken bor. Sedan vet jag som sagt andra platser där det vimlar av blogsugare och där man varken kan njuta i sin trädgård eller under en eventuell uteritt.

Vi får väl se vad veckans 3 gårdsvisningar har att komma med vad gäller insekter och annat, rapporter utlovas!

Skrivet

Det finns tjuvar till allt och tusen tack Boj!

För två veckor sedan och efter att jag lastat Archie efter träningen hos Ebba upptäckte jag att blinkersglaset till den vänstra översta blinkersen (som sitter i min huvudhöjd ungefär-se bild ovan) saknades.

Jag kunde inte förstå hur detta skulle ha kunnat ramla av utan att jag hade törnat emot något (vilket jag visste med mig att jag inte hade gjort) utan misstänkte faktiskt genast att någon hade varit så fräck och snott det utanför ridskolan där släpet vanligtvis står. Förvisso var jag lite förundrad över att jag inte hade upptäckt det redan när jag körde till träningen men man kan ju ibland vara i egna tankar och göra saker på rutin utan att observera allt runt omkring.

Att jag numera är så misstänksam mot mänskligheten beror på en lika trist som smått otrolig händelse som utspelade sig för något år sedan.

Då upptäckte jag att mitt ena sidolyse på släpet inte fungerade och när jag lossade på glaset för att byta glödlampa var den borta!!!!!!!!!!!!

Någon hade alltså gjort sig besväret med att stjäla en lampa som då jag åkte och köpte den på närmaste mack kostade NIO kronor!?!?!?!

För att återgå till nuvarande blinkersglas så ringde jag dagen därpå till Bojs fabrik i Klippan och förklarade att jag numera var utan ett blinkersglas och att jag faktiskt trodde att någon hade stulit det.

”För det kan väl knappast ha ramlat av under körningen” frågade jag retoriskt men till min förvåning så svarade Boj-mannen att det mycket väl skulle ha kunnat gå till på just detta vis.

Man har tydligen haft problem med dessa blinkersglas och kommer att byta ut dom till en annan modell!

Jaha..där ser man…

Den vänlige Boj-mannen lovade att skicka ett nytt blinkersglas gratis och det kom också mycket riktigt med posten efter 2 dagar.

Detta tycker jag väldigt bra illustrerar en av anledningana till varför jag valde att köpa just en Boj, dvs en gedigen svensktillverkad transport vars fabrik ligger bara några mil från där jag bor.

Det finns många utländska släp att välja bland men vem vet hur länge de finns på den svenska marknaden och hur lätt det är att fixa reservdelar? Just blinkersglas kanske det inte är några större bekymmer med men det kan ju vara annat också som plötsligt går sönder/ måste bytas.

Jag har haft kontakt med Boj tidigare då jag behövt enklare tillbehör/ delar och det har aldrig varit några problem utan jag har alltid fått snabb och billig hjälp.

Så nu är transporten ”as good as new” igen och nu har jag limmat fast båda blinkersglasen :=). Kan ju bli knivigt när jag måste byta glödlampa men den dagen den sorgen….