Skrivet

FÅNG!

Om dåligt samvete kan fräta sönder en människa lär ni inte kunna läsa så många fler inlägg på min blogg; då kommer jag snart att vara ett minne blott………

Som jag redan berättat har jag varit oerhört bekymrad för Archie och hans stapplande gång sedan förra veckan.

Jag har inte märkt någon förbättring allt eftersom dagarna har gått, inte heller har 5 dagars Metacam-medicinering gett något effekt vad jag kunnat se.

För någon dag sedan började jag som ”lök på laxen” tycka att Archie verkade ovillig att gå på hårt underlag, han gjorde allt för att gå där det fanns minsta gräs/grus i stället för på asfalt.

Som ni kanske minns var den urspungliga rekommendationen från veterinären att ta långa promenader tills veterinärbesöket nu på torsdag. Detta eftersom Archie verkade ”komma igång” efter en stunds gående.

Efter mitt eget konstaterande att hästen verkade ömma för hårt underlag började jag känna oro över att jag överhuvud taget gick med honom.

Tänk om detta var helt fel?

Igår satt jag och räknade timmarna tills det skulle bli torsdag då jag fick ett telefonsamtal från veterinären som meddelade att han tyvärr blivit sjuk och att han därför var tvungen att skjuta på besöket en hel vecka, dvs tills torsdag 4 december!!!!!!!!

Jag blev helt förtvivlad och ringde i desperation till vår intill-liggande ATG-klinik i en vag förhoppning att de kunde ta emot oss tidigare.

Då jag ringt till denna klinik förut har jag alltid fått vänta 2-3 veckor på en besökstid men nu har man tydligen gjort genomgripande förändringar/förbättringar (står till och med om det på deras hemsida) och erbjuder oftast tider med mycket kort varsel.

Och otroligt nog fick jag en besökstid redan i morse 08.00!!!!!!

Jag har genom åren upplevt att ju mer man tror att något ska bli på ett visst sätt desto större är sannolikheten för att det blir precis tvärtom. Typ…

Och nu var min oro att veterinären (en för mig okänd dansk kvinna) inte skulle kunna diagnosticera Archie. Tänk om jag skulle vara lika frågande när jag gick därifrån som när jag kom dit???

Du milde tid vad jag bedrog mig!!!!!!!!!!!

Det tog veterinären ganska exakt 1 minut att ställa diagnosen FÅNG!!!!!!!!!!!

Eftersom min vän Ann hade nämnt denna möjlighet i förbifarten har jag själv tänkt tanken men avvisat den då jag inte tyckte att hästen var speciellt varm i hovarna och inte ömmade alls vid hovkratsning/hammarbankning osv.

Min djävla idiot!!!!!!!

Hade jag haft bättre kunskaper hade min stackars häst

a) sluppit vänta i många dagar på rätt medicin
b) sluppit GÅ, något som man verkligen avråder ifrån vid fång

Veterinären tyckte att Archie hade en tydlig puls i båda frambenen samt att han var varm i hovarna. Hans sätt att gå indikerade också fång.

Veterinären tyckte dessutom att Archie var fet och hade den typiska ”fånghalsen”- en späckig ”hingsthals” som den fåfänga idioten Birgitta tyckte var så snygg….suck….

Veterinären tror att det är någon form av överutfodring som utlöst fången (för mycket havre eller havre+ ensilage), att det skulle bero på gräsätning kan vi ju hur som helst utesluta!

Hovbenen är röntgade och ser tack och lov helt oskadda ut.

Dock betonade veterinären att en fånghäst är predestinerad för nya anfall och det gäller att eliminera det som utlöst fången.

Flera månaders bete rekommenderades inte men det är ju aldrig något som kommer att bli aktuellt så länge Archie är i min ägo i vilket fall som helst.

Kanske ska jag sluta att ge havre helt för all framtid, det var mer eller mindre vad veterinären tyckte om jag förstod henne rätt.

Så summa summarum så är det MITT fel att Archie blivit dålig, eller min ”överförtjusning” i att fodra, fodra , fodra.

Archie har hittills ätit 12 kilo ensilage och 4 kilo havre och det enda jag själv kan tycka kanske har varit lite i överkant har varit havremängden även om den inte på något vis är abnorm. Och detta har han ätit länge….i flera månader i alla fall….

Ordinationen just nu är:

Ska stå på sand-bädd = jag har tagit ut all halm, lagt in ridhusunderlag i botten och spån ovanpå samt vattnat över alltihopa.

Ingen havre öht

Allt ensilage ska bytas ut mot hö

Hovarna ska kylas

Fenylbutazon var 8:e timme till att börja med, därefter 2 ggr/ dag.

Boxvila i minst 1 vecka.

Jag ska rapportera tillbaka till kliniken på torsdag eftersom jag reser bort fredag morgon och sedan kommer veterinären troligen att besöka stallet nästa tisdag dvs om en vecka.

I detta stadie är jag extremt intresserad av att veta/ läsa om allt som anknyter till fång så har ni egna eller andras erfarenheter är jag mycket tacksam om ni vill dela med er.

Skrivet

Veckan som gått!

Att Archie inte är ”fit-for-fight” har överskuggat allt annat under veckan och jag blir som alltid, då mina djur inte mår bra, extremt deppig och håglös. Ingenting är roligt och jag målar upp x antal nattsvarta scenarion…..

Jag har många gånger önskat att jag kunde gå genom livet med en mer ”laid back” inställning och har ibland avundats andra hästägare som mer rycker på axlarna och tycker att ”ja, ja…det blir nog bra…”. Själv förväntar jag mig genast det värsta, får svårt att sova, går omkring med en allmän olustkänsla hela tiden osv osv. Jobbigt!

Tyvärr verkar Archie inte mer än möjligen marginellt bättre och Metacamen har inte haft någon synbar effekt.

Vi är ute och går 2 ggr/ dag, en kortare tur på morgonen innan hagutsläppet och en längre vandring på eftermiddagen/ kvällen.

Jag vill bara att det ska bli torsdag så att jag förhoppningsvis kan bli lite klokare på vad det är som drabbat min häst.

På fredag är det sedan länge bestämt att jag ska åka till Stockholm och titta på Ankys clinic i Globen i allmänhet och hälsa på mina underbara ryttarvänner Ann och Nina i synnerhet.

Jag hoppas verkligen att inte den resan blir förstörd av något tråkigt besked på torsdagen.

Jag vet inte om ni har tänkt på det men jag skriver ofta ”om inget oförutsett inträffar” när jag ska berätta om saker jag planerar, om jag ens VÅGAR berätta om mina planer av olika slag.

Detta gör jag just för att jag den hårda vägen lärt mig att saker sällan blir som man planerat fullt ut.

Jag vet inte hur många viloperioder som mina hästar ”tagit sig” pga olika skador så det där med att planera en vila har jag alltid sett som vanskligt och ofta också sagt: ”en vila behöver man inte planera, de kommer tyvärr ändå”. Och se så rätt jag har!

Min tanke var ju att Archie skulle vila från och med fredagen den 28:e men som synes är vilan redan i full gång och gud vet för hur lång tid…..

Trots mina svårigheter att samla mig till något som helst konstruktivt har jag i alla fall lyckats ta hem min fina dressyrsadel för ”vinterförvaring”. Ingen mening med att låta den hänga oanvänd i det nu kalla stallet och riskera mögelangrepp.

Jag ska också skicka in mina skär för slipning så att saxen är redo om det skulle bli aktuellt med en 4:e klippning i år.

Annars kan jag inte komma på något kul att skriva om; snön som kom i fredags ligger kvar, det är knöligt och halvisigt kring stallet och gör ju inte att min redan stelgående häst marscherar på mer villigt.

Nä…nu ska jag sluta att gnälla…..kan inte vara roligt att läsa sådana här klagovisor!

Skrivet

SNÖ!

Jag påbörjar installeringen på hotellet.

På väg mot middagen.
Efterrätten!

Kvällspromenad!
Så här fint såg Örenäs ut i dasgljus. Dags för hemfärd…..
Varje år och ungefär vid den här tiden drabbas Skåne och skåningarna av något som verkar förvåna dom lika mycket varje gång: SNÖ!
Igår kom den första snön till mina trakter och som vanligt utbröt kaos mer eller mindre direkt.
När man ser den första snöflingan börjar många att köra i 20 kilometer i timmen, som bäddat för långa köer, vansinnesomkörningar och avåkningar.
Jag och maken hade sedan länge beställt en ”romantisk övernattning” på Örenäs slott som ligger i närheten av Landskrona (5-6 mil från där vi bor) men vi höll på att aldrig komma dit pga snön och bilköerna. Ja, det hade väl varit en romantisk afton att få övernatta i makens Volvo, fastkilade i en snödriva *SKRATT*.
Som tur var kom vi fram helskinnade och kunde njuta av en trevlig kväll utan att behöva fundera över hur vi skulle komma hem.
I morse hann jag tänka att det var en himla tur att tävlingen i Bollerup var förra helgen och inte denna, dom trakterna är (ö)kända för att drabbas hårt vid minsta snöflinga.
Förr-förra vintern fick jag skjuta på 3 (TRE!!!!) bokade veterinärtider på kliniken i Bollerup just pga vädret och jag trodde att jag skulle bli tokig till slut.
Igår innan vi åkte iväg var jag och Archie ute och vandrade (jag tömkörde) med snön piskande i våra ansikten. Idag hoppas jag på bättre väder.
Stelheten kvarstod då tyvärr tämligen oförändrad, dvs mycket korta steg i kanske 50-100 meter och sedan ”full fart” .
Vet inte hur det var i morse då stallchefen släppte ut hästarna i min frånvaro så jag är lite spänd inför vad som ska möta mig i eftermiddag.

Skrivet

Fått svar från veterinär ang Metacam

Enligt ”min” veterinär kan just Metacam inte överföras till någon annan häst à la ofrivillig doping. Detta gäller alltså det Metacam som den behandlande hästen får i sig. Har Metacamen väl hamnat i hästkroppen så stannar det/ bryts ner där.

Så även om en annan häst skulle äta tex Archies bajs så får den inte Metacam i sig.

Skrivet

Doping- kan man skydda sig?

”På förekommen anledning”, dvs eftersom Archie nu får Metacam har vi haft diskussioner i stallet kring doping och hur (om) man kan skydda hästen ifrån att oförskyllt få otillåtna substanser i kroppen.

Jag antar att tex de dopingskandaler som förekom under senaste OS med flera avstängda ryttare har bidragit till att ”gemene ryttare” har börjat få upp ögonen för problemet men jag undrar i mitt stilla sinne om man någonsin kan skydda sig (eller hästen rättare sagt) till 100%?

Redan innan allt dopingsnack har jag i flera år varit sorgligt medveten om att man löper en relativt stor risk för att få hela eller delar av tävlingssäsongen spolierad pga att någon annan häst i stallet blir sjuk och om det då är något smittosamt.

Man kan också, som en av våra grannklubbar har råkat ut för otaliga gånger (och det kan ju undra varför just de drabbats så många gånger) få kvarka i stallet = kan bli flera månaders isolering om det vill sig illa.

Ju större anläggning desto större risk för ovanstående får man väl säga och mot bakgrund av detta så måste jag säga att just vår ridskola varit ovanligt förskonad, ta i trä.

Själv försöker jag att tänka på smittspridningsrisken så gott jag kan när jag är ute på mina många tävlingar.

Jag vidrör aldrig andras hästar, går aldrig in i de stall som eventuellt finns på anläggningen och låter inte Archie nosa på varken andras hästar eller utrustning/släp.

Men 100%-ig ”säkerhet” tror jag aldrig att man kan uppnå, strävar man efter det får man nog flytta ut på en öde ö, köpa ett jättesyrgastält till hästen och aldrig åka därifrån.

För att återgå till hur man kan skydda sig mot doping blev det efter Archies Metacam-intag bestämt att den ponny som också går i hans och Birks hage (mina hästar går ute på förmiddagen, ponnyn på eftermiddagen) måste byta hage. Detta eftersom denna ponny tävlar och kan hamna i en dopingkontroll och eftersom man från ledningens sida gjort bedömningen att Archies hage är en potentiell smitt/dopingkälla.

Jag ska vid tillfälle diskutera frågan närmare med veterinär, dvs hur länge man kan ha anledning att frukta att ens häst ska få doping-substanser i sig från en hage.

Archie är ju varken den första eller sista hästen som blivit behandlad med något dopingutslagsgivande medel genom åren men det är faktiskt först nu frågan har aktualiserats då vi tidigare inte brytt oss om (läs: tänkt på) att hästar kan ”smittas” i hagen.

Vad säger ni? Är det långsökt att ta till dessa försiktighetsåtgärder eller borde man vara ännu noggrannare/ restriktiv?

Skrivet

Ledsen och orolig

Just nu är jag inte en nöjd och glad hästägare utan tvärtom både ledsen och bekymrad.

Av för mig okänd anledning har Archie uppenbarligen råkat ut för något som gör att han knappt kan gå ut ur boxen!Han stapplar ut, går med extremt korta steg i kanske 50 meter för att sedan börja röra sig mer eller mindre som vanligt igen. Samma sak vid hemgång från hagen.

Annars är han som vanligt, har ingen feber, äter som han ska och skrittar på med raska steg när han väl ”kommit igång”.

Fast jag egentligen vet att det inte nyttjar något till att ha teorier om vad som kan ha hänt så spekulerar jag ändå i något av nedanstående scenarion:

a) Birk har sparkat honom i hagen. FÖR denna teori talar att Archie jämt håller på och vill valla Birk, bita honom i baken, torka munnen på hans täcke osv osv. Jag har sett hur enormt tjatig han kan vara flera gånger än jag kan räkna och vid ytterst sällsynta tillfällen tryter Birks tålamod och han sparkar bakut. Jag har även sett Archie bli träffad tidigare, både av Birk och av ALLA andra hästar han gått tillsammans med (tro f..n att jag inte vågar släppa honom på bete med en massa okända hästar). Mot teorin talar att jag inte hittar det minsta märke på Archie eller hans täcke.

b) Archie har gjort något i boxen; legat fast, halkat när han skulle stiga upp eller vad vet jag.

Om inget av ovanstående inträffat vet jag inte vad mer jag ska tro för när jag har RIDIT har det inte hänt något som skulle kunna förklara denna stelbenthet. Archie har inte snubbat till, slagit i något eller ridits hårdare/på ett annorlunda sätt än vanligt.

Fast är det något båda mina och andra hästars hältor har lärt mig så är det att det oftast inte finns någon ”logik” i hältorna typ ”om benet ser ut som typ A så är det en hälta av typ B”.

Och jag tycker ofta att man i både litteratur och av ”folk” uppmanas att titta/känna efter svullnader och värme men de gånger jag har haft med halta hästar att göra så är det ytterst sällan man kunnat notera just dessa kännetecken.

Ja, jag som tyvärr har en tendens att förvänta mig det värsta och verkligen bli superorolig mår inte alls bra av varken ovissheten eller av att se min lilla häst stappla fram i boxen.

Jag har inte fått någon veterinärtid förrän på torsdag om en vecka men har i alla fall fått Metacam som Archie kan äta under tiden.

Även om Metacam inte är någon mirakelkur så känns det bra att kunna ge Archie NÅGON medicin som kanske hjälper.

Jag är inte någon förespråkare av ”tiden läker alla sår” utan vill proppa både mig själv och hästen full med allt som går för att eventuellt påskynda en läkning och undvika onödig smärta.

Övrig ordination tills på torsdag är långa skrittpromenader och jag ska gladeligen vandra i timtal om det bara hjälper hästen.

Nu kan jag bara hoppas på att vad det än är som Archie har drabbats av ska gå över fort som tusan eller att veterinären i annat fall kan hitta problemet om en vecka.

Buhu….jag gråter….

Skrivet

Leriga hagar

Ni som har följt mig, Archie och bloggen länge vet att det framför allt är en sak jag saknar på ridskolan; en härlig gräshage och mer tid för utevistelse. Detta är ju en av anledningarna till att vi står i Yddinge på somrarna, då är deras fina hagar ”lediga” eftersom de som vanligtvis ockupperar dom går på bete.

På ridskolan har vi alltså inget gräs i hagarna och efter mycket regnande blir underlaget allt från ganska till mycket lerigt. Ibland blir det också stora vattenpölar i hagarna. Förra hösten och vintern hade Arch och Birk otur och stod många veckor i lera vilket inte kändes så kul. Dels vill ingen av dom rulla sig (vilket förvisso är skönt för hästägaren men lite trist för hästen) när det är så blött och dels så blev allt ensilage som jag la ut helt förstört. Tack och lov fick ingen av hästarna mugg i alla fall men man (jag) drömde sig ändå ofta bort efter en mer ”behaglig” hage.

Vad jag insåg efter tävlingen i lördags är hur lätt det är att tro att ”alla andra” har det bättre när man själv är missnöjd med något.

Jag tävlade alltså på en mycket stor anläggning med bland annat 4 ridhus där man bedriver naturbruksgymnasium. Det fanns även många hagar och det var här jag gjorde den intressanta observationen; trots att jag alltså befann mig långt ute på landet; i en verklig hästmiljö där man arbetar med och undervisar kring hästar så var deras hagar inte ett dugg bättre än våra i storstan, snarare tvärtom, trots mycket mer tillgång till mark (yta).

De hagar jag såg (tio-talet) var fullständigt täckta av en mycket djup lervälling! Jag skulle faktiskt tveka länge innan jag lät Archie gå i en så dyig hage, det skulle verkligen känna som sista utvägen.

”Lustigt” nog såg jag nyligen ett nytaget foto från ett annat stall ”ute på landet” (i mina trakter, dvs strax utanför Staffanstorp) som också visade exakt samma sak; superlerig hage utan ett grässtrå.

Så detta ska jag tänka tillbaka på då jag gnäller över, i jämförelse med dessa, våra relativt torra hagar. Gräset är inte alltid grönare på andra ställen, det finns oftast inte ens under denna årstid :=).

Skrivet

Dagens träning

Efter att ha avgivit den sedvanliga tävlingsrapporten för Birgitta berättade jag om min plan att endast träna en gång till innan vintervilan (nästa tisdag).
Både Birgitta och jag tycker att det passar bra med några veckors vila snart så att man sedan kan ta nya tag inför vårsäsongen.

Vi tränade inte på några nya rörelser idag utan ägnade den mesta tiden åt sidvärtsträning i olika former.

Birgitta tycker att jag kan göra detta arbete även då jag inte sitter på och det har jag också börjat ägna mig åt under mina återupptagna tömkörningspass.

Dels slipper Archie då MIG på ryggen (om de nu är så att jag ”stör honom” på något vis) och dels är det lättare att se vad han pysslar med från marken.

Jag är överhuvud taget fötjust i att tömköra och har alltid varit. Jag ska verkligen försöka att prioritera detta lite mer framöver.

Skrivet

Veckan som gått

Under veckan som gått har det regnat ovanligt mycket och för första gången på….”tusen år” (som jag brukar säga) så lät jag bli att släppa ut hästarna 2 (T V Å) gånger på en och samma vecka pga hällande ösregn.

Jag får alltid så himla dåligt samvete när jag inte får ut hästarna men samtidigt så försöker jag förnuftsmässigt intala mig att de hellre står och äter mat i sina varma och torra boxar än står och piskas av oavbrutet regn i flera timmar.

På grund av regnet har det också varit ganska fuktigt i stallet och jag har fått återinvestera i en sk ”torrboll”.

”Torrboll” är, för er som inte vet inte undertecknad (ha ha ha) utan en behållare som samlar upp fukt. Mycket effektiv och jag kan varmt rekommendera den till era stallskåp.

För många år sedan fick jag några mögelfläckar som aldrig gick bort på min dåvarande dressyrsadel och det vill jag verkligen få igen.

Träningsmässigt finns det inte så mycket nytt att rapportera om, det mesta går sin gilla gång.

På tävlingsfronten kan jag berätta att Archie gjorde sina sista starter för i år i lördags då vi red våra vid det här laget klassiska klasser LB:2 och LA:3.

Archie gladde mig oerhört genom att avsluta säsongen på bästa vis, dels genom en placering i LB och en ”nästan-placering” i LA (blev 8:a och 6 fick pris) men framför allt på det sätt som han gjorde det; med en härlig spänst (tom domaren i LA:n påpekade något i stil med ”du har en positiv häst”.

Nu blir det inte fler LB starter för Archie. Jag räknade ut att han varit placerad i 86 (!!!!) procent av sina LB-starter i år, kan man vara annat än nöjd?

Vad hittade vi mer på i veckan….?

Jo, Archie blev klippt för 3:e (!) gången, jag skickade in maskprov på honom och den lille (båda ”nollade” glädjande nog) och jag gjorde en extra-beställning på mer halm (dvs totalt 50 halmbalar/ vecka- snacka om storkonsument).

Vi fick morötter så att det räcker och blir över (läs om detta i föregående inlägg), jag plundrade grannens äppelträd på de sista frukterna (räknade ut att mina och grannens äpplen totalt räcker i nästan 5 månader/ år- inte illa!) och en mindre bantning/ matjustering (läs: mindre havre) har ”drabbat” Archie.

Veckan avslutades i sedvanlig ordning med en härlig uteritt tillsammans med Lena och Birk, denna gången utan varken hagel eller regn trots att det kom stora mängder av just regn och även hårda vindar under resten av dagen.

Jag vilar förresten inte Archie dagen efter tävling så vida tävlingen inte infaller på en söndag (måndagar är Archies ordinarie vilodag).

Det gjorde jag nästan alltid med de andra hästarna men jag har insett att Archie inte behöver denna paus.

Jag är ju den första till att hävda att våra små tävlingar är mindre ansträngande än ett vanligt dressyrpass så då vore det ju att säga emot sig själv om jag valde att vila hästen efter en tävlingsdag.