Den sovande busen

Om ni gissar att bilden visar en häst som tuppat av eller drabbats av svår kolik så tror ni fel; det är bara Archie som tar den sedvanliga lunch-siestan, fullständigt oberörd av allt och alla.

I somras, då jag precis hade köpt honom låg han ner när jag hade tänkt att löshoppa. Trots att jag gick in i boxen och klappade länge på honom visade han inga tecken på att vilja resa sig. För att locka honom att stiga upp gick jag till slut och hämtade en borste och började kamma hans pannlugg och man: ingen reaktion, Archie låg där han låg! Efter ytterligare ett tag gick jag och hämtade en ny borste och började denna gången borsta hela hästen, fortfarande utan minsta reaktion. Gossen hade inga planer på att stiga upp, det visade han tydligt! Just då kom en besökande barnfamilj förbi och pappan i familjen ser min gosse ligga med magen som en ballong i halmen och frågar: ”ÄR HON DRÄKTIG?!?!?”.

5 minuter senare var vi uppe i ridhuset och löshoppade för första gången och efter några flotta språng valde gossen att göra ett inte lika flott språng och segla UT GENOM RIDHUSDÖRREN (den är 150 cm hög)!!!! Ingen kamera i världen hade lyckats föreviga DET språnget för det kom fullständig oväntat efter att Archie hade mumsat på havre ur en spann, från stillastående tagit 3 mkt lugna galoppsprång och därefter var han inte längre kvar i ridhuset!!!!

Sedan dess hoppar vi med stängda ridhusportar :=)!

Tillbakablickar :kända tävlingskonkurrenter

Även Décima har lyckats ”bräcka” en godkänd hingst, om så med en ynka poäng, se ovan.

Fördelen (???) med att bo och tävla i Skåne är att man får chansen att tävla mot många av våra mest namnkunniga ryttare och hästar i både hoppning och dressyr. Många är de godkända hingstar som Heron mött (och slagit) genom åren (Uskudar De Malais, Vermuth, Eighty Eight Keys mfl) liksom hästar som sedermera gått en långt framgångrikare karriär till mötes, som tex Ulla Håkanssons Bobby.
Eight Eight Keys tävlade jag faktiskt mot första gången han tävlade (Heron slog honom). Jag minns att jag då tänkte att det var det vackraste fullblod jag någonsin sett.

Tillbakablickar: kvalitetsbedömning 1999

Som synes gick det bra för min DRESSYR-häst på kvalitetsbedömningen (hon blev även 9:e bästa dressyrhäst). Lite kul att titta tillbaka på vilka hästar som deltog! Bronx vann sedermera hela rikskvalitetstävlan vilket förvånade oss som såg honom föga (vilken fin häst!!!!…) Hästen Olympia är numera boxgranne med Archie och ägs fortfarande av min vän Jimmy Norstedt. Matilda var den häst som jag valde mellan då jag skulle köpa Décima, båda stod i samma försäljningsstall. På kvalitets var Décima överlägsen till min stora glädje men med facit i hand blev Matilda en framgångsrikare tävlingsindivid, i alla fall under de år jag såg henne kamma hem rosett efter rosett.
Macbeth visades av en träningskamrat, Peter Bengtsson som jag inte kände DÅ men som flera år senare introducerade mig för min fantastiska tränare Birgitta Nilsson. Macbeth exporterades flera år senare till Dubai efter att ha haft flera framgångsrika säsonger upp till MSV dressyr. Och så slutligen Miss Tiford som kom som lektionshäst till vår ridskola efter några år och som fortfarande finns kvar.

 

Tillbakablickar: min första häst, Menelli

 

Min första häst Menelli med vilken jag inledde min tävlingskarriär. Bilden är tagen 1988 på Örestads Ryttarsällskap där vi tävlade dressyr. Menelli ägde jag i ca 1½ år och hon slaktades 1989, 8 år gammal pga strålbenshälta. Samma år köpte jag Heron, då 4 år gammal.

Mera Heron

Det lilla urklippet visar den annons som gjorde att jag fann Heron.

Denna bild är (om jag minns rätt) tagen när vi tävlar hos Skabersjö Ryttarförening.

Min favoritbild på Heron (tagen när vi tävlade hos Hästhagens Ryttarförening).

Tillbakablickar: gamla tävlingsresultat

Lite tävlingsresultat som jag hittade i mina gömmor.

Förr förde jag noggrann statistik över tävlandet (se delar av Herons statistik för 1991 och notera antalet starter. Vi låg inte på latsidan precis men hans jämna resultat över året visar, anser jag, att tävlandet inte tröttade honom precis).