En del har genom åren hävdat att det finns människor som åker runt och provrider hästar som ett sätt att få rida gratis och inte alls för att de avser att köpa någon häst alls och det kan jag säga är fullkomligt främmande för mig.
Bortsett från det otroligt oförskämda att göra på detta viset så tycker jag inte ens att det är roligt att provrida.
Att sitta upp på en okänd häst som kanske inte är så stencool som ägaren påstått och att dessutom ibland känna sig nästan som en nybörjare. Vad är det för roligt med det?
Jag minns en provridning när jag letade häst innan jag hittade Frenchie.
Jag provred en häst som var runt 9 år eller nåt, den hade i alla fall tävlat MSV B minns jag.
Jag fick inte hästen att fatta galopp !?!? På fullt allvar!
Och just detta med galoppfattningar har jag faktiskt hört att andra också haft problem med; gissningsvis för att man fattar på lite olika vis med inner respektive ytter skänkel.
Jag provred nyligen en häst som också hade tävlat MSV B (i flera år) och den fick jag inte att gå på tygeln i annat än skritt 🙂 !
Enligt säljaren skulle man ”lirka med fingrarna” för att liksom få hästen att inte vara så stretig och rent ut sagt stenhård i munnen och det var säkert en teknikfråga men jag tackade snabbt för mig.
Man har olika preferenser och sätt att rida så klart.
Själv har jag alltid varit stolt över att andra kunnat rida mina hästar LÄTT.
Inget tjafsande med munnen tex utan tar man tyglarna och håller om hästen med benen aldrig så lite så söker sig mina hästars huvud neråt och inte uppåt skulle man kunna säga lite förenklat.
Och alla tränare som ridit både tex Vicke och Frenchie har kunnat rida dom för lätta hjälper och utan minsta hivande, dragande och bankande utan hästarna har varit ”på plats” från steg 1. Det gillar jag och strävar mot.
Så klart har inte alla rörelser utförts med perfektion och verkligen inte direkt men grundridningen i alla gångarterna har i alla fall fungerat.
Så egentligen borde jag inte tycka att provridningar är pinsamma för om hästen är korrekt riden så tycker i alla fall jag att just grundridningen ska fungera på en vuxen häst på medelsvår nivå. Dvs man ska lätt kunna rida hästen i form i alla gångarterna, både på fyrkant och volt.
En numera ”red flag” för mig är när man vill visa hästen på kandar.
Dels för att de två hästar jag provridit på träns de senaste åren men som på filmer visats på kandar varit som betong i munnen men också för att kandar numera känns som något som är ganska passé.
Jag är fullt medveten om att det finns en hel del som fortfarande använder denna betsling men det är inget för mig numera och jag skulle aldrig köpa en häst som fungerar markant bättre på kandar än träns.
Vad tycker ni? Har jag för höga krav?
Senaste kommentarer