Denna undersökning fick många av tidningens läsare att ifrågasätta om det verkligen kunde stämma att stallhyror i vissa delar av landet är så låga.

Själv var jag inte alls förvånad för jag har reagerat på detta hur länge som helst.

Nyligen läste jag om en stallägare som efter att (mycket klokt) ha satt sig ner och räknat på inkomster vs utgifter konstaterade att HON betalde ca 500:-/ månad för de inackorderingar hon hade?!?! Hon gick med andra ord med förlust, big time!

Om vi lämnar hennes uträkning därhän så blir svaret i stallhyre-diskussioner oftast det extremt tröttsamma argumentet ”jag kan inte ta mer i stallhyra eftersom……”

– stallet ligger långt ifrån en storstad

-det inte finns allmänna kommunikationsmedel till stallet

-andra i området tar mindre i stallhyra

osv….

Ja, absolut styr tillgång och efterfrågan det mesta men om det man kan ta ut i stallhyra inte täcker ens utgifter och lön för nerlagt arbete; varför då ens fortsätta att hyra ut stallplatser?

Jag fattar verkligen inte?

Så vitt jag vet kostar kaffet mer eller mindre samma i hela Sverige, bensinen likaså och det samma gäller basvaror. Varför ska man då ge vissa hästägare ”rabatt” för att andra i ens del av landet tar mindre betalt fast man därigenom går med förlust? För det är ju det en del erkänner att de gör!?!? Om man ändå tjänar något på sin verksamhet får man väl göra som man vill men när man ska betala för andras hästar blir det för mig obegripligt.

Vilken affär skulle göra detta i längden utan att stänga/ gå i konkurs? Jag bara undrar….

Igår var jag ute i Bibbis hage och tog några bilder och filmer som man kan se på min Instagram (bm6610).

Jag tycker att hon med sina mått mätt är sååå jäkla fin just nu!

Hon kan ju aldrig få Frenchies välmusklade utseende; dels för att hon inte tränas på något vis och dels för att hon är ett 18-årigt sto med många föl i bagaget men utifrån sina förutsättningar tycker jag att hennes förändring sedan hon kom till Ryhus i september är fantastisk.

Mest nöjd är jag med att rygglinjen är så mycket förbättrad; man hade tidigare kunnat skära bröd över den vassa ryggen och korset var bara en liten hård knöl.

Många, även hennes ägare, berömmer mig för att jag har gjort ett så bra arbete med henne men ärligt talat handlar det främst om MAT och väldigt lite om ”omvårdnad”.

Det är inte så att jag lägger ner några större stunder på att pyssla med Bibbi utan vår interaktion är främst att jag släpper ut och tar in henne från hagen om man ska hårddra det.

Men absolut ska man inte förringa det psykiska välmåendet; det har jag alltid betonat.

Och nu har jag ingen aning om exakt hur hon levde precis innan hon kom till mig men utifrån att ägaren sagt att hon var ranglåg kan det i alla fall ha funnits en möjlighet att hon var lite utstött och inte fick komma till maten som hon skulle.

Och även om många förfasar sig över att mina hästar går i var sin hage så kanske hon är nöjd med att få ”vara i fred” och slippa försöka ta plats?

Mina hästar kan dessutom nosa på varandra hur mycket de vill (ingen ström i trådarna) men de går oftast väldigt långt ifrån varandra och sammanstrålar bara ibland när de vilar/ står och sover.

Hur som helst är jag som sagt jättenöjd med Bibbis utveckling hos mig och jag ska så klart göra vad jag kan för att hon ska fortsätta att vara sitt bästa jag.

Har ni sett bilden där en stor häst är bunden vid en trädgårdsstol i plast med en text ungefär i stil med ”ibland är det mer det mentala än det faktiska som begränsar oss”, dvs hästen skulle lätt kunna ”slita” sig från plaststolen om den ville/ vågade.

Denna bild, som jag inte kan hitta just nu, tänkte jag på vid de två tillfällena jag tidigare i vår upptäckte att trådarna till mina hagar var nerrivna.

Första gången var den ena av två trådar mellan hästarnas hagar nerriven och båda hade jättelätt kunnat gå in till varandra eftersom strömmen inte är påslagen.

Andra gången var en av trådarna ut mot skogen i Bibbis hage av och samma där; bara att böja ner huvudet och spatsera ut.

Varför ingen av dom tog chansen kan man ju spekulera i men jag är glad så länge de håller sig där det är tänkt.

Nu kommer jag säkert att få äta upp dessa ord men …..

Alla har vi fallenhet för något och är det något jag hittills lyckats väldigt bra med så är det att hitta avtrampade skor (även flugmössor och boots) även i Frenchies 1,5 hektar stora och en aning kuperade hage.

Och då har jag inte letat i flera timmar utan ibland bara 10-15 minuter!

Faktiskt gäller samma sak om jag parkerar på en gigantisk parkeringsplats; jag liksom dras mot min bil som av en magnet 🙂 ! Alltid något….