Skrivet
Även om det var så kallt (nollgradigt) så att jag fick skrapa rutorna i morse hann solen värma upp dagen så pass att jag kunde skritta ut i en tjock täckväst och skippa jackan.
Det var riktigt härligt och Vicke skrittade på lika bra som igår.
Efter att ha fått svar från flera olika kliniker/ veterinärer tycker jag mig ha en klarare bild av hur jag kan ”gå vidare” efter 1 april och om Vicke är fortsatt halt- jag vill gärna vara så förberedd som jag kan.
Skrivet
Skrivet
…och livet är kort, därför försöker jag i görligaste mån bara göra sådant som jag vill och tycker är roligt, oavsett hur det betraktas av andra.
Skrivet
Idag är det 4 veckor sedan Vicke blev halt och jag vet fortfarande inte säkert vad det är med honom så att säga.
Hältan är bättre än då vi var hos veterinären för 2 veckor sedan och syns bara i höger varv och på hårt underlag. På utebanan eller i ridhuset svävar hästen fram men att det ÄR något vittnar om inte annat den förhöjda pulsen i benet om.
Både jag och andra spekulerar- på gott och ont.
Jag tror inte att det är en tillfällighet att jag nu har fått mig serverad ganska många historier både IRL och via nätet om hästar som under våren och på grund av leriga/ blöta hagar har varit både sulömma, haft hovbölder och blödningar.
”Straffet” för den korta vintern utan snö och kyla?
Vad jag är mest rädd för är att det trots allt ligger en hovböld gömd någonstans och andra har vittnat om att det mycket väl kan vara så, fast det har gått så pass lång tid.
Ligamentskada är ju annars det mest troliga och jag har gjort en del förfrågningar hos olika veterinärer kring HUR man kan se en eventuell sådan.
En magnetröntgen lockar inte som första alternativ eftersom man som djurägare (i alla fall om man har hästen försäkrad hos Folksam) får betala en stor del av kalaset själv men finns det inga andra alternativ så får det givetvis bli så.
Återbesöket är inte förrän den första april och jag har hela tiden och med min svarta humor tänkt ”hoppas det inte blir ett april-skämt”.
Medan vi inväntar veterinärbesöket skrittar vi på, 35-45 minuter per dag och det går i alla fall utmärkt.
Skrivet
Idag valde jag faktiskt att skritta ut Vicke- av flera anledningar.
Dels vill jag ge honom liiite variation från ridhuset om jag kan och dels ville jag se hur han skulle skritta på asfalt och grusvägar- dvs om han skulle visa någon ömhet eller ovilja att gå.
Hade jag inte vetat om att Vicke är skadad hade jag i alla fall inte märkt det under de 40 minuterna vi var ute- han skrittade på helt normalt tyckte jag.
Skrivet
Då och då får jag ett anfall av ”jag vill ha en häst till”.
Det har hittills stupat på kostnadsbiten framför allt; ska jag ha två hästar ska det vara två som jag kan träna och tävla med och det klarar inte min ekonomi som det ser ut just nu.
Att jag åter har börjat tänka i dessa banor är både för att Vicke är skadad och för att vi faktiskt har en plats i stallet i några månader framöver (till efter sommaren närmare bestämt).
Det kanske trots allt finns någon som skulle vilja få sin häst utbildad ett tag och till en mycket billigare kostnad än om den skulle lämnas iväg till ett proffs?
Ja, jag får väl se om jag orkar dra i detta och leta aktivt så att säga men skulle ni ha några idéer får ni gärna höra av er till mig!
Skrivet
Skrivet
En fördel med att stå på en större anläggning är att man får en inblick i även andras hästägande så att säga och i stunder då man står med en skadad häst kan det, i alla fall för mig, vara en tröst i att man verkligen inte är ensam om sitt elände.
Någon skrev här på bloggen att det var två saker man kunde veta i livet; att man skulle dö någon gång och att ens häst skulle bli halt någon gång och så är det ju.
De som påstår att de aldrig har haft en skadad/ halt häst vet bara inte vad som VÄNTAR- för tro mig- INGEN klarar av att ha häst i många år utan att denna någon gång blir halt eller skadad/ sjuk.
Sedan finns det så klart alla typer av skador, vissa väldigt mystiska och oförklarliga, andra framridna, en del från hagen, ibland genom någon smitta, utfodring, skoning, transportering osv osv i all oändlighet.
Med Vickes skada känns det å ena sidan skönt att jag är övertygad om att detta inte är något jag har ridit fram fast å andra sidan gör det också att denna typ av skada kan komma igen….och igen…och igen.
Om man VET säkert att man pga så kallat handhavandefel har orsakat något kan man ju ”bara” undvika att göra samma sak igen för att problemet inte ska återkomma men vad gör man med en häst som skadar sig i hagen eller boxen, ensam?
Ska man aldrig släppa ut hästen i hagen igen liksom?
Nej, det är verkligen inte lätt att vara hästägare alla gånger och jag antar att det är fler än jag som ibland undrar vad man håller på med?
Skrivet
Idag upptäckte jag den här oinbjudne gästen i stallet- han stod så fräckt och försåg sig av vårt torrfoder minsann.
Men när jag ville klappa honom- då slog han bort mig med tassen två gånger- det passade tydligen mindre bra än att äta av vår mat.
Övrigt på kattfronten är att Gullis håller sig borta långa perioder men att jag i alla fall såg honom som hastigast igår.
Skyggis kanske kan byta namn om några år eller så…tack vare en stallkamrats idoga träning kan man nu klappa henne IBLAND utan att hon rusar iväg som om man har petat på henne med en kofösare.
Hon och Hatten verkar ha blivit goda vänner i alla fall och det är ju roligt för den sistnämnde som är mer social än vad han ger sken av med sitt ibland lite misstänksamma uppträdande.
Men numera försöker han inte vrida sig ur ens grepp så fort man håller honom utan kan tvärtom nästan komma för att bli klappad och till och med upplyft så även där har vi bevisat att ”trägen vinner”.
Vicks har skrittat i ridhuset som vanligt- på den fronten inget nytt bortsett från att jag tycker att han blir mer och mer lik Kreon för varje dag som går….tack och lov bara utseendemässigt. I övrigt är han god som guld.
Skrivet
Ja, till veckans äckligaste person får jag nog utnämna den medelålders man som under mitt biografbesök igår tog av sig sina skor (!) och gjorde så att det i alla fall runt mig spred sig en odör av ”gamla svettiga STINKANDE gymnastikskor”.
Alltså….vad ÄR det med en del människor?!?!?!?!
Och om ni undrar varför jag inte sa till så var det för att jag inte såg vem som var den skyldiga i mörkret.
Däremot sa mitt sällskap till honom när han hade babblat högt flera gånger under filmens gång och då knep han igen på DEN fronten i alla fall…..
Senaste kommentarer