Ett ganska generellt råd ”man” kan få när ens häst har blivit halt och om det inte finns en uppenbar anledning till detta, som tex en sårskada eller någon annan olycka där man blivit vittne till hur hästen skadats är att man ska ”se över sin ridning”.
Har hästen tex fått kotledsinflammation ska man ta sig en funderare på vilka underlag man ridit på, hur ofta man ridit, hur länge osv.
Framför allt om en och samma skada ÅTERKOMMER är detta råd ett av de man oftast får och det är inte det minsta konstigt tycker jag.
MEN: idag undrar jag hur ofta ni har haft en halt häst där ni, efter självrannsakan insett med tämligen stor säkerhet att det har varit något ni gjort som orsakat hältan?
Personligen skulle jag vilja påstå att det i princip aldrig har hänt mig, trots att jag under mer än 25 år som hästägare har haft en hel del hältor på mina hästar.
Jag tycker tvärtom att det vanligaste är att man inte alls vet varför hästen har blivit halt och det gäller inte bara mina hästar utan även andras.
Visst, när Archie fick fång så TROR jag att det berodde på att han fick väldigt blött ensilage en period och att han dessutom var den häst på ridskolan som åt MEST vilket skulle kunna förklara varför ingen annan häst där OCKSÅ fick fång.
Men bortsett från fången och rena sårskador så har jag aldrig haft dåligt samvete efter en konstaterad hälta och tänkt tankar som ”jag skulle aldrig ha hopptränat så ofta” eller ”det var verkligen dumt att rida på den hårda utebanan så många dagar i rad”.
Men som sagt; har ni någon gång och så vitt ni vet orsakat en hälta och av VAD i så fall?
Fick hjärtat i halsgropen av rubriken!
Med min nuvarande hästs hälta var jag övertygad om att det var vävnadsbölden som var orsaken, långt innan den kom fram. Mina andra hästar har haft en del ledinflammationer och det har nog berott på svagheterna de hade i kombination med att jag inte fick dem lösgjorda. Både Beowulf och Kosack hade lösa benbitar de opererades för ben det skulle inte påverka sa veterinären. Jag tror dock att benbitarna hade gjort att just det benet var försvagat och då lades vikten på ett annat ben.
Jag tror så klart på omväxlad ridning och bra underlag men är de inte lösgjorda får man skador.
Aldrig haft kotledsinflammationer på häst. Inte van vid hältor alls. Rider överallt över stock och sten.
Nu har jag en häst med artros i båda framknäna men hon är inte halt. Hon är för övermodig och jag för dålig ryttare så hon har väl slagit i sina framknän för mycket i bommar. Kraschade rätt bra gör nåt år sen.
Jag har inte haft jättemycket hältor på mina hästar, men det är klart man funderar när det händer. Ams ligamentsskada vet jag ju orsakades av något jag gjorde – jag släppte ut henne i en hage hos min tränare där jag var på besök för att träna några dagar. När det släpptes ut hästar i hagar runtomkring började hon springa och antagligen vrickade hon sig. När jag sedan skulle träna var hon halt. Det är klart jag grämde mig, men samtidigt hade jag inte velat ha henne stående på box utan att få gå ut heller, och jag släppte ju inte ihop henne med någon. Hästen jag har som står nu är svårare att hitta något att peka på, men visst grubblar jag.
På Misty hade jag ju kotledsinflammation på samma framben 3 ggr, vi gick verkligen till botten med det och behandlade det primära som satt i SI-leden. En bov till det var naturligtvis min ridning, hade svårt att få in ena bakbenet. På Diego sitter svagheten i hö bakknä och den har antagligen suttit där långt innan jag köpte honom, även där måste jag vara noga med att rida in det benet. Jag tror faktiskt att det är det vanligaste att man rider till skador, hästen har sin svaga sida alt en annan svaghet och fast man gör vad man kan får man kanske inte alltid till det och det blir en liten slitning varje gång. Sen spelar naturligtvis sånt in som underlag och variation och det jag tror är det viktigaste för hållbar häst, kvalitativ hagvistelse där hästen lockas till att röra på sig, gräs på sommaren så den rör sig och mathögar på vintern placerade utspritt. Även lång hagvistelse och minimera tiden på box.
Men jag tror ändå att vi amatörer lyckas rida till en och annan skavank.
Jag tror som Minstral. Det bästa är väl att inte rida och inte sko alls… Tyvärr.
Ja, jag tror att de hältor som upptäckts har jag nog varit orsak till. Direkt eller indirekt. Det är ju jag som rider, bestämmer om träning, tävling, vila, hagvistelse, utrustning, foderval mm mm.
Men jag tror också att jag ofta i god tid upptäcker problem som hältor, kanske tidigare än en del andra? Undersöker i förebyggande på klinik och kan på så sätt behandla innan man har fått besvär vilken ofta medför en mer utdragen konvalescens.
Gör som Prick, undersöker förebyggande och då tror jag att man upptäcker saker när de är i sin linda och kan åtgärda ganska snabbt.
Jag ska kanske förtydliga att jag tveklöst tror att en del hältor beror på ridning och inget annat men min fråga var mer om man vet med sig EXAKT vad i ridningen som orsakat hältan.
Fel sadel, för tjock ryttare, ridning på stenigt underlag, hoppning på hård mark-dvs lite mer konkret än ”kass ridning i allmänhet”.
För jag tror att det är svårare att rätta till generella fel som ”jag borde rida bättre”, för vem borde inte det liksom än ”jag måste byta sadel” eller ”jag ska inte rida så mycket på steniga underlag”.
Problemet ar val att det ofta(st?) AR just ’jag borde rida battre’ som ar grundorsaken? Plus da att hastar helt enkelt inte ar konstruerade for att ga i sma cirklar/hoppa over hoga hinder, med jarnbitar fastspikade i fotterna medans de bar 60-90 kg pa ryggen.
Jag tror det är både och.
Ibland allmänt kass ridning under en lite längre period och ibland annat.
Och det var det där ”annat” jag var nyfiken på om någon hade varit med om.
För nog tusan måste det finnas massor av enskilda saker som gör en häst halt- min fråga var mer om man som ryttare insett detta och försökt att förändra det?
Typ: ”Förr red jag ofta i en väldigt stenig paddock och min häst blev halt. Sedan jag slutade rida där har hästen hållit sig frisk”.
Fast ofta handlar det ju om den specifika hästens svaghet och att man inte alltid lyckas rida tillräckligt bra för att kompensera? Och då blir det ju specifikt t.ex. svårt att stoppa in ett bakben och kotledsinflammationen kommer på diagonalt framben.
Jag vet, tror jag har ju inget facit, att jag vet vad alla skador och hältor jag haft på mina hästar orsakats av.
Det måste väl vara bland det första man gör vid en skada, analyserar varför skadan uppstod och om man kan göra något åt orsaken?
Det är ju också för mig en självklarhet, blir ofta förvånad när jag hör om folk som varit på klinik och behandlat en kotledsinflammation utan att man går till botten med varför den uppstått och att man får ett träningsschema.
Det känns nästan alltid som att det finns något man kunde ha gjort annorlunda… även när det inte riktigt är så. Jag tror att många hältor och andra skador är skador som hästen skulle ha fått oavsett. På grund av exteriör och arv. Om den hade varit vildhäst till exempel, så hade den kanske fått skadan för längesedan men nu när den istället är ridhäst så kanske rätt ridning rent av har fått hästen att hålla längre, men till slut visar sig skadan ändå. Eller så är det tvärtom i vissa (många?) fall, att skadan visar sig (snabbare) på grund av att hästen rids ”fel” eller helt enkelt inte håller i längden för att ridas alls.
Jag vet ju vad T’s skador beror på, och det är hennes dåliga bakknä i kombination med att jag inte alltid får till ridningen. Är noga med att variera ridningen och inte överanstränga, samt ge lagom med vila. Ibland poppar den upp ändå och jag har inte gjort något annorlunda, MEN sen jag bytte stall och därmed ridhusunderlag har det bara gått framåt (peppar peppar för fan).