Ska inte påstå att jag hade ”the perfect ride” i morse men det kändes som ett jättefint pass, tyckte jag i min ensamhet i alla fall.
Många gånger om jag gör en övning som inte känns optimal hos Olof så brukar den kännas mycket lättare att göra dagen efter.
Medan jag red idag funderade jag på om detta beror på att polletten liksom hinner ramla ner hos Vicke eller om det är hos mig den ramlar ner eller det (tyvärr i så fall) är så att mina krav i min ensamhet inte är lika högt ställda och att jag därför upplever att det känns/ går bättre 🙂 ? Time will tell…..eller domarnas bedömning 🙂 !
Efter passet ”fastnade” jag i en massa trevligt snack med en stallkamrat och plötsligt var det dags att köra och äta lunch med maken- då hade jag inte ens ätit frukost hi hi!
Ja, ja…det gäller att ta tillvara de fina dagarna i stallet medan man fortfarande kan gå och ”pula” utan att frysa, bli genomblöt utomhus av regn och…tja….ni vet hur höstarna kan bli…
Min lust att tillbringa ”onödig” tid i stallet minskar helt klart med tilltagande höst och vinterkänsla.
