Månadsarkiv: december 2018

I de stressades och lättkränktas värld

Sitter och läser detta på nätet och av kommentarerna där är jag tack och lov inte den enda som ifrågasätter hela grejen!

Alltså…om man är så känslig för att andra ska se ens resultat  ska man kanske inte tävla till att börja med?

Det finns ju andra sätt att bli bedömd tänker jag och att omgivningen ska kunna se och ta del av idrottstävlingar är väl en del av det hela eller?

Nä..tänk om!

Tisdag- tjoho!

Idag var det dags för första lektionen på någon vecka och det var sååå kul!

Gillar Ninas ”petighet” med detaljer och som jag sa till henne: ”jag hade släppt igenom mycket mer” dvs tyckt att det var ”good enough” så det är superbra att hon inte gör det.

Samma när hon tex säger: ”den fattningen duger inte på medelsvår nivå”- då känner jag genast att jag vill ”visa” henne att vi minsann kan mycket bättre för det kan vi ju när jag inte slarvar och/ eller nöjer mig.

Så jag var mer än nöjd efter lektionen och längtar redan efter nästa; som alltid 🙂 .

På tal om våra mockningsdiskussioner härom dagen vill jag förresten visa helt autentiska bilder från i morse på hur jag VILL att det ska se ut:

Vickes box innan mockning på morgonen. Enstaka synliga högar men det mesta lite inbäddat i halm så boxen ger ett rent intryck.

Efter mockning är detta mängden ren halm som återstår INNAN jag ens har strött.

Nu skulle vissa säkert tycka att denna halmmängd räcker och de skulle därför inte lägga in mer halm men jag strör lite och möts nästa morgon av ungefär samma syn som på den översta bilden.

Detta sätt att mocka gör att det förutom att se ”trevligt” ut för omgivningen också innebär att hästen alltid är ren liksom eventuella täcken.

Det luktar inte illa och hästen har alltid ren halm att äta.

Gamla däck

Igår körde jag min hästtransport till den släpverkstad jag anlitat i över 20 år; ÖB-service i Malmö.

Tanken är att släpet ska få nya däck samt återkomma till mig nybesiktigat.

Jag insåg halvt förskräckt för ett tag sedan att släpets däck inte är bytta sedan jag köpte det och detta innebär…huuuu….att de är snart 10 år gamla!

Så klart är däcken inte slitna eftersom man ju inte kör tillnärmelsevis så mycket med ett släp som en bil men efter så många år finns risk för sprickor som man inte alltid ser och tja…ni kan ju själva föreställa er känslan av att stå med ett exploderat däck och med hästen i släpet x mil hemifrån.

Så jag vågade helt enkelt inte chansa mer.

Hur resonerar ni kring släpdäck? Vet ni ens hur gamla de är? Med vilket intervall byter ni?

Måndag- på jobbet

En bild på min vackra häst från hans arbetsplats 🙂 .

Gossen tyckte inte att vi behövde ta några ”ordentliga” kort på honom så han hade öronen i alla möjliga vinklar hur länge som helst innan jag lyckades knäppa detta, hi hi.

Jag red ungefär ”som vanligt”, igångsättningen efter ”vilan” anser jag därmed vara avklarad, den var ju inte så lång.

Om jag får önska så tycker jag att det är lagom med 2 kortare (10-14 dagar) viloperioder om året men som vi alla vet kan det bli helt andra intervall pga skador och sjukdomar.

Hur tänker ni kring vila? Planerar ni in detta eller kör ni på tills det så att säga ”smäller” av en eller annan anledning?

Veckan som gått

Efter en härlig vecka i Dubai kom vi tillbaka till Sverige i onsdags.

Vi har verkligen roligt på våra resor trots att vi umgås 24/7 och detta är ett intresse som vi vill odla.

Vickster såg ut att ha haft det utmärkt under min frånvaro, i alla fall såg han hur fin ut som helst och ridmässigt känns allt toppen.

För att inte jinxa något ska jag inte skriva att hans hovar såg bättre ut än någonsin när det var dags för skobyte- jag fortsätter bara att vara tacksam över underbara Marcus, hans hovslagare.

Det hemska och oförklarliga kliandet från förra vintern lyser tack och lov med sin frånvaro- det var gräsliga månader medan det höll på.

Jag hade ångest varje morgon när jag tog av täcket och såg nya kli-märken eller till och med avskavd päls och det var nästan så jag skämdes på de första tävlingarna även om ingen frågade varför Vicke såg ut som han gjorde.

Förhoppningsvis återkommer kliandet aldrig mer!

Jag har fortfarande semester och försöker att njuta så mycket jag bara kan.

Denna vinter har hittills visat en mycket bättre sida än sin föregångare- let’s keep it that way säger jag.

Söndag- ute och inne

För Vickes del blev det ett ridhuspass i morse och det kändes ungefär som vanligt, inga konstigheter alls efter den lilla vilan.

En läsare undrade vad jag har för redskap när jag mockar så jag passade på att ta några foton i morse:

I vårt stall är det verkligen gott om diverse redskap (utmärkt!!!!) och jag väljer dessa 2.

Spångrepen  använder jag bara till att ta upp ”småbajs” som ramlar igenom den andra grepen.

Jag tillhör INTE dom som sopar boxgolvet- tycker det blir för halt även om jag strör rejält.

Den här typen av grep tycker jag endast är bra när de är nya och piggarna är långa och vassa.

Jag minns när jag jobbade på en ridskola och man skulle mocka till 15 hästar typ.

Då var det verkligen viktigt med ordentliga redskap och det är något alla stall borde tänka på eller så köper alla inackorderingar egna, så som jag sett ibland.

Hos oss är utbudet som sagt mer än tillräckligt och då blir det heller aldrig tjafs om detta.

Annars har dagen varit lugn; vi har precis kommit hem från en långpromenad på stranden.

Liiite skillnad från Dubais stränder förvisso 🙂 men vi är tacksamma att vi ens HAR en strand att gå på- havet är rogivande.

Idag mötte vi till vår stora förvåning en annan whippet, de är inte så vanliga.

Molly blev ovanligt uppspelt; hon är annars inte mycket för att leka med andra hundar men typiskt nog vågade dessa hundägare tyvärr inte släppa lös sin hund så det blev bara lite lek runt oss.