Jag noterar alltid vid utlandsvistelser hur olika vi ser på det här med att sola och också hur olika vår hud reagerar på solen.

En del återvänder kritvita från en vecka på 30-gradigt Kreta tex, andra har den där djupa solbrännan som man bara får efter intensivt solexponerade i månader och sedan finns det den där gruppen som jag främst tänker jag vill ge några tips; de som bränner sig knallröda redan de första dagarna och som sedan både har ont, svårt att sova och skadar huden.

Att det kan vara skadligt att sola oavsett vet jag så det behöver vi inte diskutera HÄR men vill man ha en snygg solbränna kan jag ge några tips:

Det viktiga tycker jag är att man solar med måtta och börjar väldigt försiktigt.

Använd absolut solskyddskräm för det kan gå snabbt att bränna sig och även när man inte ”solar” i ordets rätta bemärkelse utan kanske påtar i trädgården, rider utomhus, går ut med hunden osv.

Kan man, ska man absolut försöka sola lite innan man åker på en utlandssemester där man planerar denna aktivitet annars är det lätt att man i sin iver att få färg snabbt får en helt annan (läs: RÖD) färg än den man önskat.

Åker man utomlands på vintern blir det så klart svårt att förbereda sig på hemmaplan 🙂 men då måste man ta det försiktigt när man kommer hemifrån, sola korta ”pass”, ligga en del i skuggan, smörja in sig och kanske tom klä på sig även fast man ligger vid en pool.

Ju benigare ”kroppspartier” desto lättare att bränna sig är min erfarenhet, axlarna blir tex lätt angripna, folks magar mycket sällan 🙂 !

Fick veta av en ”stammis” att hotellet använder Google Translate när de skriver menyerna!

Idag serveras det tydligen pasta med lax och RAKET 🙂 🙂 🙂 !

Och imorgon blir det ”pasta med bläckfisk och bläckfisk?!?!?

Inför vår semester passade jag på att tvätta bilen och jag kommer också som vanligt under min sommarledighet att göra detsamma med släpet.

Dels trivs jag inte med smutsiga saker och dels är det lättare att få bort smuts som inte är ingrodd sedan evigheter.

Förr lämnade jag bort släpet för tvätt men även om det blev såååå bra och inte kostade mer än runt 500 spänn om jag minns rätt så är det ingen större möda att göra det själv även om det är en tråkig syssla.

Bilen ”slarvtvättar” jag ganska ofta i en närliggande gör-det-själv-hall och gör man det frekvent går det snabbt även om man inte får ett lika bra och hållbart resultat som om man lämnar bilen för professionell rengöring.

Denna typ av bilvård kostar ju lite mer men resultatet blir verkligen bra och de produkter som används är ofta inget man själv har hemma eller vet hur man ska använda för bäst resultat.

Har man hund och/ eller häst blir ju även interiören i bilen rätt sunkig med tiden  och klädsel tex kan ju vara ganska svår att få helt ren själv.

Hur gör ni med bil och släp?

Tvättar ni själva eller lejer ni bort jobbet? Vilket föredrar ni och varför?

För ett tag sedan diskuterade jag och några hästägare det här med hagen och om man tex skulle få för sig att longera sin häst där (jodå…jag har sett det förekomma…).

Och för mig är detta ett big no-no.

Det är måhända löjligt och kanske förmänskligar jag hästar men jag vill att hästen ska betrakta sin hage ( och boxen) som något av en fredad zon och en viloplats.

Jag vill att hästen ska bestämma vad som sker i hagen- inom rimliga gränser så klart men om hästen vill äta, sova, skritta runt eller rulla sig i hagen så ska den få göra detta i fred.

Hästen ska inte ARBETAS i hagen eller jagas runt ”för att rastas” (jodå…det har jag också sett genom åren…) – för detta finns ridhus, utebana, vägar, longeringsvolter, skrittmaskiner och gud vet allt.

Ja, detta är min åsikt baserad på att jag aldrig har stått uppstallad där man MÅSTE använda hagen för ridning/ longering och ett sådant uppstallningsalternativ hade för övrigt varit uteslutet för min del.

Men vad säger ni? Är jag fjantig eller håller ni med?

Har på senare tid läst lite diskussioner på nätet där åsikten om att en del hästar ”tävlas sönder” framförs.

Man menar att en del ryttare saknar omdöme nog att matcha sin tävlingspartner på ett klokt sätt vilket påverkar hälsa och hållbarhet.

I dessa diskussioner har frågan om att centralt (via Ridsportförbundet) på något sätt begränsa hur ofta/ mycket man FÅR tävla väckts- en intressant tanke tycker jag.

I sak skulle jag inte tycka att detta är negativt, tvärtom men tyvärr tror jag att hästars välbefinnande, hälsa osv långt mer påverkas av vad som sker på hemmaplan där ”ingen” ser än på tävling där man trots allt har ganska många ögon på sig.

Även om det förekommer både olämpliga bestraffningar på tävling, utrustning som skadar hästen (för hårt dragna nosgrimmor och skarpa sporrar tex) och ryttare som rider/ hoppar fram ”för mycket/länge” så menar jag att det förkommer ÄNNU mer galenskap hemma på den egna anläggningen och antingen är man ensam (inga vittnen) eller så ser/ tycker omgivningen en massa utan att våga/vilja lägga sig i.

Jag har i alla fall sett allt möjligt och detta hos både proffs och amatörer så att säga och nej, jag säger inte heller alltid till.

Direkt djurplågeri skulle jag inte tolerera men om någon enligt MIN uppfattning rider för lite, för mycket, på underlag som jag själv aldrig skulle rida på, tränar för någon som jag tycker kass osv- tja…..vem är jag att döma och lägga mig i?

Jag kan FÖRSÖKA att framföra mina åsikter om det känns som läge för det eller på direkt fråga men min erfarenhet är att ryttare/ hästägare sällan är så himla mottagliga för sådant som kan upplevas som ifrågasättande/ kritik även om det handlar om hästens väl och ve.

Så en begränsning i hur ofta man får tävla- absolut men hur man ska komma till rätta med vad en del gör bakom ”stängda dörrar” hemma är en svårare nöt att knäcka…..

I november 2015 la jag upp ett klipp på Facebook varifrån även bilden ovan härrör sig.

Klippet förställde Vickes piaffembryon och jag glömmer aldrig hur glad jag blev när Kerstin André, en av Sveriges duktigaste tränare, kommenterade något i stil med ”det ser jättefint ut”.

Det ska sägas att jag inte ”känner” Kerstin mer än att jag har sett henne på X tävlingar och möjligen i några andra hästsammanhang så vi har liksom ingen relation på något vis.

Ändå valde hon att kommentera och verkligen glädja mig trots att det knappast var Grand Prix-piaff jag visade upp!

För en tid sedan visade en annan person upp ett klipp på nätet och skrev något i stil med ”några försök till tramp”.

Hur jag än tittade kunde jag inte se dessa ”tramp” och hade jag varit elak kunde jag har skrivit ”har du inte lagt upp fel film” för ärligt talat var det en av mina första misstankar innan jag med mycket välvilliga ögon kunde se 1-2 steg som man ens skulle kunna kalla för väldigt svagt försök till tramp.

Men jag kommenterade ”så klart” inget alls och jag hoppas ni förstår vart jag vill komma med detta inlägg.

För övrigt påstår jag inte att jag är perfekt; mina fingrar slinter också och jag har också skrivit dumma saker på nätet men jag FÖRSÖKER att vara tyst om jag inte ombetts att säga min åsikt och om jag inte har något snällt att skriva.