Undrar hur många betesreducerare som har sålts i sommar 🙂 🙂 🙂 …..

Och som en påminnelse eftersom vi snart har glömt bort hur det ser ut; detta mina vänner kallas GRÄS 🙂 !

Ja, det är för bedrövligt med torkan, höbristen och att hagarna ser ut som stäppmark i Afrika.

Men glöm ändå inte vintern!

Jag minns i alla fall när det snöade och blåsten var så hård (känsla minus 18 enligt väderleksappar) att allt vårt lunchhö flög sin kos och vi fick ta in hästarna flera timmar i förtid….

Ser ni vad det är?

Ett svalbo som fanns vid uteserveringen på vårt hotell i Italien.

Påminde mig om hur en del så gärna vill utrota svalor i stallen utan att inse hur mycket de påverkar förekomsten av flugor.

Faktum är att inget av de stall jag stått i har haft annat än väldigt, väldigt lite flugor och det tillskriver jag absolut svalorna.

Jag har ju varit i andra stall där det vimlat av dessa irriterande flygfän och är väldigt glad att vi slipper dom.

Hur har ni det med flugor och andra insekter hos er?

Den här lille (pekfingerlång ungefär) rackaren kilade också omkring kring hotellet men huruvida han också tog några flugor låter jag vara osagt 🙂 .

Så här i semestertider undrar jag hur ni som har djur gör och resonerar kring att resa iväg, utomlands eller i Sverige?

Reser ni bort alls?

Om ni gör det; tar ni med er djuret eller ordnar ni passning och av vem i så fall?

Stallkamrater, grannar, släktingar, pensionat?

Tycker ni att djurägandet begränsar er vad gäller resandet; ekonomiskt och /eller pga att ni inte kan/vill lämna bort djuren?

Hade ni rest oftare om ni inte hade djur?

Både jag och Henrik är väldigt roade av att resa och jag är övertygad om att vi hade gjort det oftare och också mer spontant om vi inte hade behövt att ta hänsyn till Molly och Vicke.

Vi har ändå haft jättebra människor som passat båda men det går inte att komma ifrån att det krävs en del planering och givetvis också betalning för passningen.

I år tex är mitt nuvarande stall halvtomt då många rest bort med sina hästar och min ypperliga tidigare hästpassare, kompisen Anneli kunde dessutom av olika anledningar inte hjälpa mig.

Nu löste det sig ändå genom att en stallkamrat tog hand om mockning och fodersättning men detta är ju inget man kan förutsätta att någon vill ta på sig, framför allt om det handlar om en vecka som i mitt fall.

Molly passades av en familj som också tidigare haft henne när vi rest men där gällde det att passa in vår resa så att inte de också skulle resa samtidigt (de reste iväg dagen efter att vi kom hem).

Vi sa redan när vi skulle köpa Molly att det här med passning måste gå att lösa något vis då vi absolut inte vill avstå från ett så stort gemensamt intresse men jag vet också en hel del djurägare som inte VILL lämna djuren eller har något större intresse av att resa för den delen.

Hur gör och resonerar ni?

Är man det minsta aktiv på tex Facebook eller andra sociala medier kan man omöjligt ha undgått att läsa om det skriande behovet av stråfoder som tycks råda i hela vårt land i princip.

Jättejobbigt och stressande så klart och eftersom nöden är uppfinningarnas moder så har jag också läst många förslag på lösningar vilket känns bra.

Man ser sig om efter foder i andra länder, använder mark som egentligen var tänkt att ligga i träda och massvis av kommuner har erbjudit bönderna att gratis ta tillvara större eller mindre ”plättar” som inte nyttjas.

Jag tycker att det är fantastiskt med detta gensvar och det hade varit ÄNNU roligare om man i efterhand får läsa om och hur dessa ”extrainsatser” utnyttjats!

Jag hoppas verkligen att det inte blir ”mycket snack och lite verkstad” utan att de flesta erbjudandena utnyttjas och i slutändan kommer våra hästar tillgodo!