Läser en diskussion som handlar om hur man fördelar sin tid mellan partner och häst och ett svar förstod jag inte alls och fick mig att fundera.

Den läsarens lösning på tidsproblemet är:

”Vår lösning framöver är att vi köper hus med tomtmöjlighet till att ha stall och hagar samt ridhus. Då kommer vi kunna jobba och ha tid med varandra samt kommande barn samtidigt som jag får min dröm med hästarna hemma”.

Alltså är inte detta lite väl naivt?

Att det finns flera fördelar med att ha eget stall och till och med ridhus köper jag utan tvekan men att man skulle få mer TID mot om man står uppstallad ställer jag mig extremt frågande till???

Det skulle vara om man har en väldigt lång resväg till stallet och att det är denna som ”äter” tid, inte själva handhavandet av hästen?

För som inackorderad finns det massor av tidskrävande saker som man inte behöver bekymra sig om; hur allt foder bara finns tillgängligt tex (liksom strö för den delen), allt underhåll så som lagning av hagar, byte av trasiga saker i stallet, harvning och vattning av bana/ ridhus, snöskottning, bortforsling av gödsel och allt möjligt annat.

Så för mig innebär eget utan tvekan att man måste ägna MER tid åt hästrelaterade aktiviteter men kanske har jag fel?

Ibland känns det som att ridningen mer eller mindre alltid liksom går i samma gamla hjulspår men när jag red ut härom dagen slog det mig att det ändå blir en del variation utifrån årstiderna.

På sommaren tex är ridhuset stängt i 1-1,5 månad och då är det ridning på grusbanan som gäller vid dressyrträning.

Eller så kan man rida på vår stora gräsbana där vi också alltid har hinder i alla fall 2-3 månader om året.

Sensommar innebär underbara och oändliga stubbåkrar under i alla fall en månad eller mer om vi har tur.

Sommartid finns det både får och kor på bete ute och just korna utgör ett hinder om jag vill klättra med Vicke- de enda vettiga backarna ligger precis bredvid kornas hage.

Men resten av året kan man klättra lite  – även i platta Skåne.

Vintertid finns det bra ridvägar OM det skulle komma en massa snö men tyvärr är det sällan vi kan ägna oss åt snöträning.

De vägar som på våren och sommaren kan bli för hårda om det inte regnar på länge är jättebra på hösten OM nederbörden kommer då i stället.

Hos Olof är det stor grusbana som gäller sommartid medan det resten av året är träning i ridhus.

Så visst kan man variera underlaget och omgivningarna en del- inte året runt så mycket kanske men som sagt efter årstiderna!

Ganska fin halt till och med när sambon ”rider” 🙂 !

Nyligen läste jag ett bra tips på hur man kan träna på att göra bättre/ bra halter på Frida Hallgrens Instagram-konto. Så här skriver hon:

”Jag tränar alltid framför speglarna hemma, ofta från skritt. Gör halt, konstaterar att höger bak kanske står lite bakom. Trycker då med höger skänkel och ber hästen flytta in det benet. Kanske ställer hästen då in det lite längre in än vänster, då trycker jag med vänster skänkel istället. När jag flyttat runt alla benen på hästen och den till slut står jämnt, klapp och beröm! Gör sedan om detta några ggr med nya halter framför spegeln och fortsätter samma procedur att rätta benen med hjälp av skänkeltryck. Det gäller som i alla andra rörelser att få hästen att förstå vad den förväntas göra, så när den står jämnt på alla fyra måste!! beröm komma. Snart kommer den förstå att jämn halt = något bra som min matte gillar!!! Men jag rättar som sagt benen ur stillastående halter, ibland tar det sin tid innan alla fyra ben är på plats.”

Jag anammade faktiskt samma inlärningsprocedur redan på den tiden jag ägde Heron fast jag då brukade göra det när jag tömkörde.

Det var lätt att se hur han ställde upp sig och om han inte gjorde det korrekt brukade jag gå fram och bokstavligen flytta hans ben så att han stod som jag ville.

Efter X gånger så ställde han sig i princip alltid mycket bra, till och med ibland när han sprang i hagen och gjorde halt ur galopp 🙂 !

Så helt klart värt att prova tycker jag!

Från i somras när Henrik skrittade ut på Vicke 🙂 !

Eller…”sent ska syndaren vakna” 🙂 !

Som jag har berättat förut rådde inte hjälmtvång på ridskolan på den tiden när jag köpte min första häst.

Många vuxna privatryttare red utan hjälm och det gjorde jag också.

Jag ansåg att de hästar jag ägde var mycket snälla och dessutom fick jag någon slags hjälmaverison i början av min ryttarkarriär eftersom en av mina första hjälmar var för liten och klämde åt huvudet så att jag fick huvudvärk.

Jag förstår om detta låter väldigt märkligt alltihop idag men så var det för över 30 år sedan…

Jag inte bara red dressyr utan red även ut utan hjälm och hopptränade ensam på 130-hinder!

Tack och lov hände det aldrig något och de sista åren på ridskolan BLEV det hjälmtvång och är så även på nuvarande anläggning så oavsett vad jag ville (jag ville helst rida utan hjälm) så var det bara att rätta in sig i ledet.

Och vet ni….NU ”hundra år senare” så har jag äntligen insett att det är korkat att rida utan hjälm och NU kan jag störa mig enormt när jag ser ryttare som rider utan på olika sociala medier.

Absolut tycker jag fortfarande att vuxna människor ska få göra som de vill med hjälmen I SAK men om man tex är en ”kändis” så känns det bara så dumt att skylta med att man inte anser att huvudet är värt att skydda.

För övrigt har jag aldrig sett Olof skritta en meter utan hjälm så HAN föregår med gott exempel i alla fall.

Jag antar att jag inte är ensam om att tänka ”åhhh vilken fin hage/ ridbana detta hade varit” vid passerandet av olika golfbanor?

Varje gång jag går förbi den här fotbollsplanen som till råga på allt aldrig verkar användas tänker jag samma sak; en perfekt ridbana 🙂 !