Inlägg i kategorin Birgitta utan djuren

Birgitta om godispåsens utveckling

För en liten stund sedan var jag och handlade lite godis med betoning på LITE.

Och jag slogs åter av hur ”man” försöker manipulera oss till att köpa mer än vi kanske tänkt oss- helt enkelt genom att göra påsarna så stora att vi liksom tycker att vi ”måste” ta mycket för att…ja, varför egentligen? För att ögat lurar oss kanske?

Jag minns när jag var liten och handlade godis.

Ja, på stenåldern kunde man både handla 5, 10, 25 och 50-öresgodis och påsarna var typ en tredjedel så stora som de är idag.

Nu är det ju  snart bärkassar som står framme….tro f..n att folk blir fetare och fetare.

Såg för övrigt på ”Hemmakväll”, videobutiken i byn att man där säljer plockgodis i stora plastbyttor- jag gissar att det i alla fall lugnt får plats ett kilo i en sådan!

Själv vägrar jag att låta mig luras- mina futtiga godisbitar skramlade tomt i den gigantiska fler-literspåsen från Citygross men det kändes helt ok- hellre än att svulla tills man mår illa eftersom jag tillhör kategorin människor som inte kan spara godis utan måste äta tills allt är slut.

GODIS

En ovanlig syn idag.

godi

3 gånger så stor och vanlig godis-påse numera.

 

En Birgitta, 78 år-kommentar

vikt

Mycket tycker jag att jag har vant mig vid vad gäller mode och en del har jag till och med gillat riktigt mycket efter ett tag men killar som springer runt och visar kalsongerna kommer jag nog aldrig att förlika mig med.

Inte heller att man badar med kalsonger under badbrallorna. Vad är grejer liksom?

Fler provisionsarbeten- ja tack!

För ett tag sedan blev jag otroligt dåligt bemött av en person anställd av ett stort företag och det slog mig då att jag högst troligt inte hade fått tillnärmelsevis så dålig service, information mm om personen hade arbetat på provision.

Missförstå mig rätt- jag menar inte att alla yrken är lämpliga som provisions-diton och det finns dessutom många företag som verkligen utnyttjar provisionsmöjligheten in absurdum så att det nästan liknar slavliknande anställningar men det finns onekligen fördelar med provisionsarbeten OCKSÅ.

Incitamentet för att ge service, sälja, informera korrekt osv tror i alla fall jag ökar markant om man som anställd så att säga ”tjänar på” detta- ju bättre man säljer desto mer tjänar man och förlorar man ständigt en massa kunder så ska det kännas i plånboken.

Nu kanske jag inte resonerar helt klartänkt i denna fråga just nu när ett företag som kan tjäna ca 15.000 om året på mig  har gett mig den uslaste service som tänkas kan osv och det kan reta mig att de jag pratar med förmodligen skiter ett stort stycke i om de förlorar mig som kund- jag är bara en i mängden som kan lämna dom eller stanna kvar…vem bryr sig liksom?

Det finns hopp om mänskligheten!

Jag är av, formad av diverse erfarenheter, ganska luttrad och har ibland inte så höga tankar om omvärlden.

Men idag blev jag underbart motbevisad!

Hade varit och handlat och upptäcker ungefär 5 minuter efter att jag kört ifrån affären att min plånbok är borta.

Jag hade haft den i en ficka i min hoodjacka och den hade gissningsvis ramlat ut någonstans på vägen mellan kassan och parkeringen.

Den fart med vilken jag körde tillbaka till affären skulle få vilken fartkontrollant som helst att gråta av lycka över mååååånga lättförtjänta tusenlappar och jag kände verkligen paniken komma krypande.

Inte för att jag BRUKAR ha just PENGAR i plånboken 🙂 men ni vet ju själva vilket bök det skulle utgöra att spärra trettioelva olika kort, körkort, tjänstelegitimation osv.

Nu HADE jag faktisk 120 kronor i plånkan men det var alltså mitt minsta bekymmer.

Döm om min glädje och förvåning då kassörska som möter en uppjagad Birgitta bekräftar att en äldre man hade hittat plånboken och lämnat in den- orörd.

Lättnaden var enorm kan jag säga och som sagt…det finns hopp om mänskligheten!

Sommaren är kort….det mesta regnar bort?

Diskuterade det här med sommar vs vinterkläder med några arbetskamrater nyligen och jag konstaterade som många gånger förut att jag har massor av sommarkläder som jag har haft i ganska många (5-7) år och som fortfarande är hur fina som helst.

Vintergarderoben slits mycket snabbare- helt enkelt därför att den används typ 3 gånger så mycket enligt mig.

I år har vi tex i princip inte haft någon vår i Skåne utan det var nästan minusgrader tills det i juni blev något som kunde LIKNA sommar.

Och under sådana premisser och med kritvita armar och ben sätter i alla fall jag inte på mig en vit kjol tex eller går i sandaler när snön knappt hunnit smälta från farstun.

Vad gäller ”gamla kläder” har jag förresten en ärmlös favoritblus som jag köpte i Thailand för typ 13 (!!!!) år sedan för 30 eller om det var 50 kronor.

Med tanke på dess kvalité (nyskick fortfarande) ifrågasätter jag starkt om det verkligen är en Ralph Lauren KOPIA- men skitsamma, snygg är den :).