Jag är av, formad av diverse erfarenheter, ganska luttrad och har ibland inte så höga tankar om omvärlden.
Men idag blev jag underbart motbevisad!
Hade varit och handlat och upptäcker ungefär 5 minuter efter att jag kört ifrån affären att min plånbok är borta.
Jag hade haft den i en ficka i min hoodjacka och den hade gissningsvis ramlat ut någonstans på vägen mellan kassan och parkeringen.
Den fart med vilken jag körde tillbaka till affären skulle få vilken fartkontrollant som helst att gråta av lycka över mååååånga lättförtjänta tusenlappar och jag kände verkligen paniken komma krypande.
Inte för att jag BRUKAR ha just PENGAR i plånboken 🙂 men ni vet ju själva vilket bök det skulle utgöra att spärra trettioelva olika kort, körkort, tjänstelegitimation osv.
Nu HADE jag faktisk 120 kronor i plånkan men det var alltså mitt minsta bekymmer.
Döm om min glädje och förvåning då kassörska som möter en uppjagad Birgitta bekräftar att en äldre man hade hittat plånboken och lämnat in den- orörd.
Lättnaden var enorm kan jag säga och som sagt…det finns hopp om mänskligheten!
Sådant som man kan kalla ”solskenshistoria”, kanske?! 🙂
Jag stod vid ett tillfälle bakom en dam på uttagsautomat, som tog sitt kort och sitt kontoutdrag MEN inte sina sedlar (vilka var MÅNGA – jag trodde inte det kunde fara ut en så tjock bunt ens!!), och jag påtalade detta för henne genom att ropa på henne så att hon kom tillbaka de två- tre meter hon hunnit gå, men vad tror du JAG fick för svar?!
Jo en ytterst sur min åtföljt av en utläggning (läs: utskällning) om ”alla” (?) oärliga människor som minsann stjäl allting i parti och minut bla bla bla…
Så i just det fallet fanns hoppet om mänskligheten snarare hos mig, :), men jag fick mig en utskällning som om jag vore en tjuv. Suck och jaha, tråkigt men sant. Trevligt att din plånbok upphittades av en tillika ärlig typ, och att HAN inte blev utskälld på kuppen!!! 😉
Usch vilken otrevlig människa du råkade ut för…snacka om att otack var världens lön….