Inlägg i kategorin Birgitta utan djuren

Hjäääälp…jag har blivit internetkapad!

För någon vecka sedan upptäckte jag att någon hade skickat konstiga mail på engelska som såg ut att komma från min mailadress- ren skräppost typ.
 
Mailet var skickat till 3-4 facebookvänner jag har, folk jag INTE mailar med.
 
Jag tog ingen större notis om detta men häromdagen hände samma sak igen, både någon facebook-vän och exempelvis min pappa och bror (som inte har facebook någon av  dom) hade åter fått dessa skräpmail.
 
Bara en stund efter detta kunde jag inte längre läsa nya mail från min I-phone och ytterligare någon timme senare kunde jag över huvud taget inte komma in på min mail, varken från I-phonen eller hemmets dator.
 
För att göra en omständlig historia (som involverar support via Halebop över nätet och besök i en Telia-butik) något kortare visade det sig att mitt konto spärrats av Hotmail för att man upptäckt ”tvivelaktig verksamhet” (Hotmails egna ord) och jag behövde därför bevisa att kontot var mitt och byta lösenord för att jag skulle kunna återfå det. 
 
Ni som har Hotmail vet säkert att man, om man vill byta lösenord måste svara på en ”säkerhetsfråga” och dum som jag var, fast det tänkte jag givetvis inte på DÅ, formulerade jag min fråga som ”vad är de 8 sista siffrorna på mitt VISA-kort”.
 
Denna fråga tyckte jag var listig för typ 10 år sedan men har sedan dess inte reflekterat över att jag bytt ut kortet vid minst 2 tillfällen. Och inte sjutton skrev jag ner det ursprungliga kortets siffor någonstans.
 
Ja, ja…man kan ”komma runt” även detta genom att svara på trettioelva andra frågor som Hotmail ställer kring ens konto, typ ”nämn några av de adresser du senast mailade till, nämn några rubriker på de mail du skickat, nämn några mappar du själv skapat till ditt konto” osv.
 
Och låt mig säga så här….det är banne mig inte lätt att minnas exakt vem man mailat till och vilka rubriker man använt, i alla fall inte för mig som inte använder hotmailen så ofta.
 
Nåväl…till slut lyckades jag vässa hjärnan så pass att jag kunde svara på Hotmails frågor och få tillbaka mitt konto- tills vidare ska jag väl tillägga.
 
För när jag frågade min närmaste kollega om hon hade hört talas om att sådant här händer så berättade hon att det hade hänt både henne och hennes sambo så risken är väl som sagt att det kommer att hända IGEN :(.
 
Inte för att jag har några statshemligheter som är värda att dö för eller ens kämpa sig blodig för att återfå men man vill ju ändå slippa sådant här mycket onödigt extraarbete.
 
Vad säger ni läsare: har ni varit med om något liknande?

Om Birgitta 12 år skulle flippa ut lite?

När jag körde från stallet i mörkret härom dagen och som så ofta mötte en ”osynlig” människa som gick på 70-vägen fick jag en galen idé som jag nästan tyckte att det var synd att jag inte har förverkligat…ÄN ska jag kanske tillägga *EVIL GRIN*.
 
För ett tag sedan såg jag att man på Netto sålde reflexvästar för ynka 10 kronor (!!!) men eftersom jag har 2-3 stycken hemma så tänkte jag ”näää…man kan inte bara handla och handla….bara för att det är billigt…”.
 
Vad jag BORDE ha gjort är att jag borde ha offrat en hundring, fått 10 västar och kunnat ROA mig grundligt.
 
Hade jag haft västarna hade jag i fortsättningen och så fort jag såg någon stryka omkring utmed vägarna kunna genskjuta människan med bilen, stoppa dom, hoppa ur och ge dom världens utskällning för att de utsätter mig för att bli en potentiell fotgängar-mördare och som en sista ”lök på laxen/ grädde på moset” KASTA en reflexväst rakt i nyllet på dom!
 
Hah!!! Tror ni att det hade uppskattats? Jag tillåter mig att tvivla men nog hade det känts bra för Birgitta 12 år i alla fall.
 
Och vad skulle de eländiga människorna göra?
 
Polisanmäla mig för en PÅSTÅDD (utan vittnen he he…)  träff av en mjuk reflexväst för att de är korkade nog att inte själva begripa att de ska ha den på sig?
 
Hmmm…tål att tänkas på….tål att tänkas på……..

Plötsligt händer det!

Då och då säger jag liksom säkert många andra ”tänk om man vann en miljon/hundratusen/ femtio trilijoner” eller whatever.
 
Och drömma går ju men steg 1 för att ens kunna ha chansen att vinna något torde väl vara att man till att börja med spelar/ köper en lott.
 
Själv gör jag nästan aldrig detta, inte bara för att jag inte tycker att jag har råd utan också för att jag så ofta glömmer bort det.
 
Men vid ett tillfälle när jag var på hembesök hos en klient berättade denne att han vunnit 100.000 kronor på Postkodlotteriet.
 
Detta imponerade så stort på mig att jag faktiskt beställde en prenumeration på en lott så sedan dess dras det automatiskt 150:– från mitt och makens huskonto för detta ändamål.
 
Och se där…..undernas under! Efter mer än 1 års gambling kom det ett mail idag som förkunnade att maken och jag hade vunnit: HELA 150 kronor!!!!!
 
Nu gäller det bara att fundera länge och väl på vad vi ska göra med denna hisnande summa!

En affärsidé?

Jag tror nog att det redan finns fast jag aldrig hört någon som utnyttjat sig av denna tjänst:

Varför inte köpa in en REJÄL lövsug och sedan åka hem till folk och städa upp deras trädgårdar när det sista lövet har singlat ner?

Så tråkig som lövkrattning är så hade jag gladeligen betalat för att någon snabbt skulle befria mig från plågan, i alla fall om det var relativt billigt.

Så alla arbetslösa: här har ni en enkel syssla som ni kan ta betalt för.

TROR jag i alla fall….vad tror ni?

Somliga går med trasiga skor….andra med trasiga strumpor :)!

Jag upphör aldrig att förvånas över dels allt konstigt folk kan få för sig att skriva inlägg om och dels hur de resonerar i olika frågor.
Gå med strumpor som har flera hål…..ehhhh??!?!
Ja, ja…alla är vi olika.
Och vill ni läsa svaren på det högintressanta inlägget nedan så kan ni läsa dessa här
”Går igenom strumplådan och det är inte många strumpor som får gå i pension. Jag använder strumporna tills det är antingen flera hål i tårna eller hål i hälen. En strumpa med ett hål i tån och genomskinlig häl kan användas ett par gånger till. Köper flera som är likadana så jag kan slänga de som går sönder efterhand och ändå ha hela par. När det bara finns en kvar används den ihop med en udda när jag ändå bara ska ha skor på mig eller går hemma.
Så när får era strumpor en hedersfylld begravning i sophinken?”

Tvättmaskinen lagad- vad var felet tror ni?

Som jag har berättat i ett tidigare inlägg gick vår tvättmaskin sönder några dagar efter att garantin hade gått ut (vad kunde man annars förvänta sig???).

Maskinen vägrade helt enkelt att gå igång (starta) trots att de lampor som skulle lysa lös och trots idog genomgång av instruktionsboken lyckades maken och jag inte lösa problemet.

Reparatör fick tillkallas och efter många dagars väntan och en tvättkorg som fick kompletteras med en svart sopsäck dök han upp och löste mysteriet.

HALM hade helt enkelt satt igen filtret och det var denna lilla ”detalj” som var boven i dramat.

Jag känner mig faktiskt hur dum som helst som inte tänkte på att kolla filtret, eller rättare sagt så tänkte jag på filtret men slog bort tanken på att detta skulle kunna orsaka ”start-problemet”.

Känns inte så bra att maken fick vatten på sin ”Gud vad smutsiga dina ridstrumpor är”-kvarn, hans slentrianmässiga kontring när jag klagar på smuts/gräs/ whatever som HAN drar in i huset :)!

Men men…ingen är felfri, inte heller jag som ibland påstår att jag är sååå ordningssam och nu funkar maskinen i alla fall (och jag vet hur man ska fixa den om samma sak händer igen)!

Fråga och svar om ridkläder

Fråga:
Varför är det bra att samla på sig en massa ”bra att ha”-ridkläder (läs: ut-tjänta jobb och fritidskläder) trots att man i princip bara använder en tiondel (favoriterna) medan resten samlar damm i en garderob?  
 
Svar:
För att man ska någonting att sätta på sig när ens tvättmaskin går sönder och reparatören tar en evighet på sig att komma!
 
(”Vanliga” kläder har jag också så att jag kan klara mig i evigheter utan att tvätta men säg inte det till reparatören…..)