Eftersom jag vet att många vänner och bekanta samt givetvis en hel del bloggläsare väntar på att få höra om hur det har gått idag samt då jag inte orkar prata med någon och ändå finner lite tröst i skrivandet så är det lika bra att jag berättar som det är direkt:
Kreon finns inte mer.
Jag hade ju hoppats att man skulle hitta förklaringen till hans hältor vid operationen och nog hittades det saker alltid- något av det värsta veterinären sett på flera år och som även han var HELT oförberedd på utifrån det jag berättat, remissen och det han pratat med ”min” veterinär om.
För att inte själv trassla in mig i medicinska termer skriver jag nu rakt av vad som står i den rapport jag fick (veterinären är dansk):
Diagnostisk artroskopi knä hb dorsalt-lat/med timfebled och plant medial tib.fem.led. Grundlig genomgång alla ledavd, palperat med trubbig probe. Dorsalt: extremt kraftiga ledbroskskador ffa medial men också lat kondyler, med totalt frilagt subkondralben i mycket stor del av viktbärande ledyta. Kvarsittande ledbrosk mycket kraftigt uppfransat och totalt skadat. Korsband delvis rupturerat ffa bakre distalt, men också instabilt främre korsband. Vid manipulation kunde det kännas att knäskålen var instabil. Vid manipulation av menisker kunde ledbroskskada ses på prox tibia med delvis blottat ledbrosk ffa lat. Plant: tydligt stora delar av ledbrosk fritt flytande i leden och ”packat” i bakre avdelning som resultat av avslitning i övrig led. Öppnat membran mellan ledavd dorsalt. Allmänt våldsam synovitis i hela leden.
Prognosen är mycket dålig för chanser att leva ett rimligt smärtfritt liv utan kraftiga smärtor. Atletisk funktion är helt uteslutet. Avlivning bör kraftigt övervägas av hänsyn till hästens smärtor och kraftiga osteoartros i knäleden som bara kommer att bli sämre över tid. Det är tydligt en traumatisk skada och ej förslitning eller osteokondros som har förorsakat skadorna.
Som jag förstod det saknade Kreon i princip ledbrosk i knät, det var som nerhyvlat till benet/skelettet och veterinären sa att han måste ha varit extremt ”hård” för att ha kunnat gå med detta.
Det går inte att säga när skadan uppstod men på min beskrivning av det fall Kreon ådrog sig förra våren så är det möjligt att det uppstod då eller senare, Kreon ska egentligen inte ha kunnat gå med detta så länge utan att ha visat mer hälta men samtidigt är det den enda skadan som jag vet om som har hänt.
Att han skulle ha lyckats skada knät senare och så rejält utan att bli halt verkar osannolikt- den första ledinflammationen i höstas kom ju väldigt smygande.
Men- ingen vet och det nyttjar inget till att veta heller; det förändrar ingenting.
Jag är, trots att jag påstod att jag var beredd på allt ändå helt chockad- jag har tack och lov aldrig fått ta bort en häst så abrupt.
Samtidigt var det ingen tvekan hos mig- jag såg ingen anledning att ta hem en smärtpåverkad häst för att säga hejdå hemma och få alla papper klara av försäkringsbolaget.
Vad de än säger så kunde ju Kreon aldrig bli frisk igen och när jag ringde DINA för ett förhandsbesked så sa de ok till att han skulle tas bort redan idag.
Ni som känner Kjell Felt förstår att jag är mycket glad att det fick bli hans uppgift att sköta detta, precis som han gjorde med Heron för många år sedan. Ett proffs ut i fingerspetsarna och jag såg ingen anledning att stanna kvar på kliniken för att försäkra mig om att det sköttes perfekt- det ”vet” jag.
Jag skildes från Kreon redan när jag lämnade honom på morgonen- skojade om att de inte skulle kunna ta ögonen ifrån ett så vackert djur och det är så jag vill minnas honom.
Att ta ett sista farväl behövdes inte för min del och jag tror inte att Kreon hade mått det minsta bättre av att se sin ägare i tårar.
Jag är som sagt fortfarande helt ….ja kanske inte chockad men jag kan liksom inte FÖRSTÅ att jag inte har någon häst mer.
Visst är jag oerhört tacksam över att allt ändå gick så snabbt- det hade varit mycket, mycket värre att få en ”halvhjärtad” prognos, att kanske låta hästen vila i många månader och sedan ÄNDÅ konstatera att det är kört.
Jag måste försöka se det positiva fast jag bara tänker att jag aldrig kommer att hitta en lika fin häst igen.
Och det är väl kanske därför jag inte är helt förvånad över utgången trots allt- jag har hela tiden tänkt och då vet ni ändå hur mycket svårigheter jag haft med Kreon att ”han är för bra för att vara sann” och tja….så blev det ju även om andra kanske inte förstod hur fin han var för MIG.
Jag har aldrig ridit på några svår-klasshästar och i jämförelse med dom var han säkert ”ingenting” men för mig, en ”vanlig hobbyryttare” så känns det absolut som att jag aldrig kommer att få uppleva den härliga ridkänslan igen- alla de underbara passen som jag tjatat om på bloggen så ofta men så VAR det verkligen.
Nu får jag se vad framtiden har i beredskap åt mig- jag ska ”givetvis” leta efter en ny häst men hade gjort sååå mycket för att få behålla min mupp i stället.
Senaste kommentarer