Jag vill börja med att tacka för alla uppmuntrande kommentarer- de hjälper faktiskt en neggo-Pelle som mig att inte gå under totalt.

Annars har jag ägnat mycket tid åt att läsa allt som finns på nätet om knäledsinflammationer, titthålsoperationer, röntgen och ultraljud, inlägg från folk med hästar som haft alla knäledsproblem man kan tänka sig osv.

Har också hunnit med att plåga min veterinär med ett långt mail som han redan har besvarat och givetvis funderat massor.

Dagens stallbesök bekräftade att gårdagen inte var en ond dröm, Kreon är lika halt idag och vill fortfarande inte galoppera.

Jag longerade bara kanske 2 minuter- det räckte för att se eländet och jag vill absolut inte skritta uppsuttet innan veterinärbesöket.

Till det sistnämnda är det för övrigt ca 45 timmar kvar- tro mig….jag räknar dom!

Som synes har det kommit en del regn….

Ja, idag har det verkligen varit omväxlande väder, antingen hällande spöregn eller strålande solsken- flera gånger omvartannat.

Vi tog in hästarna en timme tidigare just på grund av spöregnet och då började solen ”givetvis” skina direkt vilket passade mig utmärkt eftersom jag ville rida ut.

Kreon och jag var ute i 1 timme och även om det kom ett kort återfall i början av rutten à la ”jag vill inte gå” känns han verkligen mycket, mycket mer samarbetsvillig hela tiden nu och inte som förr då hans beteende skiftade lika mycket som dagens väder och han var ömsom jättetjurig och ömsom helt underbar att sitta på.

Hemma har jag lagat pasta med köttfärssås enligt devisen ”ska det vara ska det vara ordentligt”, läs: 8 stora portioner och nu tänkte jag inte göra fler knop idag.

Efter en, vad jag hoppas, skön gräshagevistelse i solsken var det dags för Kreon att dressyrarbetar lite.

Jag passade på att rida i gruspaddocken som fortfarande är fin efter allt regnande, den tåler väldigt mycket vatten verkar det som.

Min träningsplan går numera ut på att rida linjer ur LA:3 och MSV C:1 programmet så att vi kan göra dom i sömnen- eftersom Kreon är så dum på tävling när jag sitter på tänker jag att jag i alla fall kan förbereda det jag kan hemma till 100 %.

Att träna hästen på att inte sparka bakut på hemmaplan vet jag inte hur jag ska få till och jag tror ärligt talat att det bäst går att träna bort om jag hittar ett meeting där jag kan rida varje dag 2 eller 3 veckor i sträck.

Så  vet ni någon sådan tävlingplats- vänligen hör av er  *bitter ironi*.

Annars kändes dagens pass fint och framför allt galopparbetet är to die for vilket kanske betyder att det egentligen saknas lite energi eftersom jag bara åker omkring. Kan ju bli att man lurar sig själv- får se vad Christina säger framöver.

Efter att ha packat upp allt vi köpte i Ullared (vi handlade för 6000:- så det blev en del….) begav jag mig till stallet för att rida.

Eftersom det har regnat mycket idag också har Kreon gått ute med regntäcke och kanske är jag hemsk som säger det men det var väldigt skönt att slippa ta hand om en jättelerklump (som igår tex då jag struntade i täcket) och rida på en REN häst.

Jag har varken ork eller lust att borsta i en evighet, det erkänner jag, och är hästen täckt av intorkad lera så tar det sin tid innan man vågar visa sig i sadeln på en sådan smutsgris.

Idag red jag på den stora gräsbanan- det blev 25 minuters trav och galopp utan andra krav än ”bra form och tempo på stora volter och fyrkant” och sedan skrittade vi ut lika länge- lugnt och fortfarande utan hjälptyglar eller fjanterier.

Vågar man hoppas på att hästen en gång ska bli normal :)?

Ibland ska man kanske tänka sig för innan man önskar sig något- som jag önskade regn igår.

Idag har det ösregnat stora delar av dagen vilket förvisso var välbehövligt men tänk om det fortsätter :)? Då lär jag ångra mig- det är ju trots allt sommar.

En som säkert uppskattade regnet var Kreon- jag lämnade en renduschad häst igår efter ridningen och fann en lertäckt fyrfoting som bara svagt påminde om min glänsande häst idag.

Ska man hitta en fördel med vintertäcken så är det att man i alla fall alltid möts av en REN häst under den årstiden medan jag nu träffar en jättedammig eller lerig Kreon varje dag.

Dagens ridpass ägde rum i den nu fint sviktande paddocken, den behövde verkligen regnet.

Red mest omkring ganska kravlöst men lite längre och känner att jag nu vill ha en tränare som säger till mig vad jag ska göra :).

Jag blir ganska bekväm och tycker att allt känns bra och så är det gissningsvis INTE :).

Det lär finnas saker att finslipa på och bågen behöver spännas men det är lättare med tränarhjälp tycker jag.

Hur knäppt det än kan låta….och nu får jag väl alla semesterfirare på mig….men nu vill jag gärna ha några rejäla ösregn, helst hela nätterna givetvis.

Det är sedan ett tag stenhårt i marken i princip överallt och jag ska samtidigt börja rida för fullt på min för inte så länge sedan behandlade häst = ingen bra kombination anser jag.

Att fortsätta att skritta omkring är inget alternativ- det har jag gjort så länge och nu vill jag RIDA.

Idag red jag faktiskt i ridhuset för första gången på typ 5 veckor eller nåt och fler pass lär det inte bli där eftersom det stänger för underhåll från och med imorgon.

Kreon bjöd i alla fall på ett fint pass med bland annat underbar vänster galopp som jag hade kunnat samla mycket mer än jag vågade i dagsläget, bra övergångar mellan skritt och galopp och faktiskt också några helt ok byten.

Jag är väldigt tacksam över att han är så lätt att dressyrarbeta, just med tanke på att jag knappt vågar rida på just nu pga det hårda underlaget hade det inte varit kul att antingen behöva rida längre än jag egentligen velat för att få till hyfsade pass eller sluta i förtid fast det inte känns ok och genomarbetat.

Men som sagt; gärna lite regn nu fast inte så att hela sommaren blir förstörd men så att man kan rida på sviktande underlag tack!

Idag invigde jag vår stora gräsbana på vilken man samma dag hade paketerat ihop allt gräs till stora gröna balar.

Tyvärr är marken stenhård även där så jag vågade bara trava och galoppera i en kvart (med mycket fin känsla) innan jag skrittade iväg på en av de rutter jag sällan vågar mig på pga trafiken.

Men nu har jag ju drabbats av någon slags hybris och tänkte att jag nog skulle ha turen på min sida och inte möta något skrämmande jättefordon och så blev det också.

För övrigt red jag utan både sporrar och graman, de förstnämnda glömde jag faktiskt att sätta på mig men gramanen lämnade jag medvetet hemma tänkandes att jag nu måste lära mig att rida ut utan denna livlina.

Fast allt har sin tid och det fanns gånger då jag inte ens vågade rida ut utan både graman OCH martingal av rädsla att komma hem utan näsa (eller inte komma hem alls….) och i de lägena var en hjälptygel jättebra tycker jag.

Man ska inte riskera något ”bara för att” och jag är glad att jag DÅ hade denna lösning men är också mycket nöjd med att uteridningarna fungerar så mycket bättre nu.

Soya hälsade mig genom en jätterusch i trädgården trots att hon egentligen ska ta det lugnt så det känns absolut som att hon håller på att bli frisk.

3 penicillintabletter i lika många köttbullar intas morgon och kväll- det gillar hon kan ni tro :)!