Inlägg i kategorin Träningar

Gårdagens träning

Det var egentligen meningen att jag och Archie skulle ha tränat hos Ebba i tisdags men för en gångs skull bestämde jag mig för att inte trotsa vädret och faktiskt rätta mig efter den väderprognoas som dels utlovade snö och dels verkade stämma väldigt bra några timmar innan jag ringde och avbokade lektionen.

Det blev träning igår i stället och enligt Ebba var det med facit i hand tur att vi inte gav oss ut i snöandet.

Det var verkligen roligt att återuppta träningen igen och få höra vilka olater man lagt sig till med under ridning i ensamhet och utan ett överseende öga 🙂 .

I mitt fall var det klassikern ”ridning med för långa tyglar”, ack så skönt för ryttare och häst men FULT, FULT, FULT och givetvis även FEL, FEL, FEL.

Annars stod serpentinridning, galopp på små volter, skänkelvikning samt bytesträning på programmet.

Det var verkligen roligt att konstatera att bytena numera fungerar mycket bättre än innan vilan och att det nu är mina förberedelser innan bytet mer än något annat som avgör dess kvalitet.

Innan vilan hade Archie länge någon tanke om att man kunde börja bytet från vänster till höger med en bakutspark men detta beteende är tack och lov HELT borta.

Och innan han började med ”bakutandet” kunde det ibland ta ”hundra år” innan det kom ett byte över huvud taget så det är onekligen skönt att bytespoletten har ramlat ner helt.

Konstigt nog, eftersom jag har varit med om det så många gånger, blir jag lika glatt överraskad varje gång jag efter en vila kan konstatera att hästen verkar mer utbildad och lydig efter en vila än dessförinnan men det är egentligen hur självklart som helst- vem mår inte bra av att få återhämta sig efter en intensiv period av vad det än må vara och Archie har ju tränat på utan avbrott i nästan 1 år.

Nästa träning blir på tisdag om inte vädret sätter käppar i hjulet och det hoppas jag verkligen inte!

Kontrollera din väg!

En av fördelarna med att stå uppstallad på ridskolan och rida på morgonen var att där finns en person som är ännu mer morgonpigg än jag- mannen som sköter underhållet och harvningen av ridhuset!

Således var det nästan alltid nyharvat när jag kom för att rida vilket var väldigt trevligt till skillnad från då denna person var ledig och man såg hur ridhusbottnen såg ut efter en hel dags lektionshästs-trampande.

Om man inte harvar ridskolans ridhus på en dag är det oftast nästan ett DIKE utmed spåret, så pass mycket rider man som lektionsryttare i svansarna på varandra och det är i sak inte helt konstigt; är man orutinerad blir det ju ofta på detta vis.

Vad som däremot förvånade mig en del var att jag härom dagen möttes av…ja, inte riktigt samma sak för här saknades diket men ändock ett väldigt upptrampat spår i ”mitt” nya ridhus där det inte förekommer någon ridskoleverksamhet över huvud taget.

Min konklusion kan inte bli annat än att även ”privatryttare” tycker mycket om att rida runt på spåret för över allt annat såg underlaget heeelt annorlunda ut.

Efter denna utvikning kommer jag till dagens tips vad gäller KONTROLL när du rider och det är ju då precis som rubriken förtäljer VÄGARNA du rider som ska kontrolleras.

Jag borde kanske ha fetstilat DU i meningen ovanför i stället för ibland kan man, när man betraktar ett ekipage undra vem det är som EGENTLIGEN väljer vägen; hästen eller ryttaren?

För att verkligen kontrollera att hästen följer ens hjälper och inte väggen bör man under ett ridpass inte bara rida olika rörelser och rida på volten utan då och då rida innanför spåret och då känna efter att hästen verkligen är rak och går så långt innanför spåret som man själv bestämmer.

En mycket grundläggande sak som man lär sig redan som nybörjare men som ”folk” ändå slarvar med är ”rakt spår- rak häst, böjt spår- böjd häst.

På det raka spåret ska hästen titta på milimetern rakt fram och inte, som är så vanligt, gå lite inåtställd framför allt efter en hörnpassning. Eller visst….hästen kan mycket väl gå inåt eller utåtställd även på det rakta spåret men då ska det vara för att ryttaren vill detta och inte för att hästen viftar med huvudet var den vill.

Så dagens tips blir att vara restriktiv med ren spår-ridning (”runt-runt” utan att öva någon rörelse typ skolor), inte bara för att undvika att förstöra ridbottnen just där utan framför allt för att kontrollera att du kan rida hästen var du vill och inte där den helst vill gå!

För hästen är det oftast lättast att ”luta sig ” mot en vägg och det är ju inte det som hästen har lättast för och som gör att den vill undvika arbete som vi ska öva på utan motsatsen, eller hur?

Sedan kan man ibland BEHÖVA väggen som hjälp när man introducerar en ny rörelse, som skolorna tex men det är en helt annan sak…….

Kontrollera din kontroll av….ny serie blogginlägg för den som vill träna i stället för att vintervila

Uppslag till mina blogginlägg får jag verkligen i alla möjliga och omöjliga sammanhang och nu senast när jag red i morse. Jag ska inte avslöja VAD det var som fick mig att få en ny bloggidé (än) men så här tänker jag:

För några dagar sedan fick ni tipset att ”kontrollera er serpentin”.

Jag tänkte nu ta detta ett steg längre och ha en hel serie med olika tips på vad man kan kontrollera att man har kontroll över :=).

Personligen tycker jag att tiden kring jul och nyår, då man ju är ledig vare sig man vill eller inte höll jag på att säga är utmärkt för att förbereda hästen inför en ny tävlings eller för den delen TRÄNINGS-säsong.

Har man, som i mitt fall, låtit hästen gå på sparlånga i några/ flera veckor med hel vila, delvis vila och/ eller annat varierat arbete kan det vara dags att kontrollera vissa saker inför det nya ridåret.

Med serpentin-övningen kunde ni enligt mig kontrollera att hästen har en jämn bjudning och är lika följsam i båda varven utan varv efter varv med lösgörande arbete.

I kommande blogginlägg ska jag tipsa er om hur ni kontrollerar andra saker när ni rider i stället för att bara planlöst driva runt längst med ridhusväggarna (men det är det väl aldrig någon som gör, eller :=)).

Så: under de kommande säg 14 dagarna kommer ni FÖRUTOM det sedvanliga dravlet från undertecknad kring hennes förvirrade öden och äventyr med Arch och Soya även att få läsa inlägg med rubrikerna:

– Kontrollera din väg
– Kontollera din trav
– Kontrollera din galopp
– Kontrollera dina byten
– Kontrollera dina vändningar
– Kontrollera din halt och ryggning

Spännande va :=)?

Jag kommer i dessa inlägg inte att snegla det minsta på vad ANDRA skrivit i ämnet utan enbart skriva utifrån mina amatörmässiga erfarenheter.

I princip allt som jag skriver om kan man träna mer eller mindre avancerat på även med en ung häst eller om man inte är så rutinerad själv, det är väl bara bytena i princip som kan undantas från detta.

Förhoppningsvis leder läsningen till att andra kommer med SINA tips och/ eller ifrågasätter/ förkastar eller höjer det jag skriver om till skyarna :=).

Inläggen kommer att publiceras lite då och då, dvs jag garanterar inga dagliga uppdateringar men det är bara att hålla utkik framöver!

Kontrollera din serpentin!


Något som jag ofta får rida i början av mina ridpass för Ebba är serpentiner.

Dessa (serpentinerna) skulle jag vilja tipsa om som ett bra sätt att kontrollera om din häst verkligen är lösgjord och följsam.

Om du börjar med att rida serpentiner redan i uppvärmningsstadiet avslöjas det snabbt om din häst är lika lösgjord i båda varven eftersom du har så kort tid på dig att rida i ett och samma varv.

Annars ser man ofta att folk värmer upp genom att rida varv på varv på volten och då BLIR ju hästen (förhoppningsvis) följsam till slut men genom att rida serpentiner får du ett facit på hur lösgjord hästen är redan från början.

Kan vara rätt så avslöjande men samtidigt är det ju ett bra mål att sträva mot, dvs att hästen omgående ska följa dig i båda varven och inte kräva en längre tids ”böjande och bändande” innan den känns behaglig att rida på.

Samma sak uppnås för övrigt genom att rida på en åttvolt men serpentiner är i alla fall för mig enklare att börja med.

Vi skrittar på….

Otroligt nog var det sol i lördags och jag passade på att ta med djuren på en promenad!

Fast vad är det man brukar säga i vissa filmer? ”Don´t try this at home” typ :=).
Lite skämt och lite allvar men som ni kan läsa längre ner rekommenderar jag INTE ”vem som helst” att bege sig utomhus på detta vis….
Jag märker att jag skriver mer och mer sällan om vad jag ”gör” med Archie i det dagliga arbetet, mycket för att jag inbillar mig att det är tämligen ointressant läsning för gemene man.
Hade vi befunnit oss på en mer avancerad nivå ”idag blev det lite piaff och passage och nu går det att byta ner till vartannat ganska lätt….” hade det kanske varit mer ”spännande” men vi är verkligen inte där (än…ha ha….).
Hur som helst tänkte jag ändå uppdatera er liiiite grann, om inte annat för att kanske ge någon annan ryttare ett tips eller två på vad man kan pyssel-sätta sig med om man har en häst som ska vila av en eller annan anledning.
Jag har redan i tidigare blogginlägg förordat skritt-arbete på töm i stället för att man bara ska lufsa omkring med hästen i ett grimskaft och detta är alltså vad jag själv ägnar mig åt för stunden.
Jag tömkör numera dagligen i skritt och tränar då på att hästen ska gå i form på små volter, gå skänkelvikning utmed långsidorna och på diagonalen, göra halt och rygga, gå i öppna och sluta utmed långsidorna mm.
Som synes finns det mycket man kan prova på och även de som tycker att det är jobbigt att hålla reda på 2 tömmar kan genom att utföra allting i skritt hinna med och slippa trassla in sig.
Om man under en viloperiod dessutom gör detta flera/ många dagar i rad så hinner man få in ”känslan” och hur man ska bära sig åt för att få hästen att göra det man vill och gå i den riktning man önskar.
När man har tröttnat på att gå bakom hästen kan man sitta upp och göra samma saker från hästryggen och på så vis kan man få 2-3 veckor som annars ur träningssynpunkt kan kännas tämligen bortkastade och tråkiga att ändå gå snabbt och göra lite nytta.
Att tömköra på ”icke-inhängnade områden” typ på grusvägar, i skogen eller dylikt vill jag däremot verkligen avråda den ovane från.
Skulle hästen bli skrämd eller man av någon annan anledning tappar hästen/ linorna är detta en enorm risk man utsätter både hästen och omgivningen för.
Jag har själv tappat Heron på detta vis då jag var ute om tömkörde på Jägersros träningsbanor och det var mer tur än skicklighet som gjorde att en förbipasserande hästägare fick tag på honom långt innan hann han springa ända hem. Den gången var inte en strå krökt på hästen och linor och all annan utrustning var helt intakta men det kunde ha slutat hur illa som helst om linorna hade fastnat i något tex.
Nej, är man det minsta osäker och/ eller har en väldigt hetsig/ lättskrämd häst bör man enligt mitt förmenande hålla sig inom 4 väggar.
Och på tal om tömkörning och för all del longering också så glöm inte att röra på er så mycket ni kan, inte bara när ni skrittar utan framför allt när ni travar och galopperar med hästen.
Det finns inget värre än en ridbana/ ridhus där någon har stått fastcementerad på en fläck och tömkört/ longerat och gjort ett enormt cirkelspår som sedan andra ska tvingas att rida igenom eller runt om.
Både stillastående longering och tömkörning sliter oerhört på en botten och jag vet att man i vissa ridhus inte ens får använda sig av dessa motionsformer just för att man kan förstöra underlaget.
Minns med fasa en tjej på ridskolan som hade för (o)vana att i tid och otid longera hästen hon hade hand om.
Om ridhuset/ paddocken var nyharvad när hon satte igång hade hon snabbt förstört alltihop genom en stor cirkel som hästen grävde sig djupare och djupare ner i.
När hästen flyttade blev det stor skillnad på underlaget faktiskt!

Gårdagens clinic med Patrik Kittel

Jag blev mycket förvånad då jag kom till Flyinge att såg att de (av mig) förväntade köerna in till ridhuset var icke-existerande.
Tvärtom var det mer eller mindre folktomt när jag anlände en halvtimme innan clinicen skulle börja och det var bara att sätta sig precis var man ville, i mitt fall på första parkett.

När clinicen väl började var läktarna halv-fulla vilket jag som sagt förvånades över. De clinics jag besökt tidigare (Kyras och Andreas Helgstrands) har varit betydligt mer välbesökta.

Nu spelar ju framföra allt Kyra i en helt annan division än Patrik men jag undrar om det kanske är de senaste veckornas skriverier kring Patrik som gjort att intresset var så svalt?

För min del tyckte jag att clinicen med Patrik var trevlig, intressant och givande och Patrik verkade vara en sympatisk person som jag gärna hade provat att rida för om tillfälle hade givits.
Den avsatta tiden, drygt 2 timmar, var aldeles lagom med tanke på att man skulle upp och jobba nästa dag och clinicen slutade strax innan 21.00.

Patriks ridning tyckte jag var mjuk, han berömde hästarna väldigt mycket och det var inget tvingande eller burdust över hans hjälpgivning.

Sedan tycker jag att det var som det oftast är; dvs inget direkt nytt under solen utan mer ganska självklara karameller som trots det tål att sugas på med jämna mellanrum. Dvs även det självklara behöver man bli påmind om ibland även om man har hört det många gånger förut.

Jag hade dumt nog inget anteckningsblock eller dylikt med mig men ska försöka att kortfattat återge några av de saker som Patrik kommenterade:

Det är bra att ha med sin yngre hästar på meeting och bara rida omkring på tävlingsplatsen med dom (även om de inte själva ska delta)- då blir de bekanta med tävlingsmiljön under lite mer avslappnade former (detta alltså om man ändå ska dit och tävla med mer rutinerade hästar :=)).

När man tävlar är ens förutsättningar mycket sällan helt optimala (i jämförelse med hemma-miljön) men man måste kunna rida ändå och det är oftast den ryttare som gör minst fel som vinner.

När något inte fungerar i ridningen är det viktigt att först rannsaka sig själv- därefter hästen.

Man ska inte vara rädd för att inse och erkänna sina svagheter för att därefter kunna arbeta med att förbättra dessa.

Det är bättre att som tränare/ domare först kommentera det som fungerar för att först därefter kritisera det mindre bra.

Att bara höra att allting är bra utvecklar inte men däremot passar inte samma undervisningssätt alla ryttare lika bra. Vissa behöver mer bli ”rutna åt” medan andra tar till sig lite mjukare undervisning bättre.

Framridningen är viktig och ska inte slarvas med. Den får ta tid och återspeglar ofta hur resten av passet blir. Man kan gärna börja rida fram i ett lite långsammare tempo så att hästen får mjuka upp sig. När man sedan sätter igång med den ”riktiga” ridningen kan man gärna börja i den gångart som hästen har lättast för.

Om man redan på den unga hästen lär den röstkommando för ”stanna” och ”minska tempot” kan man ha stor nytta av detta, framför allt på hetare hästar. Vilket ord man använder är oviktigt men att vara konsekvent är desto viktigare.

Man bör förbereda sig inför de klasser man ska rida redan långt i förväg och på träning medvetet (och ofta även omedvetet) rida de linjer som ingår i programmet.

När man pausar med framför allt en het häst och skrittar på lång tygel kan man göra detta på de linjer där skritt sedan ingår i ens program (oftast på diagonalen). På så vis lär sig hästen att det är där man ska skritta avslappnat.

Clinicen avslutades med en frågestund och precis som jag trodde så var det ingen som ställde några frågor om roll-kur eller dylikt. Däremot ställdes 5-6 andra frågor varav de flesta av ”allmänintresse”.

En tjej undrade hur man på en mycket het häst ska undvika att rida för mycket med handen (förhållande).

Svaret här blev flera tips:

– titta över hästens foderstat så att den inte får för mycket energirikt foder
– titta över hästens muskelvärden (via veterinär) då dessa ibland är förhöjda hos heta hästar
– se till att hästen är ordentligt rastad genom hagvistelse, promenader eller dylikt
– ibland rida 2 pass om dagen (exempelvis på helgen) där det första passet är ”kravlös” uteridning tex medan man det andra passet rider mer med krav.

Patrik sa också att hans erfarenhet är att mycket heta hästar lugnar sig med åren och med mer krävande arbete.

En annan åskådare ville veta hur man kunde få tillbaka känsligheten hos en häst som tidigare varit känslig men blivit okänslig.

På dette svarade Patrik att han inte förespråkade ”längre och längre sporrar” utan tvärtom kanske de kortaste sporrarna men att se till att hästen reagerar blixtsnabbt, exempelvis med förstärkning av ett spö. Allt framåt-tänkande ska uppmuntras även om man får några stegs galopp fast man ville ha en kvickare trav och att rida ut eller i miljöer där hästen är mer vaken var ett annat tips.
Om man har en häst som tidigare varit alert men plötsligt blir markant segare bör man också kolla upp den veterinärt enligt Patrik.

På frågan hur man jobbar med en unghäst som är oliksidig blev svaret att man verkligen måste försöka att rida i båda varven lika mycket och inte undvika det jobbiga hållet. Att rida mycket serpentiner och stora volter, att titta hur hästen är byggd och musklad, hur sadeln är stoppad och inte minst hur man själv sitter i sadeln. Ibland är det ryttarens egna snedhet som gör att hästen känns/ blir oliksidig.

En åskådare ville veta hur Patrik lägger upp den långsiktiga planeringen för sina 3 och 4 åringar och på detta svarade han att han sällan tar emot så unga hästar eftersom han vet med sig att han ofta ”vill för mycket på för kort tid” med dessa. I stället vill Patrik ha hästar som är 5 eller 6 år och för dessa har han hela tiden det stora målen ”Grand Prix” men med en mängd delmål på vägen.
Patrik betonade att det är jätteviktigt att inte stirra sig blind på exempelvis hästens ålder ”när hästen är 7 år SKA jag rida S:t George” utan att det är bättre att ibland låta saker och ting ta längre tid än man trodde men att detta blir bättre i slutändan.

På tal om detta nämnde han också att han tycker att man ser många hästar som piafferar och går i passage jättebra som 6-åringar men att ryttarna nöter itu detta i unga år så att hästarna sedan inte vill utföra rörelserna lika bra längre fram.

Även om det är bra att AVSLUTA med det som hästen är bra på så ska man således inte nöta för mycket på det som hästen har lätt för och Patrik åberopade något som Kyra har sagt en gång i tiden, att hästar exempelvis bara har ett visst antal ”ökad trav-steg” i sig under sin livstid och att man ska ransonera dessa så att de inte tar slut för fort.

Ja, detta var en liten (inte så liten ser jag nu) sammanfattning av gårdagen.

Ska förresten kanske också bara kortfattat nämna de hästar/ ryttare som deltog.

Först ut var Maria von Essen och Birgitta Kjellin på två mycket fina och för åldern välutbildade 4-åringar. Även om ”gemene man” sällan har så fina unghästar eller rider dom så bra så tror jag ändå att det är bra att visa hur man kan rida så pass unga hästar utan press men att de ändå jobbar långt mer/ bättre än vad jag tror att vi vanliga ryttare ”vågar”.

Efter unghästarna satt Patrik upp på en 7 år gammal valack som, om jag förstod saken rätt, var hos Birgitta Kjellin på utbildning.

Hästen var faktiskt tämligen ful så tillvida att den hade en enorm mage och Patrik såg ganska stor ut på den men detta var bara bra för där fick man verkligen se en enorm skillnad mellan då Patrik travade igång den i vad han kallade ”ponnytrav” och när han sedan började jobba den ordentligt. Hästens mage försvann (fråga mig inte vart….) och traven blev helt annorlunda efter ett tag och vad Patrik ville illustrera med denna häst tror jag var att de flesta av oss inte har några miljoner att köpa en riktigt fin häst för men att det kan bli bra ändå :=).
Patrik berömde hästens arbetsvilja och även om den som sagt verkligen inte hade utseendet för sig eller för den delen någon supergång så trodde Patrik ändå att den skulle kunna gå långt just tack vare sin VILJA.

Som avslutning hade Patrik lånat Maria von Essens häst Dry Sack och det är den ni ser på bilden ovan. Med denna, ganska heta häst, visade Patrik piaff, passage, seriebyten osv samt hur man ibland måste kunna ”få till” dessa även om inte hästen är optimalt avspänd och så lösgjord som man skulle vilja (exempelvis på tävling).

Glimtar ur min hästvardag

Eftersom jag inte har något särskilt ämne att avhandla idag tänkte jag berätta lite om gårdagens händelser, så som man väl egentligen ”ska” göra på en blogg :=).

Dagen började med uppstigning strax efter 05.00 och nersläpning av Soya från ovanvåningen. Om den tösen fick bestämma själv skulle hon glatt kunna sova till i varje fall 10-11 på morgonen och om inte annat fattar jag inte hur hennes blåsa är konstruerad för att kunna hålla sig så länge.

Efter en rask cykelfärd i beckmörker var vi framme i stallet strax innan 06.00 och jag gav hästarna mat, bytte täcke på Arch och mockade till honom. Ny cykelfärd, denna gången hemåt och efter hundutfodring, dusch och hårtvätt mm var jag på plats på jobbet strax innan 07.30.

Efter någon timme på arbetsplatsen blev jag uppringd av min hovslagare som ville rapportera att Archie hade fått nya skor.

Ett av dessa otroliga sammaträffande som jag tycker inträffar hela tiden är att Thomas, hovslagaren, visade sig sko även i det nya stallet sedan många år tillbaka (han verkar även i det nya stallet skulle man kunna säga lite ordvitsigt- ni vet ju att jag är glad för sånt).

Jag, som anlitat Thomas i mer än 20 år vid det här laget tycker så klart att det är perfekt att slippa byta hovslagare fast det hade jag nog inte gjort än om det hade visat sig att Thomas av någon anledning inte ville köra ut till nya stallet. Då hade jag helt enkelt stått med Archie utanför hans ytterdörr och knackat på (han har en egen hästgård förvisso) för jag vill verkligen inte ändra på något som fungerat så ypperligt under så lång tid.

Enligt Thomas hade Arch varit hur lugn som helst när han blev intagen från hagen för skoning och han hade inte verkat (nu kom ordvitsen igen….) upprörd över att stå ensam i stallet. Utmärkt!

Efter arbetsdagen (som avslutades med att en klient som flyttat bjöd mig på ”tusen” goda hembakade kakor….mums…) åkte jag direkt till stallet eftersom torsdagens Ebba-träning var framflyttad pga andra åtaganden som hon fått på min ordinarie träningsdag.

Körningen till Ebba tar numera knappt 25 minuter (tog innan 30 så det är ingen större skillnad) och lektionen började som vanligt 18.00.

Innan lektionen beundrade jag en oerhört vacker svart häst som såg ut som en urgullig kopia av den gamla Flyinge-hingsten Herkules (Herons pappa för övrigt) och förvånades då ryttaren sa att hästen var efter D-Day. Förvånades, inte pga hästen ”söthet” eftersom jag knappt har sett en D-Day-häst som inte har varit ursnygg men pga färgen eftersom alla jag sett har varit skimlar.

Jag passade också på att gratulera en annan elev till Ebba för hennes placering i samma klass där jag så rekordartat lyckades få ettor på mina skänkelvikningar i lördags.

Just skänkelvikningarna tittade vi extra på idag på grund av ovanstående och de var allt annat än 1-mässiga :=).

Över huvud taget gick hela passet bra och jag suckade över att man inte får rida utan stigbyglar på tävling. Det gjorde jag nämligen hela ridpasset och kom på så vis både ner ordentligt i sadeln och kunde driva utan att flaxa omkring med benen.

Precis innan min lektion var slut kom en vän som också tränar för Ebba med sin häst och jag kunde konstatera att denna (hästen alltså) såg väldigt ”förbättrad” (flottare, mer rörlig) ut sedan jag såg den för någon månad sedan. Väldigt kul då det är en snygg häst i sig själv och en som Archie och jag tävlade mot många gånger förra året.

Innan jag lämnade Ebba hann vi också diskutera det faktum att Patrik Kittel ska ha en clinic på Flyinge den 5 november precis på den tid då jag vanligtvis tränar.

Det visade sig att även Ebba var intresserad av att kolla på clinicen så det passar bra att vi tar en annan tid den veckan. Alltid kul att se skickliga ryttare in action tycker jag och jag tror att detta kan bli lärorikt!

Ganska exakt 1 timme efter att jag hoppat av Archie befann jag mig i min sköna soffa med min värmedyna (läs: Soya) och en stund därefter ringde samma vän som jag växlat några hastiga ord med innan jag åkte från träningen.

Vännen ville ”bara” (och det var inte så bara tyckte jag) säga att hon tyckte att jag hade förbättrat min sits mycket och att Archie såg mycket smalare och därigenom större och flottare ut sedan hon såg honom sist (vilket kanske är 1 år sedan).

Jag blev väldigt glad över berömmet och insåg som så många gånger förr att det är så lätt att bli hemmablind.

Jag tyckte ju inte att Archie var speciellt fet då han fick fång men veterinären tyckte det definitivt och med facit i hand kan man ju undra hur många andra som också skakade på huvudet utan att säga något?

Hur som helst var det en lyckad häst-dag för undertecknad och jag somnade nöjd och glad!

Veckans träning eller det blir inte alltid som man tänkt sig!

Eftersom det finns en mängd bloggar där skribenter på ungefär min (amatör)nivå i minsta detalj beskriver hur de lägger upp sina ridpass så har jag valt att avstå från denna, för mig sövande, sortens information till mina läsare.

Är det något särskilt ni undrar kring min ridning eller mina träningar/ tävlingar får ni gärna fråga och kommer säkert att få svar men spontant tycker jag att det är urtråkigt att både läsa och skriva om träningsupplägg på daglig basis eftersom det dels inte är något direkt avancerat jag och Archie ägnar oss åt och det framför allt är ett ganska likartat arbete som utförs under ganska långa tidsperioder. Det är ju knappast så att vi på måndagen ägnar oss åt skänkelvikningar medan vi till på lördagen har hunnit fram till seriebyten.

Nej, vill man ha snabba resultat ska man nog ägna sig åt annat än dressyr :=).

Hur som helst tänkte jag ändå berätta lite om veckans träning eftersom det var länge sedan jag ens nämnde vad vi ”pysslar med” och det dessutom blev en ovanligt händelserik kväll bortsett från själva ridningen.

Det hela började redan då jag skulle köra iväg till träningen eller rättare sagt på vägen dit. Från ingenstans uppstod plötsligt världens mega-kö av fordon på motorvägen mellan Malmö och Lund! Jag läste dagen därpå att 4 bilar varit inblandade i en krock, därav stoppet, men det visste jag som sagt inte då.

Jag, som är känd för att hellre komma ½ timme för tidigt än 1 minut för sent till allt som har med träningar och tävlingar att göra kände mig tämligen lugn eftersom jag hade ganska gott om tid tillgodo men när vi hade stått helt stilla i kön i typ 20 minuter började jag få lite panik.
Ringde till Ebba för att kolla om någon annan skulle rida efter mig och det var det typiskt nog. Fick säga som det var att jag inte hade en aning om när eller ens om jag skulle dyka upp!

Till och med tålmodige Archie som annars inte gör något väsen av sig började skrapa ganska mycket i släpet efter ett tag (han höll väl på att bli avgasförgiftad stackaren) och även Soya blev lite gnällig av att vi inte kom någon vart.

Långt om länge, dvs efter kanske 45 minuter, började trafiken äntligen att flyta på och då flög vi iväg till träningen.

Väl i sadeln var klockan 18.10 och träningen skulle ha börjat 18.00 så det var nog tur att jag varit ute i så god tid!

Efter en liten stunds ridning ville Ebba sitta upp och ”känna” på skänkelvikningarna och det överlät jag gärna åt henne. Bad henne även att rida lite öppnor och slutor och gärna kommentera både ”vad hon gjorde” och om det var något speciellt hon tyckte att Archie hade svårigheter med, försökte komma undan osv.

Jag är verkligen mycket glad att Ebba sitter upp då och då och tycker att det är oerhört nyttigt att se från marken hur hon arbetar hästen och hur han svarar på hennes ridning.

Som jag nämnt flera gånger har vi inga dressyrryttare på ridskolan och det blir därför så att det bara är jag som rider min egen häst. Och någon gång kan det faktiskt vara otroligt bra att få se någon som är skickligare rida och om inte annat bättre lära/ visa hästen det som man själv har svårt att ”få till”.

Efter ridpasset som såg mycket trevligt ut konstaterade både jag och Ebba att Archie går mycket bättre nu än för bara några månader sedan men att han dels behöver bli starkare i sitt högra bakben (vilket jag ser väldligt tydligt från marken och som förklarar varför han tex har svårare att flytta sig för höger skänkel) och dels behöver komma ännu mer inunder sig i galoppen. Så skänkelvikningar, skolor och stärkande galopparbete står på schemat framöver, tillsammans med allt annat jag tränar på som ingår i mina LA-program.

Innan vi körde hem hade jag avtalat med en tjej som hade annons på sina läderridstövlar på Blocket att vi skulle träffas på en bensinstation i närheten av Viderup där Ebba håller till.

Jag vet inte hur många superba saker jag köpt på annons genom åren (kan verkligen rekommenderas) men just idag var turen inte med mig. Stövlarna var superfina med tyvärr för höga i skaften så jag kunde varken böja benen eller ens gå i dom :=). Och även om skaften sjunker efter ett tag så var dessa så höga att det nog skulle ta år innan vi kom till det stadiet och så länge hade jag inte orkat plågas med skavsår i knävecken :=).

Hemma i stallet stod jag och duschade Archie då Corre (flitig bloggläsare och ägare till Archies flickvän Searching Shadows) ringde. Jag är så vad vid att bara prata med maken på mobilen (jag skickar desto fler sms till alla andra) att när vi avslutade samtalet så sa jag automatiskt ”PUSS” till Corre!!!!

Insåg vad jag sagt först då orden redan lämnat munnen och tänkte att Corre nog skulle tro att jag blivit rent knäpp :=). Men när jag stötte på henne lite senare hade hon inte ens hört min pinsamma avskedshälsning och således inte reflekterat över den :=)!

Hetta, salt och speglar

Jag vet inte hur ni har det i övriga delar av Sverige men här i Skåneland har det sedan flera dagar tillbaka rått en värme som nästan känts rekordartad.

Jag har både sett och hört att många ryttare ”kastat in handduken” och avstått från ridning pga värmen.
Själv är jag av lite segare virke än så och har jag planerat att rida så gör jag det också, vare sig det är stekande sol eller snöstorm.

Igår var det träning hos Ebba och även om jag inte tyckte att Archie verkade särskilt påverkad under ritten så blev jag ganska förskräckt när jag väl hoppade av för han flåsade rejält, något han ALDRIG gör annars. Jag var mycket glad över de 2 fulla vattenkannorna jag tagit med mig i släpet för att kunna skölja av den helt genomsvettiga hästen.

Nu när hästarna svettas så mycket i värmen hoppas jag förresten att ni inte glömmer att salta era djur!

Och det räcker inte heller med en nypa salt utan snarare får man ta till en näve; det gör jag i alla fall.

Archie har en saltsten i krubban men dess omfång tycks aldrig minska hur länge den än får ligga där. Archie måste ha någon väl uttänkt strategi för hur han ska lyckas äta upp varje lucernstrå utan att nudda saltstenen och detta är anledningen till att jag strör salt över hans mat.

Minns ni hur jag saknade speglar på Yddinge Farm när Archie stod där förra sommaren och jag bara hade deras mycket fina ridbana att rida på?

Igår, innan jag började träningen för Ebba och medan jag red fram på egen hand blev jag plågsamt medveten om hur viktigt det är med detta hjälpmedel och jag är övertygad om att tex problemen med mina skänkelvikningar inte hade varit lika stora om jag hade haft en spegel att titta i och verkligen SE hur Archie flyttar (eller inte flyttar) sina ben.

Igår gjorde jag några bakdelsvändningar och genom att hela tiden titta i spegeln så fick jag jättefina vändningar och kunde parera tilltänka ”felsteg” väldigt lätt.

På ridskolan har vi två ridhus varav det ena förvisso har 2 speglar men de räcker inte till, vaken storleksmässigt eller placeringsmässigt. Det andra (lilla ridhuset) saknar HELT speglar!

Vad jag vet och hört verkar det bara vara JAG som sedan åratal tillbaka saknar ordentliga speglar och det säger väl en del (eller ganska mycket) om nivån på de som rider hos oss.

Är det inte konstigt att ridhus där mycket skickliga ryttare rider dagligen har rejäla speglar medan ett ridhus där tanken är att folk ska LÄRA sig att rida saknar speglar?
Man skulle ju annars kunna tro att det är de skickliga ryttarna som minst av alla behöver speglar; de har ju en helt annat känsla för ridning än nybörjarna?

Minns att en intruktör vi hade för många år sedan raljerade när jag efterfrågade speglar. ”Behöver du SPEGLA dig” frågade hon spydigt ungefär som att jag ville ha speglar för att se om jag var snygg i håret. Ja suck….

Nu har jag gett upp tjatet om speglar men känner absolut inget mindre behov för det!

Dagens träning, rolig(?) dröm och ett ledsamt farväl

I dag på träningen ”råkade jag ut för” vad jag skulle vilja påstå är en ”klassiker”; efter att nu lite mer intensivt och regelbundet ha övat på galoppombyten tycker Archie att vi kan göra dom var som helst och även om ingen hjälgivning för byte ges.

Detta resulterade i att vi ”fick” (enkom tack vare Archie då) en mängd byten där jag ville rida vanlig, ökad galopp på vänd snett igenom. Efter väldigt många försök lyckades jag bibehålla galoppen på hela diagonalen men någon ökning vill jag inte påstå att jag fick till.

Lite glad hade jag ändå varit om Archie körde detta bytes-program i både vänster och höger galopp men se det gjorde han inte. Det är bara när vi galopperar i höger galopp som han gör denna mängd ofrivilliga byten åt vänster för det är åt det hållet han alltid haft mycket lättare att byta åt. Så några spontana vänster till höger-byten fick jag inte vara med om; DET hade däremot glatt mig mycket. Dessa byten föregås fortfarande i de flesta fallen av någon form av ko/bakutspark.

Nu blir det till att öva att INTE få byten på snett igenom innan lördagen då det är tänkt att vi ska kunna visa upp detta på tävling. Suck….

I natt hade jag förresten en rolig dröm som jag måste berätta om.

I drömmen sa en person i stallet som tittade på medan Archie fodrades ”vad roligt att han fortfarande är så pigg, 22 år gammal”.

”Men Archie är inte 22 år gammal” sa jag.

”Jodå” sa vår ridlärare Jimmy och började räkna på fingrarna i hur många år jag hade ägt Archie och på något för mig märkligt sätt kom han också fram till att Archie var 22 år.

Sedan försökte jag själv räkna efter och jag kom OCKSÅ fram till att Archie var 22 år trots att jag i drömmen trodde att han var 7 år (han är 6 i verkligheten) och jag minns att jag kände sådan ledsnad över att jag inte hade lyckats befästa skolorna till fullo på en 22 år gammal häst!

”Och jag som håller på att BYGGA UPP Archie” tänkte jag…”nu måste vi ju börja TRAPPA NER”.

Skulle vara kul att höra vad en drömtydare skulle ha att säga om DEN drömmen? Kanske att jag börjar känna mig stressad över att åren rent allmänt bara rusar iväg? Kanske att en bekants häst, som Archie slog FLERA gånger förra året, nu tog placering i LA:6, ett program vi inte ens provat på? Ja, inte vet jag….

Avslutningsvis går mina tankar idag till Corre i stallet som i skrivande stund ska avliva sin ponny. En tröst är att hon redan köpt en mycket passande häst som hon är väldigt nöjd med och jag tror att detta för vissa hästägare, och under rätt omständigheter, kan vara ett mycket bra sätt att trots allt gå vidare i en svår stund.