Den gångna veckan har varit en kort arbetsdito och det har varit lika skönt som alltid att vara mer ledig.

Vi hade i veckan just en diskussion på nätet huruvida man skulle fortsätta att arbeta eller inte om man inte behövde lönen och för i alla fall mig var saken solklar!

Hur bra jag än trivs med jobbet (och det gör jag verkligen) så skulle det tveklöst få klara sig utan mig om jag blev ekonomiskt oberoende.

Fick jag bara samma månatliga summa som jag idag har i lön hade jag köpt en häst till och lekt med mina djur dagarna i ända :-).

För att återgå till förra veckan kan jag inte påminna mig om några större sensationer mer än att Sally vann en LB!

Mitt eget tävlande gick inte riktigt lika bra men jag var ändå nöjd och ser nu fram emot debut i LA:6 på söndag.

När Ebba red gick det strålande liksom förra veckans hoppträning medan dressyrträningarna på egen hand inte nådde upp till en riktigt lika bra känsla som föregående vecka.

För Soyas del blev det en hundkappträning igår och jag insåg att jag nog inte ska börja räkna på vad dessa träningslopp, som varar i mindre än en minut kostar i timmen :-).

Medlemsavgift på 600:- per år, 20:- per lopp och så 10 mils bensinkostnad per träning blir nog en del om man börjar räkna….och detta som sagt för mindre än en minuts spring :-)!

Nu sitter jag i bilen på väg upp till Ullared- som så ofta med min före detta hästskötare Petra. Eftersom jag aldrig gillat att köra är det hon som agerar chaufför så ni behöver inte bli rädda och tro att jag skriver detta och kör samtidigt :-).

Vi har känt varandra i snart 30 år (herregud!!!!) men eftersom vi nästan bara träffas på dessa resor har vi alltid massor att avhandla. Skvallret brukar räcka hela vägen upp, dvs i ca 2 timmar och på hemvägen blir det mycket snack om våra fynd:-).

Antar att nästa resa blir någon gång under semestern i juli/ augusti så det gäller att bunkra upp till dess.

Soyas förråd av grisöron tog nyligen slut så jag antar att även hon ser fram emot dagens shopping!

Det här svanparet med 2 svarta ungar simmar så stillsamt i närheten av vårt stall. Ett litet vårtecken tycker jag!

Våren blir mer och mer märkbar här i Skåne och det är minsann inte en dag för tidigt!

Vi är snart inne i april och vissa år har jag vid den här tiden planterat penséer i trädgården sedan länge.

Nu ser trädgården tämligen trist ut, den långvariga snön har gått hårt åt gräsmattan som nu snarare är en MOSS-matta :=(.

Jag hoppas på att lite varmare temperaturer ska stabilisera sig, i förra veckan var det en dag + 1 grad på morgonen, dvs KALLT medan det på eftermiddagen var + 13, dvs VARMT. Några dagar senare var det + 15 och SOL, nästa dag var det + 5, ÖSREGN och iskalla vindar. Inte helt lätt att veta hur/ om man ska täcka hästen med andra ord.

På Archie-fronten finns inte något särskilt att rapportera tycker jag, det mesta flyter på så som jag vill och jag försöker att rida varierat med både dressyr, hoppning och uteritter på schemat även om dressyren oftast dominerar.

Tävlingen i söndags var jag mycket nöjd med även om det inte blev någon rosett och jag har flera tävlingar att se fram emot som jag redan har anmält till.

Vårt husletande fortsätter; huset jag var och tittade på i torsdags (maken var bortrest hela förra veckan) var absolut inget för oss till skillnad från ett hus som jag redan har fått lite ”inside-information” om ska komma ut på hemnet i veckan.

Jag kollade på det från utsidan redan för flera veckor sedan och har också pratat med ägarna men med lagen om alltings djävlighet (ursäkta) så är huset givetvis för dyrt för oss eftersom det är det mest perfekta hus vi någonsin kommer att se utannonserat :=(. Näst intill nybyggt, otroligt snyggt och som lök på laxen ligger det typ några hundra meter från stallet….stön…

Efter att en av mina klienter vunnit 100.000 på postkodlotteriet blev ju maken och jag också ”medlemmar” i detta lotteri (man kan prenumerera på lotter) så mitt hopp står nu ”helt enkelt” till att en högvinst delas ut med rekordfart till oss- i så fall köper vi drömhuset direkt (Birgitta 12 år drömmer….).

Veckan som kommer blir en kort sådan arbetsmässigt och ett tecken på att man (läs: JAG) trivs så bra med jobbet är att alla röda dagar alltid kommer som en mer eller mindre glädjande överraskning. Visst är det skönt och härligt på alla vis att vara ledig men det måste vara hemskt att som vissa räkna månaderna till nästa ledighet. Då borde man nog försöka byta jobb….

Den gångna veckan bjöd på en hel del soliga dagar vilket genast lättar upp sinnet i alla fall för mig men vi fick också årets första ”riktiga” regn när det föll under nästan hela lördagen.

Archies hagtider är numera, med längre och längre ljusa dagar utökade och det tycker jag är jätteskönt. Det var ju en starkt bidragande faktor till att jag bytte stall dessutom- möjligheten att ha honom ute längre utan att behöva slå knut på mig själv för att genomföra det.

Nu cyklar jag snabbt och enkelt till stallet för hagintag vid 18.00 och skulle jag av någon anledning vara förhindrad så har jag i alla fall några stallkamrater som alltid kan hjälpa mig. Jätteskönt när man kan samarbeta på detta vis tycker jag men där är man ju olika som personer.

Vissa vill i alla lägen ”sköta sig själv och skita i andra” och det måste man respektera eftersom vår anläggning inte bygger på något direkt kollektiv-tänk.

Jag har nu tagit av de tjockaste täckena i både stallet och utomhus men tycker fortfarande att Archie ser rätt så trist ut i pälsen. Mitt idoga matande med jäst sedan ca 10 dagar tillbaka har i alla fall ännu inte gett några resultat.

Besöken hos Ebba i onsdags och fredags var väldigt givande liksom mitt eget tränande både vad gäller hoppningen, dressyren och gårdagens uteritt.

Hela helgen gick i hästeriets tecken och inleddes på lördagen med ett besök på Tullstorp. Det är roligt att ha sett anläggningen men jag kan inte påstå att jag spontant känner att just hingstvisningarna där är något som jag vill återvända till då jag är helt ointresserad av avel.

Kyra-clinicen på söndagen var mer ”min melodi” även om jag spontant inte vill återvända till detta evenemang heller; i alla fall inte om man inte byter arena.

Jag var helt ledbruten under clincen igår och kan nog inte bara skylla på stigande ålder då Sally 13 år kände likadant. Bänkarna var stenhårda men det värsta var nästan att man inte hade något att luta sig bakåt mot- det tog verkligen på ryggen för min del och jag var även ganska stel i morse när jag steg upp.

Att sitta så ihopklämd och så obekvämt en hel dag förtog onekligen en del av intresset för clinicen och det var väldigt skönt när den var slut- inte riktigt den känslan jag ville ha kanske.

Under veckan som kommer hoppas jag på fortsatt fina ritter på Archie, en lyckad tävling på söndag och att husvisningen jag ska gå på på torsdag inte gör mig lika besviken som jag brukar bli när jag ser olika objekt från nätet IRL.

Maken och jag har inte gett upp tankarna på att flytta men eftersom vårt sökområde är minst sagt snävt (för att inte säga mikroskopiskt- vill vill bara bo i ett område inom vilket det knappt finns några hus ha ha) så lär det ta sin tid innan vi byter bostad.

stallspöket???

Jaha…vad hände under den gångna veckan?

Tja, Archie och jag har tränat på, på egen hand ända tills i fredags då Ebba red. Nu blir det åter träning 2 gånger i veckan har jag tänkt och det ser jag fram emot.

I lördags gjorde vi vår årstävlingsdebut och nu är jag jättetävlingssugen. Tyvärr är utbudet av lämpliga klasser inte så stort som det brukar vara men några klasser inom de närmaste månaderna ska väl gå att hitta utan att jag behöver köra längre än 7-8 mil (en slags maxgräns för hur långt jag vill köra till en tävling).

Soya skulle ha deltagit på en LC-träning idag men den blev fullt förståeligt inställd pga ”dåligt banunderlag” som vi hästmänniskor skulle ha uttryckt det.

På tal om Soya kom hennes bur i fredags och hon har redan hunnit åka i den massor av gånger- helt utan bekymmer. Hon hoppar glatt rakt in och åker tyst och stilla.

För att återgå till Archie börjar jag undra om vi har ett stallspöke!

I torsdags när jag skulle hoppa tyckte jag att stigläderna var aldeles för långa och jag fick korta dom 2 hål innan det kändes som det skulle.

Hann tänka ”kan någon ha lånat min sadel” men tanken var så absurd att jag genast förkastade den.

Igår släppte jag ut Archie i hagen efter tävlingen och när jag kom i morse var varenda milimeter på täcket lerigt medan Archie var KLINISKT ren?!?!

Jag börjar tro att stallspöket först har använt min sadel och sedan som tack för lånet storryktat min häst för enligt en annan stallkamrat så var ÄVEN Archie skitig medan han stod i hagen i alla fall (annars kunde man ju tro att någon hade lånat inte bara sadeln utan även hans utetäcke ha ha)!

För det kan väl inte vara så som jag raljerande påpekat för alla benspolar-maniska stallkamrater genom åren: ”skiten ramlar av av sig själv under natten och i boxen” :-)?!?!

Förresten måste jag rapportera om en världssensation av stora mått och tillika det säkraste vårtecknet:

JAG RED UTAN TERMOBYXOR IDAG och lived to tell, dvs överlevde denna strapats utan några som helst problem. De´ ni!

Äntligen, äntligen börjar livsandarna att återkomma och det beror både på att dagarna åter blir längre och att man faktiskt kan skönja ett slut på den osedvanligt långa vintern.

I dag tog jag äntligen tag i ett projekt som stressat mig länge; jag tvättade bilen och dammsög och våttrokade den ordentligt invändigt.

Jag är verkligen ingen ”skitgris” i vanliga fall men med den snömängd som varit hur länge som helst så har jag inte ansett det motiverat att rengöra en bil som förmodligen hade varit lika skitig efter bara några dagar igen samtidigt som jag verkligen inte har trivts med att ha det så. Men nu är bilen skinande ren och jag väntar bara på den hundbur jag beställde för 2 veckor sedan.

Så fin som bilen är nu får det vara totalt hundförbud i den tills buren kommer; behöver Soya följa med någonstans får hon banne mig SPRINGA efter bilen :=)!

På tal om Soya har jag under veckan tagit flera långa promenader med henne och hon har nu slutat att se lidande ut bara hon kommer utanför dörren- tänk vad lite mer värme och några solstrålar kan göra! Archie har varit ute och solat sig i hagen i ca 10 timmar per dag i helgen och han har också verkat mysa.

Eftersom temperaturen som sagt har höjt sig några grader försöker jag nu att ”lufta” hans päls lite mer och låter honom stå utan täcke en stund i stallet.

Som jag har nämnt tycker jag att han ser osedvanligt trist och skavd ut i pälsen på sina ställen och det är jag inte van vid. Min enda förklaring är just det myckna bärandet av tunga täcken för mat- och vitamin-mässigt tror jag att han får allt vad han behöver och säkert mer därtill.

Träningsmässigt har veckan också sett lite annorlunda ut eftersom Ebba varit bortrest och Archie har haft lite mini-vila och bara skrittat ut 3 dagar och enbart gått i hagen en dag av veckans 7.

Annars tycker jag att ridningen fungerar bra och det mesta ”rullar på”. Inga revolutionerande förändringar åt något håll men det känns ändå som att det går sakta, sakta framåt.

Om en knapp vecka är det dags för årets första dressyrtävling och det känns både lite ovant och spännande. Förhoppningsvis blir vi snart varma i kläderna även om det inte ser ut som att tävlingsutbudet är lika digert denna säsong som det brukar vara för vår del.

Inte heller nu på tisdag blir det träning för Ebba men på fredag blir det förhoppningsvis business as usual igen.

Under den gångna veckan har vi i Skåne äntligen börjat att i alla fall ana att vintern kanske kommer att ta slut någon dag; ett tag misströstade jag totalt faktiskt!

Några av dagarna innehöll både plusgrader och snösmältning i massor så förhoppningsvis går det stadigt åt rätt håll nu utan några retliga bakslag.

Själv kom jag tack vare det förbättrade vädret iväg till båda träningarna och Archies tandläkarbesök i Bollerup vilket var en lättnad.

Fick också träffa Lina som jag inte sett på evigheter och hon var snäll och både filmade tisdagens träning och följde med till Bollerup som ”hjälpare i nöden” om vi skulle ha kört fast i någon snödriva.

På träningen i fredags då Ebba nog red det bästa passet på Archie hittills aviserade hon att hon ska ha 10 dagars semester och jag bestämd mig snabbt för att även låta Archie få ett litet break från allt ”dressyrande”.

Vi har tränat på väldigt konsekvent och ibland intensivt sedan tävlingssäsongen tog slut och Archie blev friskförklarad från den senaste (tänk om man kunde skriva SISTA NÅGONSIN….) hältan.

Om det blir som jag vill (inshallah– som många av mina klienter säger) kommer vi att både träna och tävla fram till vintern och då kan det behövas både fysiska och mentala små-pauser ibland, det är det som främjar träningen bäst tror jag.

Jag tror inte lika mycket på flera veckors/ månaders vila för fullt friska hästar- de blir antingen jobbiga med en massa överskottsenergi som kan resultera i att de skadar sig i hagen eller så blir de bara feta och förslöade om de är utan motion tillräckligt länge.

Nu blir det bara några få dagars slappande med någon uteritt i skritt men det räcker ibland för att ”ta nya tag”. Inte för att jag tycker att Archie verkar det minsta sliten eller ”sur” men man behöver ju verkligen inte vänta tills DET eventuellt är ett faktum. Bättre att mota Olle i grind!

På hundfronten vet ni att Soyas efterlängtade fleeceoverall kom till mångas förtjusning och dagen då jag visade den på bloggen slogs det ett stort besöksrekord!

Jag vet att jag är oerhört fjantig när det gäller det svarta lilla livet och kanske (med största sannolikhet) beter jag mig varken i skrift eller IRL inte som den mogna 43-åring jag kanske borde vara (???) men det skiter jag ärligt talat i.

Jag kommer att fortsätta att prata bebis-språk med snabbspringaren och skriva ”glyttiga” (skånska för barnsliga) kommentarer om henne vilket jag hoppas att ni uthärdar.

Nu väntar jag på att en bur jag köpt åt Soya ska komma och denna kommer jag förhoppningsvis att ha ÄNNU mer nytta av än av overallen :=).

Jag skulle tippa att ett av de vanligast förekommande orden i bloggar och samtalsämnen IRL just nu är SNÖ, och till och med de som från början var rätt så glada över denna nederbörd har börjat yla om att ”det får vara nog”.

Jag kan inte annat än instämma även om det finns andra delar av Sverige som är långt värre drabbade än Skåne.
Vi har faktiskt många gånger haft tur just i mina trakter och helt sluppit snö de dagar då i princip resten av Sverige översvämmats.

Jag vet inte hur många rapporter jag läst om på nätet i veckan där hästägare knappt kunnat ta sig till sina stall, inte kunnat rida ut, inte vågat rida i ridhus pga takras-risk osv osv.

Många hagar är, vad jag har förstått rena ”skämten” nu med elrep som mer är att betrakta som snubbeltrådar (pga den höga snön) än som något som ska hålla hästarna innanför dessa.

Själv kom jag iväg till båda träningarna hos Ebba eftersom just de dagarna var hyfsade vädermässigt men nu börjar jag få ångest inför den kommande veckan i stället (alltid ska det vara något….) .

Förutom träningarna har jag nämligen ett tandläkarbesök för Torbjörn Lindström inbokat för Archie sedan länge och rent statistiskt så borde det ” skita sig” någon av de 3 dagarna jag har planerat att köra med släpet.

Tyvärr håller tandläkaren dessutom till i Bollerup som ligger på Österlen, den i särsklass mest snö-svårighetsdrabbade delen av Skåne.

Minns med fasa den vinter jag fick ställa in 2 planerade veterinärbesök i Bollerup pga snön, jag grät nästan andra gången veterinären ringde och sa att det inte gick att ta sig fram och vid det tredje planerade besöket kände jag nästan att jag skulle köra ” no matter what” jag ville verkligen få hästen undersökt utan ytterligare väntan.

Det trista med tandläkartiden är att Torbjörn bara kommer till Skåne med kanske var 3:e månads mellanrum så det blir ju en rätt så lång väntan om vi inte kommer iväg på torsdag.

Tack och lov gäller det bara en årlig kontroll av Archies överbett men jag vill ju få den gjord ändå.

Ska även passa på och vaccinera Soya men även det går ju att få gjort vid ett annat tillfälle.

Vad har annars hänt i veckan?

Tja inte mycket värt att orda om faktiskt, har nog redan berättat om det mesta i tidigare blogginlägg.

Väntar nu mycket spänt på Soyas overall som jag beställt och som väntas inom några dagar och även om den blev typ 5 gånger så dyr som hennes Ullaredstäcken så ser jag fram emot den med förväntan.

Bilder kommer så klart liksom på annat som kanske dyker upp i veckan :-)!

Även den gångna veckan har varit tämligen lik den föregående.

Väderleksmässigt längtar både jag och många med mig efter en förändring till varmare temperaturer och ”hejdå till snön”, det tycker jag mig kunna utläsa av både kommentarer på nätet och i dagliga samtalsämnen kollegor och stallkamrater emellan.

Förändringar på ridfronten önskar jag dock inte; jag är mycket nöjd med hur allting flyter på just nu och vill inte ”gapa efter mycket” utan är som sagt helt tillfreds med sakeras tillstånd.

Det jäkla vädret till trots kom jag iväg till bägge träningarna denna veckan; red själv i tisdags och Ebba red som vanligt på fredagen.

Som med mycket annat som innebär en förändring i mitt liv tänker jag nu då jag ser Ebba rida: ”varför gjorde jag inte detta tidigare”- dvs varför kom jag inte på den briljanta idén att hon skulle rida och utbilda min häst för länge sedan?

När vi pratar om förändringar i allmänhet handlar det i mitt fall oftast om ett MOTSTÅND; jag brukar ju skoja och säga att jag är enkonservativ och förändringsobenägen bakåtsträvare, men i just fallet med Ebba handlar det faktiskt inte om detta utan att jag helt enkelt inte ”kommit på” denna idé tidigare.

Eller…ska jag vara helt ärlig så var det faktiskt så att jag från början (dvs innan jag lärde känna Ebba) hade en vän som red för Ebba och som sjöng hennes lov.

Jag hade just då (förra våren) en del problem i ridningen och slogs av tanken att jag kanske skulle lämna bort Archie på tillridning till just Ebba men då jag diskuterade detta med min vän så tyckte hon att det var bättre att jag började rida för Ebba i stället; det skulle bli mycket billigare och jag skulle inte behöva vara utan hästen.

En med facit i hand utmärkt idé bortsett från att den kunde ha kompletterats med något ännu bättre, dvs dagens koncept!

Nåväl…gjort är gjort och nu är jag hur nöjd som helst i alla fall.

Det känns faktiskt mycket bra att se att även Ebba har exakt samma problem som jag med vissa saker i ridningen även om hon ”reder ut” det bättre, snabbare och lättare och även om problemen inte yttrar sig lika tydligt då hon rider.

Det absolut svåraste för Archie är tex att gå i höger sluta i galopp och det är faktiskt en lättnad och lite självförtroendehöjande att inte ens Ebba bara kan hoppa upp och flytta hästen åt sidan hur lätt som helst.

Idag är det alla-hjärtans-dag och maken och jag har varit ute och ätit, fast kanske inte just för att fira denna kommersiella dag utan för att vi brukar göra detta tämligen ofta på helgerna.

Ett restaurangtips förresten: bor ni i Malmös närhet och tycker om att äta gott och mycket och dessutom älskar efterrätter bör ni absolut besöka S:t Markus Vinkällare. Deras buffé och alla efterrätterna man kan äta efter maten går inte av för hackor :=)! Och även om den kostar ca 400:–/ per person så blir det ändå långt billigare än om man beställer förrätt, varmrätt och efterrätt på en ”vanlig” restaurang.

Etfer en god måltid har jag nu varit och ridit med djuren- 3:e söndagen i rad med snö upp till knäna eller vad man ska säga.

Snöträningen är i princip det enda positiva jag kan se med det vita eländet och för att försöka få bort skiten så fort som möjligt har jag till morgondagens skoning åter beställt skor med fasta broddar- en bokstavlig life-saver denna vinter känns det som då det just nu är rena isgatan på många ställen där jag går med Archie utomhus.

Jag brukar bara sko med broddar en skoperiod (7-8 veckor) men tänker att om jag nu tar broddar IGEN så kommer de inte att behövas medan vi lär ha is och snö in i maj om jag låter bli. Så brukar det ju vara med tingen här i världen…..eller hur?

Så blir det värme och strålande solsken inom kort vet ni vem ni ska tacka: undertecknad och Archie som traskar runt med broddar i sommarvärme :=)!

Veckan som gått har varit tämligen lik den föregående, en del minusgrader, en snöstorm och liknade störningsmoment i min vardag.

Ingen har nog kunnat undgå att begripa att jag utan tvekan hade slopat årstiden vinter om jag hade haft något att säga till om.

Snögalopper i all ära men för min del överväger nackdelarna med minusgrader, snö och korta dagar.

Och jag håller inte heller med de som säger att allt blir/ser så rent ut av den vita snön!

Tycker man det har man inte rört sig inne i en storstad dagen efter ett snöfall. Grå/svart/ brun slask-sörja täcker det mesta och inte tusan ser det rent ut!

Min bil är hur skitig som helst- både in och utvändigt, släpet likaså men det är ju inte lönt att tvätta varken den ena eller den andra för dels skulle de bli lika skitiga på nolltid och dessutom riskera man att allt möjligt fryser fast om man börjat tvätta i denna kylan.

Inomhus drar man också in snö så att hallen blir full av pölar- inte heller det känns speciellt rent om jag får säga min mening.

Nå…nog gnällt om snön- detta med vädret kan man ju ändå inte påverka hur gärna man än skulle vilja.

Tisdagens träning för Ebba blev av förklarliga skäl inställd då det var snöstorm i hela Sverige och inte bara här men i fredags kom jag iväg så att Ebba själv fick rida.

Jag tycker att Archie går ”bättre och bättre dag för dag” även om det inte är några revolutionerande framsteg varken när Ebba eller jag rider och det förväntar jag mig inte heller.

På vår anläggning fick 2 hästar (d-ponnys) kolik med några dagars mellanrum i veckan och detta har så klart oroat mig en del, själv fd ägare till en extremt kolikbenägen häst.

Även om en viss häst aldrig har haft kolik (vågar jag ens skriva detta utan att utmana ödet) så försöker jag verkligen att tänka på hur man kan förebygga eventuellt magont och är noga med motion, utevistelse, att Archie dricker ordentligt osv. Jag fodrar med mycket morötter och betfor just nu och hoppas att även detta bidrar till att ”hålla igång” magen.

I helgen blev det bestämt att jag, Lena och Sally med moder ska åka till Helsingborg för att kolla på Kyra-clinic 21 mars och det är något jag ser fram emot.

Det är alltid trevligt att se bra ridning och jag brukar bli hur laddad och inspirerad som helst efter sådana evenemang.

Om Gud är god (sa ateisten) hoppas jag komma iväg på den första dressyrtävlingen i mitten av mars- det blir i så fall en LA:4 jag ska rida.

Fram tills dess hoppas jag innerligt på att få träna, träna och sedan träna lite till och slippa snöstormar, vrickningar, halkningar, koliker och de trettiosjutusen andra sakerna som man kan oroa sig över om man vill (jag vill inte men gör det tyvärr ändå….).

Jag tror att både Soya och Archie tyckte det var skönt att vila benen på de korta sträckor som var plogade under ridturen igår…..

….innan det var dags att pulsa fram igen!

Under den gångna veckan har det kommit en hel del snö i mina trakter och i onsdags var det till och med en liten snöstorm.

Då var jag glad att jag hade varit hos Ebba dagen innan för inte ens dumdristiga Birgitta hade faktiskt vågat köra i den piskande vinden och vräkande snön.

Redan nästa dag var det strålande solsken och på fredagen var det inga problem att köra till Ebba igen.

Däremot började det åter snöa när jag skulle köra tillbaka och vi hann hem med blotta förskräckelsen.

Har hört rapporter om att det ska snöa imorgon också så träningen då lär ju tyvärr bli inställd- men vad gör man?

Jag har med avund fått rapporter om ryttarkamrater som länge kunnat konditionsträna i djupsnö och i veckan fick jag prova detta så att det räckte och blev över.

I torsdags kväll var jag ute på promenad med hund och häst och hamnade ibland i sådana snödrivor att jag knappt kunde stå på benen. Min puls var minst sagt förhöjd under stora delar av promenaden och jag flåsade som en blåsbälg, svettig och med hettande kinder.

Archie och Soya verkade inte lika tagna tack och lov och igår var det dags för en ny tur i snön, denna gången med mig på Archies rygg.

Det var ganska mysigt att pulsa fram i snön men när Archie sjönk ner så att denna nästan nådde hans bogblad (!) vände jag och tog mig fram på en plogad väg i stället.

Någon måtta på plöjningen fick det vara, särskilt som Archie inte är van vid så djup snö.
Jag vill verkligen inte riskera någon överansträngning och tänkte även på Soya som fick hoppa fram som en kängru för att kunna ta sig fram.

Det myckna snöandet och kylan märks för en gångs skull på tävlingsanmälningarna, skåningar brukar annars inte ”banga” utan åker och tävlar i alla väder (min erfarenhet).

En tävling jag hade lösa planer på att anmäla till avhölls i lördags med 5 startande i den klass jag hade tänkt rida (LA:4) och i klassen före kom bara 10 av 26 anmälda till start.

Denna lördagens tävling hos en grannklubb har inte heller fått många anmälningar och i den högsta klassen, LA:1 är hittills och då anmälningstiden gått ut endast 11 anmälda så inte heller den tävlingen blir av för min del.

Jag tycker inte om att tävla om det är för få (säg under 15) startande och tänker (kanske fånigt) att jag inte skulle bli glad/ nöjd varken om jag blev placerad eller om jag inte blev det.

Hade jag inte blivit placerad hade jag tänkt ”så dåligt att inte ens kunna placera sig när det är så få startande” och hade jag fått en rosett hade jag tänkt ”ja, ja…det var nog för att det var så få startande”. Positiva Birgitta i ett nötskal :=)! Sällan nöjd!

Jag skrev ju om det förkylningshämmande naturpreparatet Esberitox för ett tag sedan och känner att jag åter måste sjunga dess lov.

Kände en förkylning komma krypande i måndags kväll, svalde genast 3 mirakeltabletter, fortsatte med detta under 2 dagar då jag kände mig mikroskopiskt ytte-pytte liiiite förkyld och sedan var jag åter fullständigt helt återställd.

Faktiskt smått otroligt då jag inte känner någon som blir så drabbad av förkylningar som jag.

Dels är jag kass i flera veckor (minst 2, oftast 3) och dels måste jag missbruka nässpray i kopiösa mängder för att över huvud taget kunna andas så det är verkligen otroligt skönt (om än mycket förvånande) att jag svarar så bara på dessa tabletter.

Då jag provade rosenrot, som många vittnar om gör en mycket piggare (DET är något jag verkligen önskar mig) fick jag NOLL komma NOLL effekt trots att jag knaprade detta preparat i flera veckor :=(.

I veckan hann jag läsa ut den mycket omskrivna ”Hypnotisören” av pseudonymen Lars Kepler, en i mitt tycke överreklamerad och något för mastig bok (572 sidor). Visst, boken var läsvärd men inte någon världssensation precis.

Vad gäller bloggen kan jag glädja mig med att läsarna blir fler och fler och att jag just nu har en hel del material att publicera. Ett tag tröt inspirationen rejält men det går ju upp och ner- konstigt vore det väl annars efter snart 1000 inlägg!