Vilket är roligast?

STÄDA

Ett ämne jag tagit upp tidigare: att jag mött en del hästmänniskor som haft det tämligen ”grisigt” hemma men nästan sjukligt pedantiskt i stallet.

Själv måste jag ha det hyfsat städat både hemma och i stallet för att må bra- jag trivs inte i oreda.

Öppettider i stallet

Idag undrar jag om det finns fastställda öppettider i det stall där ni har er häst eller om man får ”komma och gå som man vill”.

Och vad tycker ni: SKA man ha bestämda tider eller inte?

Och OM man ska ha bestämda tider för då folk ”får” vara i stallet- vilka tider ska då gälla och utifrån vad baserar ni era åsikter? Av omtanke om hästarna eller stallägarna? Annat?

Onsdag- bloggläsare on the road

Även denna morgon blev det longering enligt fysioterapeutens anvisningar och därefter åkte jag hem för att känna lite på min solstol innan det var dags för en liten bloggläsarträff.

Jag började med att möta upp My i vårt stall- som ni kanske minns var det hon som döpte anläggningens föl Sam de Rouet för ett tag sedan och för detta belönades hon med en vinflaska av hans ägare samt äran att få klappa inte bara honom utan även mina skötebarn Messy och Vicks.

Alla tre djuren visade upp sig från sina bästa sidor och efter en rundvandring på anläggningen körde vi vidare till läsaren ”Minstral” där Anna-Kajsa också slöt upp och där vi hade  siktet inställt på att beundra inte bara hennes och hennes makes hästar utan även deras nybyggda ridhus.

Medan Minstral har ”traditionella halvblod” 🙂   har hennes make inriktat sig på en nåååågot tyngre ras- ardennern!

Det fanns 2 ljuvliga föl att beundra förutom de vuxna hästarna och jag blev faktiskt lite sugen på att hoppa upp på deras minst sagt breda ryggar.

Nästa stopp blev på ett bete där vi tittade till Anna-Kajsas sto med föl, en lite nättare variant av de tyngre ardennerfölen men lika ljuvlig.

Vår turné avslutades hemma hos Anna-Kajsa där hon och maken bjöd på en god middag och vi fick göra det vi hästtjejer brukar vara bra på: prata om våra fyrfota vänner!

Stort tack till alla inblandade för en mycket trevlig dag och tack till My för korten!

bild(138)

Lille Sam som på denna bilden ser ut att ha jättelånga öron 🙂 !

bild(136)

De väldigt kärvänliga ardennerfölen.

bild(137)

En långbent skönhet- Anna-Kajsas gosse Arno.

Hundregler vi inte följer

Läser detta och nickar igenkännande; det mesta stämmer hos oss också.

Soya sover i både soffan och vår säng och får ”människomat” då och då. Däremot brukar hon inte hälsa på besökare genom att just hoppa och/ eller slicka på dom men några rejäla svansviftningar mot benen får de oftast stå ut med 🙂 .

Mugg på betet?

Idag undrar jag om ni har någon erfarenhet av hästar som får mugg på betet?

När jag köpte Vicke i augusti förra året kom han med lite mugg på 3 av benen och detta hade han enligt sin dåvarande ägare fått för andra året i rad och på det bete där han hade gått i 5 veckor om jag minns rätt.

Det här med hans mugg bekymrade mig när det senare på hösten var väldigt lerigt i hagarna men den då utläkta muggen kom inte tillbaka vilket jag alltså nästan hade förväntat mig- så geggiga som hagarna var.

Men uppenbarligen är det inte bara lera som KAN ge mugg- i år vet jag hästar som fått mugg på ett hur torrt bete som helst så frågan är av VAD detta har uppkommit?

Har ni erfarenheter av ovan?

Tisdag- fortsatt hetta

Idag var planen egentligen att jag och Soya skulle träffa Görel och Soyas helsyster Zahra, en flerårig tradition då Görel och Zahra kör i flera timmar för att få träffa oss.

Men då väderprognosen indikerade att det skulle bli fortsatt ökenvarmt så sköt vi upp vår årliga träff- det är inte så bra för hundar i allmänhet och epilepsihundar i synnerhet att utsättas för långpromenader när det är så varmt.

Och med facit i hand var det rätt beslut- det har verkligen varit hett idag!

Jag longerade Vicke redan vid 6.30 just för att slippa den värsta värmen och jag misstänker att det kommer att bli många morgnar med hästmotion framöver, i alla fall så länge det är så här varmt.

Att ligga i solstolen har faktiskt varit det som har känts mest bekvämt idag och någon gång kan man ju få unna sig att bara slappa- i alla fall på semestern 🙂 !

När alla känner alla (igen)

Ni vet ju hur jag brukar hävda att hästvärlden är så himla liten.

Tydligen kan den vara det även när inte hästar är inblandade eller vad sägs om detta märkliga sammanträffande:

Jag och maken sitter med varsin dator i knät.

Jag nämner något om ön Ven eftersom jag precis har sett en statusuppdatering från några jag känner som precis varit där.

Då säger maken att han också har en Facebookvän som besökt ön och visar mig ett foto som denne tagit.

Det visar sig att det är exakt samma foto som jag precis har tittat på på min dator eftersom jag är vän med min mans Facebooksväns döttrar. Dock känner jag inte deras pappa och min make känner inte mannens döttrar. Häpp!