Skrivet

Veckan som gått

Upssss….nu har hälften av min semester passerat….redan!

Vädret har den gångna veckan varit bokstavligen STRÅLANDE- det har inte kommit en droppe regn men däremot har det varit nästan uppemot 30 grader under många, många timmar.

Till och med jag, som i vanliga fall är hur frusen som helst har haft svårt för att sova på nätterna- trots vidöppet fönster har det faktiskt varit för varmt.

Jag har mestadels valt att motionera Vicke på morgnarna och det har känts som ett smart drag- då har det varit riktigt behagligt.

Solstolen har i alla fall varit välbesökt tack vare vädret- lite solbränna är aldrig fel.

I måndags hade Vicke och jag besök av både fysioterapeut och hovslagare och i fredags var vi hos veterinären där Vickes tänder raspades- något jag haft lite dåligt samvete för ett tag eftersom det inte gjorts i vart fall sedan jag köpte honom.

I tisdags ägde en liten bloggläsarträff rum- jag träffade My, Minstral och Anna-Kajsa på en roadtrip- mycket trevligt!

Lika trevlig var den årliga träffen med Soyas syster Zahra och hennes ägare Görel i söndags- det är faktiskt 5:e sommaren i rad som vi träffas hemma hos oss.

Inte riktigt lika trevlig var Vickes och min årsdeubut på tävlingsbanan i lördags, 56, 5 %  i MSV C:1 är inte ett resultat jag är stolt över men som någon skrev så får jag i dagsläget kanske vara nöjd med att vi ens KUNNAT starta och jag har ju faktiskt inte tränat ”för fullt” särskilt länge heller.

Eftersom Vicke fick fysioterapi i måndags blev det ingen träning på tisdagen men jag hoppas att vi framöver kan komma igång med detta på en regelbunden basis. Tyvärr är det lite tunnsått med andra ekipage som vill träna under sommaren så vi får se när vi börjar på allvar.

Skrivet

Söndag- 5:e syskonträffen

Nu börjar det nästan kännas tjatigt att skriva det men OJ så varmt det har varit idag- IGEN!

Vicke fick en välförtjänt vilodag och jag tror inte att han sörjde över att inte få bli riden i 30-gradig hetta.

Själv hade jag bokat den årliga syskonträffen med Soyas syster Zahra och hennes ägare Görel- det är faktiskt den 5:e sommaren i rad som vi träffas med våra svarta skönheter.

Vi valde som flera gånger förut att åka till Järavallen och gå utmed Saxtorpssjöarna- det var väldigt skönt att kunna vada i vattnet och låta hundarna både dricka av det och svalka fötterna.

Efter 1½ timmes promenad kände vi oss nöjda och körde för att titta på Messy, Sam och Vicke och därefter avslutade vi dagen med grillning hemma hos mig och maken.

En liten film från promenaden kan ni se här

bild(140)

Två svarta damer

bild(141)

Soya svalkar sig

Skrivet

Varför inte dress-code?

 

a

Bilderna i detta inlägg har jag hämtat från Facebook där den som gjort inlägget tycker att det INTE ska få se ut på detta vis på hundutställningar.

b

”Så klart” har personen inte bara mötts av instämmande kommentarer utan det finns de som tycker att ”ähhh…vad tråkiga ni är…hur ser ni ut själva” ungefär.

c

Själv sällar jag mig som Birgitta 78 år tveklöst till dom som tycker att ”det får vara någon djävla ordning”  ha ha ha och jag är faktiskt glad att man inte kan åka och tävla dressyr klädd hur som helst.

d

Men vad tycker ni mina läsare?

f

Är jag en tråkig gammal kärring som inte uppskattar mångfald och som inte begriper att folk ska få klä sig hur de vill?

g

Varför samtliga bilder föreställer kvinnor kan man ju också undra ?

Är det ett medvetet urval, har kvinnor annorlunda omdöme än män eller är det helt enkelt så att de är överrepresenterade på hundutställningar?

Skrivet

Lördag- outstanding sist

rom

ÄNTLIGEN var det dags för Vickes och min årsdebut på dressyrbanan!

Vi har inte tävlat på 9 månader eller nåt och jag hade mina aningar om hur dagens start skulle gestalta sig.

Jag förväntade mig en spänd häst som ville ”glo” på domarbordet och kanske annat runtomkring- så var det ju de få starterna jag gjorde förra året.

Och egentligen behöver Vicke gå 2 klasser just därför- för att ”glo av sig” men jag valde trots detta att bara inrikta mig på en klass, MSV C:1.

Jag hade funderat fram och tillbaka på huruvida jag skulle rida på träns eller kandar eftersom jag har mycket bättre ”håll”  på Vicke på kandaret om han far iväg men bättre form på tränset.

Eftersom jag förväntade mig ett spänd häst idag valde jag kandaret och med facit i hand var det mycket korkat gjort!

Visst var han lite spänd men det fanns i princip inget att titta på runt banan och kandaret förstärkte väldigt mycket det som har varit en svaghet redan hemma- formen.

Vicke gick bakom hand i princip hela programmet igenom och när han släpper betten så blir han väldigt svår att påverka korrekt- framför allt inne på en tävlingsbana där man måste följa ett givet program.

Att han inte kan öka i trav visste jag redan när jag köpte honom men i övrigt gjorde han nog allt utan direkta missar (utom att han började galoppera efter den inledande halten)  men som sagt i en inte alls bra form vilket påverkade hur mycket som helst.

Så resultatet blev därefter, 56.5 % och hade jag dömt hade han inte ens fått det.

Nej, ingen bra känsla alls men nu vet jag vad som gäller till nästa tävling- inget kandar i alla fall.

Sedan måste jag öva på att förfina det mesta i programmet OCKSÅ men formen är absolut det mest avgörande i dagsläget och så här med huvudet mellan frambenen kan han inte gå det är en sak som är säker.

I övrigt vad mitt lilla djur lika behaglig som alltid att ha med sig på tävling så i DET avseendet ger jag honom högsta betyg.

Skrivet

Vicke och vikten

Passade förresten på att väga Vicke när det ändå fanns en våg på kliniken.

Med sina ca 173 cm vägde han 610 kilo och jag vill nog påstå att han är i sitt livs form rent viktmässigt 🙂 .

Jag tyckte att han var något tunn när jag köpte honom men i vintras blev han å andra sidan lite väl ”dressyrhäst-fet” ha ha ha.

Nu ser han väldigt ”lagom” ut tycker jag- vacker som en dag 🙂 !

Kreon som var runt 170 cm vägde runt 550 kilo så Vickes 610 känns väldigt rätt för honom- bortsett från centimetrarna tycker jag att de är väldigt lika i kroppen.

bild(139)

Nyvägd och genast redo för ett mellanmål!

Skrivet

Fredag- färdigkontrollerad

Idag avslutade jag de sista momenten i en lång svit av olika ”kontroller” vad gäller Vicke och nu kan jag faktiskt inte komma på något mer som jag känner att jag borde kolla eller åtgärda.

Eftersom Vickes tänder aldrig är undersökta sedan jag köpte honom så var vi idag och fick dom kontrollerade- det fanns en del att raspa bort.

Jag passade också på att be veterinären att titta på Vicke både när jag sprang med honom och han longerades på hårt och mjukt underlag så nu är alltså både ben och tänder godkända för fortsatt arbete 🙂 !

Jag har ju tidigare i veckan bett en fysioterapeut som jag har anlitat tidigare gå igenom hela hästen och hovslagaren har skott honom utifrån vad han tror ska vara det bästa i dagsläget.

Min tränare kollade på Vicke i förra veckan och sadeln är redan i höstas justerad efter Vicke av en mycket duktig person (tillika svårklassryttare i dressyr)  så nu återstår det ”bara” (och det är verkligen inte så bara) för mig att försöka rida och träna Vicke så klokt och bra jag kan.

Men vetskapen om att hästen är genomgången och kollad av alla möjliga ”experter” inom sina respektive yrkesområden gör att jag känner mig lite tryggare än om jag hade ”harvat omkring” i min ensamhet- sedan får vi se hur långt det räcker.

Dagens ridpass skilde sig inte från de senaste- jag tycker att vi befinner oss på en platå just nu utan varken direkta ”hightlights” eller dippar så jag är nöjd.

Mindre nöjd var jag med att rida i så torr luft pga fortsatt hetta att jag nog förlorade 5 kilo under ridpasset vilket dock kompenserades genom att jag lika fort säkert gick upp minst det dubbla av allt vatten jag bälgade i mig.

Men är det sommar så är det 🙂 !

Skrivet

Tåliga hästar

Läser denna artikel och funderar lite.

Min erfarenhet är verkligen att hästar för det mesta är otroligt tåliga djur och att det är väldigt ovanligt att man ser om dom har ont, i alla fall så länge det handlar om ”små-krämpor”.

Jag har tex aldrig sett någon skillnad i mina hästars beteende när de har varit halta eller ohalta men då har det inte heller handlat om ”hoppa-på-3-ben”-hälta.

När Archie fick fång märktes det faktiskt inte heller, han åt och drack som vanligt, stod inte och hängde utan kunde till och med promeneras med utan protester.

När hästarna har varit småförkylda tycker jag inte heller att jag har sett det och inte ens när Décima som 3-åring snorade så det bokstavligen rann längst väggarna syntes det någon förändring i hennes allmäntillstånd.

Sedan ÄR hästar olika ”sjåpiga” precis som människor och reagerar också olika på smärta men som sagt är min erfarenhet att hästar absolut kan vara sjuka och ha ont utan att man märker det.