När alla känner alla (igen)

Ni vet ju hur jag brukar hävda att hästvärlden är så himla liten.

Tydligen kan den vara det även när inte hästar är inblandade eller vad sägs om detta märkliga sammanträffande:

Jag och maken sitter med varsin dator i knät.

Jag nämner något om ön Ven eftersom jag precis har sett en statusuppdatering från några jag känner som precis varit där.

Då säger maken att han också har en Facebookvän som besökt ön och visar mig ett foto som denne tagit.

Det visar sig att det är exakt samma foto som jag precis har tittat på på min dator eftersom jag är vän med min mans Facebooksväns döttrar. Dock känner jag inte deras pappa och min make känner inte mannens döttrar. Häpp!

Nya skor

Igår fick Vicke nya skor som jag tänkte berätta lite om.

Som ni kan se/ läsa här är det alltså en kilsko i aluminium som vi har ersatt Vickes vanliga classic rollersko med kilsula med.

Fördelen med denna sko är att den väger mycket mindre än vanliga skor samtidigt som dess kilutformning gör att man slipper kilsulan.

Jag har pratat med några hovslagare om kilskor och innan dessa i aluminium kom ut på marknaden fick hovslagarna själva göra kilskor genom att svetsa på en extra-del på den ordinarie skon = lite jobb för hovslagaren och en TUNG sko för hästen.

Alternativet med sulor är långt ifrån optimalt- sulorna tenderar att kraftigt hämma trakt-tillväxen eftersom friktionen som uppstår mellan sula och sko kan liksom slipa ner hornet.

Och eftersom Vickes trakter redan är obefintliga så är ju detta långt ifrån bra.

Enligt min hovslagare är dessa kilsulor i aluminium relativt nya på den svenska marknaden vilket skulle kunna förklara varför jag inte hittar någon information om dom när jag googlade på dom.

Ska man på rak arm och utan egen erfarenhet säga något negativt om aluminiumskor så är det att de slits fortare vilket inte spelar någon roll för Vicke som ändå ska skos med 5 veckors intervall.

Att de kostar mer än dubbelt så mycket som vanliga järnskor är också en petitess- så dyrt är det  inte med själva skorna- det är ju skoningen som kostar så att säga.

Måndag- fullt upp

Idag har det varit flera hästaktiviteter för min del.

Jag inledde dagen med att åka och rida på grusbanan innan det blev för varmt och det var nog ett smart drag eftersom även denna dagen blev HOT.

Några timmar senare var det dags för Vicke att få nya skor som jag tänkte berätta mer om i ett separat inlägg.

Ytterligare någon timme senare var det dags för ett fysioterapeutbesök som egentligen skulle ha ägt rum i mars men som av förklarliga skäl fick skjutas upp.

Vicke var mycket mjukare i ryggen än vid föregående koll och det var inga större grejer som behövde fixas och nu är det som vanligt efter dessa besök 2 dagars longering som gäller innan jag får rida igen.

Dagens antiklimax ägde för övrigt rum när jag öppnade ett paket från Postkodlotteriet som vi idag fick veta att vi hade ”vunnit”.

Vinsten visade sig vara en ABBA-bok, förvisso värd runt 800-900:– men helt ointressant för både maken och mig. Inte direkt därför vi gick med i detta lotteri ha ha ha!

Veckan som gått

Mitt svar på frågan hur fort en vecka kan förflyta måste än en gång bli: ohyggligt snabbt!

Tjo hej så gick alltså en hel semestervecka och jag hoppas verkligen att de 3 kommande innan det är dags att börja arbeta igen går i ett något makligare tempo.

Maken och jag har ägnat en hel del tid åt att måla allt möjligt- fasaden och alla ”utomhusdetaljer” har fått smaka på våra penslar och i slutet av veckan fick jag sådan träningsvärk att jag har stapplat omkring och knappt kunnat resa mig upp eller sätta mig ner utan att ha ont.

Uppbyggnadsarbetet med Vicke fortsätter och i tisdags var det också dags för den första träningen för Christina på flera månader.

Som jag sa till henne känns det inte som att jag har fått backa jättemånga steg efter att jag började sätta igång Vicke igen men däremot är vi ju långt ifrån där jag i vintras hoppades att vi skulle vara idag.

Då hoppades jag att jag skulle ha lyckats kvala till MSV B vid det här laget men som det ser ut i dagsläget har vi inte ens gjort en enda start i år.

Ja, ja…det som har varit har varit och det är inte lönt att oja sig över det utan att försöka se positivt på framtiden.

Jag försöker träna effektivt men klokt, är försiktig med vilka underlag jag rider på och hur länge passen pågår- sedan tycker jag inte att jag kan göra så mycket mer i dagsläget.

Vädret har förutom i måndags då det regnade för en hel vecka kändes det som varit bokstavligen strålande- precis som i alla fall jag vill ha det när man är ledig och det är sommar.

Söndag- vindigt

Vis av gårdagens hetta valde jag att rida redan klockan 6.30 i morse och det var faktiskt inte särskilt varmt i ridhuset så tidigt på dagen.

Om man orkar ser jag bara fördelar med att rida direkt på morgonen för att sedan ha resten av dagen fri till annat.

Jag fortsatte att träna på enkla byten, förvänd galopp och på att få fram så mycket ”fintrav” jag kunde och kände mig nöjd med passet.

Formen är ännu inte optimal för tävling i alla fall (för låg) men det handlar nog ”bara” om styrka och den lär inte komma från en dag till en annan…tyvärr 🙂 .

Jag jobbade också vidare med att bara ”åka med”, dvs att ha en hela tiden självgående häst som bara behöver påminnas med skänkeln då och då och väldigt lätt.

Efter hagutsläpp och diverse stallfix har jag tillbringat en hel del timmar i min solstol- solen har strålat hela dagen även om det också har blåst en hel del men det har varit varma, behagliga vindar. Och de otäcka millimeter-djuren har faktiskt inte synts till.