Skrivet

Tisdag- jag kände rätt

Eftersom jag nu har skrivit om den ”förbättrade traven” flera gånger och också påstått att skänkelvikningarna känns bättre var det skönt att Christina kunde bekräfta detta under dagens träning.

Även formen är bättre (mer uppe med näsan) och det var nyttigt att få kritiken ”kryper ihop” på en av de senaste tävlingarna- det fick mig att skärpa mig och fokusera lite mer på detta.

Men ni vet hur det är, eller i alla fall är det så för mig- jag kan inte tänka på ”allt” samtidigt, på både formen, tempot, min sits, mina skänklar, att ”få till” alla möjliga rörelser bra på en och samma träning osv.

Och då kan det bli så där att man plötsligt inser ”oj- nu var det länge sedan jag fokuserade på bla bla bla”.

Skrivet

Dagens (hjälpsamhets)fråga

Fråga till er som står inackorderade:

Jag antar att det på er anläggning finns sådant som ni betalar för att få utfört och sådant som ni FÖRUTSÄTTS sköta själva- och det kan ju så klart variera vad detta kan handla om.

Min fråga är om ni utöver det ni förutsätts sköta själva ibland/ofta/alltid hjälper till med något och vad detta i så fall är och VARFÖR ni hjälper till?

Är det för att avlasta stallägarna, för att ni tycker att det är roligt, för att det blir bättre om ni gör det själv, för att ni inte ”står ut” eller vad är skälen?

I mitt stall är det inte mycket som vi MÅSTE göra- det handlar främst om mockning och att göra i ordning höpåsar och foderspannar åt våra hästar förutom att vi har jour på söndagarna.

Kanske just för att vi har så få krav på oss och kanske också för att i alla fall jag får en annan känsla för ett så litet stall som vårt (7 boxar) än när jag tex stod på ridskolan som inrymde 70-talet hästar så hjälper jag gärna till med allt möjligt i mån av tid och kunskap.

Jag ger mig således inte på några avancerade haglagningar tex, det duger jag inte till utan instruktioner och rätt redskap men jag kan mycket väl hjälpa till att fodra tex eller släppa ut eller ta in hästar från hagen, tömma papperskorgen eller annat som inte kräver några större insatser.

Där är man ju väldigt olika har jag märkt genom åren och för att ta ”tömma papperskorgen” som exempel så skulle den kunna svämma över i dagar utan att någon annan än jag störs och då går jag också och tömmer den.

Vid ett tillfälle svarade en hästägare att personen inte visste VAR papperskorgen skulle tömmas men i min värld FRÅGAR man väl i så fall?

Som sagt- man är olika, stör sig på olika saker och har, gissar jag framför allt olika mycket TID att lägga på ”frivilligarbete” :).

Men hur gör ni och varför? Eller hjälper ni aldrig till och varför i så fall?

Skrivet

Måndag- i sadeln igen

Idag var det dags att hoppa upp i sadeln igen efter 2 dagars longering.

Jag valde att ta det lite lugnt och inte göra något mer avancerat eller rida för länge- en mjukstart med andra ord.

Det fick bli ett pass i ridhuset eftersom det idag började skymma redan strax efter 15.00 och när vi kom ut ur ridhuset var det beckmörkt ute fast klockan bara var runt 17.00.

Skrivet

Vickes spetsöron

Om ni undrar varför jag kallar Vicke för spetsöra så kommer här ett litet försök till bildillustration 🙂 (gjord av Birgitta 12 år):

2013-12-16 22.05.23

Så här ser ”normala”/vanliga hästöron ut enligt mig.

(Det är för övrigt Vicke som syns som en prick längs till vänster i bild)

2013-12-16 22.19.20

Notera hur Vickes öron liksom har en inåtböj innan örat mynnar ut i en spets.

2013-12-16 22.21.01

Förstår ni vad jag menar :)?

Skrivet

Veckan som gått

Jaha…låt oss se tillbaka på vad som hände under den gångna hästveckan:

I måndags red jag ut i skymningen och tränade skolor utmed grusvägarna.

I tisdags var träningen för Christina inställd men jag tränade på egen hand och det gick väldigt bra.

I onsdags hoppade vi och personligen tyckte jag att det gick ännu bättre än första gången- förmodligen för att vi båda hade blivit lite varmare i kläderna.

I torsdags var det dags för ett nytt mycket bra dressyrpass och det var också då jag ”riskerade mitt liv” *ASGARV* genom att grabba tag i en vilt främmande katt i tron att den var Gullis. Hur jag kunde göra ett sådant misstag lär jag inte komma över på länge…

Vicke fick också nya skor och jag konstaterade att det nog börjar bli dags att ge min hovslagare en guldklocka, det får man i alla fall inom kommunen när man har jobbat i 25 år (jag får en i december och har väl haft min hovslagare minst lika länge….längre faktiskt när jag tänker efter…).

I fredags var det dags för en ny uteritt, denna gången på lite okänd mark vilket gick helt komplikationsfritt trots att vi bland annat red över en bro som de flesta hästar tycker är lite scary.

Dagen bjöd även på ett fysioterapibesök som kändes mycket positivt även om det kräver ett återbesök om 14 dagar. Men det är alltid skönt att få hästen uppkollad tycker jag och att dessutom få bekräftat en del saker som jag själv tänkt och känt.

För er som undrar lite över att jag ibland kan raljera över ”kotknackare” och annat löst folk i samma kategori som jag har en, vad jag i alla fall själv anser, SUND SKEPSIS till kan jag bara säga att den fysioterapeut jag själv anlitat till hästarna ett fåtal gånger inte är vilken tomte som helst utan någon som helst utbildning utan en kvinna (själv dressyrryttare) som jag känner stort förtroende för.

Fredagar är även mina semesterdagar ett tag framöver och ursäkta att jag tjatar men Guuuud så skönt det är med denna dags ledighet! Man hinner med massor och helgen känns mycket längre!

I lördags blev Vicke både longerad och friserad så nu är han ännu stiligare än vanligt :).

I söndags var det dags för en longerings-omgång till (enligt direktiv från fysioterapeuten), denna gången utomhus eftersom det var så himla fint väder.

Även Soya fick njuta lite extra av solen då vi åkte till Dalby med Vilja och Åsa- alltid lika uppskattat av oss alla.