Hur du slipper julens tv-program och gräsliga repriser

Enligt min erfarenhet är det ofta då människor är långlediga som man passar på att visa allt möjligt skräp på tv. Gamla repriser, långfilmer som Pretty Woman och Snuten i Hollywood-filmerna tex som, hur bra de än var en gång i tidernas begynnelse, har visats trettioelva gånger vid det här laget.

Jag tillbringar gärna någon ledig timme framför tv:n men då ska det finna något vettigt att titta på och det tycker jag som sagt sällan att det finns när man verkligen är ledig och HAR TID att slappa.

I år var jag förutseende och valde att inte förlita mig till det som vanligt magra och usla tv-utbudet utan jag hyrde i stället en 9-timmar lång dvd innehållande en underbar tv-serie som visades i min ungdom och som hette ”i vår herres hage”.

Tv-serien var baserad på James Herriots fantastiska böcker om sitt liv som veterinär i Yorkshire från 40-talet och framåt och jag minns att jag slukade varje avsnitt.

Har ni inte läst böckerna så är det nästan ett MÅSTE för varje djurintresserad och bokintresserad person, de är mycket lättlästa och roande och nu kan ni alltså även se tv-serien på dvd.

Maken, som är 2 år yngre än undertecknad och som hade andra intressen än att glo på tv i tonåren hade helt missat serien men har suttit lika klistrad vid tv:n som jag under julen.

Och det som glädjer oss är att det finns ytterligare lika långa dvd-filmer att hyra, detta var bara en av 4 :=).

Så nu vet ni vad vi gör hela ledigheten: sitter framför tv:n och blir sugna på te, bacon och ägg (ni förstår vad jag menar efter att ha sett något avsnitt :=)).

Skånsk vinter


Så här såg det ut vid vårt ridhus och hagar för 2 dagar sedan och….

så här ser det ut idag!

Suck!

Inte undra på att vi skåningar dels är ovana vid snö och hur vi ska ”hantera den” och dessutom i mitt fall önskar den dit pepparn växer.

Om allting ändå ska förvandlas till en blöt och värsta fall ISIG sörja kan jag hellre vara utan snön.

(Bilderna är tagna av fotografen maken som här ville testa sin nya värstningkamera. Han har alltså fotat från vår ovanvåning, ca 2 kilometer från stallet- värsta kikaren med andra ord…
Nu får man tänka sig för vad man gör i stallet om maken står hemma med kameran i högsta hugg :=)).

Kontrollera din trav

Hur man ”kontrollerar traven”, dvs att hästen travar så som man önskar beror så klart, som mycket annat, på vilken utbildningsståndpunkt aktuell häst har.
Det kan vara lite svårt att kontrollera att hästen kan samla sig tillräckligt på en nyss inriden 3-åring tex :=) och det jag skriver nedan kan vi väl för enkelhetens skull säga att man kan applicera på en häst som är redo för att i varje fall börja tävla (dvs minst 4 år).

Ja, vad är det då man ska/bör kontrollera när man travar omkring, i övrigt lite förutsättningslöst?

Jo, TEMPOT framför allt!

Travar hästen så som den vill eller som ryttaren anvisar?

Går det för fort för ryttarens smak eller såsar hästen runt utan att riktigt acceptera de framåtdrivande hjälperna?

Oavsett vilket är det viktigt att ryttaren återtar kontrollen och att den heta hästen lugnas ner medan den slöa väcks till liv.

Hur man gör detta finns det mängder av metoder för; exempelvis skulle jag med den heta hästen inte bara trava omkring och definitivt inte över allt för stora ytor, varken utom eller inomhus utan att se till att det verkligen HÄNDER något hela tiden som fångar hästens koncentration.

Vad det är som ska hända avgör man också från häst till häst och dess utbildningsståndpunkt men att tex hela tiden rida olika vägar, byta varv ofta och även byta gångart kan hjälpa till att lugna ner en ”överhettad” häst.

Den lata hästen kan gärna få gå på lite större ytor, just för att ”inbjuda till bjudning”, känns det lite segt på en 20-meters volt lär det inte kännas kvickare på en 10-meters dito.

Ovasett ålder ska hästen kunna både öka och minska på begäran även om graden av detta kan variera. Viktigast är att man får en reaktion oavsett vilket man begär, dvs vill man att hästen ska öka tempot så ska den också göra detta, dock utan att bara röra benen fortare vilket är ett vanligt fel på framför yngre/ outbildade hästar.

Att hästen går i det travtempo vi önskar är alltså mycket viktigt liksom att vi snabbt både kan sätta igång hästen i trav och bryta av till skritt eller halt.

Formen då vi kontrollerar detta är lika viktig som då hästen travar ”rakt fram”, dvs hästens form får inte förändras bara för att vi tex gör en galoppfattning ur trav eller gör en avsaktning (det som kallas övergångar).

Jag ser ibland ryttare som nästan uteslutande travar under lättridning men givetvis bör man även kunna sitta ner på hästen när man travar.

Tycker man att det är enklare kan man träna på detta genom att släppa stigbyglarna.

Man kan också börja med att variera mellan lättridning och nedsittning (vilket också kan få igång den slöa hästen som oftare har lite mer bjudning under lättridning) så att man rider lätt när man blir för trött för att sitta ner eller det blir för skumpigt. Allt eftersom man tränar upp sig (och hästen) kan man sedan börja sitta ner längre och längre sträckor.

Ja, detta var lite om vad man kan träna på i trav när man rider i sin ensamhet, inga direkt avancerade övningar men ack så viktiga för det fortsatta arbetet.

Kan man inte trava i det tempo man vill, inte sitta ner på hästen osv lär det bli svårt att göra just mer avancerade saker från hästryggen.

Dagens träning

I vanliga fall är dressyrridning tre dagar i rad i ridhuset ett big NO-NO för mig (det finns så många andra sätt att träna hästen) men idag kunde jag inte motstå frestelsen att mol allena, utan stress och utan att behöva stiga upp i ottan rida just dressyr i ridhuset.

Så samtidigt som ni andra kanske bänkade er för att titta på Kalle Anka bänkade jag mig i dressyrsadeln:-).

Målet var att träna på ”korttygelridning” efter gårdagens duvning och jag märkte idag verkligen hur jag fuskat tidigare.

Archie var inte nöjd med att både behöva gå ihopkortad och med bibehållen bjudning men vad skulle han göra?

Eftersom det är den som betalar som bestämmer (jag fick ingen stallhyra i julklapp av honom) så var det bara att lyda.

Kanske inte den julklapp HAN hoppats på men imorgon får han vila och skritta ut i stället :-).

Gårdagens träning

Det var egentligen meningen att jag och Archie skulle ha tränat hos Ebba i tisdags men för en gångs skull bestämde jag mig för att inte trotsa vädret och faktiskt rätta mig efter den väderprognoas som dels utlovade snö och dels verkade stämma väldigt bra några timmar innan jag ringde och avbokade lektionen.

Det blev träning igår i stället och enligt Ebba var det med facit i hand tur att vi inte gav oss ut i snöandet.

Det var verkligen roligt att återuppta träningen igen och få höra vilka olater man lagt sig till med under ridning i ensamhet och utan ett överseende öga 🙂 .

I mitt fall var det klassikern ”ridning med för långa tyglar”, ack så skönt för ryttare och häst men FULT, FULT, FULT och givetvis även FEL, FEL, FEL.

Annars stod serpentinridning, galopp på små volter, skänkelvikning samt bytesträning på programmet.

Det var verkligen roligt att konstatera att bytena numera fungerar mycket bättre än innan vilan och att det nu är mina förberedelser innan bytet mer än något annat som avgör dess kvalitet.

Innan vilan hade Archie länge någon tanke om att man kunde börja bytet från vänster till höger med en bakutspark men detta beteende är tack och lov HELT borta.

Och innan han började med ”bakutandet” kunde det ibland ta ”hundra år” innan det kom ett byte över huvud taget så det är onekligen skönt att bytespoletten har ramlat ner helt.

Konstigt nog, eftersom jag har varit med om det så många gånger, blir jag lika glatt överraskad varje gång jag efter en vila kan konstatera att hästen verkar mer utbildad och lydig efter en vila än dessförinnan men det är egentligen hur självklart som helst- vem mår inte bra av att få återhämta sig efter en intensiv period av vad det än må vara och Archie har ju tränat på utan avbrott i nästan 1 år.

Nästa träning blir på tisdag om inte vädret sätter käppar i hjulet och det hoppas jag verkligen inte!

Första tävlingsbidraget!

Första bidraget till tävlingen ”världens fulaste vinterskor” kommer här och är inskickat av Linda.

Jag håller med om att dessa ”klassiker” är jättefula och mina tankar går osökt till de ”skor” Kalle Anka (icke att förväxlas med Anna Anka och hennes säkerligen exklusiva skodon ha ha) brukar ha i de tecknade serierna :=).

TACK FÖR BIDRAGET LINDA!

Lite om arbetslöshet, dvs varken hund eller hästinlägg

Inte ens hästfolk som (väl?) sällan och aldrig har tid/ lust att glo på tv har väl kunnat missa den enorma känslostorm hos svenska folket som den frispråkiga Anna Anka har väckt.

De flesta tycks ha en åsikt om denna kvinna som verkar säga allt som faller henne in utan att tänka efter en sekund och majoriteten (?) anser väl att Annas åsikter är helt uppåt väggarna och att hon inte har en aning om vad hon snackar om.

Ni har säkert hört uttrycket ”även en blind höna kan hitta ett korn” och jag skulle också vilja säga att även en ANKA kan hitta något ätbart då hon i alla fall IBLAND kan yppa något med (en viss) sanning i .

Hörde häromdagen Ankan yttra sig vad gäller svenskars slöhet och hon uppmanade folk att ta ett extrajobb i kassan på ICA och sedan köpa det dom vill (en Gucci-väska tror jag hon nämnde) i stället för att gnälla över att de inte har pengar.

Och där måste jag säga att Ankan enligt mig är på absolut rätt spår!

Läste en artikel i tidningen igår där en svensk man i min egen ålder spydde galla över arbetsförmedlingen och över de insatser (dvs INGA) de gjort för att GE honom ett arbete, dvs enligt honom hade han fått NOLL hjälp trots att han hade varit arbetslös i FLERA ÅR.
Enligt sig själv sökte mannen olika arbeten inom ekonomi-sektorn (vad nu det betyder).

Jag blir så otroligt irriterad över denna bortskämda och ”GE MIG”-mentalitet där man kräver att ANDRA ska ordna allting åt en utan att man själv ska behöva lyfta ett finger.

Jag är övertygad om att det finns en hel del arbeten att ta om man verkligen VILL arbeta men det är väl där skon egentligen klämmer: att ”folk” i allmänhet inte vill ta vilket jobb som helst.

Är man utbildad socionom som jag ska man inte BEHÖVA ta ett städjobb utan då är det ok att gå arbetslös i några/ flera år, så är jag övertygad om att vissa resonerar. Man ska liksom inte behöva ”byta ner sig” även om det innebär att man måste förlita sig på andra för sin försörjning (A-kassa, försörjningsstöd osv).

Vissa hävdar ju också bestämt att man ju SJÄLV har tjänat ihop till sin A-kassa men jag ifrågasätter om det verkligen ger en rätten att välja och vraka med vad man vill arbeta?

Kan, för att förtydliga och bekräfta mina teorier berätta om 2 vänner som båda är gifta med män födda utomlands:

Bägge vännernas makar fick mer eller mindre så fort de satte fötterna på svensk mark och utan att i princip kunna ett ord svenska arbete som tidningsutbärare (detta oberoende av varandra).

Visst kan det vara otroligt slitsamt att stiga upp mitt i natten för att arbeta men behöver man pengar så….

Konstigt att dessa 2 karlar kunde få jobb direkt, utan en sekunds tidigare arbetslivserfarenhet från Sverige och utan att kunna språket om det nu KÖAR av arbetslösa svenskar som ”tar vilket jobb som helst” (vilket ALLA mina klienter sagt innan man börjat dissikera detta påstående lite närmare och det visat sig vara en riktigt ”sanning med modifikation”).

Visst finns det säkert de som söker massor av arbeten dagligen, som springer på ändlösa intervjuer och gör ALLT i sin makt för att få ett arbete men jag vill tyvärr påstå att denna skara är långt mindre än vad den kunde (och BORDE) vara.

Vill man ha pengar får man helt enkelt bita ihop och jobba även med sådant som är jobbigt, tråkigt, smutsigt, you name it; det har jag själv gjort i många, många år (stallarbete på en ridskola med mockning av ca 20 boxar/ dag) och jag lever och har hälsan OCH har kunnat satsa på en dyr hobby och unna mig det jag vill kring denna.

Tävling: världens fulaste vinterskor!

Som jag berättade i ett blogginlägg den 3 december (Snygg OCh varm…och aldrig förenas de två…eller?) är jag långt ifrån en modeikon när jag vandrar omkring i stallet, framför allt inte nu på vintern.

Om man ens kan KÄNNA IGEN mig med mössan djupt nerdragen i pannan och med en jacka som ser lätt uppblåst ut så är det snarare tur än skicklighet skulle jag vilja påstå.

Efter att ha tillbringat 2 timmar pulsande i snö under den senaste whippet-träffen fick jag inse att mina ridskor av traditionell modell inte var lämpade för denna sortens utevistelse och om jag inte hade begripit det talade nog mina dubbla par strumpor som man kunde vrida ur sitt tydliga språk.

Varma vinterskor för stallmiljö och hundpromenader behövde inköpas akut och helst så billigt som möjligt!

Tyvärr verkar det inte tillverkas vinterskor för mina ändamål som ser något så när normala/ snygga ut eller så var jag aldeles för sent ute och allting var redan uppköpt (mest troligt) för det enda jag fann efter idogt letande var nedanstående skor. Det fanns dessutom endast ETT ENDA par kvar och dessutom i min storlek så man får ju ändå säga att jag hade en viss tur i oturen.

Men min fråga är nu:

Har ni någonsin sett så här fula vinterskor…..för det har INTE jag!

Tack och lov är funktionen ungefär 100 gånger bättre än utseendet men ändå….

Om ni har sett fulare skor tycker jag att ni ska ta ett kort på dom och skicka till mig (maila på bm6610@hotmail.com).