Idag var Archie och jag ute på en över 2 timmar lång skogsritt!
Som guide hade vi en tjej, Petra, som står uppstallad i Yddinge året runt och även den lille (Birk) och Lena följde med.
Lena och jag har inte vetat hur man skulle rida för att komma till den skog där vi var idag utan har ridit ut i de närliggande omgivningarna men med guide så öppnade sig en helt ny värld för oss.
Petra med ”Mufflan” lotsade oss med säker hand genom ängar, snår och vägar tills vi kom till en härlig bokskog där stillheten rådde. Vägarna var många, långa och mycket lämpade för ridning och vi njöt verkligen. Synd att vi inte hade kameran med så att ni kunde få se.
Archie skötte sig exemplariskt i den främmande miljön. Han verkade trygg i att Mufflan tog täten och koncentrerade sig mer på att försöka torka sig om munnen på hennes bakdel (en ovana han ansätter många med och som uppskattas av få) än på att titta sig omkring.
Vi red förbi en kohage (rena ”Bregott-fabriken”) men han lyfte knappt på blicken trots att han aldrig sett kor så länge jag har ägt honom och inte heller något annat skrämde upp honom eller fick honom att titta till. Den lille var mer misstänksam över korna :=)!
Efter lite mer än 2 timmar var vi åter hemma igen och det enda som var ansträngt efter den turen var min rumpa efter så mycket skrittande :=)!
På eftermiddagen fick jag och min man besök av min goda vän A från Stockholm som jag omnämnt i en del blogginlägg.
A är en duktig dressyrryttarinna (tillika tränare) och är väl den person som jag mest diskuterar olika dressyrproblem, lösningar, glädjeämnen, hästbekymmer mm med även om det till 95 % sker via mail.
Nu fick vi chansen att prata på för allt vad vi orkade och det var tur att våra respektive hade ANDRA samtalsämnen att dryfta som intresserade DOM för annars hade de nog somnat av uttråkning av allt vårt dresyrbabbel. Men det gäller att passa på :=), vi träffas så sällan och då finns det ju mycket att avhandla!
Hejsan!
Ja, är man respektive till en hästtokigt tjej så får stå ut me en massa ”hästbabbel” Själv ska ja till en gammal vän från min hästskötar-tid i västervik. Vi tappa kontakten för 3 år sen o för en tid sen hitta ja henne på facebook. Så nu e det min tur o få rumpan om för i Frödinge så är det helt fantastisk ridnatur. Skogar, backar o grusvägar att rida på 🙂 Ha det gott! Mvh Sofia
Frödinge….mmmmm…då tänker jag mest på deras goda efterrättspajer :=)!
Ja, internet, både facebook och andra sidor kan man ha mycket glädje av.
Vännen A, som jag berättar om i inlägget ovan är just en internet-bekantskap från början (nu har vi väl känt varandra i 10 år eller något).
Så IRL hade vi nog aldrig lärt känna varandra pga det lång avståndet oss emellan men tack vare internet har jag fått en verkligt fin vän och inte att förglömma; en inspirationskälla och ett bollplank till min egen ridning och hästhållning.
Ridturen låter riktigt härlig!! Vad synd att ni inte upptäckt de mysiga vägarna förrän nu, men å andra sidan har ni något att längta efter till nästa sommar. Jag tycker långa uteritter är ett fantastikst komplement till dressyrträningen, man får härligt genomvarma och lösgjorda hästar med god framåtbjudning.
Hmmm…. ”Mufflan”?!? DET smeknamnet hade fått en del ögonbryn att lyftas här hemma. 😉
/Åsa
Ja, det var som sagt verkligen synd att vi inte kommit oss för att utforska skogarna tidigare men precis som du säger så kommer det en ny sommar :=).
Det absolut VÄRSTA smeknamnet jag varit med om hade en häst i vårt stall som, tror jag, hette typ Octopus.
När ägaren SKREK ”PUSSY” genom hela stallet rös jag i hela kroppen :=). Det var nästan så att jag ville be henne byta smeknamn på djuret.