Månadsarkiv: augusti 2008

Domare kommenterar mera?

Sedan jag återupptog dressyrtävlandet i lätt klass förra året tycker jag mig har märkt att domarna är flitigare med att kommentera i protokollen, både vad gäller de olika bedömningspunkterna och de allmänna intrycken längst ner.

Jag minns hur tråkigt det var då jag, när jag tävlade med Heron kunde få ett helt protokoll med betyget 6 överallt och utan EN ENDA kommentar.

Sedan behöver man kanske inte går till ÖVERDRIFT som en domare i våras gjorde (enligt min åsikt i alla fall).

Domaren dömde från läktaren och jag satt ganska nära bakom så jag hörde allt som sades till skrivaren.

Efter varje avslutad ritt (LC och LB) författades hela romaner :=). Förvisso var det säkert trevligt för framför allt mindre rutinerade ryttare att få så många synpunkter men det gjorde ju också att de tidigare beräknade starttiderna inte gick att hålla eftersom det myckna skrivandet gjorde att tidsprogrammet snabbt drog över tiden en hel del.

Jag vet inte om detta med att kommentera utförligare beror på

1. nya direktiv

2. nya, mer ambitiösa domare

3. en lokal företeelse i Skåne

4. att man skriver fler kommentarer i lätt klass

5. slumpen, dvs att just JAG råkat ut för nitiska domare

6. en blandning av ovan eller inget av det

Vad säger ni andra (Ann? Fido? övriga?) som tävlar?

Fler sätt att spara TID (och ibland pengar) på!

Några dagar efter att jag svarat en läsare på frågan hur man får tiden att räcka till både ”hästeri” och övrigt liv kom jag på att jag använder mig av fler knep än att vara snabb och effektiv I STALLET.

1. Jag äter ofta frukost på väg till jobbet, dvs i bilen. Under den tid det tar mig att köra från stallet till jobbet eller från hemmet till jobbet hinner jag äta mina färdigbredda mackor.

Jag kör automatare så det är inga problem att köra och äta samtidigt (det var det förvisso inte heller när jag även hade en växelspak att hålla reda på).

Inte nog med att jag sparar tid; jag tycker att det är urtråkigt att köra bil så allt som livar upp (som att ÄTA :=)) körningen är ett plus!

2. Jag har en lättskött frisyr som inte kräver föning, olika hårvårdsprodukter och täta besök hos frisören. Bara att tvätta och låta självtorka.

3. Jag använder till vardags i princip ingen make-up mer än mascara.

4. Jag använder mig av duschen i stallet för att duscha och tvätta håret. Jag har alltid med mig mina jobbkläder (förvaras i ett omklädningsskåp) och kan således komma till jobbet nyduschad och ombytt utan att behöva åka hem om efter ett svettigt ridpass.

5. Jag handlar bara mat 1 gång i veckan och köper då ALLT som vi kan tänkas behöva i matväg för 1 vecka framåt. Alltså behöver jag inte ägna onödig tid till att springa i affärer.

6. Av samma anledning (att slippa springa i affärer) gör jag det mesta av mina övriga inköp (hygienartiklar, kläder, saker till hästen och hemmet) vid 2-3 Ullareds-resor/ år. Så klart kan det hända att jag ”måste” köpa något mellan mina shoppingresor men det är främst hästgrejer som går sönder/ har slitits ut eller lite påfyllning i min egen garderob. Men det mesta till hemmet, förutom mat, köper jag i sådan mängd att jag alltid har ett lager att ta av hemma.

7. Jag betalar alla räkningar som går via autogiro och slipper således hålla reda på förfallodagar och om jag har betalat en räkning eller inte. Mycket praktiskt och på det viset sköter sig räkningarna själv.

8. Jag har valt ett stall som ligger mellan mitt hem och mitt arbete = ingen onödig resväg/ omväg som tar tid och givetvis även en besparing vad gäller bensinkostnaden.

9. Jag läser oerhört mycket men köper aldrig böcker i affärer. I stället handlar jag via Internet eller beställer bibilioteksböcker via nätet. Bara att åka och hämta när det blivit min tur att låna = jättesmidigt och helt gratis dessutom. Jag har givetvis valt att hämta böckerna på ett bibliotek på väg hem från jobb och stall :=).

10. När jag lagar mat (endast på helgerna) gör jag ”stor-kok” som jag sedan fryser in/ har i kylen och äter på lunchrasterna på jobbet. Jag lägger således ingen tid på att laga mat på vardagarna vilket man inte kan ge avkall på om man har barn men som går utmärkt då man bara har sig själv att tänka på (min man äter alltid ute på lunchen och på kvällarna äter vi fil, smörgåsar och dylikt).

Ja, det var mina tids-sparar-tips, kanske har någon fler?

Dagens träning

Dagnes träning blev förlagd till vårt ”lilla” ridhus (knappt 20 x 40 meter) eftersom vi håller på att lägga in spån i det stora (22 x 64) under dagen.

Jag undviker i görligaste mån att rida i det lilla ridhuset (händer kanske 5 gånger om året max), just pga storleken men idag fick det bli så, hellre än att avboka träningen.

När vi skulle börja sa jag till tränar-Birgitta att jag nu ville skärpa kraven och nog fick jag som jag ville alltid…

Birgitta började med att kräva att jag skulle skritta (och senare galoppera) på väldigt korta tyglar, en ”övning” som jag hade förträngt sedan Décima-tiden men som blev lika avslöjande med Archie som den var med mitt långt stelare sto.

Det som avslöjades var att Archie, ju mer man kortar tyglarna, går långsammare och långsammare = tappar bjudning och bakbensaktivitet. Han blev klart störd av att ramas in så pass mycket mellan skänkel och hand och fick han inte längre tygel så ville han inte skritta på lika aktivt som med den längre tygellängden.

Jag har ofta hävdat att ett av de absolut vanligaste ryttarfelen är att man rider med för långa tyglar och egentligen är det ju inte alls konstigt eftersom det oftast är lättare att rida på detta vis. Lättare eftersom hästen har en större ram = behöver ofta inte aktivera bakbenen lika mycket. Så lång tygel = nöjd häst som känns behagligare att rida på (eftersom kraven är mindre).

Sedan beror det så klart på hur mycket hästen NATURLIGT är på bakdelen/ benen, på de riktigt gymnasticerade hästarna märker man som ryttare säkert inte så stor skillnad mellan ridning på extremt korta och längre tyglar men uppenbarligen är inte min häst där än.

Över huvudtaget är detta något jag genomgående måste arbeta med och tänka på; att inte tappa farten (bjudningen) så fort jag inte nöjer mig med att bara rida rakt fram eller på stora volter.

Det är nämligen samma sak när jag vill flytta Archie sidvärts, både på volt, långsidor och i skänkelvikning från den ena långsidan till den andra. Genast vill han sacka av och tappa bjudning.

För att aktivera bakbenen mer och tvinga Archie att sätta sig mer på dom fick jag idag bland annat trava och galoppera längst långsidorna med bakdelen på spåret och framdelen innanför. Jag skulle dessutom försöka att ställa Archie INÅT (för att komma åt yttertygeln) i galoppen och det var jobbigt och inte så populärt.

Något som var ännu svårare att göra var att galoppera i sluta utmed långsidorna. Archie ville i vänstervarvet inte lämna spåret med bakdelen utan trängde in mot sargen så att han nästan snubblade på den.

Nu har jag fått några övningar att öva på i min ensamhet och jag tror att det kommer att gå lättare redan nästa gång vi provar. Det är ofta så med Archie; först är han ganska oförstående och/eller tycker att det är jobbigt men oftast lossnar det ganska snabbt.

Viktigast är nog min egen vakenhet för risken att tappa bjudning; jag måste helt enkelt vara snabbare med att kräva rapphet i bakbenen och inte nöja mig med så lite som jag gjort hittills.

Veckan som gått + spegling + träning

Föregående vecka slog bloggen ”publikrekord” IGEN: 377 läsningar på en vecka (rekordet låg innan på 360 läsningar).

Att fler och fler läser och kommenterar tycker jag är otroligt roligt- det blir ju mer av ett givande och tagande när man får kommentarer/ respons på det man skrivit.

Jag kan inte ensam ständigt hitta på hur mycket som helst som roar/ intresserar läsarna och får man aldrig någon feedback finns ju också risken att man tröttnar.

Varje månad tror jag att jag får minska ner på antalet blogginlägg eftersom jag helt enkelt inte har mer att skriva om men så dyker det upp en kommentar från någon eller en idé från mig själv som gör att det blir lite skrivet ändå. Vi får se hur länge det håller i sig!

Annars har det nog inte hänt så mycket spännande under veckan som gått, inte som jag kan komma på i alla fall.

Jag tävlade på lördagen och det gick jättebra och sedan flyttade vi tillbaka hästarna till ridskolan på söndagen, det var nog det enda som skilde sig lite från övriga dagar.

I morse fick jag äntligen möjlighet att spegla mig till häst och det var efterlängtat :=)! Och det såg bra ut :=)!

Vi har bytt underlag i både vårt stora ridhus och vår tidigare USLA ridpaddock och både bottnarna känns bra så här långt.

Annars är ridunderlagen något som majoriteten av de uppstallade varit mycket missnöjda med, dock inte undertecknad. Jag rider ju alltid när ridhuset är nyharvat och då blir det per automatik annorlunda att rida än om 40 hästar traskat runt i ridhuset i några timmar.

Däremot instämmer jag till fullo i att utepadocken varit näst intill oanvändbar, antingen full av vatten och djup sörja eller snustorr, stum och dammig.

Nu är detta alltså åtgärdat och det ska bli trevligt att kunna rida mer utomhus än vad jag gjort hittills (sa ridhusälskaren nummer 1).

Träningen för Birgitta som alltid sker på tisdagmorgnarna är uppskjuten till morgondagen pga något åtagande som Birgitta hade så rapport kommer tidigast imorgon förmiddag.

Vattenspann vs vattenkopp

Jag har fått några intressanta synpunkter på ett inlägg jag skrev i förra veckan om att JAG, av bekvämlighetsskäl använder vattenkopp i stället för vattenspann.

Läs och ta ställning!

Synpunkterna finns under inlägget:”Fråga från en läsare: hur ska man hinna med”.

Archie på jobbet

Idag har ”Archie” fått följa med till mitt arbete; i alla fall i form av en t-shirt :=)!

Jag lät förra året trycka upp en vit t-shirt föreställande Archie i hagen, en mycket fin bild tagen av hästskötar-Lina.

Vid enstaka tillfällen har jag på mig tröjan på jobbet. När folk kommenterar bilden spänner jag ögonen i dom och säger:

”FIN VA????”.

Hitills har ingen vågat säga något annat men vissa ger mig lite konstiga blickar?!?!?!

mvh Birgitta, 12 år :=)

PS. Om ni vill se bilden; gå in och titta på inlägg från 27 juli förra året, det är bilden längst till höger.

Buhu….hejdå lilla anka…snyft…

Idag var det så dags att ta adjö av sommarstallet för i år.

Jag saknar redan min nya vän ankan som blev ett så trevligt sällskap när hon väl förstod att ”Birgitta = mat” (det är det jag alltid har hävdat- vägen till alla varelsers hjärta går via magen).

Jag tror att Archie och Birk kommer att sakna sin stora gräshage och den långa utevistelsen.

Igår såg vi att Archie hade fått lite ögoninflammation i det ena ögat och då stallägaren påtalade att Archies öga rann så sa jag ”det är INTE ögoninflammation, det är Archie som GRÅTER över att behöva flytta härifrån”.

Skämt å sido, eftersom jag i grund och botten är en vane och rutin-människa så tycker jag ändå att det ska bli bra att allting återgår till ”det vanliga” även om vi haft en jättebra sommar och gärna återvänder nästa år.

Klockan 15.00 tog jag ut Archie ur hagen och 15.20 stod han åter i sin box på ridskolan så det var ingen längre resa vi gjorde.

Väl hemma kunde Archie konstatera att han fått en ny flickvän och boxgranne; lektionshästen Iris. Hon VERKAR i alla fall mer vänligt sinnad än hans förra boxgranne (hon som höll på att banka itu boxen pga ständig hunger) och lät honom nosa genom gallret utan att vråla som en idiot vilket föregående hyresgäst ALLTID gjorde (ändå skulle hon alltid fram och hälsa- falska kvinna!).

Tävlingsrapport

Idag var det åter dags att besöka Trolleholms ryttarförening; det var inte alls länge sedan jag var där och tävlade, i slutet av juni närmare bestämt.
Vissa klubbar är ju mer aktiva med tävlingar än andra och Trolleholm tillhör tydligvis de mer tävlingsengagerades skara.

Jag var lite osäker på dagsformen då vi kom dit eftersom jag har tagit det ganska lugnt med Archies dressyrträning under de 2 månader vi varit i Yddinge, delvis medvetet (med inplanerad vila) men även förmodligen lite omedvetet. Jag kan inte påstå att vi gjort några större framsteg under denna tid samtidigt som man kanske inte heller kan eller ska begära att det alltid, alltid går framåt (så länge det inte går BAKÅT). Någon gång måste man få vila på den nivån där man är men jag känner ändå att jag kommer att ”ta tag” i träningen på lite större allvar när vi kommer hem (kräva lite mer).

Hur som helst så gjorde Archie mig inte besviken, det gör han ju nästan aldrig då vi tävlar, och det blev en 7:e placering (10 placerade) i LB:2. Ritten kändes helt acceptabel även om vi säkert hade kunnat prestera ÄNNU bättre.

LA:3 var en av de bästa jag ridit, hade en väldigt bra känsla under nästan hela ritten, de jäkla skänkelvikningarna undantagna :=)!

Sedan ska man INTE utnämna sig själv till VÄRDSMÄSTARE I FÖRVÄND GALOPP som jag gjorde för ett tag sedan för OTROLIGT nog fick jag ett omslag i den ena serpentinen vilket väl inte inträffat NÅGONSIN med NÅGON häst jag ägt :=).

Jag tror att jag vet varför det hände faktiskt.

Flera gånger under den gångna veckan har nämligen samma sak inträffat då jag tränat, Archie har bytt galopp från höger till vänster i serpentinträningen.

Jag har inte bytestränat alls i veckan men däremot dessförinnan och just från höger till vänster byter han nu relativt lätt, i alla fall om man jämför med byten från vänster till höger (dessa byten föregås ofta av ”hoppa kråka”).

Och jag VET att något av det mest naturliga då man börjar med bytesträning är att man under en tid får lite oönskade byten i tex den förvända galoppen men eftersom det aldrig drabbat MIG så blev jag lite överraskad.

Hur som helst så fick jag alltså ett omslag i LA:n och fick bryta av och fatta ny galopp.

Domaren skrev i omdömena längst ner:

”Trevlig uppvisning på fin häst. Härlig balans och takt. Lite svårt för skänkelvikningarna. Miss i en serpentin. Bra kämpat!”

Hade i princip bara 7:or på allt utom skänkelvikningarna (betyg 4 på den ena och betyg 5 på den andra- den som han fick 5 på KAN han göra 7-mässig, den dåliga är väl värd en 5:a eller som bäst 6 i sina bästa stunder just nu).

Jag tröstar mig med att skänkelvikningarna ÄNDÅ fungerar bättre och bättre på träning, faktiskt. Har ju tjatat om detta i en evighet känns det som, det ska bli intressant att se när (om?) de blir riktigt bra.

Annars var det stekhett idag efter många dagar av varierat väder och höstkänsla långa stunder. Nu är sommaren tillbaka på allvar och jag dröp verkligen av svett efter mina ritter.

Archie går i hagen tills i kväll medan jag pustar ut efter en intensiv och svettig dag. Imorgon har Archie vilodag och vi packar ihop och flyttar tillbaka till ridskolan.

Fråga från en läsare: hur ska man hinna med?

Jag har fått en intressant fråga från en ny läsare, Linda, och även om jag vet att jag har berört ämnet tidigare (fast jag är inte människa till att hitta inlägget just nu) så ordar jag åter om detta, alltid lika aktuella ämne, eftersom jag tror att inte bara Linda och jag har funderingar över hur man bäst får ”ihopa livet”.

Fråga:

Av en händelse stötte jag på din blogg och har nu en timme senare läst massor av härliga bloggsidor. Jag är själv inbiten hästmänniska och har efter fyra års uppehåll (pga barnafödande) äntligen köpt häst igen. Dock är det ständiga problemet bristande tid och svårigheten att få ihop ett 9-5 jobb med familj och tid för hästen. Hur många samt långa ridpass har du per vecka? Jag försöker rida minst 40 minuter effektiv ridning fem dagar i veckan, samt även rykta och umgås med min häst. Detta innebär en sammanlagd tid på 2,5 timmar varje riddag. Hur hinner du med? Jag behöver tips på saker som man kan spara tid på som inte påverkar rid- eller ”umgänges”tid med hästen.Hälsningar,Linda

Svar:

Ja, du Linda; du har nog vänt dig till helt rätt person med din fråga för är det något som jag själv tycker att jag är bra på så är det att vara effektiv, strukturerad och planerande. Det har jag alltid varit och det genomsyrar nästan ALLT jag gör, inte bara min hästhållning.

När jag gick i skolan hade jag en studieteknik utan dess like vilket också resulterade i klassens högsta betyg i både grundskola och gymnasium (snitt 4,9….dé du :=)).

I arbetslivet har jag alltid haft känslan av att jag hinner med mycket mer än mina arbetskamrater, även detta tror jag beror på min förmåga att organisera, prioritera och vara strukturerad.

Så man kan alltså ha stor nytta av dessa egenskaper ”överallt”, inte bara när man vill få tiden att räcka till både häst och privatliv.

Om jag börjar med att svara på din första fråga så rider jag 5 gånger i veckan (2 vilodagar utan någon som helst ”motion” mer än hagvistelse) , i undantagsfall 6 dagar i veckan.

Jag kommer troligen generellt att rida 6 dagar i veckan när Archie blir lite äldre, typ efter nyår kanske.

Mina ridpass är som dina, ca 40 minuters effektiv ridning. Om jag rider ut är passen oftast 1 timme, i undantagsfall längre.

Jag rider nästan utan undantag på morgonen innan jobbet. Eftersom stallet inte öppnar förrän ca 6.20-6.30 och jag BÖR vara på jobbet senast 8.30 (gärna tidigare) så finns det inte mycket utrymme för ”såsande”. Kan tillägga att vi har omklädningsrum och dusch i stallet och jag har alltid schampo, tvål och handduk i mitt skåp. Jobbkläder tar jag med mig nya varje dag.

Det som jag i andras ögon slarvar med för att hinna med är skritten före och efter ridpasset. Visst skrittar jag men det blir inga 10-15 minuter före och efter; det hinner jag helt enkelt inte och min häst går alltid ut i hagen nästan direkt efter ridningen så han blir ju inte stående stilla i boxen.

Något som också tar tid är hästvård och där ”slarvar” jag också. Dels är Archie otroligt renlig och dels har han täcke vinter och höst = han är sällan så smutsig att man behöver stå och rykta.

Jag borstar bara av honom snabbt innan ridpasset, kammar igenom svansen (glansspray i svansen för att hålla den o-tovig är både snyggt och tidsbesparande) och sadlar sedan på.

Att ha hästen HELKLIPPT är oerhört tidsbesparande, inte bara då man ska borsta utan även då man slipper ta bort hår från sina egna kläder och hästens schabrak, täcken mm.

Jag har stallkamrater som tar lika lång tid på sig att göra I ORDNING hästen som det tar mig att RIDA; detta är ganska bortprioriterat för min del och jag tror inte att Archie känner någon ledsnad över detta. Det är vi människor som vill att våra hästar ska ha en glänsande hårrem, hästarna själva verkar snarare tycka motsatsen om man tittar på med vilken frenesi de ibland geggar ner sig i hagen.

Det jag tror är en stor ”bov i dramat” när det gäller att hinna med vad man ska i stallet är risken att bli stående och pratande med stallkamrater.

Jag är själv en oerhört pratglad person, munnen går i ett, och hittar jag en likasinnad är det lätt att tiden bara springer iväg.

Har man bråttom kan man inte kosta på sig lyxen att småprata om oväsentligheter hur trevligt det än är. Detta får man ägna sig åt de dagar man har exta gott om tid, helgdagar tex.

Om man ”måste” prata får man se till att göra ANNAT också under tiden (borsta, sadla, whatever).

Mockning är också något man kan lära sig att rationalisera; även här ser jag stallkamrater som går igenom varje kvadratcentimeter av boxen med lupp och pincett och då tar givetvis mockningen tid därefter.

Själv mockar jag faktiskt både morgon och eftermiddag, på det viset hinner det inte bli så smutsigt och ihoprört och jag upplever att det är fräschare och enklare att göra på detta vis.

Har man möjlighet så är att skaffa en HÄSTSKÖTARE också oerhört tidsbesparande. Jag har ju 2 flickor (15 och 17 år gamla) som hjälper mig, inte i första hand för att jag inte HINNER med men för att Archie ska få det där lilla extra med borstning och rykt på kvällarna som jag kanske inte själv längre roas så mycket av och vill prioritera. För honom blir det mer en ”mys-stund”, om han blir ännu renare av flickornas rykt spelar mindre roll för både honom och mig.

FODER är också något som man kan lägga en hel del tid på eller rationalisera.

Har man trettioelva burkar och dunkar från vilka det ska pytsas/ pumpas ut pulver och vätskor som sedan ska blötläggas, blandas och fodras med så kan det ta sin lilla tid. Dessutom måste man ju lägga tid på att inhandla dessa produkter.

En del i mitt stall ger sin häst vatten från spann trots att vi har vattenkoppar med motiveringen att hästen dricker bättre ur spann. Det gör den säkert/ kanske (inte vet jag) men det tar en jäkla tid att fylla dessa vattenspannar och att ständigt rengöra dom. Så Archie, min fina tävlingshäst får fortsätta dricka ur vattenkopp medan promenadhästarna kan slurpa ur sina hinkar :=).

Något som man kanske inte spontant tänker på kan vara tidsbesparande är faktiskt att ha en uppfostrad och lydig häst. Ju mindre tid man behöver ägna åt att få hästen att stå stilla när man borstar, sadlar, tränsar, sitter upp osv osv desto fortare blir man klar och är säkert gladare som hästägare också.

Hur fort man kan ”hinna med” sin häst och ridning beror avslutningsvis inte bara på hur effektiv man själv är utan även mycket beroende på i vilket stall man står.

Har man hästen helinackorderad där kanske både mockning, in och utsläpp ingår säger det sig självt att det inte är lika tidsödande som om man står i ett kollektivstall där man själv måste åka och handla foder, portionera ut detta dagligen, hjälpas åt med diverse sysslor enligt schema osv.

Själv är jag lycklig över att idag ha en ekonomi som tillåter att jag betalar för vissa tjänster (intag från hagen tex) så att jag slipper slita ut mig i onödan.

Man hinner mer än vad man tror men samtidigt får man inte heller förlora GLÄDJEN i sin hästhållning.

Om man ALLTID jagar klockan är det lätt att glömma varför man egentligen sysslar med hästar och ridning och det vill man ju inte, eller hur?

Dagens asgarv- HÄST-ANKA?!?!?!?

Fick nyss ett mail från min vän A som berättade att hon nu stött på ett nytt orginellt hästnamn:

ANKA?!?!?!?!

Jag, som sällan skrattar högt i min ensamhet, höll på att trilla av stolen i skrattkramper.

ANKA?!?!?!?!

Hur i hela fridens namn kommer man på tanken att döpa en häst till ANKA?

Hade jag stött på denna hästägare hade jag utan tvekan genomfört en liten namn-intervju, trust me!