Månadsarkiv: augusti 2008

Skrivet

Kvadrat blir rektangel, opålitligt väder och ank-kaka

Jag tror att jag ska mynta ett nytt uttryck!

När någon verkligen inte är att lita på ska jag i fortsättningen säga ”han är lika opålitlig som VÄDRET”.

Igår morse vräkte regnet ner, det hade stormat, ridbanan var full av jätte-vattenpölar. På jobbet gick jag klädd i en långärmad tröja med kofta utanpå, så ruggigt var det.

I morse sken solen, klockan 06.00 red jag i ett tunnt linne (men blev ändå svettig) och av vattenpölarna syntes inte ett spår!

Snacka om väderomslag!

Redan på eftermiddagen igår hade vädret dämpat sig så pass att jag kunde rida ut.

Innan ritten stärkte jag mig med stallägarnas nybakade sockerkaka gjord på Ankis ägg! Stall-ankan har alltså börjat värpa ägg efter en tids uppehåll och kan nu bidra med annat än sitt kvackande till hushållet.

Vi har för övrigt blivit riktigt goda vänner Ankis och jag, kanske för att jag ger henne lite havre varje gång hon kommer rullande.
Tidigare kunde jag endast med mycket tur och lite undanmanövrerande rörelser klappa henne på ryggen men nu är hon så medgörlig att jag både kan klappa henne och lyfta upp henne när jag vill.

Annars kunde jag i morse konstatera att Archie sedan inköpet för 2 år sedan sakta men säkert har förvandlats från en ”liten kvadrat” till en tämligen ”stor rektangel”. Kroppen har alltså växt både på längden och tvären :=)!

En god vän har upplevt samma sak med sin häst, denna var från början också en tämligen liten kvadrat men är numera en rejäl rektangel. Jag tror ingen av oss hade räknat med en sådan utveckling (dvs att hästarnas kroppar skulle ändras så pass mycket) men vi är lika glada och nöjda ändå :=)!

Heron och Décima var redan från början rektanglar, rektanglar som sedan bara växte på höjden.
Heron var i vissas ögon tydligen så pass mycket rektangel (= lång i ryggen) att en stallkompis vid ett tillfälle skämtsamt (hmmmm…..) sa:

”Vi kan ha Heron i luciatåget i år! Då kan hela tåget sitta på hans rygg”!

Skratta inte tack!

Imorgon ska jag som utlovat berätta om mina förebilder vilket en läsare efterlyste!

Skrivet

Dagens träning (NOT)

Efter att noga ha rannsakat minnet kan jag tämligen säkert konstatera att jag ALDRIG har ställt in en träning, inte förrän idag vill säga.

Eller…egentligen var det inte jag som ställde in träningen i morse heller om man ska vara petig för när jag ringde tränar-Birgitta 40 minuter innan träningen skulle ha börjat och frågade ”du hade inte tänkt komma va?” så svarade hon ett bestämt NEJ.

För att ta det från början så har det alltså spöregnat mer eller mindre konstant i mina trakter sedan ca 18.00 igår. Som lök på laxen har det dessutom blåst otroligt häftligt nästan lika länge och jag har vaknat flera gånger i natt och kunnat konstatera ”jaha…det håller på fortfarande”.

När jag körde ut till stallet i morse strax innan 06.00 (träningen skulle ha börjat 07.30) så närde jag fortfarande ett naivt hopp om någon form av vädermirakel men även om blåsten var nästan obefintlig så kom det otroliga regnskurar hela tiden.

Ridbanan, som jag har hävdat verkar kunna tåla hur mycket vatten som helst, var full av stora vattenpölar vilket bidrog till mitt beslut att INTE träna.

Jag körde till jobbet i stället och då var det GIVETVIS uppehåll men nu regnar det faktiskt igen.

Jag får hoppas att regnet ger upp under dagen så att jag i alla fall kan rida ut en sväng i eftermiddag men annars tror jag knappast att Archie dör av ytterligare en vilodag (han vilade igår också). I dessa lägen är det skönt att ha en häst som inte lagrar överskottsenergi och dessutom så har jag sett att både han och Birk tar sig små ”repor” i sin jättehage så helt utan motion blir han inte.

Ny träningstid är bestämd till fredag eftermiddag/ kväll, då ska vädret förhoppningsvis ha stabiliserat sig och banan torkat upp.

Skrivet

Veckan som gått

Idag är det definitivt slut på min semester; har hunnit vara helt ledig i 4 veckor och jobba halvtid en vecka men nu är det heltid som gäller igen.

Även om jag alltid älskar mina ledigheter så trivs jag så pass bra med mitt arbete att jag inte känner någon större ångest över att återgå till grottekvarnen.

Archie får vänta i ytterligare 2 veckor innan han återgår till sina rutiner; den 17 augusti har vi planerat att flytta tillbaka till ridskolan. Vi har då varit i Yddinge i 8 veckor.

Jag (och säkert Archie också) kommer att sakna den underbara och enorma gräshagen (som väl i storlek är ca 10-15 ggr större än ”hemmahagen”) och friheten att ”komma och gå som man vill” (jag kan rida vid 06.00 och ha hästarna ute till 20.00 utan problem) men det ska bli skönt att kunna SPEGLA sig igen :=).

Tack och lov bor tränar-Birgitta till och med närmare sommarstallet än ridskolan (tar väl 15 minuter att köra) så träningarna fortsätter som vanligt.

Just idag är jag glad över att Archie har vilodag; regnet har VRÄKT ner sedan jag steg upp och inte ens jag med min disciplin och järnvilja hade ridit i detta vädret.

Sådana här dagar är det en stor nackdel att sakna ridhus! Tänk om tränar-Birgitta sitter i bilen på väg till träningen och så bryter världens regn ut, eller så hinner man träna i 5 minuter! Vad gör man? Det vill jag helst slippa att ta reda på.

Visserligen känns det inte alls speciellt jobbigt att släppa ut hästarna i hagen en sådan här dag, de har gräs att äta och lite skydd av några träd men det är ju ändå främst för att RIDA som jag har häst.

På ridskolan däremot skulle jag nog tveka kring utsläpp när det regnar så här pass häftligt, där finns varken gräs eller lä men där kan man å andra sidan rida i det sköna ridhuset om så himlen ramlar ner.

Ja, det finns för och nackdelar med allt!

Veckan som gått har varit mycket varierande, jag har pysslat med mycket roligt utöver ”hästeriet” och för Archies del har det blivit väldigt omväxlande arbete med både Birgitta-träning, dressyr på egen hand, uteridning, tömkörning över bommar och chambon-longering.

Jag tycker att det mesta fungerar bättre och bättre.

Då jag rider ut är taktandet från i vintras helt borta sedan månader tillbaka. Jag undrar om det (taktandet) helt enkelt inte berodde på att jag red ut ganska sällan vilket i sin tur berodde på att det alltid var mörkt när jag slutade jobbet och jag inte ville rida ut på en så pass ung häst utan att kunna se ordentligt.

Tömkörningen har alltid fungerat mycket bra förutom att Archie tidigare kunde bli lite olydig/ istadig i vänster varv, framför allt när han skulle galoppera. Ibland ville han inte alls gå fram utan gjorde allt för att vända/ byta varv men även detta beteende är fullständigt borta (jag tömkör alltid helt utan inspänningar förresten).

Longeringen med chambon fungerar också mycket bra, Archie söker sig mer och mer riktigt långt ner och det går mycket fortare att komma till bra arbete.

Skrivet

En bra tränare

Som väl säkert har framgått av mina många inlägg är jag mycket nöjd med min tränare (och namne) sedan flera år tillbaka.

Jag läser ibland om andra som inte är lika nöjda och/ eller som skulle vilja hitta en bra tränare och detta är vad jag tycker att man ska leta efter:

1. En tränare vars ”IDEOLOGI” du delar.
Det går inte att träna för någon samtidigt som man innerst inne känner och tänker ”nej…det här känns inte bra”. Du måste tycka att det din tränare säger/ lär ut är vettigt och förståeligt för dig annars kommer du inte att träna på detta vis i din ensamhet och då faller hela idén med träningen. Träningen och tränaren ska ju ge dig tips och inspiration på vad du SJÄLV kan/ ska öva på mellan träningarna.

2. En tränare som du kan PRATA med.
Du måste kunna och våga ha en dialog med din tränare och ifrågasätta de gånger du inte förstår en instruktion eller i vilket syfte en övning görs. Om du sitter tyst och inte begriper ett smack blir följden precis densamma som under punkt 1.

3. En tränare som ger RESULTAT.
Eftersom jag själv är en tävlingsryttare vill jag att min tränare ska kunna visa resultat genom sina elever. Om en tränare har flera elever som lyckas på tävlingsbanan är detta också ett tecken på att tränaren ”vet vad den gör”.

4. En tränare som är LÄTT-TILLGÄNGLIG.
Jag vill kunna träna ofta, i varje fall en gång i veckan och utan att tränaren hela tiden ställer in träningarna pga andra engagemang, tidsbrist, sjukdom eller vad det nu kan vara. Kontinuitet är viktigt för mig och jag vill också kunna lägga upp en träningsplanering som inte hela tiden behöver ändras.

5. En tränare som RESPEKTERAR dig.
Om tränaren upprepade gånger kommer för sent, pratar med andra (eller i mobilen) medan du tränar tycker jag att detta är brist på respekt och rent utav ohyfsat. Det är du som är BETALANDE KUND (glöm aldrig det!!!!) och den tid som du betalar för är just DIN!

Om dessa 5 punkter uppfylls har du alla förutsättningar att bli nöjd med dina träningar; det är min erfarenhet i alla fall!

Skrivet

Publikrekord + inspiration sökes!

Tack vare er kära läsare slog vi/ ni publikrekord förra månaden med 1393 läsningAR (tyvärr inte läsARE).

Rekordet innan var 1377 och sattes i maj.

Totalt har sidan i snitt 35 läsningar om dagen sedan januari.

Efter så många månaders intensivt skrivande börjar min fantasi tryta och jag efterlyser därför ämnen att skriva om, diskutera, glädjas och/ eller förfasas över.

Ingen som har någon idé? HÖR AV ER!

Annars rullar allting på med allting.

Efter ca 10 dagars intensiv sommarvärme har det regnat i natt och nu är vädret lite mulet. Jag har tillbringat många timmar i solstolen och även hästarna har haft det bra eftersom det fläktar skönt i deras hage och insekterna håller sig lugna.

Jag är glad över att vi inte haft hästarna på ridskolan över sommaren; förra året var deras hage en stor sjö efter massor av dagars regnande och i år hade den intensiva värmen säkert inte varit så behaglig eftersom det dels inte finns något att äta i hagen (om man inte lägger ut mat och den brukar dom rata i värmen) och det dels är väldigt vindstilla just där hagarna ligger = ett riktigt värmegryt.

Birks ägare har återkommit från sin semester och mitt uppdrag som hästpassare är slut. Jag har haft det så behagligt med de goda gossarna och det fina vädret att jag skickade sms till Lena och sa att hon gärna kunde stanna borta längre :=)!

Idag hade jag den första lektionen för henne och Birk och den visade att det är sant som man säger: hästar tappar ingenting efter en kortare vila. Han gick hur bra som helst!