I morse var det (tyvärr) dags för mig att plocka fram ett av de attribut som följer mig som trogna följeslagare halva året- termobyxorna (det andra plagget är långkalsongerna).
Det var bara 2 grader kallt ute i morse och jag fick skrapa rutorna innan jag gav mig av hemifrån.
Igår tittade jag på en kort videosnutt som en internet-bekant hade publicerat på nätet; filmen föreställde hennes 5 åriga sto som i sekvensen visades iförd 4 vita lindor. Filmen gjorde mig ridsugen och jag påmindes också om hur snyggt det är med just vita lindor.
Så i morse; dels eftersom jag hade lite extra tid på mig och lite för att fira min egen namnsdag/ bröllopsdag/ födelsedag virade jag in Arch i hans lindor och som vanligt såg han urtjusig ut!
Bara av att titta på honom i ridhusspegeln kände jag mig extra inspirerad och jag tyckte (inbillade mig?) också att Archie rörde sig lite bättre än vanligt.
Det är en gammal sanning för min (=estetens) del; ju snyggare man själv och hästen är klädd desto bättre går ridningen :=)!
Idag provade vi bland annat på lite sluta i galopp, både på stor volt, längst långsidorna och på ”snett igenom” över hela ridhuset och det gick väl sådär.
Eftersom sidvärtsförflyttning ju är Archies akilleshäl tycker Birgitta att det är bra att verkligen variera sätten och platserna där detta moment utförs; allt för att inte bara tråka ut honom och för att också försöka hitta den mest ultimata övningen i just hans fall (där det går lättast att flytta honom).
Glädjande nog tyckte Birgitta åter att Archies mekanik i traven har förbättrats mycket; hon har påpekat det förut och jag kan inte annat än instämma. Detta arbete påbörjade jag ju redan i somras; dvs att mer ”styra traven” och inte bara låta Archie trava på som som HAN vill.
Passet avslutades med några travökningar där i alla fall flera meter kändes RIKTIGT härliga; nu gäller det ”bara” att träna på att förlänga dessa meter mer och mer. En viktig del i ökningarna är att jag verkligen SITTER ordentligt och inte bara studsar ovanpå hästen vilket är lätt hänt om vi inte båda är i balans. Och tyvärr blir det ju en god och en ond cirkel för ju mer jag studsar omkring desto sämre travar ju hästen samtidigt som det är mycket lättare att sitta bra och stilla om Archie själv jobbar rätt i ökningarna.
Birgitta berättade avslutningsvis att hon har en tanke om att samla en del av sina elever en helg i slutet av november och låta oss dels rida på våra egna hästar men även prova andras. Detta har jag aldrig gjort förut men det kunde vara roligt att prova.
Grattis på namnsdagen födelsedagen och bröllopsdagen! Vad roligt att det går bra med Archie! Det lät som en intressant idé av din tränare att samla ihop eleverna också så att man får inspireras av varandra. Och säkert intressant för henne att se vad hästarna får enklare resp. svårare för med en annan pilot.
Hihi…ja, det är med liiiite blandade känslor som jag kommer att låta någon sitta upp på Archie.
Jag är ju EXTREMT restriktiv med att låta andra rida på mina hästar och de gånger det sker handlar det endast om uteridning ”rakt fram” alternativt att det är någon tränare som har suttit upp.
”jag brukar inte låna ut min MAN heller” svarar jag lite skämtsamt då folk undrar varför jag är så tveksam till att låta andra rida.
Att Archie skulle gå som en världsmästar-GUD med en annan ryttare är jag faktiskt inte det minsta rädd för; dels tror jag inte att han hade kunnat genomgå en sådan metamorfos efter ett ridpass och dels skulle det i så fall bara SPORRA mig men om någon ryttare som rider som en kratta skulle sitta upp och börja ”hiva och dra” i min guld-gosse skulle jag få uppbåda all viljestyrka för att inte slita människan ur sadeln :=).
Äh….jag VET att jag är urlöjlig! Värre än den värsta småbarnsförälder vad gäller att vara överbeskyddande.
Och faktiskt har det gått huuuuur bra som helst då mina skötare ridit både Heron, Décima och Archie så jag har absolut inga dåliga erfarenheter i bagaget.
mvh Mes-Birgitta