Månadsarkiv: december 2008

Om livet vore svart eller vitt- i stället är det orättvist!

Ja, det var rubriken i blogginlägget den 15 oktober och det var en så talande rubrik tycker jag att jag vill återanvända den!

Visst hade det ibland varit bra om livet var svart eller vitt? Och varför är det ibland så orättvist?

Dessa frågor har malt i mitt huvud sedan Archie fick fång!

Tänk om man med 100 %-ig säkerhet kunde veta varför han fick fång? Då hade man ju förhoppningsvis också kunnat garantera att han aldrig skulle få det igen om man bara tog bort orsaken!

Och varför har just MIN välskötta, (för?) omhuldade häst blivit sjuk när andra hästägare kan ha både superfeta och ”felätande” hästar som aldrig drabbas av fång? FUSK!!!!

Jag minns hur naivt jag tänkte då jag köpte min första häst för över 20 år sedan.

Jag kände då en hästägare som i princip bara red på helgerna och då var det upp i sadeln och full galopp från första steget. Ingen som helst kontinuitet eller eftertanke med ridningen och ändå var hästen frisk som en nötkärna.

”Jaaaa” tänkte naiva Birgitta….”Om xx kan ha en häst som är frisk trots att han behandlar den så fel….tänk då hur frisk MIN häst ska vara….jag som kommer att sköta om den efter konstens alla regler”.

Ni förstår….vilket ungdomligt oförstånd som fyllde min skalle!

Jag hade i princip inte haft min dåvarande häst (Menelli) i mer än några dagar då hon fick ett ytte-pytte-litet skavsår av mina nyinköpta strykkappor och av detta sår blev benet så tjockt så jag hade knappast sett dess like varken förr eller senare. Och detta var bara början….

För att göra en lång historia kort så hjälpte inte all världens omvårdnad….Menelli blev utdömd pga strålbenshälta efter inte ens 2 år i min ägo och hade då hunnit vara halt ”tusen” gånger medan xx:s häst så klart levde i många, många år till!

Rapport från dagens veterinärbesök

För en halvtimme sedan var veterinären hos mig och Archie och undersökte honom som avtalat.

Archie körde direkt sina ”jag är världens charmigaste häst- och försök inte förneka det”-fasoner och som alla andra så verkade även denna veterinär falla för hans smiskigheter :=).

Veterinären, Helle (en kvinna i min ålder skulle jag gissa), tyckte att Archie var mycket bättre både vad gällde
puls (mycket mindre)
värme (hovarna är svalare)
”gångstelhet” (Archie rör sig mindre stelt och vänder bättre) och
allmäntillstånd (Archie verkar ”gladare”)
precis som jag hoppades att jag inte bara hade inbillat mig.

Helle tyckte att Archie skulle ha fortsatt boxvila i minst en vecka till då hon ska titta på honom igen (nästa tisdag 16.00).

Butta ska han äta 1 påse morgon och kväll, vi började denna nedtrappning i söndags (innan var det 3 påsar/ dygn).

Om Archie är ännu bättre vid nästa besök så ska buttan trappas ner till en halv påse morgon och kväll.

Eftersom Archie ser fin ut i hovarna, dvs inte är lång i tårna eller i övrigt i behov av verkning/ skoning så vill Helle vänta med att ATG-klinikens hovslagare tittar på honom för någon form av beslag som ska underlätta gången när han väl får börja röra på sig.

Helle tycker att man ska undvika att röra hästens hovar under tiden den medicineras för smärta eftersom den då givetvis kommer att ha ont av att hovslagaren bankar sömmar i hovarna etc.

Jag frågade noga om riskerna med, enligt vissa för tidig igångsättning, men Helle vidhåller att man kan börja ”rida” (läs skritta) på hästen 3-4 veckor efter att den är smärtfri. Som Helle poängterade så kan det ju faktiskt dröja 3-4 veckor INNAN hästen är helt smärtfri så då blir vilan ändå i princip 6-8 veckor. Innan man börjar skritta så börjar man med att leda hästen på mjukt underlag (dvs helst i ridhus) 2-3 ggr/ dag, 5-10 minuter per gång.

Jag brydde mig inte ens om att diskutera eventuell sjukhage eftersom detta alternativ inte känns varken lockande eller direkt genomförbart för min del.

Jag litar inte riktigt på Archies förmåga till stillhet i hagen UTAN Birk, han har redan tidigare visat att han kan hoppa över både ridhusdörrar och hagar.

Dessutom kan jag inte se någon direkt ”behållning” för Archie att stå stilla i djup lera så som vädret är nu, idag ösregnar det tex. Och skulle det frysa på så ska han definitivt inte stå ute.

Så till och med jag, ”hag-ivrare” av stora mått har insett att det är bättre att hålla hästen inne i garanterad stillhet än att riskera ”något” (läs: en flygande häst) ute.

Fortsatt diet är som tidigare hö (ca 9 kg) och morötter.