Veckan som gått

Veckans mest populära socialarbetare var Soya då hon arbetade en hel dag på ”socialen” tillsammans med undertecknad.

Officiellt får vi inte ha husdjur på jobbet men inofficiellt är det ingen som säger något om världens snällaste hund ligger och sover på en filt inne på mitt tjänsterum vid sällsynta tillfällen.

Eller säger och säger….folk brukar vallfärda in på rummet för att strö komplimanger över svartis, kräva att hon ska pussa dom, dom erbjuder henne leksaker, ställer tusen frågor om allt som har med henne att göra osv osv.

Mycket populärt med andra ord och även vid hembesöken har hon gjort succé. En del klienter efterfrågar henne speciellt och då försöker jag att se till att ha med henne någon gång i alla fall så att alla ska bli nöjda :=).

Veckans hindervakt är också Soya som låg så fint på ridbanan medan jag hopptränade i fredags. Jag var mycket imponerad av både henne och Archie och det enda jag skulle önska nu är om hon kunde lära sig att lyfta upp de hinder som Archie (tack och lov ytterst sällan) river. DET hade varit något!

Veckans tränare utser jag helt fräckt mig själv till och hänvisar till att mitt ponnybarn Sally börjar bli en riktig rosettplockare på hoppbanorna (en tredjeplacering i LA denna helgen….dé ni). Så klart är det inte enkom MIN förtjänst att hoppningen fungerar så fint, Sally är superambitiös och duktig och hästen, dvs ponnyn, en riktig hoppmaskin men liiite vill jag ändå tro att vår dressyrträning påverkar även det som händer inne på hoppbanan. Även om det är bra att ha en häst med BJUDNING när man hoppar så går det ändå inte att rida med ”plattan i mattan” och utan KONTROLL vilket är det vi tränar mycket på under våra ridpass.

Veckans felprioritering var helt klart mitt val att åka och tävla hos Skromberga ryttarförening där jag varit ”tusen” gånger men endast har en ynka rosett från. En oväntad trafikomläggning som gjorde att den 50 minuter långa resan blev dubbelt så lång, stekande hetta som gjorde att jag nästan dog på hästryggen och att vi kom som första ekipage utanför placering hade med facit i handen räckt för att vi borde ha stannat hemma och INTE missat en husvisning som jag mycket gärna velat gå på (se nedan). Nu blir visningen troligen av i veckan i stället men ändå…

Veckans ”vill-ha” är den perfekta gård jag hittat och vill köpa och där jag redan BOR mentalt (jag har även stallat upp diverse hästar där förutom den självskrivne Arch).

Veckans gråt har jag ägnat mig åt sedan jag hittade gården eftersom jag av olika anledningar inte tror att vi kommer att kunna/hinna köpa den.

Veckans ”om jag får detta kommer jag inte att önska mig något mer av livet”: se ovan nämnda hästgård.

Veckans ”varför är livet så orättvist”, ”hur får man övriga husspekulanter att försvinna”, ”triss-lotter måste börja inhandlas omedelbart” osv osv osv………SE OVAN :=(.

8 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anonymous

    Ja klart. Mulle blir jättelydig när jag har ridit för dig =) Han går nästan i form när jag rider fram dagen efter!! /Sally

    Svara
  2. Birgittas hästsida

    Ja, det är jätteroligt att det går så bra.
    Och gramanen tycker jag absolut att vi ska fortsätta med ett tag till, det finns ingen anledning att sitta och tjafsa i onödan när det fungerar så bra med den.

    Minns du första gången jag såg dig rida (läs: FLYGA omkring ha ha)? DET ska jag nog berätta om i något inlägg framöver, dvs hur det gick till när vi började vårt samarbete!

    Svara
  3. Lina

    Vi hittade ju en jäääättefin lägenhet till salu någon gång i vintras som vi grymt gärna ville köpa, men precis som du skriver hann vi inte iom att man helst ska sälja först osv. Men det var den lägenheten som fick igång vår flytt på riktigt för då insåg, särskilt mamma, att det fanns lägenheter vi kunde tänka oss att bo i för dom vi tittat på tidigare fick oss bara att inse hur bra vi bodde innan 😉 Men ja, ett halvår senare sitter vi nu i nya lägenheten och älskar det! 😀

    Svara
  4. Birgittas hästsida

    Ja, vi bor ju också bra tack och lov och sitter verkligen inte ”i sjön” för egen del.
    Dessutom kan vi knappast bo billigare än vad vi gör nu, ALLA hus vi skulle flytta till lär bara kosta MER än detta.

    Enda nackdelen med vårt boende, och det börjar jag tycka mer och mer (och tyckte inte alls när vi flyttade hit) är att jag inte kan ha hästen hemma. Så det är enbart därför vi letar annat.

    Tyvärr misstänker jag att när denna gården gått oss förbi så kommer jag att jämföra alla andra kommande objekt med den och tycka att allt annat är sämre.

    Svara
  5. Prick

    När jag och min man letade hus blev vi ”snuvade” på vårt drömhus pga att vi var oerfarna vid budgivningen. Oj, vad vi grämde oss! Men efter ett halvår dök det upp ett ÄNNU bättre hus med bättre planlösning och trevligare tomt. I SAMMA område och som därtill blev BILLIGARE. Snacka om att man hade gått och grämt sig om man köpt det första huset =)

    Så kan det också gå!

    Svara
  6. Birgittas hästsida

    Det var ju en trevlig solskenshistoria Prick. Det är bara att hoppas att vi råkar ut för något lika trevligt.
    Samtidigt så börjar jag känna mig stressad över att ”åren går”. Vi har ju tittat lite ”halvt om halvt” efter gård i över 1 års tid och det är så sällan som det dyker upp något passande öht. Och jag har aldrig varit någon tålamodets kvinna. Jag vill ha gården NU, GENAST eller MEDDETSAMMA (om inte IGÅR).

    På vilket sätt var ni oerfarna vid budgivningen?

    Svara
  7. Prick

    Vi förstod inte hur snabbt budgivningen gick. Eller hur lite 50-100.000 påverkade månadskostnaden på lånet. Detta medförde att vi missade att höra av oss till mäklaren i tid, och tillsammans med att vi hade höjt budet för lite var vi ute ur leken.

    Svara
  8. Birgittas hästsida

    Aha….Så gick det inte till när budgivningen på vårt nuvarande hus pågick. Då blev jag uppringd av mäklaren varje gång budet höjdes och så fick jag ta ställning till om jag ville höja ytterligare.

    Vårt hus blev nästan 200.000 dyrare än utgångspriset och det är bara att tacka en högre makt att alla andra budgivare gav upp för jag var typ helt GALEN och hade bara bestämt mig för att huset skulle bli mitt NO MATTER WHAT! Stackars maken hade nog inte blivit så glad om jag hade sprängt alla ramar vi hade satt upp från början men nu gick det inte så långt… :=) (Detta att man helt tappar kontrollen och börjar tycka att 100.000 är småpotatis i sammanhanget är tydligen väldigt vanligt har jag hört så jag är inte unik).

    Svara

Skriv en kommentar till Birgittas hästsida

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>