Kom på att jag glömde att nämna ytterligare en sak som kom upp när jag och Ebba diskuterade gramanens fördelar igår.
Ebba påpekade att en del som är emot graman i stället sitter och sliter och drar hästarna i munnen vilket verkligen inte främjar varken ”god ridning” eller hästens välbefinnande.
Fördelen med en graman är att man mycket lättare kan lära mindre rutinerade ryttare att sitta med STILLA händer i stället för detta plockande eller i värsta fall dragande/ slitande i tyglarna.
De som tycker att det är synd om hästar som går med graman skulle kanske titta på vad alternativet ibland är; dvs just otrevligt mundragande!
Såg förresten ett skräckexempel på ovanstående under förra helgens tävling.
En ryttare satt under hela framridningen och drog/ryckte konstant i framför allt innertygeln och förutom att det såg hemskt illa ut (både jag och min hästskötare reagerade oberoende av varandra) så kan man ju undra hur det kändes för hästen?
Kanske var den helt avtrubbad och kände knappt längre tygeltagen?
Och frågan är om ryttaren själv är/ var medveten om hur frekvent (läs: utan avbrott) hon drog i tyglarna? Sådant kan ju lätt bli en ful ovana som man till slut inte ens tänker på!
Tyvärr sa den medföljande coachen ingenting om tygeldragandet och orsaken till DET (att inget sades) kan man ju bara spekulera i.
Kanske tyckte personen helt enkelt att det är så hästen ska ridas? Eller så ville personen inte börja hacka på ett så (förmodligen) invant beteende strax innan en tävlingsstart?
Ja, inte vet jag men trevligt var det inte.
Gramanen är ytterst olämplig att ta till när det gäller en orutinerad ryttare!! Alternativet i ett sådant fall är att rida med gummiband. Där har hästen en rimlig chans att röra hals och huvud. Med gramanen blir hästen helt låst. Usch, jag blir både ledsen och upprörd när jag läser ditt inlägg. Att Ebba öht uttalar sig så är skrämmande. En sådan rutinerad ryttare borde veta bättre..
Anna:
Jag tror att du förväxlar mitt ordval ”mindre rutinerad ryttare” med det du kallar orutinerad.
För mig är det nämligen en skillnad.
Jag skulle tex kalla mig mindre rutinerad i jämförelse med tex Ebba men däremot anser jag mig inte vara orutinerad.
Givetvis menar varken Ebba eller jag att vilken ”tomte” som helst ska koppla på en graman, dra lite i den och så blir allt finemang.
Sedan tycker jag inte att man kan generalisera som du och säga att gummibandet är snällare och att gramanen låser hästen. Det beror ju helt på hur dessa hjälpmedel används.
Du kan låsa fast en häst rätt rejält med ett hårt draget gummiband och där kan du inte ”lätta i handen” för gummibandet påverkas inte alls av din hand medan du kan rida med en så löst hängande graman att den i princip är verkningslös.
Det är just därför gramanen är så ”farlig” för du måste vara en mkt rutinerad ryttare för att kunna använda den på ett korrekt sätt. Just att kunna rida med dubbla tyglar och att kunna känna efter hur pass mkt eller lite gramanen inverkar. Jag menar inte att gummibandet är en bra lösning heller, men att föredra framför gramanen. Drar du åt gummibandet så pass att det inte längre är elastiskt då har du garanterat hästens nos i bringan och det borde ringa en varningsklocka även hos en mindre rutinerad ryttare då. Jag tycker jag ser fler och fler, framförallt dressyrryttare, som tar till gramanen för att kompensera en bristfällig ridning. Jag kan tycka att gramanen kan vara bra att ta till för att undvika farliga situationer, tex om hästen drar upp huvudet, biter tag i bettet och sticker och är i princip omöjlig att påverka. Likaså en häst som ofta reser sig. Att du har börjat använda graman på din häst tycker jag borde vara ett riktigt nederlag både för dig och för Ebba. Det visar att din ridning är bristfällig och likadant att Ebba som tränare misslyckats iom att ni får ta till den här typen av stjälpmedel.. förlåt ”hjälpmedel…”
Du är givetvis fri att tycka vad du vill Anna :-), så även jag.
Jag ser det definitivt inte som ett nederlag att i perioder hjälpa både ryttare och häst att komma till mjukare och mer ”funktionsenlig” ridning.
Som med allt annat är en felaktigt använd graman förkastlig men jag tror mig vara tillräckligt kompetent att använda den på rätt sätt.
En risk med gramanridning är ju om ridningen inte blir bättre av den utan bara behagligare, det är då risk att ryttaren när gramanen är av och hästens styvhet/olydighet kommer tillbaka återigen faller tillbaka till sina dåliga beteenden när det gäller att korrigera detta.
Med andra ord, graman är bra om den löser problemen men inte när den maskerar problemet.
Hos en något rutinerad ryttare kan den fungera utmärkt för att korrigera något (t ex i byten) men kanske en fast inspänning ger den mer orutinerade ryttaren lika bra hjälp?
Håller helt med dig Anonym.
Sedan är det givetvis en definitionsfråga vad man menar med rutinerad/ orutinerad; hur bra/ dåligt ska man rida för att tillhöra respektive kategori och vem avgör detta?
Min absoluta övertygelse är givetvis att mitt användande av gramanen ska vara en temporär fingervisning för Archie och som jag ska kunna ta bort när han blivit starkare och mer befäst i vad/ hur jag vill att han ska gå- precis som jag beskrev pessoabettets inverkan på Heron.
Här hittade jag ett lysande exempel på ett bloggforum på när jag tycker gramanen är befogad ;-).
”Jag har ridit ett fullblodssto med graman då hon hade en sk ”hjorthals”. Jag red henne pga ägaren var gravid och inte kunde rida. Stoet hade skallat sin ägare flera ggr så att hon fick dricka soppa med sugrör under en period. Mig skallade hon en gång UTAN gramanen och då fick jag gå med tandställning i 6 veckor. Meddelade ägaren om att jag då inte kunde rida hästen ens med martingal, utan med gramanen. Helt ok för ägaren. Gramanen är ett bra komplement till att få hästen att gå med huvudet i en lägre position, man ska vara en bra ryttare om man ska ha graman som hjläptygel på sin häst.”
Anna:
Jag håller med dig om att graman i exemplet ovan är befogat.
Skillnaden mellan dig och mig verkar bl.a. vara att du anser att endast ”grövre överträdelser” från hästens sida ska korrigeras med graman medan jag försöker få bort långt mindre ”felaktigheter” i Archies fall med gramanen.
Just nu vill han ibland lämna ”ramen” liiite vid tex övergångar.
Jag kan absolut hindra detta genom rejälare tygeltag tex men tycker att det är skonsammare med gramanen.
Är övertygad om att han snabbt kommer att förstå poängen och under tiden jobbar han rätt och blir dessutom fysiskt starkare (får lättare att göra det jag vill).
Ok, men i en övergång ska du ju inte använda tygeln öht, eller hur ;-)? En övergång gör du med sätet samtidigt som du ger hästen en eftergift med handen. Nej, känns som att du borde se över grundridningen innan du kopplar på gramanen igen.. Du skrev i ett inlägg att du snart ska debutera LA:6. Hur ska det gå till att visa samlade gångarter och övergångar mellan samlade och ökade gångarter när din häst inte ens kan göra en övergång från trav-skritt eller galopp-skritt utan att du känner att du måste bromsa med handen?
Hej igen Anna!
Känns som att du är ute efter att provocera nu och det bjuder jag gärna på, mina läsare gillar när det ”hettar till” och själv är jag så pass säker på vad jag sysslar med att jag inte tar åt mig av dina kommentarer.
Att göra en avsakning utan att ALLS röra ryglarna är nog en nåd att endast stilla bedja om för de flesta icke-professionella ryttare, så även för mig.
Min åsikt: Skulle aldrig falla mig in att använda graman. Har tyvärr sett hästar ridna med graman som sedan tappat bakdel, smidighet o form.
Köpte en graman när vi hade Miranda som var så svårriden. Men den blev aldrig uppackad. Vi jobbade henne i stället med fast inspänning i lina som komplement till ridningen.
Jag är aukt tränare och har tävlat med gott resultat t o m svår klass.
Jag har idag en häst som förra året tävlade St George och en yngre häst som ska upp på den nivån i år. Efter 30 år i sadeln vet jag att det sällan finns genvägar men också att alla sätt är bra utom de dåliga, och vad som är dåligt är inte alltid så solklart som vissa mer orutinerade ryttare och hästägare tror. Med ökad erfarenhet inser man att få saker är svart eller vitt utan att det finns stora nyanser i det mesta.
Vad gäller graman så är jag varken pro eller emot. Den kan fylla ett syfte ibland tycker jag. Personligen har jag kanske ridit på det fem gånger på sista fem åren, men jag har några elever som jag låter rida på det under mitt överinseende för att komma till en stillsam och mjukare kommunikation med deras tämligen svårridna hästar. Målet är givetvis att inte behöva gramanen alls. Eller gummisnodden för den är ett utmärkt alternativ för ryttare som inte aktivt kan använda alternativt inte använda gramanen vid behov under ridpasset.
Vad gäller kommunikation med hästen i stort och att använda tygeln specifikt, så ska ju en häst lyssna fram för skänkel/sätesinverkan och tillbaka för hand/sätesinverkan. Lätt som en plätt. 🙂
I den bästa av världar, med en häst på lite högre nivå, så tar man ju en förhållning – även av det kraftigare slaget t ex från galopp till halt – till STOR del med inverkan av säte/överskänkel. Men tygeln/handen FINNS ju där ändå och jag tror att även i denna fina kommunikation så skulle det visa sig ganska omöjligt om man knöt upp tygeln och helt lät bli den. Försök ni som tror att det funkar! Hästen kommer nog sakta av så småningom, men är det utan något mellansteg i trav eller skritt? Återkom gärna med era testresultat!
Ann:
Tack för ett utmärkt och nyanserat svar där delar av det kunde varit skrivna av mig :=).
”Ju mer man vet desto mer märker man hur lite man vet” kan man kanske också säga för att anknyta till din kommentar om att allting inte är så svart eller vitt som vissa tycks tro.
Jag var själv mycket mer ”svart eller vit” i yngre dagar men har fått omvärdera mycket genom åren och skönt är det- att inse att man haft fel och att våga erkänna och agera utifrån det.
Vad gäller förhållningar/ övergångar utan tygelkontakt emotse jag också GÄRNA rapporter från framför allt Anna, gärna med bifogad länk till Youtube där vi kan se hur en slipsten ska dras :=).
Ja, jag tycker nog jag oftast gör halt på en femöring (speciellt vid X, haha) bara för en »kläm med rumpan och låren« men jag ska testa mig själv och knyta upp tygeln i kväll! 🙂
Så irriterande.. Nu skrev jag inte att förhållningar görs på lösa tyglar.. Du har ju självklart ett stöd i handen. Släpper du helt så tappar hästen balansen och bakbenen. Och nej, jag drar inte i tyglarna varken i förhållningar eller övergångar. Däremot har jag ett bibehållet stöd som hästen själv har sökt sig till. I övergången så ger jag en eftergift i form av att jag lättar lite på mina lillfingrar. Jag har själv gjort misstaget att backa något med handen i övergångar och förhållningar med min oerhört känsliga häst. Han försvarade sig med att spänna sig i nacken och han tog stöd med sin undre halsmuskel. Han gick inte upp över tygeln men det var inte möjligt att få en övergång eller halvhalt där han använde sina bakben och sin rygg korrekt. Jag förstod att något var galet i min ridning och bytte tränare. Jag kunde inte se att min häst var ”olydig” och att sätta på en graman var inte något alternativ. Tränaren jag red för är själv svårklassryttare och en anlitad tränare i flera länder samt har författat ett par böcker i ridningens konst. Jag är mkt besviken att h*n ”tillåtit” mig att ta en förhållning med handen. Med min nuvarande tränare så är det inte ens lönt att tänka tanken på att använda handen till något annat än att erbjuda hästen ett mjukt stöd. Så återigen, NEJ jag använder inte handen och det går alldeles ypperligt att göra övergångar och förhållningar med sits och skänkel UTAN handen. Studier har ju visat att dressyrhästar på hög nivå är de mest stressade. Troligtvis för att de får framåtdrivande och mothållande hjälper samtidigt. Så även om din vän Ann är auktoriserad tränare och svårklassryttare så betyder det inte att det är rätt att göra förhållningar med handen som hon uppenbarligen gör. Jag är inte ute efter att provocera och bara för att din vän Ann kom med ett inlägg som passar dina åsikter så behöver du inte bli spydig och sarkastisk. Jag tänker inte skriva fler inlägg i det här ämnet. Och visst kan jag lägga ut en film på YouTube och visa mina övergångar utan hand. Jag återkommer med en länk när jag fixat någon som kan filma mig.
Fast vänta, kanske ni definierar ”använda handen” lite olika? Jag vill inte heller DRA i hästens mun vid en övergång, men jag stänger handen, vilket ju påverkar hästens mun.
I normalläge vilar mina fingertoppar lätt mot handflatan när jag håller om tygeln, men när jag ”stänger handen” ordentligt så pressas fingrarna in i handflatan lite mer bestämt. Detta tillsammans med sätet får hästen att stanna.
Endast en mer aggressiv/bestämd tygelhjälp innefattar att handen faktiskt RÖR SIG BAKÅT, och jag tolkade Birgittas inlägg som att det var just detta mer bestämda tygeltaget hon ville undvika med gramanen? Jag kanske tolkade fel, iofs.
I övrigt är jag inget stort fan av graman, och jag får väl erkänna att jag hajjade till när jag såg att Brigitta använt en på Archie, men som hon och Ann redan påpekat så är saker sällan så svart och vitt som man gärna gör det.
Har jag fattat fel? Används gramanen för att få stopp på hästen? Det hade jag ingen aning om. De som jag har sett använda den är för att tvinga ner hästen huvud då den går över tygeln eller är ostadig i formen.
Irene:
Graman kan användas av flera orsaker.
En del (inte jag) använder den vid tex uteritter om de har hästar som blir så starka att ryttaren inte alltid kan få stopp på hästen. Gramanen ersätter här ett skarpare bett.
Vad ”folk” ibland missar i gramandiskussioner är att de tycks glömma att man under PÅGÅENDE gramanridning kan välja att ha gramanen så löst att den inte inverkar (till skillnad från en påsatt gummisnodd tex), eller som när du rider på kandar utan att ta i stången.
Visst finns det säkert de som tvingar in hästens nos i en konstant ”avknäckt” position men den felaktigheten kan du som sagt uppnå genom att dra hårt i kandarstången också, rida med för skarpt bett och/ eller för hårda händer.
Gramanen i sig är inte tvingande, det beror alltså på hur den används.
Anna, dig skulle jag vilja prata med. Du verkar så klok!
Jag har en känslig häst som du, jag blir så inspirerad av dig.
Jag har sett för mycket tvingande hjälpmedel på hästar. Trycker ihop kraften istället för att hitta ett naturligt sätt, som att spela piano eller fiol 😉