Ett ridläger kan säkert ge både härliga minnen och vänner för livet….
Häromdagen fick jag i alla fall bevis på att det ibland är just den som förtjänar något bäst som får det och det gjorde mig väldigt glad.
En vän berättade redan förra året om att hennes dotter, som är i de nedre tonåren och mycket hästintresserad, ville åka på ridläger.
Ridlägret lät i mina öron otroligt dyrt- nästan 6000 kronor för en vecka men det verkade också mycket seriöst utifrån det jag hörde berättas om det.
Flickan skulle själv få vara med och betala lägret och ni kan tro att hon jobbade och stod i. Dels sålde hon jultidningar för ca 8000:– (vet inte hur stor provisionen var på det men det brukar inte vara några större summor) och dels rastade hon någons hund 2 gånger i veckan för vilket hon fick 40:–/ gång.
Just det där med att själv tjäna ihop lite fickpengar känner jag så väl igen från min egen barndom och om ni vill veta min åsikt (den får ni förvisso oavsett) så borde fler föräldrar inpränta pengars värde i sina barn på detta vis.
När sommaren var över och jag träffade min vän igen berättade hon om det otroligt lyckade ridlägret och allt jag hörde bekräftade det jag tidigare hade trott, dvs att det verkligen var ett bra läger på alla vis.
Flickan ville absolut återvända nästa år, dvs denna sommaren och jag hoppades av hela mitt hjärta att familjen skulle kunna avvara pengar för ytterligare ett läger även om som sagt kostnaden är skyhög.
För några dagar sedan mötte jag vännen som glädjestrålande visade mig ett papper som bekräftade att just hennes dotter, och 4 andra barn vunnit var sin vecka på detta ridläger genom att delta i en tävling.
Tävlingen hade gått ut på att barnen skulle föreslå olika aktiviteter som man kunde anordna vid årets läger (förutom den självklara ridningen så klart) och min väns dotter hade suttit och klurat på detta en hel kväll tills hennes bidrag var författat.
Och nu har hon alltså en hel vecka på ridlägret att se fram emot och min vän behöver inte fundera på kostnaden.
Visst är livet härligt ibland!
Vilken härlig ”berättelse”! Man blir glad i hela kroppen när det går bra för någon som verkligen förtjänar de! Trevlig blogg!
Jag tackar för mig att vara på din sida. På grund av saknad respon, jag har som regel att alltid svara mina bloggare tack för visat intersse tycker mest det verkar vara en klubb för inbördes beundran.